Jag har nog gjort ett av mina första och värsta spontaninköp idag. Det var ingenting annat än "den-här-vill-jag-ha"-känslan som uppfyllde varenda cell så fort jag placerade mig där. Hade vi inte gått dit hade det aldrig hänt-hade jag aldrig vetat om dess existens, men nu hamnade vi där och jag satte mig. Jag satte mig och blev kär, blixtförälskad, så där som man bara läser om och som sker för alla andra. Jag bara visste att den här var menad för mig, den jag länge letat utan att aktivt göra det. Det var så spontant och olikt mig att jag fällde ångestens tårar minuterna efteråt. Vad tog det åt mig?

Jag köpte en fåtölj.
En fåtölj som tog emot mig där jag kom med min rumpa, omfamnade min trötta kropp och omslöt mig så kärleksfullt jag föreställer mig bara en mor kan göra. Med en knapp på sidan kommer fotstöd ut och ryggen fälls och himmelens moln hade inte varit skönare att vila i!
Ångesten dämpas något av det faktum att mina sparade Sportlifepengar tar största delen. Annars hade jag nog innan tårarna torkat, sprungit tillbaka och ångrat köpet! Att vi sedan dessutom såg den soffa vi vill ha, båda två fullständigt överens i den sekund vi såg den, är en annan historia.