Imorgon hade Anna-Karin fyllt 42. Jag som inte ens kan komma ihåg mina närmastes födelsedagar påmindes om denna av Diana som hade en jättefin idé. Den resulterade i ett presentkort på ToysRus som jag körde upp och lämnade till Martin och Marcus ikväll. Jag tänker faktiskt ganska ofta på henne och hur många andra liknande sorgliga avslut som finns där bland oss. Man blir ödmjuk inför livet och hur vanskligt det faktiskt är.

Ute råder råkyla, men alla går runt och säger "kallt och krispigt" då det låter käckare. För trots att vi fryser häckarna av oss uppskattar vi ändå den icke-värmande solen som reflekteras i det tunna snölagret - för allt är ändå bättre än regn-is-snö-blåst-slask-stadiet som västkustvintern annars ståtar med. Alla Volvoägare knoppar febrilt på sina Volvo on Call för att starta och ställa in sina värmare, så hela appen går ned. Eller så har leverantören fått ett synnerligen (icke) vältajmat virus. Bortskämda har vi huttrat oss hem från arbetsplatser, grinigt hopkurade bakom ratten med stolsvärmen på max. Sedan var ju det där med perspektiv...

Då innebandyskolan var inställd passade vi på att hänga på låset till Universeum för att maxa tiden innan FlipKidz. Hon gillar verkligen att vara där, inte för akvariet eller regnskogen utan bygghörnan och aktivitetsdelen. Först var jag enda föräldern bland de stora klossarna men efter ett tag konkurrerade vi vuxna om byggmaterialet för maffigaste bygget. Japp, det är Lilltjejen som sitter bekvämt tillbakalutad där längst in. Vi fick nog till det bäst skulle jag helt opartiskt anslå, hehe! 

Den lilla butiken de har i lekdelen på bottenvåningen gillar hon också skarpt och röran är alltid total bland "varorna". Jag finner det löjligt tillfredsställande att sortera dem på hyllorna - för att sedan gnissla tänder när andra glin kommer och helt obekymrat rör till det igen. Ja, som barn gillade jag att hjälpa pappa sortera alla orderpapper. Vem tycker inte om att skapa ordning liksom?

Efter jul har det som sagt blivit väldigt lugnt på jobbfronten, men denna vecka har börjat väldans intensiv. Har nu också fått veta vem som ersätter mig vilket inte blir någon från offshore-teamet som jag trodde. Men tror det blir jättebra då Anders varit länge inom CRM. Vi kör igång överlämningen med en gång, ingen tid att förlora.

Nedersta bilden visar ett antal nykomlingar i mitt kök. Alexander hade varit och handlat med Tarun på den indiska butiken han kände till. Så nu har jag det jag behöver för att försöka mig på egg curry! Snabbmakaronerna och fiskbullarna blängde misstänksamt på de främmande elementen. Tarun hade slängt in mald koriander också! För min skull skippade de den när vi var där men han hävdar att det inte alls smakar som den färska. Pöh! Den där påsen lär förbli oöppnad!

De skar ned en halv av den tre centimeter stora gröna chilin i den variant jag fick - och det blev nästan gör starkt för mig. Och nu hade de köpt en hel näve med dessa gröna små farligheter! Tydligen går de bra att frysa.

Nya releasen har kommit, den där jag och Robert var med vid inspelningen i Amsterdam. Väl där var det svårt att höra musiken men uppfattade den som rätt tråkig. Nuvarande releasen var ju en positiv överraskning med riktigt bra låtar med det där trycket och tyngden jag gillar. Också deltagarna tyckte att de var bättre än de senaste releaserna. När jag lyssnar igenom kommande musiken blir jag så jäkla besviken. Koreografin är ok men funderar allvarligt på om jag ens vill instruera denna, hur jag ska kunna uppbringa den energi och det engagemang som förväntas. Så oerhört tråkigt!

En bra vecka närmar sig sitt slut. Faktiskt fått till några träningar trots Ronja-vecka. I måndags fick Lilltjejen och Felicia göra läxan tillsammans medan jag förberedde middagen. Mysigt att höra de prata sinsemellan och hur de kom på att använda Ronjas alla radergummin istället för fingrarna. 

Till tisdagens fotbollsträning passade jag på att springa en runda. Med den tunna snö som smält och sedan frusit var det spännande underlag men klarade mig med bara en lättare vurpa. Otroligt skönt att komma ut!

Till onsdagen tänkte jag testa lunchpasset i Eklanda. En inköpare håller ett HIIT-pass men möttes av en lapp att det var inställt, snopet och störigt värre. Två andra tjejer dök upp och tillsammans beslöt vi att sätta ihop ett eget cirkelpass och köra. Sagt och gjort blev det grodhopp, ryggövningar, idioten, burpees, planka och annat trevligt. Jag svettades ned varenda station medan de andra två såg knappt andfådda ut. 

Till eftermiddagen fick vi besök av Meja och de är ju så fina tillsammans. Det blev en rejäl överraskning för Lilltjejen för jag hade ju glömt att berätta det, faktiskt glömt av det helt och hållet! Så ren tur att vi inte hunnit åka på något mer än handling i Sisjön när mamman ringde att de var på plats. Pinsamt!

Till torsdagen följde Lilltjejen med Felicia hem som de kommit överens om redan i tisdags så jag planerade en stund på bandet innan ett halvtimmes CXWORX. Vartenda löpband var upptaget så det fick bli rodd istället innan min rumpa och core manglades av Maria. Saknar styrketräningen jag fick när jag körde PT, framför allt för ryggen och löparbenen men att dra i gymmet själv är ju bara obeskrivligt mördartråkigt.

Så var det dags att ladda för en ny vecka. Perfekt avslut med träning och rejält snöoväder därifrån, blir lika glad varje gång!

Under helgen avnjöts också middag och bio med Christer. Minns inte namnet på restaurangen men både råbiff och hälleflundra var riktigt bra. Lite udda dock med pommes till råbiffen och de sjabblade med efterrätten så den fick vi hoppa för att hinna till filmen. Kanske lika bra då jag var snormätt. Filmen Shape of water var lite annorlunda men helt ok.

Hm, har inte fokus nu känner jag. Måste se färdigt på sista avsnittet av Bron!

Jahopp, så var det fredag igen. Först vid gårdagens pass kände jag att kroppen var tillbaka frisk och stark igen. Äntligen! Avslutat arbetsveckan med några kilometer på bandet vilket kändes otroligt bra med tanke på hur länge sedan det var sist. Klev av när knät sade ifrån. Matfrossa med Robert på ett ställe jag inte minns namnet på för att sedan dra in till Sticky Fingers. Roger, en combatkollega till oss spelar i ett synth-band, Vogon Poetry som skulle köra där ikväll. Lite nyfiken plus sugen på att komma ut och se på lite folk, hakade jag på även om soffan därhemma också kändes frestande. Möbeln finns ju kvar så är glad att jag valde en musikupplevelse istället även om jag vid det andra av de tre banden höll på att somna. Rogers var sist ut så fram tills dess blev det mycket tjöt med hans fru och övrigt sällskap. Eller ja, inte för mig för jag påmindes snabbt hur energidränerande det är med socialt småprat och kopplade snabbt bort. 

Avnjöt istället Train to Spain som var riktigt bra, men Vogon Poetry var än bättre, en positiv överraskning för mig som visserligen inte förkastat synth-genren men likväl aldrig varit intresserad. Detta var lite mera synth-pop vilket kanske bidrog till att tilltala mig bättre. Sångaren var riktigt duktig och bjöd på underhållande kontraster mellan låtarna med sin bredaste skånska. Synd bara att hans röst är mycket mesigare i deras album. Väldig skillnad mot live.

Nej, längesedan jag var uppe så sent vilket känns. Nu - gonatt!

Slutar vi någonsin att söka? Försöka finna det där som ständigt verkar saknas? Det kan vara något litet och banalt, som egentligen inte kostar vare sig tid eller energi, bara något som skulle kännas bra att ha.

Det kan också vara något som upptar hela ens tillvaro, förtär och uppslukar allting annat. Får oss att glömma det som kanske är viktigare, att ta vara på nuet och det vi faktiskt har. Undrar hur många som inser där, långt senare hur deras ständiga sökande medförde en förlorad historia. Eller kanske än värre, faktiskt fann det de sökte efter men förlorade för mycket på vägen, där kostnaden blev högre än faktiska priset. Så många. Så onödigt. 

Förvisad till iskallt trapphus medan Lilltjejen får göra allt möjligt skoj på FlipKidz första dag. Liksom Funky Kidz är det mest lek och skoj i fokus vilket väl är ok i denna åldern. Jag och Johan har dock en vilja att hon ska få prova "riktig" gymnastik men köerna till de föreningarna är långa.

Initialt ville hon inte vara med, tårar och gömma sig bakom mamma för det är ju läskigt att inte känna någon. Men från att följa till första övningen till att sitta intill väggen till att nu sitta utanför - och lyssna på full fart där på andra sidan. 

Vi är några föräldrar som sitter här och småhuttrar. Undrar om vi alla ser detta som en liten skön egenstund med bok, padda eller fån. Ungarna har roligt och föräldrarna andas, win-win. Dörren öppnas emellanåt och vi alla tittar upp, är det mitt barn? Saknade vattenflaskor, kissnödighet eller något man bara vågar viska i sin vuxnes öra. 

Nästa gång blir det sittunderlägg.

Närmare Mello än Skandinaviums utsida kom vi inte och skönt var väl det. Tycker synd om de som betalat dyra pengar för (ännu) en riktigt bedrövlig delfinal. Förvånande dåligt, både bidrag och inramning.

Jag och Lilltjejen betraktade skämtet från soffan men i ledde kvällen med bio. Filmen Coco var riktigt bra och Lilltjejen visade än en gång sin empatiska förmåga genom att storgråta - vilket hon inte var ensam om förvisso. Väldigt fin film. Efteråt blev det mycket prat om döden, livets uppkomst och sådana där enkla samtalsämnen.

Efter simskolan kom vi hem med tre märken till och en promenad med grannens ena hund gjorde Lilltjejens dag. Skönt att komma ut och gå lite för mig som flåsat som en astmatisk näbbmus av sträckan från bilen till ytterdörr. Är helt klart bättre men morgondagens pass blir onekligen intressant.

Jag är helt slut, utmattad. Tillbaka till jobbet där vi körde en heldag på krocktestlabbet. Vi hade sådan tur att vi fick se två prov, en i den högsta hastighet de kör, 90 km/h bakifrån och sedan ett delvis front i 50 km/h, båda på nya V60. Naturligtvis fotoförbud så fångade bara en av dessa på utsidan. Volvo åker ju ut och undersöker vissa olyckor där våra bilar är inblandade, allt för att samla användbar data. Jag har ju varit på anläggningen några gånger nu och det är alltid lika intressant. Det är en imponerande anläggning. 

Intressant också att utvecklingen nu föranlett att stålramen blivit så stark att räddningstjänstens "jaws of life" har svårt att komma igenom. Utanför anläggningen ligger alltid ett antal kraschade bilar i väntan på slutdestination och dessa brukar de komma och öva på. Faktiskt dök de upp under eftermiddagen och klippte tak. Där kan man ju nästan tala om den höga säkerhetens baksida!

Så inte särskilt betungande dag rent arbetsmässigt men ändå fullkomligt slut. Nästan illamående och blir raka vägen i säng så fort Lilltjejen somnat.

Lilltjejens make-up håller inte riktigt hennes färgtoner, men om man ska börja någonstans får det nog bli tekniken först.

Hållit mig hemma också denna dag och förutom att hosta upp lungorna emellanåt känns det faktiskt bättre. Mycket kattmys har det blivit och känner mig riktigt duktig som hållit mig ifrån jobbdatorn. Nästan hela dagen.

Tandläkarbesök för Lilltjejen där hon var superduktig, inga som helst problem över huvudtaget. Om ett år är det dags att ta bilder. Det kan ju bli intressant. Men vem vet, kanske de har de där fotoplåtarna i barnmjuka varianter. I sådana fall ska jag kräva dom också när det är min tur.

Högg ett par mysbyxor på Ica Maxi i helgen och har bott i dem sedan dess. En tanke slog mig när vi gjorde återbesök i affären kring de tjejer och kvinnor som aldrig skulle komma på tanken att åka till affären i mysbyxor. De där som inte kan gå utanför dörren utan smink eller klädbyte - inte ens till mataffären. Måste vara jobbigt, eller går det bara på automatik?

Njäe, denna gången gick det inget vidare att träna bort förkylningen, eehehe! Med en hals som kändes som en svullen bakpotatis blev det några snygga falsettoner på torsdagspassets sluttamp, men energin var det inget fel på då det kändes riktigt bra. Det gjorde det inte dagen efter! Det kändes till och med såpass illa att jag redan då insåg att det inte var lönt att försöka köra min söndagsklass så snälle Robert ställde upp.