Totalstopp i trafiken. Kommit till Frölunda, några kilometer på en timme. En trolig självmordsinsats på Älvsborgsbron har korkat igen och E6:an såg inte bättre ut. Än fler kör väl igång idag efter semestern och skolan börjar.

Nu har jag det dokumenterat. På film dessutom.

Minns själv hur spännande det var att börja skolan - varje år. Köpte pennfodral, pennor, dokumentmapp och sådant till henne. Älskar att frossa i kontors/skolmaterial! 

Med anledning av situationen på Älvsborgsbron går tankarna till alla de barn som inte alls ser fram emot denna dag. Som istället känner ångest och rädsla. Barn och unga kan vara så fruktansvärt elaka och obetänksamma. Men ser man på hur vi vuxna beter sig är det heller inte konstigt. De är barn - vad ska vi vuxna skylla på?

 Jag tror de flesta kan bli mobbare i direkt eller indirekt form på samma sätt som de flesta kan bli offer. Från min lärartid mötte jag ingen fysisk mobbing men såväl psykisk med maktlösheten och frustrationen som bara kan vara en bråkdel av vad offren upplever. Hur hanterar man rent utanförskap? Kan man tvinga barn och ungdomar att umgås?