Slutar vi någonsin att söka? Försöka finna det där som ständigt verkar saknas? Det kan vara något litet och banalt, som egentligen inte kostar vare sig tid eller energi, bara något som skulle kännas bra att ha.

Det kan också vara något som upptar hela ens tillvaro, förtär och uppslukar allting annat. Får oss att glömma det som kanske är viktigare, att ta vara på nuet och det vi faktiskt har. Undrar hur många som inser där, långt senare hur deras ständiga sökande medförde en förlorad historia. Eller kanske än värre, faktiskt fann det de sökte efter men förlorade för mycket på vägen, där kostnaden blev högre än faktiska priset. Så många. Så onödigt.