Vi pinade oss fram till nionde hålet. Därefter var vi överens att satsa på bowling istället. Det sägs att det är en del av tjusningen med golf, att det endera dagen kan gå så bra och totalt värdelöst den andra. Igår gick jag en jättebra runda med Jens på Partilles fina bana. Nollade visserligen på två men höll mitt handicap. Idag fick jag knappt till en enda träff och hade gärna behandlat klubborna som i många dokumenterade YT-klipp man garvar åt. Sök på "golf faliure". Slog bort en hög med bollar och nollade minst hälften av de nio hålen. Rundan med Jens kändes väldigt fjärran, med den sköna solen, vackra solnedgången, trollsländan som slog följe en bra bit och poängsegern över Jens. Snacka om tvärkast...

En frukost-tv ska väl vara liten? Den där motiveringen att den ju måste matcha tavlan som ska upp till vänster ger jag inte mycket för. 

Två dagar, två pass och under det svettkäcka yttre kvider en ynklig lekamen. Både flås och styrka långt ifrån topp så fick pressa till yttersta för att leverera och försöka kompensera muntligt istället - inte heller det lättaste när man helst av allt bara vill flåsa för att orka över huvudtaget. Pust.

Har tidigare uttalat mitt fullkomliga ointresse för politik. Finner mig nu lyssnande till partiledarutfrågningar och debatter på radions P1. Det plötsliga intresset bottnar dock mindre i de politiska ståndpunkterna utan mer i hur dessa ledare hanterar frågeställningarna. Hur duktiga de är på att ordbajsa och ge så intetsägande svar som möjligt, icke-svar på direkta frågor. Det är en konst och säkert uttröttande. Ord som "garantera", "lova" och "ska" som inte kan citeras eller användas emot vid framtida svek eftersom de följs av det sedvanliga friskrivande bladdret om kompromisser och uppgörelser.

Testar stortidningarnas Valkompasser och finner mig svara olika på samma frågor beroende på om jag svarar efter samvete eller egenintresse. Många blir "ingen uppfattning" hellre än en godtycklig gissning i en fråga jag inte är insatt i för fem öre. Hamnar lite här och där mellan mitten och vänstersidan. Ole dole doff.

Ronja hittar partipropaganda i brevlådan. På vägen till fotbollscupen undrar hon vad det är och jag förklarar hur de olika partierna vill framstå som de bästa att styra vårt land. Vad tycker hon är viktigast för de som ska styra?

"-Att de som kommer till vårt land ska känna sig välkomna och så."

"-Varför tror du de vill komma hit?" Undrar jag, förundrad att hon verkar ha snappat upp flyktingfrågan - i någon form.

"-Ja, de vill kanske se sig omkring i vårt land litegrann?"

Det skulle man kanske kunna säga.

"-Vad mer är viktigt för dom att tänka på då?"

"-Att vi ska vara rädda om naturen och inte skräpa ner." Tja, det är ju en bra början!

I vilket fall som sagt helt off idag under Lilltjejens sista fotbollsmatch för Balltorp. Släpade mig runt på Universeum innan jag fann stillasittande på bio som en bra idé. Jack Londons Varghunden har jag ju läst ett oräkneligt antal gånger och undrade lite hur de skulle få ihop den ganska brutala historien för den väldigt unga biopubliken. Många avkommor i salongen var helt klart för unga och också Lilltjejen förstod inte allt alla gånger. Hon gillade den i varje fall.

Vaknade av åskans muller och konstiga drömmar. Två morgonpass denna vecka, korta men oändligt sköna. Lite efter fem klev jag ut i den mörka morgonen och fint uppfriskande regn. Sköna temperaturer gjorde turen enbart behaglig trots områdets obönhörliga backar. 

Brorsan höll inte med i regnets förnöjsamhet.

Tre kompisar följde med hem igår. Klasskompisen i lägenheten under är en kille och han hade två kompisar med hem. De kom upp till oss och ljudnivån samt intensiteten mångdubblades. Generellt är pojkar så mycket mer högljudda och våldsamma och mycket riktigt dröjde det inte länge förrän en av Lilltjejens favoritleksaker hade satts sönder. Stort tåreflöde, ut med odågorna och så pannkaksfrossa i lugn och ro.

Gillar valet av flagga som Lilltjejen gjorde till sin plats utanför klassrummet. Hon är inte riktigt hundra på dess betydelse men gillar den för dess regnbågsfärger. Det där med hbtq är ju inget hon behövt reflektera över då hon än så länge är kvar i barnets välsignade värld av icke existerande värderingar kring sexuell läggning. 

Min välsignade unge verkar dock ha en förkylning på gång. Välkommen tillbaka till skolverksamheten!

Nästa steg för min stora Lilltjej - Kulturskolan! Mamma och pappa satte mig i pianolektioner som femåring. Fiolen som erbjöds i lekis fick hänga med något år. Pianolektionerna var inte det roligaste jag visste fram till jag slutade i högstadiet, men oj vad nytta jag haft av det som vuxen! Lilltjejen har pratat om gitarr och trummor men för hennes ålder fanns inte det i utbudet. Hon fick plats på tvärflöjtsrytmik och har varit nyfiken och förväntansfull.

Åbys simbassäng fick ju stänga så simskolan har fått ställas in på obestämd tid vilket är synd. Fotbollen ville hon sluta efter denna veckans träning och match, men vid förslaget att hitta en klubb med ett rent flicklag var hon positiv till att fortsätta. Pojkarna är ju duktigare och tar gärna för sig så då hon är sådan att hellre stiga åt sidan fann hon det inte lika roligt. Får se om den andra klubben har plats och vad hon tycker om det om hon får chansen. Sedan börjar hon "riktig" gymnastik också förutom FlipKidz, så aktiviteter har hon så det räcker. Både jag och Johan vill ha med henne i så mycket och hoppas hon behåller sin vilja att prova och förhoppningsvis hitta något hon vill fortsätta med. Där är jag glad att vi också delar värdesättningen av fysiska aktiviteter. Min aktiva bakgrund har liksom pianolektionerna enbart bidragit positivt i fråga om självförtroende och utveckling. Barn gör ju som sagt som vi gör och sällan som vi säger. Kan inte tro annat än att Lilltjejen kommer att ha goda förutsättningar till en egen aktiv uppväxt och framtid med en morsa som instruerar gruppträning och springer (någorlunda) regelbundet och pappa som spelar innebandy och fotboll. Elena tävlar i vad det nu kallas, hinderbana? Toughest och sådant där barnen också är med där det erbjuds. Och geocachingen fick hon ju hänga med på redan som bebis i bärselen, högt och lågt i skog och mark. Ja, jag hoppas hon blir en sund och aktiv tjej som kommer finna lika mycket nöje och tillfredsställelse i träning som oss.

Och apropå det är det sovdags nu. Väckningen är inställd på strax efter fem för en löprunda. Dags att ta tag i den träningen nu och härda knäna!

Totalstopp i trafiken. Kommit till Frölunda, några kilometer på en timme. En trolig självmordsinsats på Älvsborgsbron har korkat igen och E6:an såg inte bättre ut. Än fler kör väl igång idag efter semestern och skolan börjar.

Nu har jag det dokumenterat. På film dessutom.

Minns själv hur spännande det var att börja skolan - varje år. Köpte pennfodral, pennor, dokumentmapp och sådant till henne. Älskar att frossa i kontors/skolmaterial! 

Med anledning av situationen på Älvsborgsbron går tankarna till alla de barn som inte alls ser fram emot denna dag. Som istället känner ångest och rädsla. Barn och unga kan vara så fruktansvärt elaka och obetänksamma. Men ser man på hur vi vuxna beter sig är det heller inte konstigt. De är barn - vad ska vi vuxna skylla på?

 Jag tror de flesta kan bli mobbare i direkt eller indirekt form på samma sätt som de flesta kan bli offer. Från min lärartid mötte jag ingen fysisk mobbing men såväl psykisk med maktlösheten och frustrationen som bara kan vara en bråkdel av vad offren upplever. Hur hanterar man rent utanförskap? Kan man tvinga barn och ungdomar att umgås? 

Andungarna kan nu inte ha lång tid kvar tills det är dags att lämna boet. Helt oförtrutet spatserade de över puttområdet på det självklara vis de brukar göra vare sig det är en större bilväg eller villaträdgård.

Dagens golfrunda gick inte mycket bättre och hade inte ens blåsten att skylla på. Drivern och jag som fick så fin början tillsammans verkar nu kommit på kant. Slog bort ännu en hög bollar och nollade tre banor. Gav upp efter hål femton - men hade ändå legat kvar på mitt handikapp om jag registrerat. Konstigt.

Fick avreagera mig på mitt pass så nu skönt trött vid Lilltjejens fotända. Gråkatterna ligger som de brukar hos mig, alla tre tätt intill henne så hon inte kan röra en fena. 

Valpropagandan har verkligen tagit fart nu med partiernas valaffischer överallt. Alla säger samma förväntade saker med mera jämlikhet, bättre skola, vård och välfärd. Vad ska de annars säga? SD kör också lyktstolpsmetoden, där det sätts en affisch på varje lyktstolpe längs en väg. En fick ett överraskat skratt att komma ut där på Pepparedsleden och min väg till Frölunda. "Heja Jimmie!" Det var rätt otippat som partislogan måste jag säga.

Busslaster med folk går till och från Hills golfbana där Nordea Masters bokstavligt talat utspelar sig. Golf på en helt annan nivå kördes i den rejäla blåsten ute i Torslanda - bedrövlig nivå. Har nog aldrig gått så dåligt och nollade tre av åtta banor innan vi gav upp. Drivern är nog den som funkar bäst medan pitch eller wedge eller vad tusan det nu kallas är något jag helt klart behöver träna på. Blö.

Gick inte mycket bättre för mig i de två nya brädspelen vi testade denna vecka. Det är kul med brädspel men mitt tålamod är inte tillräckligt för att tänka strategi och planer. Liksom i golfen vill jag bara köra på, orkar inte djupodla med följd att jag grinar när det går dåligt. Så även om jag vet vad som krävs hindrar det mig ändå inte från att himla och sucka utstuderat medan Christer tänker i femton evigheter under sin tur. Terraforming Mars var rätt kul men tog som sagt en bra stund att spela. Otroligt mycket att hålla reda på och med väldigt lite interagerande i spelet mellan spelarna blev det just mycket väntan. Eller ja, under min tur minimalt...

Pratade lite med några golfkollegor på jobbet som kom in på nya klubbor. Det pratades vinklar och varianter och hit och dit. Jag vill ju bara spela, varför måste man börja krångla till det bara för att måsta bli bättre? Linda Lat kanske vore passande på mig.

Mindre lat dock när jag tog tummen ur och faktiskt lagade mat idag. Är rätt förtjust i Halloumi och med en rotfruktsjox och sås enligt recept blev det riktigt bra. Faktiskt bättre än den "sprängda bakpotatisen" som den snofsiga Wine mechanum erbjöd i fredags. Första besöket var imponerande och även om detta var helt ok så var det inte lika bra som den gången. 

Så gott som alla är tillbaka på jobbet, på måndag börjar skolan då Lilltjejen börjar första klass(!). Skönt med semester men också skönt att komma tillbaka till vardagsrutiner.

När möjligheter presenteras kan jag bli misstänksam men gav det en chans och lite tid. Bara för det är jag nu på gång att (ut)nyttja detta vars resultat kan komma att avnjutas nästa år.

Grunnar också på om jag ska lägga två tusenlappar på den så kallade AIM- utbildningen. I oktober går den av stapeln här i Göteborg men velar som sjutton om jag skulle finna det värt pengarna. Alla som gått den tycker den är grym men ändå. Jag har nog inte många år kvar som combat-instruktör. Utbildningen kan ge viss personlig utveckling och förhoppningsvis inspiration och förbättringar för mig i min roll, men. Men.

Avtalet för min bil löper ut så dags att börja jaga ny bland de hett eftertraktade R-varianterna. Gillar min V40 Cross Country men är inne på V60 igen. Får se vad man lyckas få tag i.

Fick fylla på lite Lilltjej i helgen lagom till vädret slog om. På vinst och förlust lämnade vi ett åskdånande Mölndal och krypkörde norrut genom hällande ösregn. Väl ute i Marstrand tog vi mackorna i bilen innan det lättade såpass att vi gjorde ett försök. Blev en skön sväng längs kusten och lagom till vi var tillbaka till bilen kom solen fram.

Lilltjejen har börjat fråga lite om sin mormor och morfar så plockade fram de album jag har. Blev en mysig stund som mynnade ut i att vi också gick igenom bilderna från hennes egen bebistid, från förlossningen i Varberg till första åren i Olofstorp. 

Därefter blev det klädesshopping inför skolstarten och hösten samt en sväng till Universeum. Hon växer så det knakar, sorterade ut mängder av kläder varav en del knappt använda. 

Bra med folk i Frölunda och kroppen kändes bra, skönt att köra igen efter den smärtsamma upplevelsen av Body Pump...!

Jag scrollar upp och ned bland sommarpratarna och tänker än en gång hur uppenbart inskränkt jag måste vara som inte känner igen fler än ett fåtal namn som rullar förbi. Fler blir det inte heller oavsett hur många gånger jag bläddrar upp, ned och så upp igen. Anna Hedenmo känner jag igen mer till ansiktet än till namnet så testar och lyssnar medan jag skalar mandelpotatisen till min efterlängtade palt. Jag pausar medan matberedaren får förvandla de avlånga knölarna till blöt sörja och lyssnar vidare medan fläsket trimmas till fullkomligt vittfritt format.

 

Det är ett bra sommarprat som sveper över hennes journalistiska reflektioner till meetoo innan hon knyter ihop säcken kring det glättiga livet som vi alla framställer i de sociala medierna. Hur hon själv liksom också jag och väl de flesta andra låter sig påverkas av de rosevinsfyllda glasen i solnedgången, gröna vatten och sandstränder. Hur vi väl alla egentligen vet att det är utanpåverk, en fasad mot det vi alla har men av någon anledning inte vill visa för allmänheten. Det som väl egentligen skulle tillföra ett värde för oss som konsumerar den. Vardagen. Livet. För det innehåller ju faktiskt mer än de där solnedgångarna och krambilderna. Motgångar, sorg, besvikelse, ensamhet och rädsla. För att inte tala om den överbelamrade diskbänken, den obäddade sängen med sängkläderna som skriker efter en tvätt tillsammans med kläderna som draperar varje yta, till matresterna mellan tänderna man upptäcker vid dagens slut.

Hon börjar med ett foto på sin mor i det klassiska båt- och havet- scenariot, letar efter de verkliga känslorna där bakom. Hon återkommer till ett foto på sig själv bland familj och vänner på semesterparadis. Så harmoniskt. Så olyckligt. Rädslan och sorgen kring ett havererat äktenskap och att våga ta steget. Så väl jag kände igen mig själv! Hur det bakom käcka träningsbilder och publicerade familjeidyller härskade kaos och den skrikande ovissheten kring framtiden. Över hur det var, vad det kunde ha blivit och vad som oundvikligen skulle ske. Varför är vi så måna om att uppvisa den där fasaden, när vi alla mår så mycket bättre av att dela med oss och förstå och faktiskt inse att vi inte är ensamma? Att det inte är något fel eller fult att må dåligt, att inte arrangera bilder och skönmåla tillvaron. Göteborgs Stadsmission hade ett inslag som berör och verkar som tydlig påminnelse.

 

En skön runda i varmt väder på Torrekullas klubb som i mina oerfarna ögon var väldigt trixig med smala banor och mycket hinder. Ändå gick det rätt bra, såpass bra att jag gick på mitt par - och fick flest poäng av alla! Men visst känns det orättvist när jag får slå ut närmare green och har fler extraslag. Men så funkar tydligen handicapsystemet - och det faktum att jag är ett fruntimmer. Fast tydligen kan man slå ut från herr-tee som jag förstod - men då med extra slag, så fortfarande orättvist tycker jag. Nåväl, jag var nöjd i alla fall med min runda trots tre bortslagna bollar...

Trots "Nej tack till reklam" är detta det andra utskicket med SD jag fått med posten. Jag är inte intressserad av någon partipropaganda över huvudtaget men när jag nu fick denna kan jag inte låta bli att reflektera över hur markant jag känner hur den inte talar till mig. När den allmänna omskrivningen för SD brukar vara "arga vita män" undrar jag varför de inte försöker undvika en bild just som denna. Inte en enda kvinna, inte en enda med "icke-svenskt" utseende. Man kan ju inte dra någon annan slutsats än att representanterna i Mölndal inte är andra än just - vita män.

Som tidigare sagts är jag fullkomligt och totalt ointresserad av politik. De vänner på FB som nu börjar dela sina åsikter blockerar jag helt sonika. Likt man stänger dörren till Jehovas vittnen stänger jag av dem från min åsyn då jag finner den lika påträngande och störande som dörrknackarna som vill upplysa mig. Oansvarigt kan många tycka. Varsågod. Jag är ändå inte intresserad. Jag röstar lite godtyckligt på någon av de vanliga partierna - jag har inget större förtroende för något av dem ändå.

Jag vet bara vilka jag inte ska rösta på och SD är ett av dem. Oinsatt och ansvarslös som jag är har jag ju inte fullständiga belägg för mina åsikter utan går helt och hållet på det sociala surret och kan inte låta bli att undra vad det ärliga svaret skulle bli vid en fråga till SD: "Är jag i era ögon svensk med rätt att leva i Sverige?" Påverkad av de publika rösterna kring detta partiets ståndpunkter är det ofrånkomligt att jag med så tydligt "icke-svenskt" ursprung blir oroad. Om SD verkligen är så rasistiskt "som alla säger", och nu är andra till tredje största partiet i Sverige, innebär det att en stor del av Sveriges befolkning, människor omkring mig som jag kanske jobbar med och umgås med sympatiserar med deras åsikter, håller med om att jag inte hör hemma här? Man har fått höra att jag som adopterad ju är "legitim", att min tillvaro här liksom är ok eftersom jag ju inte hör till kategorin "typisk invandrare". Jaha, det ska definieras gråzoner alltså? Kategoriseras vad som anses vara en godkänd svensk med rätt att leva och bo här? Det kanske är fånigt men kan ändå inte låta bli att känna denna oro och faktisk otrygghet kring vetskapen att en så stor del av mina medmänniskor faktiskt inte anser att jag är svensk. Men vad är jag då i sådana fall?

Jovars, från hcp 33 till 31,5 efter att ha slagit bort mig på sista hålet. Slog följe med tre goa damer på liknande hcp som blev synnerligen förtjusta i mina driverslag. Fick till klockrena träffar fram till de två sista hålen. Generellt gick det sämre och sämre men med tanke på hur exceptionellt bra jag började då gick jag kanske snarare som förväntat mot slutet...

Antar att jag borde stagnera snart men hade ju varit kul att komma under trettio i alla fall. Har ytterligare en runda bokad imorgon men med tanke på den förvarnade värmen med uppåt trettiotre grader kanske jag borde stå över. På torsdag ska jag prova Torrekullas bana med Nicklas, det ska bli spännande! Han ligger på 25,7 men oj vad roligt det skulle vara att klå honom!

FB har en hel hoper av communitys, varav Nordic Wellness var en anledning till att jag återupptog mitt konto. Ur informations- och samarbetssynpunkt fyller dessa ett syfte och är onekligen ett smidigt verktyg för just det.  

Därmed är jag också medlem i tillika lokala köp- och säljforum samt min bostadsförenings community. Också området där jag bor, Balltorp har ett eget forum och just detta är föremål för undertecknades förundran. Sällan får man så påtagliga bevis på människors obotliga nyfikenhet och uppenbara överflöd av tid. 

 

Det förstulna kikandet bakom gardiner och pedantiskt trimmade häckar får sitt utlopp bakom tangentbordets inbillade trygghet. Bakom skärmen råder fria ordet, rätten att minsann säga vad man tycker oavsett vilka moraliska eller etiska gråzoner man beträder. Det är fashinerande att se hur en generell och vänlig uppmaning att stänga en gånggrind efter sig kan ge upphov till metervis kommentarsdiskussion som till slut mynnar ut i rena personangrepp. Det engagemang som triviala saker skapar får en att undra över somliga människors perspektiv och tillvaro. Varför är det så viktigt att veta varför det är poliser i området? Det frossas i spekulationer och skandalhungern löper amok. Om körsbären är så äckliga och problematiska, ta vara på dem istället eller undvik att gå där. Jisses.

 

 

 

Men visst finns det inlägg som ger ett värde och fyller forumets, som jag anser det - syfte. Sådana inlägg som får mig att le och känna lite hopp för mänskligheten.

Fick sällskap av Robert till dagens välfyllda klass och tog en tapas för mycket hos Pinchos efteråt. Sådär jobbigt mätt! Komaläge i sängen direkt...

Det är kanske inte det roligaste man kan göra men ändock rofyllt på ett sätt att stå där med sin pensel och se det gamla och fula ersättas av nytt och fräscht. Vi lyssnar på sommarpratare, P3 dokumentärer, balanserar på stegar, pratar, gnabbas eller bara målar. Något mildare temperaturer och filtrerande moln gör sysselsättningen mindre svettig men likväl bälgar man vatten och låter sin färgfläckade lekamen dyka ned i poolen efteråt. 

Avslappnade dagar, varma dagar, bra dagar. Nästa vecka är det dags att börja jobba igen.

Jag fortsätter att jobba mig nedåt! Idag tillsammans med min kusin John som liksom jag bor i Götet men ändå är kass att hålla kontakten med. Gick alla arton hål i Torslanda och till skillnad från i förrgår gick det riktigt bra för både mig och Christer. Slog visserligen bort mig på hela tre hål med bland annat tjusiga dyk ned i vattnet så får väl säga att jag är klart nöjd med slutresultatet ändå.

Lite vila därefter av trötta ben innan ett kort arbetsmöte med Italien, lite mera vila och bad innan torsdagscombaten. Trodde ett tag att ingen skulle dyka upp tills Maria släntrade in och undrade vad jag gjorde där så tidigt. Min semesterhjärna var inställd på söndagstiden fem medan torsdagstiden var halv sex. Blev drygt tjugo pers och min energi var så där härligt på topp. Så skönt!

Målat, badat, ätit, solat och promenerat. Typ sådant man kan göra när man har semester. Tittar till Gråkatterna och Brorsan håller sig inomhus, utslagen på soffan medan Bror föredrar skuggan utomhus. Själv känner jag mig ömsom kokt, ömsom stekt.