Som vanligt blir det liksom än mer verkligt när man står där med nummerlappen i sin hand. Och att sedan få årets vattenflaska känns löjligt bra bara det. Med mig till Svenska mässsn hade jag Ola som ska springa för första gången. Är så jäkla imponerad av honom och den resa han gjort! Från att skaka på huvudet åt mina morgonträningar (existerar inte för mig längre), har han själv inte bara funnit tillfredsställelse i att springa utan också föredra att göra det på morgonen. Det är så himla häftigt och jag hoppas han tycker Varvet är en lika häftig upplevelse som jag gjorde första gången. Han kommer att bräcka mig fullständigt så mycket bättre förberedd som han är än mig - såvida han inte springer ned i älven eller stannar för en öl på Lindholmen.

Kunde inte låta bli att ta ännu en bild på min lilla enhörning. Sötnöten min!