Det lär bli en sen kväll för nattning idag. Jag tycker bara det är så mysigt när hon nu somnade om efter flytten från bilen. Att Bror dessutom ligger på mitt ben ökar mysfaktorn. Johans semester är slut och han började direkt med en tvådagarskonferens. Vi tjejer har tillbringat någon timme på Allum, ganska precis den tid hon brukar sova, men att somna där och då var ju dömt att misslyckas. Till slut gick det dock inte längre, därav den nu sena sovstunden. En liten stund till bara.

Fick som uppgift som CO-driver att lägga in en bild på bloggerskan på väg till Up Zone. 73 bilder senare tog jag bara en och det fick bli som det blev. Nu har jag tydligen fått i uppgift att lägga upp en på mig själv också, allt för att inte få ta hand om mina flygplan!! I vilket fall ska det bli riktigt roligt att klättra bland träden idag! //Johan

På väg till Up Zone utanför Borås! Det är banor man ska ta sig igenom som ligger uppe i träden! Vågar jag?

Måste ju säga grattis till Andreas och Elin som fick sin pojke nummer två! Har inte tillgång till någon passande bild där jag står så lägger in den jag tog på Bror tidigare idag. De är ju nästan lika söta, hoho!

Johans sista helg innan han ska tillbaka till jobbet. Hans föräldrar som varit på utomhusteater vid Gunnebo slott kom förbi och efter middag fyllde de bilen med pinaler och barnbarn och återvände till Landet. Så vi är barnfria till imorgon så därför står jag nu på biograf Bergakungen medan han letar parkering. Misstänker en mil bort på grund av Springsteenkonserten. Det är hysteriska mängder människor som väller mot Ullevi från alla håll och kanter! Fascinerande. Vad vi ska se? Snowwhite and the huntsman. Mitt val.

Vi tror oss ana förklaringen till varför Brorsan är så pass stabbigare än sin Bror. Fick denna bild medan jag tränade. Och nyss iakttog jag typiskt beteende ute på gräsmattan. Mycket riktigt, ännu en näbbmusstackare! Jag har ju fått för mig att katter inte äter just näbbmöss för dess mindre delikata smak (vem eller kanske snarare HUR tog man reda på det?), men vi har ju redan konstaterat att åtmindstone blåmes också infångats. Detta var ett "problem" vi aldrig hade eller har med Maja och Fia....

Det blev extra svettigt idag tack vare värmen! Fick en fråga efteråt från gruppträningsansvariga i receptionen: Killen som ska ta över efter mig i höst, han kanske bara skulle köra varannan vecka. Vill du i sådana fall fortsätta och ligga mot honom då? VAD TROR NI JAG SVARADE??

Upptäckte imorse att jag har två popcornmaskiner! Sådana där Big popper och jag har ingen aning om hur det gick till! En har jag fått i present, det vet jag. Men den andra?? Hur kan man missa att man har två under så lång tid? De är ju inte av storleksordningen vitlökspress precis. Mysko!

Johan är på GAIS-match, lite småsen då vår cachingtur i Alingsås drog ut på tiden. Gick runt en sjö som hette Erdsken(?). Så hette serien och promenadstigen i alla fall. Bitvis inte alls att rekommendera för barnvagn men med två par händer gick det vägen. På bilden är en liten travelbug som vi dokumenterade åt sin ägare.

Så blev det pratat igår, på mitt initiativ. En del tårar med vad jag hoppas ärliga ord som höll på några timmar. Jag fick ur mig frågorna igen men inte så många svar. Jag hör hans svar men förstår ändå inte. När han nu sitter med konsekvenserna är det enligt honom lika obegripligt, men ska jag kunna acceptera? För det är det det handlar om. Att acceptera detta oförståeliga är enda sättet att kunna gå vidare. Det kändes bra för oss båda att äntligen få samtala ordentligt, han erkänner ju det men likväl har han så svårt att ta initiativet. Vad vi kom fram till? Inte mycket egentligen, vi tar en dag i taget. Så idag blev det en cachingtur i skogarna utanför Lerum, totalt tolv stycken.

På Harrys i Stenungsund. Inte jättevarmt trots halvdan sol. Men omgivningarna är najs.

Att fånga det där perfekta fotot på ett småbarn är inte det lättaste, det vet nog alla som provat! Det var duktigt svettiga föräldrar och kinkig Lilltjej som till slut lämnade den varma lilla studion med förhoppningsvis några föreviganden som duger. Nu vete tusan vad vi ska hitta på idag. Förresten kan det visst vara problem att kommentera inlägg igen.

Jag kan inte sova. Brukar sällan ha svårigheter att somna, kan koppla bort och sova sött men inte denna gången. Tankarna maler, gnager, ältar och snurrar runt runt i meningslös oändlighet. Kommer på mig själv att inte bara spekulera utan rent av planera en alternativ framtid. Det kan väl aldrig vara ett bra tecken? Jag borde vara trött, klockan är halv två. När var jag vaken så sent senast? Störigt, jag vill, jag behöver sova!

Kändes bra i både kropp och fotled, jämrans vad kul det är att instruera! Vad hade jag gjort om jag inte hittat combaten? Hur hade jag mått? Det vet jag - urdåligt!

Lilltjejen har proffsfotografering inbokad imorgon. Utifall föräldrarna bestämmer sig för att vara med på någon bild à la familjepluttinufs sitter vi nu hos frisören. Senast jag var här var jag uppfylld av så mycket vrede, besvikelse och sorg och lät dryga decimetern falla till golvet - totalt obrydd. Kan inte påstå att jag bryr mig mera nu men ett visst underhåll bör ju upprätthållas. Johan klipps först så förhoppningsvis gör han bort mesta döpratet med frisörskan. Kan man inte diskret ange någonstans, typ vid bokningen om man är öppen för tjöt eller inte? Det tycker jag frisörerna borde erbjuda!

Fick bekräftelse idag att jag fick passet på Lindholmen! Tjohoo vad glad jag blev! Udda veckor alltså, söndagar från och med höstschemat! Då blir det alltså den varannan vecka och så Angered måndagar och Kållered torsdagar. Kommer sakna Partille men det blev helt enkelt för tight med tiden.

Wehoo! Fick ont i fotleden mot slutet av vår cachingpromenad, så pass att Johan fick prova linda den. Han har ju tekniken och vanan inne i och med hans problematiska fotleder. Kändes väldigt ovant men ändå bättre. Får se hur det känns senare ikväll och imorgon.

Promenerar i solen ute på Hisingen. Lekpaus för en tjej som inte vill sova.

Fick köra i stora salen då det var så få bokade till S'habam:en dom egentligen skulle vara där. Det passade oss perfekt för i lilla hade det blivit trångt! Bra tryck och vilja som vanligt, på torsdag dags igen men först däremellan: Partille imorgon!

Johan kikar på GAIS lag som spelar i Gothia cup och tog med sig Lilltjejen då jag haft party med henne halva natten. Schizofrent väder idag med. Varmt och gott i solen men huttrigt kallt när den försvinner bakom molnen. Fia gör mig sällskap medan Gråbröderna jagar flygfän och ser allmänt knasiga ut på köpet. Fia åkte på ett otäckt bett av någon grannkatt och fick sådan där varbildning som både Doris och Maja råkade ut för. Vi märkte det först när kinden en morgon var svullen som en ballong. Fuktig trasa och mycket torkande tog bort pälsen och blottade skadan. Varet bokstavligen sprutade ut. Det märktes att skadan tog på gamla Fia men med mycket torkande, tryckande och tömmande av var är det nu läkt och pälsen på väg tillbaka. Hon är också tillbaka i sin gamla form, sånär man nu kan vara som gammelkisse vilket är skönt att se. Det har också utdelats en och annan slick på Gråbröderna men hon tvekar inte heller att markera vem som bestämmer. Pojkarna som nu börjar vara ganska biffiga viker sig direkt. Tvättmaskinen går och jag har hunnit plocka lite. Till kvällen kommer Johans föräldrar för att natta Lilltjejen då jag vikarierar ett combatpass och Johan har fotbollsträning. Just det, tre combatpass på tre dagar. Det hade inte varit några som helst konstigheter för några år sedan men nu lär det vara sega ben till torsdagen! Nåväl, det är kul och med hjälp av deltagarna får man extra energi. Undrar vad man ska hitta på nu när man ju plötsligt fick huset för sig själv? Jag skulle vilja virka, eller sticka eller läsa men finner inte ro till det. Känns också meningslöst när man ändå inte kommer att kunna sitta så kontinuerligt man vill. Sitter ju faktiskt rätt gott här ute, när solen är framme i alla fall. Men känner jag mig själv rätt äg jag snart inne och drar en vals med dammsugaren!

Fick sällskap till nattningen! Synd att Lilltjejen inte somnar lika snabbt och lätt som Brorsan bara. Ännu en dag med väder som skiftat mellan regn, sol och rejäla vindar. Vår nya cacheserie "Downtown Olofstorp" har nu fått ett antal besökare. En av dom råkade dock ut för något riktigt tråkigt. En cache ligger vid en genväg mellan två områden där stigen mynnar ut vid en grusväg som jag trodde ledde upp till ett fåtal mindre bostäder av typen sommarresidens som ännu inte "omvandlats" till permanent. Ingen skylt om vare sig återvändsgränd eller Privat väg finns. Denne cachare parkerade bilen där och åkte på en boende som rent ut måste haft en skruv lös! Kanske föraren kört vilse? Vill ställa en fråga? Behöver hjälp? Nej, cacharen hinner inte säga ett pip förrän den boende rent ut flyger på denne, skriker att det är en privat väg, hotar med polis, att registreringsnumret är noterat, sliter i dörrarna och gormar okvädningsord och smädelser.

Jag har ju sedan länge slutat att förvånas men kan ändå undra ibland. Vad är det för fel på somliga människor? Hur går deras tankegångar? Kan de ärligt rättfärdiga sina handlingar för sig själva? Mitt resonemang är ju att vissa saker bara inte går att förklara. Vi vill gärna ha förklaringar till allting, handfasta ting som kan hjälpa oss förstå. Denna surkärrings beteende vida överstiger "en dålig dag" med brända frukostfrallor, tvättmaskin som havererade, femton Jehovasbesök och karlsloken som vägrade klippa gräsmattan, gå ut med soporna, trimma häcken, ta på rena kalsonger och köpa rätt sorts blommor i affären! Om det så handlar om illvilligt beteende eller onda handlingar tror jag somliga inte har annan förklaring än att dessa personer bara är på det sättet. Helt enkelt. Varför inte liksom? Bara för att vi andra behöver en förklaring, behöva förstå. För om man förstår och finner förklaringar kan man också göra något åt det. Förebygga, lättare acceptera det ofattbara för att det ju finns en orsak. Men nej, jag tror inte det. I somliga fall ja, kanske till och med de flesta. Men i några tror jag inte det. En del tänker och känner helt annorlunda än vi andra. Det vi sorterar in i facket "normalt" har de andra preferenser för. Det är ingen ide att försöka förstå, analysera och diagnosticera dessa människor. Det är slöseri med tid och det är de garanterat inte värda.

Just det, en hel liten butik avsides uppe i Lunden som bara fokuserar på cupcakes! Okej, såg nåt om tårtor också... Är duktigt mastiga de där garnerade muffisarna! Urp!

... Har gråbröderna party.

Till Landet för att färdigställa cacheserien. Nya rättspsyk blir alltmer färdigt. Undrar om de har ett rum till övers?

Jag somnade och vaknade nästan fem timmar senare, darrig i kroppen efter de två knäckmackorna vid nio. Fyller på med högkvalitativ Billypizza!

Ligger avstängd i soffan görandes ingenting medan far och dotter äter lunch. Det fungerar ju rätt bra det där, att låta allting rulla på och skjuta undan de små gnagande tankarna - ett tag. De vill inte låta sig nöja med gnagande oro för att slutligen duka under för den obönhörliga tiden och fulltecknade dagar. De vill inte alls. Så till slut kommer de till uttryck i form av utrunnet tålamod och irritation på saker som är lättare att peka på: Lilltjejen som vaknar på morgonen, skräp under fötterna och kattlådor som behöver tömmas. Jag väntar på ett initiativ till samtal, väntar så länge att tålamodet tar slut och frustrationen går ut över allting. Jag väntar på ännu ett svek samtidigt som jag ställer mig frågan om jag egentligen bryr mig. Dilemmat gäller snarare om jag drar ut på något obönhörligt, att jag tvingas till något jag egentligen inte vill men inte ser något annat alternativ till. Jag svär och förbannar situationen han försatt mig i, men nu är det trötta och uppgivna eder. Jag får det sagt av andra, vilket gör ondare än när jag säger det till mig själv: Hade vi inte haft Lilltjejen hade jag varit utanför dörren för längesedan. För vad säger de orden om mig egentligen? Hur dum jag är som stannar hos en som svek och inte respekterar mig eller det vi hade? Att jag förnedrar mig och finner mig i den otrygghet jag försatts i bara för att vi har ett barn? Men det är ju det där att det ju inte är så "bara för". För en del kanske men inte mig. Och varför skulle jag egentligen vara den utanför dörren? Hur kommer det sig att det oftast är den svikna som drar? Den svikna som får lämna sitt hem? Troligtvis för att man själv inte vill vara kvar i den miljö som bara visat sig vara luftslott och illusion. Leva kvar i påminnelsen om sin naiva tilltro på en annan människa. Jag lärde mig tidigt att de som betyder mest också är de som sviker, att ensam är stark är ett motto jag inte kan släppa hur ofta psykologer, vänner, bekanta och egna tankar i bakhuvudet än säger emot. Jag hör bitterheten i detta inlägg, den genomsyrar och dryper av allt det jag kämpat för att hålla undan. Jag försöker ha perspektiv, försöker bagatellisera och minimera, vrida och vända på mina tankar för att få dom att betyda mindre, verka mindre, känna mindre. Och det har gått ganska bra, så pass att jag vid frågor kunnat säga att, jo det går nog bra det här. Men i själva verket var det ju bara den där förbannade fasaden, skickligt uppbyggd av mina egna försvarsmurar. Jag vet svaret jag skulle ha gett om någon annan i min sits frågat om råd, men vill inte höra på det örat själv. Jag väntar på ett initiativ till samtal, det KAN väl inte vara ett enmans, eller kanske snarare enkvinnas jobb? Vad är det som är så förbannat svårt?

En dag på Landet med ömsom sol, vind och regn. Placerade ut och tog koordinater för ännu en serie runt Källsby/Källsnäs. En snabbis in till Stenungsund och geoshopen som ligger mitt emot Thomas tennisbutik! Och så avslutning på dagen med väldigt god mat uppe på "Panget"!

Mycket folk också i Kållered ikväll, kul! Frossar i kex och mögelost efter en misslyckad FTF-jakt på vägen hem.

Jag har nog gjort ett av mina första och värsta spontaninköp idag. Det var ingenting annat än "den-här-vill-jag-ha"-känslan som uppfyllde varenda cell så fort jag placerade mig där. Hade vi inte gått dit hade det aldrig hänt-hade jag aldrig vetat om dess existens, men nu hamnade vi där och jag satte mig. Jag satte mig och blev kär, blixtförälskad, så där som man bara läser om och som sker för alla andra. Jag bara visste att den här var menad för mig, den jag länge letat utan att aktivt göra det. Det var så spontant och olikt mig att jag fällde ångestens tårar minuterna efteråt. Vad tog det åt mig?

Jag köpte en fåtölj.
En fåtölj som tog emot mig där jag kom med min rumpa, omfamnade min trötta kropp och omslöt mig så kärleksfullt jag föreställer mig bara en mor kan göra. Med en knapp på sidan kommer fotstöd ut och ryggen fälls och himmelens moln hade inte varit skönare att vila i!
Ångesten dämpas något av det faktum att mina sparade Sportlifepengar tar största delen. Annars hade jag nog innan tårarna torkat, sprungit tillbaka och ångrat köpet! Att vi sedan dessutom såg den soffa vi vill ha, båda två fullständigt överens i den sekund vi såg den, är en annan historia.

Det har blivit en del promenerande idag. Inte det bästa vädret men rätt skönt ändå. Vad gör lite regn? Promenaden resulterade i tretton utlagda cacher i den andra serien jag påbörjade för länge sedan! Nu är det bara det digra jobbet att registrera dom alla på geocaching.com och tillse att info och koordinater är rätt.

Nu tror jag minsann att jag fick en första semesterkänsla! Sommarkväll, eld som sprakar, bus med katterna på gräsmattan och skön känsla i kroppen efter ett gott träningspass! Sedan kunde allt träningspasset varit längre då det nu kändes som man precis kommit igång -då det var slut! Kanske lika bra på ett sätt då jag lyckades skada stackars Andreas, förhoppningsvis utan bestående men.

Väntar på dagens träningspass, box i Frölunda. Värmde upp med gräsklippning och en kortis med trimmern. Riktigt gott väder där solen nu känns i skinnet! Mår alltså betydligt bättre idag, vilket kan vara en kombination av järntabletterna, extra vätska och det faktum att vi gick och lade oss strax efter åtta igår! Degade framför fjärde "Pirates" -filmen. Men nu ska det svettas!

Huvudvärken vill inte ge sig, störigt värre och piggare har man definitivt varit. Känns som jag skulle kunna sova en vecka! Jag har saknat att blogga hur meningslösa inlägg det än blivit, men nu har jag varken ork eller ord. Snark!

Lilltjejen sover där bak så jag sitter och vaktar medan Johan är inne och storhandlar. Har flängt runt och spenderat pengar - på Lilltjejen. Bauhaus och jollyroom.se:s butik för allt från nät och stolpar till rutschbana och badskor. Mamma är fortfarande otroligt trött med huvudvärk till det. Det KAN ju vara en bidragande orsak att jag lämnade blod igår...

Orkar dock inte skriva mer än att egentiden, eller snarare barnfria tiden inte ägnades åt Dibbespel. Varken för mig eller Johan! Vi satt i soffan och såg en film vi redan sett så många gånger och liksom "Jakten på röd oktober" som jag fastnade framför häromveckan kan ses igen - "På heder och samvete".