Spel har det också blivit, det supermysiga Everdell med en av dess expansioner. Otroligt vackert och välgjort har vi efter den första och alltid mer tidskrävande omgången nu spelat tre gånger och visst är det en del att hålla reda på men det flyter ändå på och är förhållandevis enkelt att komma in i. Bara omslagen är så fina att kunna ha uppställda att beundra i bokhyllan. 

Lilltjejen är nu i Sälen med Johan och co, några dagar av sportlovet de kunde låna Elenas exmans stuga. Så är det skola igen en vecka innan hon får åka upp igen, nu med sin morsa och moster med familj. Genom mitt arbete i bostadsrättsföreningens styrelse fick jag möjlighet att hyra en av HSBs stugor varav denna ligger i Tandådalen. Vi tar med så mycket mat vi kan själva för att inte handla där uppe mer än nödvändigt och lagar i förväg för enklast möjliga middagsstök. Handlade första laddningen idag och tar färskvarorna närmare inpå avresan. Ska trilla femton dussin köttbullar och sexton liter köttfärssås och om jag verkligen känner för att skala potatis blir det palt också, enkelt och smidigt att ta med. Med tanke på hur fullt vi brukar ha i bilen för bara mig och Ronja undrar jag lite hur det nu ska gå med ännu mera mat och mindre lastutrymme som XC40:an har i jämförelse med gamla V60. Slipper plats för skidutrustning i alla fall, så smidigt och enkelt att förboka och få utlevererat till bilen vid ankomst. Eftersom det inte är en Skistar-stuga denna gång leveras det inte till stugan men detta är gott och väl.
I medierna är rubrikerna stora om debatten kring skidturisternas vara eller icke vara. Det lilla samhället Sälen dit denna vecka västkustborna vallfärdar för att i nästa bli skåningarna och därefter östkustborna är delat i två, de som med arbeten och verksamheter är beroende av besökarna och de som inte är det och därmed önskar oss kvar hemmavid, snällt sagt.

 

Största brytet mot restriktionerna som jag och min avkomma gör är väl egentligen det faktum att träffa och bo med min syster och hennes familj, personer vi per definition inte umgås med frekvent. Oavsett ser vi båda fram emot att få träffa dem och en veckas skidåkning!

 

Nya releasen ska nu också pluggas in för att sitta när vi är hemma igen. Min instruktörskollega som liksom mig tillhör de nu sällsyna veteranerna meddelande att hon kommer att lägga ned combaten av det tråkiga faktum att musiken ännu en release är så dålig. Jag har knappt hunnit lyssna på den ordentigt men visst har den inte gett något vidare intryck hittills. Inget driv eller tryck på det sätt som skapar engagemang och boostar koreografin. Jag har ju själv gått i liknande tankar sedan musiken förändrades så pass mycket men resignerat på något sätt eftersom jag tycker det är så himla roligt att instruera men visst tappar jag inspiration och energi när jag inte tycker om musiken och man dessutom vet att många deltagare håller med och ber om mixar med gamla låtar. 

 

De fina vinterdagar vi fick verkar nu ge vika för det typiska västkustska blaskeländet då termometern nu gått upp till nollstrecket och asfalten blottats på vägar och gångstråk. Jag känner en obändlig lust att ge mig ut och springa vilket var väldigt längesedan och således lika länge sedan jag gjorde just det. Just därför lär det bli tungt, klumpigt och långsamt men framför allt undrar jag hur det ska gå med knäet då de brukar kännas bara av de längre promenader jag gjort. Ut ska jag i vilket fall!