När jag är tillbaka hos Majorna ska nya releasen sitta och då jag misstänker att det inte blir mycket plugg i Sälen ligger jag nu här och försöker trycka in den. Så fort jag lagt ifrån mig fånen kommer det dock inte dröja mer än tre låtar förrän jag sover...

Tom kontorsyta finns det gott om så bara att rensa lite mellan skrivborden och rulla ut sin matta!

Virkningen går framåt men lider brist på tillfredsställande förströelse på TV:n. Inget intresserar eller lockar mig på streamingtjänsterna utan landar på nyheter och filmer jag redan sett. Tänk om jag orkade se dokumentärer eller liknande under timmarna med virknålen, då kanske jag kunnat lära mig något åtmindstone.

Idag är det Tabata i kalendern. Kanske ska fokusera extra på låren som en förberedelse inför nästa vecka!

För ovanlighetens skull planterade jag mig på övervåningen med min virkning medan jag plöjde filmer jag redan sett, lite som att läsa om en bok är det enkelt och avslappnande medan man räknar maskor. Plutt gjorde mig sällskap intill på den första filten medan Tusse och Perelli var självklara delfinalsvinnare till melodifestivalen. Man kan inte annat än bli ödmjuk och vansinnigt imponerad av nittonårige Tusse. Vad hade jag själv åstadkommit när jag var i den åldern? Inget, absolut nada. 

Filten växte sakteliga varv efter varv tills kvällen fick vara slut och handleden värkte. Kommit en bra bit in på andra färgen och älskar att se mönstret träda fram. 

Jag kom mig ju förresten ut och sprang där den dagen, faktiskt inte tuggat asfalt sedan jag upptäckte tjusningen med att springa i skogen istället. Lika jobbigt som jag föreställt mig - alltid bra med låga förväntningar så tog det i snigeltempo en kortare runda på fem kilometer. Kändes onödigt att mörda den spirande löparlusten.

Överlevde med tillfredsställelsen som belöning och faktiskt inga känningar i vare sig knä eller benhinnor. Kanske ska tacka snigeltempot för det...

 Spel har det också blivit, det supermysiga Everdell med en av dess expansioner. Otroligt vackert och välgjort har vi efter den första och alltid mer tidskrävande omgången nu spelat tre gånger och visst är det en del att hålla reda på men det flyter ändå på och är förhållandevis enkelt att komma in i. Bara omslagen är så fina att kunna ha uppställda att beundra i bokhyllan. 

Lilltjejen är nu i Sälen med Johan och co, några dagar av sportlovet de kunde låna Elenas exmans stuga. Så är det skola igen en vecka innan hon får åka upp igen, nu med sin morsa och moster med familj. Genom mitt arbete i bostadsrättsföreningens styrelse fick jag möjlighet att hyra en av HSBs stugor varav denna ligger i Tandådalen. Vi tar med så mycket mat vi kan själva för att inte handla där uppe mer än nödvändigt och lagar i förväg för enklast möjliga middagsstök. Handlade första laddningen idag och tar färskvarorna närmare inpå avresan. Ska trilla femton dussin köttbullar och sexton liter köttfärssås och om jag verkligen känner för att skala potatis blir det palt också, enkelt och smidigt att ta med. Med tanke på hur fullt vi brukar ha i bilen för bara mig och Ronja undrar jag lite hur det nu ska gå med ännu mera mat och mindre lastutrymme som XC40:an har i jämförelse med gamla V60. Slipper plats för skidutrustning i alla fall, så smidigt och enkelt att förboka och få utlevererat till bilen vid ankomst. Eftersom det inte är en Skistar-stuga denna gång leveras det inte till stugan men detta är gott och väl.
I medierna är rubrikerna stora om debatten kring skidturisternas vara eller icke vara. Det lilla samhället Sälen dit denna vecka västkustborna vallfärdar för att i nästa bli skåningarna och därefter östkustborna är delat i två, de som med arbeten och verksamheter är beroende av besökarna och de som inte är det och därmed önskar oss kvar hemmavid, snällt sagt.

 

Största brytet mot restriktionerna som jag och min avkomma gör är väl egentligen det faktum att träffa och bo med min syster och hennes familj, personer vi per definition inte umgås med frekvent. Oavsett ser vi båda fram emot att få träffa dem och en veckas skidåkning!

 

Nya releasen ska nu också pluggas in för att sitta när vi är hemma igen. Min instruktörskollega som liksom mig tillhör de nu sällsyna veteranerna meddelande att hon kommer att lägga ned combaten av det tråkiga faktum att musiken ännu en release är så dålig. Jag har knappt hunnit lyssna på den ordentigt men visst har den inte gett något vidare intryck hittills. Inget driv eller tryck på det sätt som skapar engagemang och boostar koreografin. Jag har ju själv gått i liknande tankar sedan musiken förändrades så pass mycket men resignerat på något sätt eftersom jag tycker det är så himla roligt att instruera men visst tappar jag inspiration och energi när jag inte tycker om musiken och man dessutom vet att många deltagare håller med och ber om mixar med gamla låtar. 

 

De fina vinterdagar vi fick verkar nu ge vika för det typiska västkustska blaskeländet då termometern nu gått upp till nollstrecket och asfalten blottats på vägar och gångstråk. Jag känner en obändlig lust att ge mig ut och springa vilket var väldigt längesedan och således lika länge sedan jag gjorde just det. Just därför lär det bli tungt, klumpigt och långsamt men framför allt undrar jag hur det ska gå med knäet då de brukar kännas bara av de längre promenader jag gjort. Ut ska jag i vilket fall!

 

 

Trots det är man duktigt mör när dagarna är över och hade inte haft något emot om det varit fredag imorgon, eller snarare lördag då fredagen är fullbokad.

Snittblommor tillhör inte vanligheterna hos mig men vad mycket de faktiskt gör! När vi idag till slut fick till vår planerade köttbullemiddag hade Monica med sig dessa fina som livade upp köket.

Medan jag satt i ett osedvanligt långt styrelsemöte igår bakade Lilltjejen citronkladdkaka helt på egen hand. Okej jag gjorde smärre förberedelser som smöra och bröa springformen, riva och pressa citronen och ställa fram ingredienserna men resten fixade hon. Och när hon nattat sig själv och jag till slut kom ut i köket hade hon diskat och städat undan allting efter sig. Ska man bli orolig att hon blir en slav under "duktig flicka -syndromet"? 

Hennes byrålådor med kläder är bättre vikta och organiserade än mina och när hon duschat är golvhandduken och hennes egen upphängda samt smutskläderna i tvättkorgen. Jag har sällan behövt säga till många gånger eller för den delen mantrat hur duktig hon är, eller? Försöker bara berömma och positivt förstärka när det faktiskt är motiverat.

Tonåren närmar sig så fruktar vad som kan braka lös då!

Mina två dominerande outfits i snart ett år, kanske dags att investera i nya myskläder? Träningstoppen är sprillans ny, snygg va? Ser den exakt likadan ut som det andra nytillskottet? Kanske för att den är exakt likadan! När man glömmer hemma är det tacksamt att vi säljer ett litet utbud men åh så dumt!

Det strålande vackra vintervädret lockade ut även mig så fort Majorna fått sin lördagscombat. Sisjön var full av folk som med spadar och hockeyklubbor blottade en egen liten yta. En del i hockeytröjor, till och med släpat med sig mål, andra med barn i olika åldrar på darrande ben och vikta vristleder. En yta bjöd till och med på konståkning med riktigt fina piruetter och små hopp.

Kors och tvärs promenerade folk med barnvagnar, pulkor, hundar, cyklar(!), vindskärmar(?) och skidspår snirklande i dess ytterkant.

Njöt vid min eld och kände solen i skinnet när den timmar senare närmade sig trädtopparna och jag vände hemåt. Handlade åt Bo, en av de Hemmahjältar jag fortfarande hjälper.

Fick plötsligt feeling och gjorde mig en kopp te, mycket ovanligt då jag annars bara dricker med Christer som gillar det till frukost.

Minis favoritleksaker är ju som sagt hårsnoddar och av någon anledning gillar han att lägga dem i vattenskålen. Knäppt.

Apropå katter hjälpte Bror Lilltjejen med matteläxan. Fine Bror!

Nu väntar intensiva dagar då det är dags att hålla i kurs igen samt avsluta sprinten, styrelsemöte, Lilltjejens aktiviteter och kalas som behöver lämplig present. Ska till slut också få till köttbullemiddagen med farmor och farfar då Monica vill lära sig mina köttbullar vilket blir mysigt! 

Rörlighetspassen jag kör med de som vill från teamen är välbehövliga för också mig. Jag är stel som en betongsugga men bara efter de få stretchövningarna känns det himla skönt. Mina teammedlemmar som kommer från yogan förlovade land tipsade om Surya Namaskar, solhälsningens tolv olika rörelser och jag har faktiskt testat några morgnar. Är det meningen att man ska bli genomsvettig av den?

Stel och otymplig känner jag mig stundvis som ett fån men man måste väl börja någonstans antar jag och med finstämd pianomusik infinner sig en riktigt skön känsla till slut. Även om jag (ännu?) inte är såld på yoga så ger allt som aktiverar kroppen välbefinnande, om det så är detta eller skidåkning, vedhuggning eller promenad.

Fick hjälp med att spela in min streamade klass i tisdags då det är så vansinnigt nyttigt att se sig själv. Våndades stund och bitvis över teknik och som själv tyckte kändes bra men uppenbarligen var rent bedrövlig. Pinsamt! Att man kan tycka och känna sig snabb och explosiv men i bild se ut som en halvdan och långsam kampsports-wannabe. Bara att bita ihop, påminna sig att det var just detta som var meningen med inspelningen för att kunna göra något åt det - eller gå i Body Combat-pension.

Nu är det snart helg, en fortsatt kall och solklar sådan utan andra planer än mina vanliga pass. Skönt!

Åkte till kontoret för sprintplaneringar och mottagande av julklapp från nya chefen. Blev även en välsmakande lunch med Ola på områdets Harvest by Mannerström, en tacksam variation efter tidigare matkedjas monopol. 

Betydligt längre men desto bättre är Ingela Janssons "Mina åtta år i Kaliti" som nu ljuder genom högtalaren.