Hohoho!
Jag fortsätter att jobba mig nedåt! Idag tillsammans med min kusin John som liksom jag bor i Götet men ändå är kass att hålla kontakten med. Gick alla arton hål i Torslanda och till skillnad från i förrgår gick det riktigt bra för både mig och Christer.
Slog visserligen bort mig på hela tre hål med bland annat tjusiga dyk ned i vattnet så får väl säga att jag är klart nöjd med slutresultatet ändå.
Lite vila därefter av trötta ben innan ett kort arbetsmöte med Italien, lite mera vila och bad innan torsdagscombaten. Trodde ett tag att ingen skulle dyka upp tills Maria släntrade in och undrade vad jag gjorde där så tidigt. Min semesterhjärna
var inställd på söndagstiden fem medan torsdagstiden var halv sex. Blev drygt tjugo pers och min energi var så där härligt på topp. Så skönt!
2018
Göteborgsvarvet 2018 bjöd på strålande väder på gränsen till för strålande. Värmen höll sig dock ganska sansad kring dryga tjugo men när det vindade lite tog man tacksamt emot dess svalka. Jag hade konstaterat mig nöjd inom två och en halv
timme och var i mål på 2.17.48 - så nöjd! Ola och jag följdes åt hela vägen fram till Vasagatan efter Avenyn där den oändliga sega motförsluten tar vid. Där hade han mer energi i benen än jag och gick i mål dryga minuten före mig.
Mina ben som fått en mil en knapp handfull gånger senaste året hängde fint med dryga första milen men började sedan ifrågasätta vad sjutton jag höll på med. Knäet var där och grumsade efter två kilometer men blev aldrig mer än just ett bakgrundsmummel.
Smärtan kom efteråt schysst nog och väntat och nu så här morgonen efter värker det. Inte klivit upp och känt på det ordentligt så får se, men att jag har vikarie till min klass idag känns bra. Minns för två år sedan då mitt otejpade
knä väckte mig under natten med högljudda smärtprotester.
Tejpen är min räddare, så de intressanta solränderna får man ta! Med väldigt missnöjda ben men tillfredsställt sinne stolpade jag fram efter målgång - och resten av kvällen. Tant med rullator hade kört förbi utan problem. Jag lämnade Ronja med Johan
i Järnbrottsmotet innan loppet då de tog cyklarna in för att titta.
De stod sedan och hejade både i början och i slutet vilket gav extra boost. I det segaste partiet upp mot Linne följde de en stund med sina cyklar så då var det bara att tugga på och le mot sin fina mini-supporter!
Tog hem en Subway till middag och kollade lite Designated Survivor innan jag kollapsade i sängen. Klockan var kvart över åtta. Infernalisk huvudvärk och en kropp som skrek efter vila. När den nu varit så snäll och duktig tyckte jag den kunde
få som den ville.
Nästa år igen? Absolut!
Nära nu
Som vanligt blir det liksom än mer verkligt när man står där med nummerlappen i sin hand. Och att sedan få årets vattenflaska känns löjligt bra bara det. Med mig till Svenska mässsn hade jag Ola som ska springa för första gången. Är så jäkla imponerad
av honom och den resa han gjort! Från att skaka på huvudet åt mina morgonträningar (existerar inte för mig längre), har han själv inte bara funnit tillfredsställelse i att springa utan också föredra att göra det på morgonen. Det är så himla häftigt
och jag hoppas han tycker Varvet är en lika häftig upplevelse som jag gjorde första gången. Han kommer att bräcka mig fullständigt så mycket bättre förberedd som han är än mig - såvida han inte springer ned i älven eller stannar för en öl på
Lindholmen.
Kunde inte låta bli att ta ännu en bild på min lilla enhörning. Sötnöten min!
Tränatränaträna
Fick till elva kilometer i gassande sol med otejpade knän som ändå inte klagade alls! Om en vecka är det dags för dubbla sträckan.
Fått till ett antal träningsrundor med den lilla vita bollen också och fixade två banor på två slag vardera, woho! Fick förvisso gräva bunkersand också och plocka bollen ur en buske... men det går helt klart framåt.
Christer följde en runda denna klämdag som jag tagit ledigt innan han själv fick åka och jobba. Igår testade vi Torslandas korthålsbana som var förvånansvärt dålig. Blöt, dåligt markerad och dessutom en bana avstängd. Hörde förresten att de nu faktiskt
anslutit sig till friskvårdsföretaget som Volvo använder...!
Min sociala bägare fylls ju fort, och hur fort beror mycket på vem eller vilka jag interagerar med.
Något jag förstått, och faktiskt gruvat för, är det förväntade samspelet när det är många på banorna och väntetid kan uppstå. Att gå ensam eller två medför alltså att man slår ihop med en eller två som går intill för att minska väntetiderna.
När jag idag blev ensam fick jag således erbjuda en äldre herreman att slå ut med mig och han tackade ja med förtjusning - för golf var ju en social sport. Stön tänkte jag. Vi var endast på andra hålet så jag fruktade en överfylld bägare innan hål
sex.
Han var dock av den lättsamma typen som pratade mycket ja, men det var förutsättningslöst. Det är ganska svårt att förklara vilka egenskaper som gör att vissa människor fyller min bägare så mycket snabbare än andra, men här blev det inte
bara en runda till, utan också lunch - och flera timmar av mera prat innan vi till slut rundade av. Jag är nästan chockerad av mig själv. Bägaren full ja, men det tog överraskande lång tid.
Christer messar senaste status. Elektrikern är nästan klar och golvets skyddspapper har äntligen kunnat tas bort. Det ser onekligen lovande ut. Fönster och altandörr ska tas upp om några veckor, markerad till vänster.
Söndag
Valborgsmässoafton imorgon och således klämdag till första maj. Många passar på att ta långhelg vilket kunde förklara det färre antalet deltagare. Amritha på besök från Stockholm teamade så fick en skön stämning trots att min kropp inte var riktigt
med. Är i så dålig form att jag kände av den nästan timmeslånga promenaden med grannens vovve efter lunch. Operation benhärdning ska förhoppningsvis gå vidare imorgon.
Jag kör en halvdag på jobbet för att efter lunch gå första golflektionen. Vid promenaden idag gick vi längs Hills och Tollereds(?) golfklubb och det var rätt mycket folk ute på banorna. Det såg... jätteroligt ut. Verkligen.
Efter passet var det färd direkt in till stan och Pustervik där Eva Dahlgren spelade. Avnjöt en råbiff först som var riktigt bra. Carpaccio igår och råbiff idag, jag har verkligen fått smak på rå kossa, vem kunde tro det? Absolut inte jag!
Vecka femton
Alltså, jag vet inte riktigt hur det kunde gå till, men energin har varit på topp hela veckan! Åtta pass avklarade efter en semestervecka med förkylning och frosseri. Mycket märkligt men väldigt skönt. Dessutom har vi kört minst en av bonuslåtarna
utöver ordinarie men har ändå inte blivit så slut som jag kunnat bli av andra pass. Denna release är inte lika tuff helt enkelt men har vuxit på mig på musikfronten - tack vare koreografin. Team med Carina, Robert och Hillevi och releasveckan är avklarad.
En nyutbildad tjej bad om att få skugga i torsdags och ska göra så igen idag för att få vanan att stå framför deltagarna. Om hon lyckas med filmningen och sedermera licensen så kan hon ta över tisdagarna och varannan torsdag med mig i Frölunda.
Denna vecka har också våren slagit till - ka-bom, sade det med strålande sol och över tjugo plusgrader. Rena sommaren och bländade göteborgare grävde fram shortsen och dammade av grillarna snabbare än livsmedelsbutikerna hann uttala "flintastek"!
Är det förresten någon som äter sådana längre förutom tonåringar med engångsgrill?
Nåväl, undertecknad hann aldrig dela med sig av sina vintervita lekamen då solen bara hann avnjutas från insidan av gymmen. När jag väl fick en stund över igår kunde jag rycka in och hjälpa Christer lite med att riva ut köket. En välbehövlig
totalrenovering tar vid nästa vecka och ska bli grymt spännande att se resultatet. Jag fattar inte de som tycker det är roligt att bygga hus själv, eller renovera. Alla dessa beslut, från färger till dörrhandtag och kakel och klinker, trä eller
sten och bläh och blöh! Fy bubblan vad tråkigt det är och fullkomligt hopplöst att förstå vad som funkar eller inte. Praktikaliteter som var diskmaskin bör placeras i förhållande till spis osv, fine, men allt annat? Nej tack, visa olika
färdiga förslag för mig att peka på och jag blir garanterat nöjd.
Blev några svettiga timmar och en tur till återvinningen där det var kö för att komma in. Därefter var det snabbt ombyte från snickarbyxor till klänning för Göteborgsoperan och öh, ja, Fantomen på operan. För mig som ofta lyssnat på ledmotivet
redan som tonåring var det en upplevelse att kunna avnjuta de duktiga sångarnas röster från första raden. Vilka resurser! "Memory" i Cats får mig till tårar och "The phantom of the opera" gav mig ståpäls.
Och apropå Cats så har mina bekväma grå nu med det varma vädret börjat gå ut mera. När jag kom hem häromdagen mötte Gråbröderna mig på parkeringen och följde mig tätt intill hela vägen upp. En kvinna som parkerade samtidigt hälsade och kommenterade brett
leende den uppenbara galna kattkvinnan.
Plugg
Medan Lilltjejen var på kalas tränade jag koreografi. De flesta kan jag få in genom att bara se på filmen men allra bäst är det ju att få köra på riktigt. Alternativlåten till nummer fyra var trixigare än jag trodde men liksom allting annat känns det
bra när det sitter. Måste köra igenom den fler gånger känner jag innan släpper lös den på deltagarna. Får sedan se om jag de facto kör den men är inte särskilt förtjust i ordinarie fyran.
Kroppen kändes svag och omotiverad, inte alls pigg på den nya releasen.
Snark
Två pass på raken gick över förväntan men så höll jag igen något på kvartalen. Funderade på att strunta i den då jag var så besviken på musiken. Glad att jag deltog ändå du Hanna levererade såpass att jag fick lite tillförsikt. Kollade bonuslåtarna dom
hon tipsade om och lutar nog åt att jag kör på någon av dom. Ändå inte fullt så entusiastisk att instruera denna release och funderar faktiskt på att dra ned på någon klass. Så illa tycker jag det är.
Mera glädjande är snön som kom igår - som denna dag gjort sitt bästa för att förvandla till slask. Imorgon åker jag och Lilltjejen till Ulricehamns skicenter, tar alltså en ledig dag för lite utförsåkning. Ronja är superentusiastisk så ska bli roligt.
Planen var först Alebacken på fredag men de hade visst tävlingar. Sedan fick hon ett roligt erbjudande att göra på fredag så vi kör imorgon istället. Hon är inte övertygad medan både jag och Johan tycker hon absolut ska ta chansen.
Det är osäkerheten som får henne att tveka, men när hon väl vågar brukar det ju bli bra.
Börjat introduceras för mitt nya uppdrag och det känns rätt lovande. Finns att göra och förutsättningarna är klart annorlunda men känns klart mera greppbart än då jag började på CRM. Nåväl, har som sagt knappt hunnit få en insyn i det nya så återstår
att se vad det kan bli. Känner mig duktigt trött av någon anledning. Blir en tidig kväll.
Lökarläge
Det har satts upp lite marknadsföring av de pass som hålls i Eklanda. Det där att få till mitt efternamn korrekt är inte helt enkelt uppenbarligen då det nu är några varianter jag sett .
Kör nu också Frölunda torsdagar och massa härlig feedback efteråt! Blir alltid så himla glad!
Mindre kul är tandläkarbesök. De där röntgenbrickorna verkar de göra rakbladsvassa med flit! De mäckar in den i köttet och man försöker att inte rycka till varje gång de trycker än längre in, och sedan ska man bita ihop! Tortyr. Och så anledningen
till att jag slutade med juice, läsk, vitamindrycker och förmådde mig gå över till vatten - oerhörd bedrift: Tandstensborttagningsmonstret.
Ljudet. Känslan. Nacksenorna som fiolsträngar och de till synes lugnt vilande händerna på magen är vid närmare åsyn stenhårt spända. Några få sekunder känns minuterlånga och jag tackar min stjärna för att tiden jag lagt på tandstickor och munskölj gett
utdelning, plågan blir just bara de där sekunderna och jag får behålla mitt högsta betyg för tandvårdsförsäkringen, woho!
Är det bara jag som blir fånigt nöjd när man får beröm av sin tandläkare? Obegripligt yrke för den delen.
Sedan sist har det också blivit återbesök på värmeverket och deras trevliga arrangemang för allmänheten. Lilltjejen är synnerligen förtjust i "kloooon"! Ett besök av pojkvännen blev det också, så söta ihop med sina gluggar och hävdar
att de är kära. "Vad betyder det då?" Frågar jag och de rycker på axlarna. Men pussas gör de tydligen! På lördag vankas hennes barnkalas som tacksamt nog blir på ett lekland.
Tjo, och så mera träning förstås, hohoho!
En rätt bra dag med andra ord, avslutad med mumsig middag väntandes. För en matlagningsanalfabet är det en synnerligen lyx att ha Christer som inte bara lagar gärna utan också gör det så himla bra.
Just, har ju vetat ett tag att det är på gång men nu är det snabba puckar. Mitt och Kjells uppdrag ska övertas av Capgemini. Kjell som konsult slutar redan i februari och jag som Volvian går över till de nya systemen som håller på att tas fram för
att ersätta de vi förvaltat hittills. I april ska min ersättare vara igång, men jag vet ännu inte hur min nya roll kommer att se ut. Kanske jag hittar något annat istället? Känns både bra och tråkigt att lämna. Man har ju på sista tiden faktiskt funnit
det ganska givande, att jämföra med för ett år sedan! Lite nöjd att jag inte gav upp ändå, men jäklar vad nära det var några gånger...
Sjuåring
Betydligt fler när jag vikarierade igen på Odinsgatan i lördags. Tror jag redan sagt det men denna release är verkligen tuff för axlarna!
Målet var sedan Stadsbiblioteket men det var ju tydligen Trettondagen och sedermera stängt, typiskt nog. Fick bli Konstmuseet istället som jag aldrig besökt. Ganska mysigt att vandra omkring där. Förstod inte fotoutställningen liksom de andra abstrakta
och ibland intetsägande verken. Förundrar mig över alla gränser hur flera lager nyanser av vitt på en stålplatta säkerligen värderas till femsiffriga belopp. Kan inte förmå mig att gissa på sexsiffriga - SÅ knäppt kan det väl inte vara? När jag kom
in i det ljusa rummet med de vita skapelserna på väggarna trodde jag det var akustikplattor eller något!
Just tror min fascination över det obegripliga yttrar sig i min undran över vad som rört sig i hjärnan på den som skapade. Man måste ju tänka på ett speciellt sätt för att förmå sig till att måla vita tavlor eller arrangera porslinsskrot i ett torn.
Nåväl, en Lilltjej möttes av en lapp innanför dörren med snöre att följa. Genom dörrar, mellan bordsben och över soffan till skafferiet där hennes egna lilla symaskin väntade. Sedan låg resten och väntade på sängen. Från Johan ville hon ha med
sig Stefans present - experimentlåda som hon inte kunde hålla sig med att testa. Förberedde en blandning som antingen skulle skakas - i minst tjugo minuter! Eller stå över natten.
Eftersom det är studiedag imorgon kunde vi vara uppe längre, jag kompar tid från jobbet och är hemma med henne. Hon hade svårt att bestämma sig vad hon ville börja med imorgon, experimentera eller sy, svårt beslut som diskuterades ända till
sömnen infann sig. Min fina Lilltjej, min fina sjuåriga Lilltjej!
Gott Nytt Träningsår!
Det var många som ville kicka ut året, nog aldrig haft så många i salen! Generellt var det mycket folk i gymmet och även de andra passen var välfyllda. Så. Jäkla. Roligt!
Kanske var det antalet, kanske var det dagen till ära men stämningen var extra hög och responsen grym. Denna release är också mera tacksam gällande koreografin och musiken för det där lilla extra. Blev lite bubbel och mingel efteråt och pratade med
två stycken från Helsingborg som kommit upp för att fira nyår. De sade sig vara inbitna combatanter, vilket jag också kunde se under passet, som gärna åkte runt samt på konvent och därmed testat ett antal instruktörer. Jag fick betyget topp fem! Visst
är smaken som baken men för just dem var jag tydligen så bra! Suger åt mig och skiner som en sol. Wee!
Najs
Blev lite mera mellandagsshopping av bra-att-ha. Blev så sugen på en utflykt i skogen, tända liten brasa och grilla pinnbröd. Får bli en annan dag men köpte också ved så jag nu har redo i alla fall. Och så handyxa, en sådan vet ju alla är bra att ha.
När man minst anar. Hohoho! Lilltjejen ska också få en egen kniv, jag själv var yngre när jag fick min första morakniv av pappa, en sådan där med rött trähandtag. Nu måste vi bara bli bättre på att gå ut i skog och mark.
Hade nog hunnit få mitt pinnbröd men kunde heller inte motstå en löprunda i snöfallet. Ont i knät efter tre kilometer men otroligt skönt!
Mellandagar
Tushar är en försynt (som de flesta jag träffat) ung indier jag har i teamet som åker hem på nyårsafton. Kontoret var praktiskt taget öde för att under dagen fyllas på med en handfull andra arbetsförpliktade konsulter. Robert dök också upp och tillsammans åkte vi till Eklanda och plockade upp Rajmani. Bjöd dem på lunch på ett ställe vi hittade som ironiskt nog var indiskt. De infödda gav hjälpligt godkänt betyg medan undertecknad mumsade för glatta livet, flämtade och drack. Det är rackarns att jag är så klen när det gäller stark mat, för jag tycker ju att det är väldigt gott.
Apropå indier så blev det en teamklass med Amritha i Majorna på Annandagen. Hon hette ju Elin med bytte nyligen till sitt indiska namn och tycker det är så fint! Indierna kan i många fall ha helt hopplösa, framför allt efternamn där vi svenskar slår knut på tungan i våra försök att uttala. Men många gånger är de väldigt vackra tycker jag. Ovan är sådana, Anjali, Anuradha, Rahul och Srini är andra. När jag arbetade med kineserna tog de ofta västerländska alias för att underlätta för oss. Jag tycker vi borde ha fått välja kinesiska namn också, och varför inte indiska? Jag funderar ibland på att byta till mitt koreanska efternamn, som Ronja fick till mellannamn, men jag vill samtidigt att hon och jag har samma efternamn så det får nog vänta ett tag. Tror inte Johan är så pigg på att låta henne byta till mitt så det alternativet går bort. Mitt koreanska förnamn känns inte riktigt lika gångbart som många av de indiska...!
Hoppade in och vikarierade på Odinsgatan igår, en 45-minuters klass där endast fyra starka deltagare dök upp och jag antagligen gick i förlust med transport och parkering avdragen. Men det var kul och de var grymt positiva både under och efter klassen. Insåg efter jag sagt ja att det ju är dubbdäcksförbud på Odinsgatan men rondellen mitt i var tydligen fredad så jag kunde ta mig över till parkeringshuset. Vad är egentligen poängen med att ha en, två gator med sådant förbud?
Ikväll blir det Frölunda. Jag tar över Rebeccas klass varannan vecka när hon nu på grund av väntande barn inte kan köra längre. Jobbigt när fogarna börjar bråka så tidigt.
Back!
Sökte vikarie till söndagsklassen men fick ingen respons. Var inte döende och vägrade ställa in så jag körde ändå. Gick på inställningen att träna bort förkylningen och det gick över förväntan, hoho! Visst, på topp var man inte men hade förväntat mig
en medioker insats på sin höjd.
Blev i övrigt en riktigt mysdag med många timmar på Universeum och sedan Star Wars på bio som avslutning.
Releaseveckan är i full gång där jag och Robert nu betat av Backaplan och Lindholmen. Morgonpass med kollegorna gav också tillfälle att nöta in koreografin och imorgon är det Frölundas tur. Vilken flax att jag faktiskt blev av med snoreländet!
Andra advent
Phu, ibland är det tacksamt att bara ha ett barn. När det ska shoppas julklappar till exempel. Mäckigare dock när avkomman råkar ha sin födelsedag knappa två veckor efter julafton men nu är de flesta fixade. Man tycker man har gott om tid på sig, och
sedan är det advent och man finner sig stå i köer bland alla andra tidsoptimister.
I den kilometerlånga kön stod en kvinna med en gallskrikande årspojke i vagn. Kanske trött, varm, hungrig, uttråkad eller allt på samma gång. Vi som väntade var kvinnor allihopa (ja, det var Kapp Ahl), och man kunde nästan räkna ut vilka av oss som var
föräldrar med liknande erfarenheter i bagaget. Blev glad i hjärtat att se de framförvarande släppa fram mamman med pojken så de snabbare kunde komma vidare.
Till dagens pass kan jag checka av ännu en erfarenhet på instruktörsscenen. Man har ju ramlat, fått springa på toa (gravidblåsa), fastnat (i mellanrummet mellan scenen och väggen åkte foten ned), tappat trosskydd och halkat. Första passet
jag höll efter förlossningen och sedermera tog i ordentligt upptäckte jag att knipövningarna hade varit bra att göra ordentligt. De, som tur var svarta långbyxorna var inte klistrade mot insidan av benen av enbart svett kan jag säga!
Idag kände jag igen den obehagliga känslan och med fasa kunde jag notera blodet som kom längs benen! Japp, kroppen lyckades tajma in första dagen då det är som värst. Och inga långbyxor denna gång! Svettblandat som tur
var men golvet är nedstänkt och kunde lika gärna vara neonrött i mina ögon. Ens begränsade alternativ blixtrar genom hjärnan. När låten är slut blir det en näve papper att svepa av det värsta och så bara fortsätta köra. Som tur var höll
det sig lugnt resten av passet...! Man får påminna sig att deltagarna sällan ser det jag ser, och efteråt kunna skratta åt eländet - och se till att ha shorts med tajta innebyxor när vissa risker föreligger!
Söndagsendorfiner
Åh vad skönt att köra idag! Behövde det verkligen och kroppen hade massa energi. Vi är ett rätt rejält gäng stammisar nu, en ny idag som gav positiv feedback efteråt med vilja att komma tillbaka och sådant gör mig så glad!
Livets ytterligheter, fick besked att en vän väntar sitt första barn, fick veta att en annans mamma tagit livet av sig. En tredje förlorade sin pappa i en olycka knappa dagar efter han blivit farfar. Så många liv, så många olika händelser som
är just - livet, men ändå så omvälvande.
Jag är tacksam för stabiliteten mitt liv nu infunnit sig i, att bekymren endast tillhör vardagens trivialiteter kring arbete och middagsförslag. Tycker jag haft min dos av omvälvande händelser i livet men man vet ju aldrig vad som väntar runt
hörnet. Saker händer vare sig man vill eller inte. Inget kan man göra åt det så ingen mening att oroa sig.
Min Lilltjej var inte så nöjd att jag ätit upp så många pepparkakor. Jag hade ju sparat de största i alla fall. Och nu är läxan gjord också.
Sova lite
En månad kvar till julafton - det är galet! Ljusstakar börjar synas hör och var i fönstren, men med tanke på det av snöbrist ytterligare mörker finner man sin anledning att ljusa upp.
Teamade med Robert i Lindholmen för en gemensam uppladdning innan lite after workout. Kul initiativ av stammis-Angelica och undertecknad förvånade sig själv genom att haka på. Hunnit våndas både tre och fem gånger under veckan men det blev helt ok. Lagom
nivå för mig med gottigt att tugga på och prat som mest bestod av att behöva lyssna. En utgående parkeringstid blev bra anledning att bryta upp för oss alla, nog rätt trötta efter veckan, träning och barn där hemma.
Fick dokumentera Alexanders torsdagsfika. När det är hans tur kan man alltid förvänta sig något annat än en ledsen vetekrans - på gott och ont!
Imorgon är det kvartal - releasen vi körde tre gånger i Amsterdam och lovade mycket gott på musikfronten. Blir intressant att se om intrycket består.
Regn....såklart...
När man inte har trogna fotografen Maria att tillgå kan inhopparen få svårt med tajmingen - men blev rätt ok ändå! Fick goofa lite också, Angelica passade bra till det, hoho!
Ett måste att dokumentera snögubbe-byggandet också för naturligtvis har det mesta nu regnat bort. Snyft!
November
Det blev minidoughnout till frukosten - SÅ god! Blev två till...! Och en eclaire.
Satt uppe halva natten med en incident så kände mig sådär pigg på att träna men som vanligt ruggigt skönt när det är gjort. Ont i knäet dock, tejpade inte så får skylla mig själv.
Lilltjejen har fått terrorisera grannskapet tillsammans med ett gäng kompisar. Inte bara morsan ska ju få spöka ut sig.
Nu ska det bli skönt att dö lite i bastun. Evigheter sedan juh!
Halloweencombat!
Körde ned tröjan i barnens sandlåda men den fuktiga gräsmattan funkade bättre. Såg nästan ut som jag torkat hundskit!
Stammis-Angelica hade en grym outfit och Sofia och Carina hade lagt mycket krut på läbbiga sår över hela kroppen. Robert körde två outfits varav den ena var synnerligen ambitiös - Ralph the rex! Med en viss förkärlek för T-Rexisar svidande han om innan paus för att visa att minsann även dinosar kan köra combat! Typ.
Deltagarnas fokus hamnade lite på kant kan man säga, haha!
Trots åtskilliga "lufthål" kändes det tjockt och varmt med t-shirt och byxor. Man har verkligen vant sig vid korta shorts och top. Till och med de längre "fighting"-shortsen känns varma och hämmande nu.
Var helt förvirrad halva morgonen då jag helt missat vintertiden. Fattade inte hur klockradion kunnat ställa fram sig själv en timme - för litade mer på den än fånen! Var så säker på att vi redan ställt om till vintertid för typ någon månad sedan så fick
verkligen inte ihop det. Så med tanke på att jag varit vaken sedan ottan i kombination att inte vara någon kvällsmänniska, är det inte konstigt jag ligger i sängen med tunga ögonlock innan klockan slagit tio. Ny vecka står för dörren, vart tog
denna helgen vägen?
