Avslutning för innebandyn med match föräldrar mot barn i vanlig ordning. Barnen kommenterade hur svettig jag var men ingen annan av någon anledning... FlipKids kör på några veckor till liksom simskolan. Hon verkar inställd på att inte fortsätta innebandyn till hösten men får se hur det känns då.

Hjärtekatterna Rulle och Krulle är klara för leverans, om än lite motsträvigt från somliga. Garnbutiken är ett ombud som tar emot och sedan skickar till något av barnsjukhusen och Lilltjejen ville vara med och lämna så de får hänga här någon vecka till.

Upptäckte att Rulle är populäraste kissen på #hjärtekatten! Hans levande motsvarigheter Bror och Brorsan är mäkta stolta!

Min stora lilla tjej, gick till skolan själv för första gången. Hon har gått hem några gånger men nu var det dags att gå dit istället. Messar läraren att hon är på väg och hon är sedan omtänksam och pingar när hon är framme - så hon slapp ett telefonsamtal från nojjig morsa.

Japp, fick lite snö under natten som töade bort under dagen.

Skulle eventuellt ha fått med en av hennes kompisar hem men det blev tre! Fina tjejer allihopa och när de nuförtiden fått en vilja att stänga in sig är det faktiskt rätt lugnt. Hör att det är väldigt mycket pockande på Ronjas uppmärksamhet av vännerna och undrar om det är så beroende på vem man är hemma hos. "Ronja titta här..." "Ronja kom!" "Ronja lyssna här...", Ronja, Ronja hela tiden. Jag skulle bli galen.

När småbattingarna var tillbaka i Lilltjejens rum kokade jag ihop en Egg curry till mig själv. 

Gråkatterna har vågat sig fram igen och pustar lättat i knä och bakom min nacke. Ser själv fram emot att pusta lite efter ännu en galen jobbdag. Ändock galen på ett positivt sätt men lite frustrerande att inte hinna med. Fördelen med barnveckan är i alla fall att man måste koppla bort jobbet och hämta sin telning, fixa middag och tja, fokusera på sin familj istället. På så sätt känns det rätt skönt, en påminnelse om vad dom faktiskt är viktigt. Förut var det så lätt att känna att världen gick under om jag inte jobbade hela tiden och skuldkänslorna skavde om man inte hade en bra anledning att låta bli. Har helt klart blivit bättre på att släppa jobbet - utan samvete. För jag har ju insett att samvetet inte blev mycket bättre trots att jag jobbade hela kvällarna. Jag hann ju ändå inte, och ingen tackade mig för det heller så istället för win-win blev det bara fail-fail. 

När jag nuförtiden kopplar upp mig är det väldigt sällan och med en annan känsla. Frivillig skulle jag närmast kalla den.

Är ju som sagt inte så genomtänkt alla gånger. Visserligen kan det vara bra ibland då det är lätt att många gånger tänka för mycket, men i frågan om Lilltjejens akvarium skulle man kanske ha gått på ett större istället till Wall-E och hans kompisar. Hennes är helt sonika för litet, oavsett pump och gullighet så bör nog inget annat än typ räkor eller snäckor husera däri. Djuraffären säljer visserligen dessa små akvarier men de vill ju å andra sidan tjäna pengar. När Felicia som kampfisken fick heta fått sin erforderliga tillvänjning i påsen och komma ut noterade jag en mörkare del på sidan och lätt böjning, nästan som hon blivit klämd på något sätt. Tänkte inte på att kolla henne i affären så vet inte om hon varit så hela tiden. I vilket fall verkar hon inte överförtjust i sitt nya hem så det var nog bra att jag redan från början uttryckte mig i termer av "vi får se om hon kan trivas och överleva". Hade jag köpt det lite större hade det känts lite bättre men nu får vi se.

Mycket uppskattat var dock Vilmers kalas där de abonnerat lokala simhallen. Riktigt roligt att se hur obekymrat hon lekte i poolens djupa del och naturligtvis var det extra roligt när det bara var kompisar med.

Inför dagens combat känner jag mig nästan övertaggad, som oftast efter en vecka utan träning då den där växtvärksliknande känslan kommer. Nu blev det ju lite utförsåkning i torsdags vilken tack vare jag klarar mig undan värsta abstinensen.

Nu är det FlipKidz och röven värker av att sitta här på träbänken och picka. Fick en liten promenad i alla fall till centrum för lite proviantering. Det kommer verkligen bli jättefint när alla byggnationer är klara där nere. Har ännu inte kommit mig till det nya biblioteket och det är tydligen stängt på söndagar. Är inte det en ypperlig dag för besök?

Två pass på raken gick över förväntan men så höll jag igen något på kvartalen. Funderade på att strunta i den då jag var så besviken på musiken. Glad att jag deltog ändå du Hanna levererade såpass att jag fick lite tillförsikt. Kollade bonuslåtarna dom hon tipsade om och lutar nog åt att jag kör på någon av dom. Ändå inte fullt så entusiastisk att instruera denna release och funderar faktiskt på att dra ned på någon klass. Så illa tycker jag det är.

Mera glädjande är snön som kom igår - som denna dag gjort sitt bästa för att förvandla till slask. Imorgon åker jag och Lilltjejen till Ulricehamns skicenter, tar alltså en ledig dag för lite utförsåkning. Ronja är superentusiastisk så ska bli roligt. Planen var först Alebacken på fredag men de hade visst tävlingar. Sedan fick hon ett roligt erbjudande att göra på fredag så vi kör imorgon istället. Hon är inte övertygad medan både jag och Johan tycker hon absolut ska ta chansen. Det är osäkerheten som får henne att tveka, men när hon väl vågar brukar det ju bli bra.

Börjat introduceras för mitt nya uppdrag och det känns rätt lovande. Finns att göra och förutsättningarna är klart annorlunda men känns klart mera greppbart än då jag började på CRM. Nåväl, har som sagt knappt hunnit få en insyn i det nya så återstår att se vad det kan bli. Känner mig duktigt trött av någon anledning. Blir en tidig kväll.

Då innebandyskolan var inställd passade vi på att hänga på låset till Universeum för att maxa tiden innan FlipKidz. Hon gillar verkligen att vara där, inte för akvariet eller regnskogen utan bygghörnan och aktivitetsdelen. Först var jag enda föräldern bland de stora klossarna men efter ett tag konkurrerade vi vuxna om byggmaterialet för maffigaste bygget. Japp, det är Lilltjejen som sitter bekvämt tillbakalutad där längst in. Vi fick nog till det bäst skulle jag helt opartiskt anslå, hehe! 

Den lilla butiken de har i lekdelen på bottenvåningen gillar hon också skarpt och röran är alltid total bland "varorna". Jag finner det löjligt tillfredsställande att sortera dem på hyllorna - för att sedan gnissla tänder när andra glin kommer och helt obekymrat rör till det igen. Ja, som barn gillade jag att hjälpa pappa sortera alla orderpapper. Vem tycker inte om att skapa ordning liksom?

Efter jul har det som sagt blivit väldigt lugnt på jobbfronten, men denna vecka har börjat väldans intensiv. Har nu också fått veta vem som ersätter mig vilket inte blir någon från offshore-teamet som jag trodde. Men tror det blir jättebra då Anders varit länge inom CRM. Vi kör igång överlämningen med en gång, ingen tid att förlora.

Nedersta bilden visar ett antal nykomlingar i mitt kök. Alexander hade varit och handlat med Tarun på den indiska butiken han kände till. Så nu har jag det jag behöver för att försöka mig på egg curry! Snabbmakaronerna och fiskbullarna blängde misstänksamt på de främmande elementen. Tarun hade slängt in mald koriander också! För min skull skippade de den när vi var där men han hävdar att det inte alls smakar som den färska. Pöh! Den där påsen lär förbli oöppnad!

De skar ned en halv av den tre centimeter stora gröna chilin i den variant jag fick - och det blev nästan gör starkt för mig. Och nu hade de köpt en hel näve med dessa gröna små farligheter! Tydligen går de bra att frysa.

Nya releasen har kommit, den där jag och Robert var med vid inspelningen i Amsterdam. Väl där var det svårt att höra musiken men uppfattade den som rätt tråkig. Nuvarande releasen var ju en positiv överraskning med riktigt bra låtar med det där trycket och tyngden jag gillar. Också deltagarna tyckte att de var bättre än de senaste releaserna. När jag lyssnar igenom kommande musiken blir jag så jäkla besviken. Koreografin är ok men funderar allvarligt på om jag ens vill instruera denna, hur jag ska kunna uppbringa den energi och det engagemang som förväntas. Så oerhört tråkigt!

En bra vecka närmar sig sitt slut. Faktiskt fått till några träningar trots Ronja-vecka. I måndags fick Lilltjejen och Felicia göra läxan tillsammans medan jag förberedde middagen. Mysigt att höra de prata sinsemellan och hur de kom på att använda Ronjas alla radergummin istället för fingrarna. 

Till tisdagens fotbollsträning passade jag på att springa en runda. Med den tunna snö som smält och sedan frusit var det spännande underlag men klarade mig med bara en lättare vurpa. Otroligt skönt att komma ut!

Till onsdagen tänkte jag testa lunchpasset i Eklanda. En inköpare håller ett HIIT-pass men möttes av en lapp att det var inställt, snopet och störigt värre. Två andra tjejer dök upp och tillsammans beslöt vi att sätta ihop ett eget cirkelpass och köra. Sagt och gjort blev det grodhopp, ryggövningar, idioten, burpees, planka och annat trevligt. Jag svettades ned varenda station medan de andra två såg knappt andfådda ut. 

Till eftermiddagen fick vi besök av Meja och de är ju så fina tillsammans. Det blev en rejäl överraskning för Lilltjejen för jag hade ju glömt att berätta det, faktiskt glömt av det helt och hållet! Så ren tur att vi inte hunnit åka på något mer än handling i Sisjön när mamman ringde att de var på plats. Pinsamt!

Till torsdagen följde Lilltjejen med Felicia hem som de kommit överens om redan i tisdags så jag planerade en stund på bandet innan ett halvtimmes CXWORX. Vartenda löpband var upptaget så det fick bli rodd istället innan min rumpa och core manglades av Maria. Saknar styrketräningen jag fick när jag körde PT, framför allt för ryggen och löparbenen men att dra i gymmet själv är ju bara obeskrivligt mördartråkigt.

Förvisad till iskallt trapphus medan Lilltjejen får göra allt möjligt skoj på FlipKidz första dag. Liksom Funky Kidz är det mest lek och skoj i fokus vilket väl är ok i denna åldern. Jag och Johan har dock en vilja att hon ska få prova "riktig" gymnastik men köerna till de föreningarna är långa.

Initialt ville hon inte vara med, tårar och gömma sig bakom mamma för det är ju läskigt att inte känna någon. Men från att följa till första övningen till att sitta intill väggen till att nu sitta utanför - och lyssna på full fart där på andra sidan. 

Vi är några föräldrar som sitter här och småhuttrar. Undrar om vi alla ser detta som en liten skön egenstund med bok, padda eller fån. Ungarna har roligt och föräldrarna andas, win-win. Dörren öppnas emellanåt och vi alla tittar upp, är det mitt barn? Saknade vattenflaskor, kissnödighet eller något man bara vågar viska i sin vuxnes öra. 

Nästa gång blir det sittunderlägg.

Närmare Mello än Skandinaviums utsida kom vi inte och skönt var väl det. Tycker synd om de som betalat dyra pengar för (ännu) en riktigt bedrövlig delfinal. Förvånande dåligt, både bidrag och inramning.

Jag och Lilltjejen betraktade skämtet från soffan men i ledde kvällen med bio. Filmen Coco var riktigt bra och Lilltjejen visade än en gång sin empatiska förmåga genom att storgråta - vilket hon inte var ensam om förvisso. Väldigt fin film. Efteråt blev det mycket prat om döden, livets uppkomst och sådana där enkla samtalsämnen.

Efter simskolan kom vi hem med tre märken till och en promenad med grannens ena hund gjorde Lilltjejens dag. Skönt att komma ut och gå lite för mig som flåsat som en astmatisk näbbmus av sträckan från bilen till ytterdörr. Är helt klart bättre men morgondagens pass blir onekligen intressant.

Visst är de söta! Läraren mailade en uppmaning att hålla barn och syskon hemma de erfordliga timmarna efter magsjuka. Halsfluss cirkulerar också så när skolans nummer dök upp i displayen antog jag att Lilltjejen till slut åkt dit. Men nej, hon var förvisso inte sitt glada vanliga jag och sade sig ha ont i magen men läraren tänkte att några ord med mamsen skulle muntra upp. Vi kom överens att prova äta lunch i alla fall men när det visade sig vara tomatsoppa var det inte mycket som slunkit ned och jag beslöt att hämta henne. Vi har ju varit så lyckligt lottade att ha en Lilltjej som knappt varit sjuk under hennes nu drygt sjuåriga liv. Förkylning någon gång javisst, vattkoppor och någon släng av feber och en öroninflammation. Hon har hostat tills hon spytt vid något tillfälle men ren magsjuka tror jag faktiskt vi klarat oss ifrån. Jag kan själv bara erinra mig magsjuka en gång, under konfirmationslägret i tonåren och därefter endast en matförgiftning. Hoppas på bra gener som gått vidare till min avkomma.

I vilket fall bäddade jag ut hennes bäddsoffa som hon gillar då hon då kan ligga framför sin tv, men under tiden går hon loss och städar sitt skrivbord! Ligger sedan en liten stund medan jag passar på att städa lite i resten av vårt hem. Dröjer inte länge dock förrän jag märker att hon är uppe och grejar vid sitt skrivbord igen. Den renstädade ytan är full igen då hon sitter och pysslar. Jag kopplar upp mig och jobbar lite och snart får jag sällskap av först en och sedan en andra bordskompis!

Tre toalettbesök och en favoritmiddag senare är hon sitt vanliga jag och vill tillbaka till skolan imorgon. Är hon fortsatt i god form ser jag inget hinder.

 

När vi flyttade hit bytte jag ut hennes dörr till rummet. Satte glasdörren som satt mellan kök och vardagsrum där istället då jag tyckte det var piffigare att kunna se in även om dörren var stängd. Det tycker hon inte längre. Rackarns tung dörr att dessutom krångla ned till förrådet men lyckades till slut få tillbaka den gamla på plats också. Ibland är det verkligen bra att ha tillgång till ett extra par händer. 

 

Maximal koncentration när dominobrickorna ställs på plats. Kvällens fokus har varit presenterna från lördagens kalas så det har byggts, spelats och pysslats med Pokémonkort. Kunde inte låta bli att komplettera ytterligare på ToysRus som hade halva priset plus ett obrutet fynd på Blocket. Själv samlade man Garbage Pail Kids som inte dög till annat än just samlande, och i viss mån äckel av somliga motiv.

Japp, i fredags var det dags för vad som väl nästan vid det laget kan kallas tradition, mat och bowling på Star Bowling. Mina kamben ser suspekta ut men var helt ok och sedan , kors i taket vann jag bowlingen! Så en glad vinnare och grymtande förlorare. Hahohehihö! Ja, jag vet, ren flax och inget annat.

 

Vid frukosten idag kommer jag och Christer in på simning och av någon anledning på simning i strömmande vatten. Plötsligt minns jag de somrar jag och Jenny badade i Piteälvens klara vatten, precis så strömt att vi kunde hålla oss på samma plats om vi tog i hyfsat ordentligt. Det var rätt häftigt. Hur gamla kunde vi ha varit? Högstadieåldern? Mellanstadiet? Minns att pappa körde över oss tills vi fick/kunde ta den själva över till ön som då inte hunnit bli igenvuxen och förändrad av erosion som den till slut blev. De två forsarnas accelererande av vattnets fart mildrades något där förbi insidan av ön och bottnen var fin och jämn sand. På andra var det rena mardrömmen för en bottenfobiker som jag med stenar och förrädiska stockar. Jag drömmer faktiskt om ön och framför allt den delen av älven ibland. Hur jag kämpar bland de där stenarna och strömmen och rädslan är alltid total. Inga mysiga barndomsdrömmar där inte!

 

På vägen hem ligger jag på Norrleden efter Volvokrysset. Det är dubbelfiligt i motsatt riktning och lång raksträcka. Framför mig ligger en Volvo V40, likadan som min. Plötsligt styr den snett, över den heldragna linjen och till det mötande andra körfältet och blir kvar. Jag väntar på att föraren ska släppa blicken från sin mobil eller komma på sitt misstag, men inte. I de mötande körfälten kommer tre bilar varav en gått ut i det andra för att köra om. Det ser helt surrealistiskt ut och tankarna hinner flyga åt tusen håll. Jag kan ju inte göra något! Och undrar hur tankarna går i det mötande fordonet! Den klämmer sig in mellan de två han börjat köra om och strax efter svänger bilen framför mig tillbaka i rätt körfält. Inte tvärt som man kanske hade väntat av någon som förskräckt upptäckt sitt misstag, utan lika lugnt som den hamnade där. Läskigt!

När vi får tvåfiligt föredrar jag att ha den föraren bakom mig så kör om och sneglar åt höger när jag passerar. Det är tre personer i bilen, en man i femtioårsåldern ser ut att gapskratta bakom ratten men jag hinner inte se de andra. 

 

Igår var det i varje fall Lilltjejens barnkalas på Lekpalatset i Alelyckan som hon valde. Femton ungar blev det totalt som lekte sig svettiga. 

Visst är det en känslig fråga men undrar också hur hon själv resonerar. Rimligtvis tänker, eller ja, tänkte hon alltså bjuda hela klassen då när det är hennes tur? Varken jag eller Johan hade hört talas om denna tjej, Ronja har aldrig varit där och hon har aldrig nämnt eller pratat om henne. Lärarna berättar att Ronja leker med alla och är väldigt omtyckt, vilket vi också märkt. Nu är det nytt år och skolklassen har efter sin första termin satt sig i den form att de har funnit ut vilka de föredrar att umgås med, precis som vilken grupp människor som helst. Ronja fyller först av alla och fick säga vilka hon ville bjuda. Det blev så många att vi fick be henne välja bort några vilket hon förstod. Redan har hon fått tre inbjudningar varav till alla hon inte vill gå. Ska man tvinga henne då? Samtidigt vill man inte sätta det barnet i det hemska att ingen kommer. Man resonerar ju att det väl alltid är någon annan som vill, men tänk om det inte är så? Kan knappt föreställa mig hur jobbigt det måste vara som förälder att inse att ingen vill komma till sitt barns kalas, för att inte tala om barnet självt. Vad säger man? Vad gör man? Och hur gör man när ens barn inte vill gå? Vi försöker motivera, locka, få henne att tänka om men när hon faktiskt kommer med argument och man förstår att hon inte vill - ska man tvinga då?

 

Det har satts upp lite marknadsföring av de pass som hålls i Eklanda. Det där att få till mitt efternamn korrekt är inte helt enkelt uppenbarligen då det nu är några varianter jag sett .

Kör nu också Frölunda torsdagar och massa härlig feedback efteråt! Blir alltid så himla glad!

Mindre kul är tandläkarbesök. De där röntgenbrickorna verkar de göra rakbladsvassa med flit! De mäckar in den i köttet och man försöker att inte rycka till varje gång de trycker än längre in, och sedan ska man bita ihop! Tortyr. Och så anledningen till att jag slutade med juice, läsk, vitamindrycker och förmådde mig gå över till vatten - oerhörd bedrift: Tandstensborttagningsmonstret.

Ljudet. Känslan. Nacksenorna som fiolsträngar och de till synes lugnt vilande händerna på magen är vid närmare åsyn stenhårt spända. Några få sekunder känns minuterlånga och jag tackar min stjärna för att tiden jag lagt på tandstickor och munskölj gett utdelning, plågan blir just bara de där sekunderna och jag får behålla mitt högsta betyg för tandvårdsförsäkringen, woho!

Är det bara jag som blir fånigt nöjd när man får beröm av sin tandläkare? Obegripligt yrke för den delen.

Sedan sist har det också blivit återbesök på värmeverket och deras trevliga arrangemang för allmänheten. Lilltjejen är synnerligen förtjust i "kloooon"!  Ett besök av pojkvännen blev det också, så söta ihop med sina gluggar och hävdar att de är kära. "Vad betyder det då?" Frågar jag och de rycker på axlarna. Men pussas gör de tydligen! På lördag vankas hennes barnkalas som tacksamt nog blir på ett lekland.

Tjo, och så mera träning förstås, hohoho!

En rätt bra dag med andra ord, avslutad med mumsig middag väntandes. För en matlagningsanalfabet är det en synnerligen lyx att ha Christer som inte bara lagar gärna utan också gör det så himla bra.

Just, har ju vetat ett tag att det är på gång men nu är det snabba puckar. Mitt och Kjells uppdrag ska övertas av Capgemini. Kjell som konsult slutar redan i februari och jag som Volvian går över till de nya systemen som håller på att tas fram för att ersätta de vi förvaltat hittills. I april ska min ersättare vara igång, men jag vet ännu inte hur min nya roll kommer att se ut. Kanske jag hittar något annat istället? Känns både bra och tråkigt att lämna. Man har ju på sista tiden faktiskt funnit det ganska givande, att jämföra med för ett år sedan! Lite nöjd att jag inte gav upp ändå, men jäklar vad nära det var några gånger...

Äntligen! Brasa, varm nyponsoppa och eldsotad falukorv. Lilltjejen ville ha med en kompis och valet föll på Isabella som lägligt nog var tillgänglig. Hon fann dock inte riktigt lika stort nöje i att tälja som Ronja gjorde. Så glad och förtjust i sin egna kniv och jätteduktig.

Strax under nollstrecket men ändå bitande kallt trots täckbyxor. Typiskt västkusten.

Stannade lite extra efter simskolan och betade av tre simmärken till. Den blå baddaren var nog det enda märke jag tog som barn, men å andra sidan hade man inga föräldrar som hade något större intresse för att tillse fler. Själv tycker jag det är rätt gulligt med de där små märkena på skölden och hoppas Lilltjejen är på att ta fler framgent.

Lite film, spel och såklart lördagsgodis innan godnattsaga. Tycker det är roligt att hon ibland ber om att jag ska läsa för henne istället för att titta på paddan. Vill och hoppas på att hon ska få läsintresse när hon själv lärt sig behärska konsten till fullo.

Kemi i olika former varav den ena ska avnjutas så snart assistenten har somnat. Om blanda var temat igår så var det röja idag, efter att kompisen Felicia blivit hämtad. Då fick julen packas ihop, en aktivitet som Lilltjejen sett fram emot med lika stor entusiasm som framtagandet. Hela granen klädde hon av på egen hand och packade ned i sina tilldelade lådor och förpackningar. Till och med belysningen krånglade hon av för morsan att sedan bara paketera ned i sin kartong.

Nu återstår att se vad för liten tomte eller pryl man lyckats missa, det brukar aldrig slå fel när allt är nedburet i förråd eller uppkrånglat på en vind. 

Betydligt fler när jag vikarierade igen på Odinsgatan i lördags. Tror jag redan sagt det men denna release är verkligen tuff för axlarna! 

Målet var sedan Stadsbiblioteket men det var ju tydligen Trettondagen och sedermera stängt, typiskt nog. Fick bli Konstmuseet istället som jag aldrig besökt. Ganska mysigt att vandra omkring där. Förstod inte fotoutställningen liksom de andra abstrakta och ibland intetsägande verken. Förundrar mig över alla gränser hur flera lager nyanser av vitt på en stålplatta säkerligen värderas till femsiffriga belopp. Kan inte förmå mig att gissa på sexsiffriga - SÅ knäppt kan det väl inte vara? När jag kom in i det ljusa rummet med de vita skapelserna på väggarna trodde jag det var akustikplattor eller något!

Just tror min fascination över det obegripliga yttrar sig i min undran över vad som rört sig i hjärnan på den som skapade. Man måste ju tänka på ett speciellt sätt för att förmå sig till att måla vita tavlor eller arrangera porslinsskrot i ett torn.

Nåväl, en Lilltjej möttes av en lapp innanför dörren med snöre att följa. Genom dörrar, mellan bordsben och över soffan till skafferiet där hennes egna lilla symaskin väntade. Sedan låg resten och väntade på sängen. Från Johan ville hon ha med sig Stefans present - experimentlåda som hon inte kunde hålla sig med att testa. Förberedde en blandning som antingen skulle skakas - i minst tjugo minuter! Eller stå över natten.

Eftersom det är studiedag imorgon kunde vi vara uppe längre, jag kompar tid från jobbet och är hemma med henne. Hon hade svårt att bestämma sig vad hon ville börja med imorgon, experimentera eller sy, svårt beslut som diskuterades ända till sömnen infann sig. Min fina Lilltjej, min fina sjuåriga Lilltjej!

Sitter intill en Lilltjej som full av förväntningar har svårt att somna. Imorgon åker hon till Sälen med Johan där Elena och pojkarna redan är på plats. Känns så bra att hon får möjlighet att åka skidor denna vinter också och är säker på att hon får riktigt roligt. Själv passar jag på att träna och jobba men också avnjuta åtmindstone de två dagarnas obligatoriska ledighet. 

Blivit nostalgi av stora mått med Trolltyg i tomteskogen och en lagom dos julmat medan Kalle gick färdigt på tvn. Det var visst bara morsan som var mest intresserad av att se den medan Lilltjejen gick lös direkt på första klappen hon fick öppna.

Det blev ännu ett konstverk, invigning och skratt (och trötta ben) av nya spelet Twister och Legobyggande innan det var dags för att avsluta julaftonen. Känns bra, bra dag, bra jul. 

När Lilltjejen somnat blir det till att sjunka ned i soffan med ett gäng grisar, stolt egentillverkade och lika goda som jag minns. Varma och rullade i socker är de bara ååh!  Har siktat in mig på filmen The holiday. Romantiskt mys blir bra!

Önskar mina kända och okända vänner på andra sidan skärmen har en riktigt God Jul!

Jag brukar alltid köpa två hussatser för att minska risken att stå med ett krossat tak och sjudelad gavel när förpackningen öppnas. Denna gång var båda såpass intakta att morsan fick designa ett eget. Lilltjejen gillar ju att pyssla så riktigt mysigt att sitta där i köket med tända ljus och julmusik i bakgrunden. 

Undertecknad kunde riktigt känna hur förkylningen gick åt fel håll under gårdagen och slocknade vid niotiden! Min mystjej tog över boken för godnattsaga och bokstaverade sig fram ett antal sidor innan hon tröttnade, superduktig! 

Med mosig hjärna och rinnande näsa är det tacksamt med stans lugnaste och snällaste unge. Hon sitter med Mario Kart framför tvn och jag hojtar att jag går ut med soporna. 

"-Det kan jag göra!" Ropar hon tillbaka, och gör det också efter avslutat race. Jag antar att det är sådana här grejer man ska spela in men får nöja mig med att dokumentera det här.

Blev en kortare dag på jobbet för att halvvägs hämta Lilltjejen och hennes farmor och farfar för att bjuda dem på julbord på Hamnkrogen i Liseberg. Var där när jag jobbade på Experis och hade Ronja i magen men mindes att det var riktigt bra. Det var det fortfarande och även om själva parken inte hade öppnat och dagen ännu var ljus var det mysigt att gå där igenom när det var praktiskt taget tomt. Får nog bli en sväng när det är mörkt också och belysningen gör sitt till stämningen, men den brukar tyvärr förtas något då det oftast är så förbenat mycket folk.

Nej, nu börjar hostan göra ett ovälkommet intåg! Det är releasevecka nästa vecka!

Har klarat mig riktigt länge men nu är den här - förkylningen. Förhoppningsvis är den snabbt överstökad.

Andra kompisbesöket på tre dagar för Lilltjejen. Så sent som igår berättade hon hur klasskompisarna tjatar om att få leka efter skolan så pratade lite om magkänsla och att det är ok att säga nej.

Det är alltid lika mysigt att se Gråkatterna knö hos henne när hon sover och vid de tillfällen hon tassar över till mig under natten händer det att hon bäddar sin säng först! Oftast stänger hon till och med av väckarklockan så den inte ska gå igång när hon inte är där. Hur kunde jag få så fin unge?

Snart är det dags att skjutsa hem Evelina. Hennes föräldrar har separerat så pappan hyr nu Johans lägenhet där han har de tre tjejerna på sin vecka. Vet inte riktigt ännu vad Ronja anser om att de bor i "hennes" hem, hon fick en lite annan ton när vi kom in på det under middagen så får kanske fråga vid tillfälle. Hon har ju fått eget rum hos Elena och hon verkar helt ok med det.

Det var ovanligt glest på parkeringen i Gamlestan denna morgon. Hann uppfatta sluttampen av trafikrapporteringen gällande olyckor i plural och startade Waze som genast dirigerade mig bort från motorvägen. Mölndalsvägen flöt utan problem längs med den stillastående motorvägen så tack och pris för den appen!

Bra dag på jobbet, en känsla som blivit mer frekvent på sistone. Trots mycket att hantera så känner man ju nu att man har lite koll, och känsla av kontroll är ju sällan fel. 

En förkyld Lilltjej slapp fotbollsskolan så det blev Lussebak istället. Varma med kall mjölk är de nästan oslagbara!