Träningsvärk
FB har en hel hoper av communitys, varav Nordic Wellness var en anledning till att jag återupptog mitt konto. Ur informations- och samarbetssynpunkt fyller dessa ett syfte och är onekligen ett smidigt verktyg för just det.
Därmed är jag också medlem i tillika lokala köp- och säljforum samt min bostadsförenings community. Också området där jag bor, Balltorp har ett eget forum och just detta är föremål för undertecknades förundran. Sällan får man så påtagliga bevis på människors obotliga nyfikenhet och uppenbara överflöd av tid.
Det förstulna kikandet bakom gardiner och pedantiskt trimmade häckar får sitt utlopp bakom tangentbordets inbillade trygghet. Bakom skärmen råder fria ordet, rätten att minsann säga vad man tycker oavsett vilka moraliska eller etiska gråzoner man beträder. Det är fashinerande att se hur en generell och vänlig uppmaning att stänga en gånggrind efter sig kan ge upphov till metervis kommentarsdiskussion som till slut mynnar ut i rena personangrepp. Det engagemang som triviala saker skapar får en att undra över somliga människors perspektiv och tillvaro. Varför är det så viktigt att veta varför det är poliser i området? Det frossas i spekulationer och skandalhungern löper amok. Om körsbären är så äckliga och problematiska, ta vara på dem istället eller undvik att gå där. Jisses.
Men visst finns det inlägg som ger ett värde och fyller forumets, som jag anser det - syfte. Sådana inlägg som får mig att le och känna lite hopp för mänskligheten.
Den extrema värme och solen vi hunnit vänja oss vid gav vika igår när det för ovanlighetens skull var endast femton plusgrader till arbetsdagens början. Att efter månader av benbefriande shorts dra på sig jeans kändes lika med tvångströja i byxformat så kompromissade med ett par träningstights. Svarta och hyfsat diskreta för en arbetsplats där majoriteten fortfarande är på semester. Till eftermiddagen kom till och med ett välbehövligt regn och våra solacklimatiserade ögon tyckte det blev osedvanligt mörkt utanför fönstren.
Golfrundan jag planerat fick ge vika för en sväng till gymmet men hade inte motivationen att ställa mig på bandet. Schemat visade ett nära förestående Body Pump, ett koncept jag inte kört på över tio år. En instruktör som säger åt mig vad jag ska göra och en koreografi som jobbar igenom hela kroppen kändes perfekt för mitt omotiverade jag.
Det hade inte blivit roligare sedan sist, men träningsvärken redan till kvällen visade på hur klen jag är eftersom jag dessutom fegade med vikterna och att jag behöver variera min träning mera. Saknar att köra med en PT, just för det faktum att någon säger åt mig vad jag ska göra och att resultatet kändes både för rmin rygg och min löpning. Att gå på gymmet själv och dra i maskiner är ju bara dödens tråkigt så i avsaknad av nyss nämnda blev Body Pumpen ett ok alternativ.
Kommentarer
Trackback
