Första dagen
Förväntansfull Lilltjej studsade upp ur sängen så vi kunde vara i backen strax efter öppning. Vi åkte upp ihop och ned med selen. Sedan ville hon åka själv i både lift och backe - och det gick hur bra som helst. Mäkta stolt mamma!
Vi åkte vidare och testade till slut en brantare backe och då blev det för tufft.
Efter lunch lekte barnen i snön innan det var dags för skidskola. Efter timmen hämtade vi nöjda barn och pustade lite i stugan innan gomiddag i Lindvallen följt av bowling. Riktigt bra plankstek, nomnom!
Marcus hade ju aldrig stått på skidor förr men efter timmen åkte han skidskolans lift och backe själv, superduktig! Så imorgon förmiddag testar jag att åka med honom i sele och så åker Ronja själv med oss. Blir spännande! Efter dagens lektion tyckte skidläraren att hon kunde gå upp en nivå, så imorgon blir hon Snöstjärna istället för Snögubbe.
Lång dag, bra dag!
Linda lycklig!
Han fick några att dra på smilbanden på vår väg norrut. Kul att kunna bjuda på det!
Resan gick jättebra med mycket padda och lite bus där bak. Norr om Torsby kom snön och Linda kände lyckan pirra genom hela kroppen. Som vanligt fashinerades jag av lämmeltågen vi mötte på väg söderut och lämmeltågen vi själva slog följe med. Fick lämna hatthyllan hos Anna-Karin då jag lyckades ta upp typ hela det "vanliga" lastutrymmet med mina och Ronjas grejer.
Lunchen blev på Diner 45 intill vägen som liksom de flesta ställen längs vägen var fullt av folk. Mysigt retroställe med överraskande goda hamburgare. Nog bland den godaste jag ätit faktiskt. Vi hann knappt börja förrän Lilltjejen tappade sin första tand! Misstänkte att den skulle lossna under vår vistelse så tog som tur var med en peng att lägga i vattenglaset som nu står intill hennes säng.
Stugan, eller snarare lägenheten är jättefin med fyra sovrum och två badrum. Jättefräscht och backen intill knuten. Har ju aldrig varit här i Hundfjället förut så blir intressant att utforska lite mer i dagsljus. Otroligt smidig incheckning med drive-in och skiduthyrningen trettio meter från stugan liksom backen. Verkligen kanon!
Efter middagen gick jag ut för att plocka ned barnens bobar från taket. Det snöade rejält och jag kom på mig själv att dra i spännbanden med ett stort leende på läpparna. All snö, riktig vinter gör mig så glad!
Fick mail med besked om träningskonventet Strong Together. Jag var ju på uttagning för två veckor sedan och fick nu veta att jag ska få skugga! Att instruera hade nog varit lite magstarkt för mig så att bara få vara med på scenen och köra med ett gäng blir grymt!
Packad och typ klar
Rackarns vilket tryck det var på deltagarna i Majorna idag. Premiär för mig och min varannan-vecka-combat där ute. Lite smånervöst då det är ett troget gäng som följt Sandra under en herrans massa år. Var det någon som grymtade så höll de det för sig själva för jag fick bara en massa härlig feedback och positiva kommentarer både före och efter. SÅ roligt!
Det är en sak att puscha fram verbal respons under passet men när de kommer spontant utan uppmaning är det för mig i varje fall ett rätt gott betyg.
Belönade mig själv efteråt med lunchfrossa på Rosegarden inne på 421 innan lite komplettering inför Sälen. Kombinerade det med en välgörande insats i form av en extra kasse med blöjor och bindor.
Lönehelgen till ära köpte jag en riktig skidjacka plus vinterskor. Min trotjänare från 1997, inköpt på Peak Performance i Umeå får till slut läggas åt sidan när det kommer till skidåkning i alla fall.
Med baksätet fullt av två barn har jag försökt hålla nere packningen. Det är ju faktiskt bara fyra dagar. Både våra, Anna-Karins och Marcus grejer ska in i bagaget. Hämtar Lilltjejen hos Johan imorgon bitti och så åker vi direkt och hämtar dom i Nödinge för fortsatt färd norrut. Blir roligt!
Mitt i veckan
Fick besöka ÅF-huset idag. Eller ja, annexet till den i varje fall dit Capgemini nu flyttat. Mycket fräscht såklart och smidig parkering. Kom på mig själv att le när jag igår morse tryckte på gaspedalen för för att glida in i trafikflödet på Söderleden. Jag har sagt det så många gånger och jag är kanske knäpp men jag tycker det är så häftigt! Flödet av människor som från sina respektive hem strömmar till de stora lederna och ut till sina arbetsplatser.
Generellt är det väldigt mycket på jobbet nu med många incidenter och aktiviteter som pågår. Näsan är inte över ytan men till skillnad från i våras lyckas jag hålla stressen ganska väl stången. Än så länge i varje fall. Men visst känns det till viss del otillfredsställande att inte kunna göra sitt jobb ordentligt utan mera dutta omkring på alla bollar som flyger. Så är läget just nu och det är bara att försöka acceptera och hantera efter bästa förmåga. När Kjell är mer på banan och den ytterligare resursen vi nu intervjuar är på plats ser jag fram emot en mer balanserad arbetsbelastning. Att intervjua tänkbara resurser tycker jag är riktigt svårt. Jag menar, hur lätt är det att få ett beständigt intryck vid en intervju? Man försöker ställa de rätta frågorna men på något sätt känns det som att de alla bara kan ge de förväntade svaren. Jag vet ju själv hur det var att sitta där på andra sidan och ordbajsa.
Fått till en del träning i varje fall vilket känns bra. Både löpning och combat men höger knä är lite kinkigt så känner mig duktig med vilodag idag. Passade på att fixa takräcken inför Sälen, hittade på Blocket så nu kan jag avnjuta extra vindbrus när jag kör.
En rolig grej är att Anna-Karin och Marcus följer med! Vi träffade ju dom i söndags och när hon berättade om var hon befann sig i sina behandlingar fann jag att tajmingen verkade lovande och frågade om de ville med. Kort varsel men det gick bra, jätteroligt att Lilltjejen får med en kompis som hon dessutom kommer så himla bra överens med! På söndag åker vi och det känns nästan lite overkligt faktiskt! Äntligen snö!
Veckoslut
Lilltjejen gjorde supersöt teckning på dagis men stavningen av mitt namn brukar faktiskt sitta! Nåväl, lustigt att hon illustrerat sig själv som en bebis.
Innebandyskola, simskola och generell Ronja-fokus i vanlig ordning. Idag kom Anna-Karin och Marcus vid lunch och de leker så himla bra ihop. Kul att hon också har en killkompis!
Sedan stannade de medan jag körde med mina Frölundianer där en av mina Partille-stammisar var med. Extra kul! Koreografin satt denna gång i alla fall. Heh.
En fullspäckad vecka väntar och vill dessutom ta igen den träning som jag känner har tappats på sistone. Förberedelser inför Sälen dessutom då vi åker på söndag. Blir både spännande och roligt och Lilltjejen ser verkligen fram emot det. Dock upptäckte jag när jag i samband med överlämningen fick hennes snowracer, att den kommer att måsta åka på taket. Tycker det sett så roligt ut med andra bilar som kört med den så och fick genast idén att fästa ett mjukdjur uppå! Får se om något av Ronjas avlagda är stor och passande nog, hahaha!
Fått betat igenom en del av inboxen och ska förpassa mig i säng. Ska extra tidigt till jobbet imorgon för att hugga plats i nyrenoverade landskapet. Det är djungelns lag i våra överbefolkade kontor...
Torsdag
Med tanke på den brist på parkeringsplatser som råder på hela VCC kan man undra hur somliga tänker.
Tänkte göra slag i den tanke jag haft några gånger: Fota alla mötesrum jag huserar i under en dag, alternativt mer generellt min dag. Eller varför inte varje heltimme, superintressant eller hur? I vilket fall blev det inte mer än första rummet för dagen innan ambitionen försvann bland incidenter och, tja arbete. Får göra ett nytt försök en annan dag.
Fick en fin solnedgång på vägen hem i varje fall. Knäet värker lite sedan igår för övrigt. Störigt.
Nattat
Blir alltid lika glad när Lilltjejen ber mig läsa vid nattningen, och extra mysigt när hon också somnar till det. Hon gillar den där "Elefanten som så gärna ville somna". Den är väldigt annorlunda skriven med just syftet att lugna och få lyssnaren att somna. Just det knepiga skrivsättet fick mig att tvivla på intresset från Lilltjejen, men hon gillar och väljer den ofta för mig att läsa.
Hon fick följa med en kompis hem efter dagis så morsan passade på att träna. En timme och dryga milen på bandet kändes grymt bra, framför allt när motivationen tröt. Så nöjd att jag ändå drog ihop timmen trots håll och knäkänning sista biten.
Hade "end year review" med Nicklas idag. Som vanligt framhåller jag hur jag värdesätter den öppna och raka kommunikation vi har, att jag känner sådant förtroende att våga tycka och säga som jag vill. Detta kanske inte alltid är vad många anser är "korrekt" bemötande från anställd till chef, men jag är ju värdelös på att både ljuga och hymla. Sitta och hålla igen eller säga förväntade klyschor skulle genomskådas direkt. Så känns det i varje fall så bemödar mig inte ens.
Har i och för sig alltid haft turen att ha bra chefer med vad jag uppfattat öppen och respektfull kommunikation så vet egentligen inte hur jag skulle hantera en riktigt dålig sådan.
Blev duktigt trött själv nu känner jag. Lång dag, bra dag. Blir sängen så fort tvättmaskinen är klar.
Kväll
Min sötnöt är tillbaka och chokladbollar har tillverkats. Hennes sinne för humor har verkligen utvecklats liksom en självinsikt jag finner förunderlig för en sexåring. Min fina tjej!
Slog följe med Johan och svärisarna igår då Mölndal energi bjöd in till julgransinlämning i deras värmeverk. Himla trevligt arrangemang faktiskt och helt gratis. Ponnyridning, hoppborg, fiskdamm, fika, korv, tipspromenad och rundvandring i verket. Tycker sådant är så intressant!
Ronja blev helt fascinerad av den stora gripklon, eller som de små utomjordingarna i ToyStory: "Kloooon!"
Till mitt pass i Frölunda fick jag totalt hjärnsläpp i sista powerlåten och nedvarvningen. Blev lite improviserat om man säger så. Heh. Skönt i alla fall att kroppen kändes bra.
Slut
Placerat mig i fåtöljen och Bror har draperat sig över mitt knä. Huvudet värker trots ansenligt vätskeintag. Jag är verkligen i otroligt dålig form när jag är så här färdig efter två timmar combat.
Blev stressig morgon för att få ihop spellistan med Sandras sent levererade låtval men blev riktigt bra till slut. Hon deklarerade också innan vi körde igång att jag framgent kommer att dela denna lördagsklass med henne! Jupp, varannan vecka svettas jag i Majorna på obestämd tid.
Hade gärna haft en varannan-klass under veckan också men ingen annan svarade på min förfrågan att dela. Fördelen är i och för sig möjligheten att kunna gå och inspireras på andras klasser, vilket jag inte alls hann förut. Det är nyttigt och man påminns av hur viktig instruktören än för både teknik och inspiration. Man är ju själv inte perfekt över huvudtaget, men att bevittna en instruktör vars teknik är så man skäms å dennas vägnar, och hittar på egna koreografiska krumsprång är enbart frustrerande - framför allt när man ser deltagarna, såklart ta efter.
Hade en lös tanke att dra ut på något dansgolv ikväll men med detta huvud går det verkligen bort. Nöjd att jag ändå geggade ihop palt till (väldigt) sen lunch. Nomnom!
Lite trött
Ser alltid lika roligt fel ut när bilarna i receptionen ska bytas ut.
Lämnade jobbet rätt sent och landade hemma än senare på grund av olycka på Söderleden. Har man ingen tid att passa är det som sagt inga större problem att stå där i kön. Dock är det onekligen bekvämare med automatlåda.
Imorgon är tanken att jag ska teama vid Sandras tvåtimmarscombat i Majorna. Hon lade in dubbelt då hennes Body Pump tagits bort, release nummer hundra till ära som bara körs på utvalda anläggningar.
Dock har jag inte hört något om låtval så lär bli intressant för undertecknad att hänga med i sista-minuten valen.
Krupit till kojs och känner tröttheten ramla över mig. Fulltecknad vecka som ändock känts bra. Ständigt grejer man behöver ta tag i men inte hinner. Men man vet i alla fall vad det är, till skillnad från i våras. Fast frågan är egentligen om det inte var bättre ändå!
Mätt och belåten
Rena stormbyar drog över Götet vid lunchtid för att bedarra lika snabbt som de kommit. Några få men angenäma plusgrader smälte snabbt bort snöslasket som följde med ovädret. Lite after work med Ola och Mikael där vi återvände dit vi en gång startade för ett antal år sedan - Star bowling. Stoffe kunde inte haka på denna gång, men tycker det är kul att vi ännu hänger i och bibehåller våra middagsträffar.
Mycket jobbsnack och för mycket mat i vanlig ordning innan Mikael krossade mig och Ola som fick slåss om andraplatsen. Lite lustigt att vi fick exakt lika poäng i de två första serierna innan jag lyckades dra ifrån på tredje och sista. Hoho!
Bror som varit ute sedan morgonen kom och mötte mig redan nere på parkeringen. Rätt mysigt det där hur de lär sig känna igen sin mattes bil.
Vagelproblemet har förbättrats avsevärt då jag nu kan jag se normalt på vänsterögat och sedemera slipper den där trötthetskänskan. Oändligt skönt! Annars lite småstel i kroppen faktiskt sedan igår.
Tisdagstrött
Den lilla snö vi fick har regnat bort och snålblåsten viner utanför fönstren. Ligger halvt utslagen och väntar på tvättmaskinen. Testade något nytt idag, audition för Strong Together, NWs stora träningskonvent på Svenska mässan i mars. Jag har aldrig ens varit på ett träningskonvent, eller räknas de kvartaler som gick på Fitnessfestivalen?
I vilket fall är det ju inte så otippat träning som det handlar om och massor av pass presenteras i alla möjliga koncept. Audition gällde möjlighet att få instruera eller teama till dessa pass. Uttagningar görs förutom u Götet också i Stockholm och Malmö.
Vi var ett gäng på Backaplan och det kördes Body Attack, Cardio Step, Grit, Crosschallenge, Tabata, Body Pump, Sprint, Cykel och såklart Body Combat. Vi var helt klart flest! De som inte körde sin audition var deltagare som peppade och även om det var max en låt per person blev det ju rätt många. Pust! De som kör Body Attack måste verkligen ha grym kondis!
Orkade faktiskt inte stanna längre än drygt två timmar. Hade en ambition att jobba under kvällen men är helt sonika för trött och omotiverad. Om det rackarns tvätten kunde bli klar någon gång så man fick krypa ned under täcket!
Skönt trött i kroppen
Njäe, aldrig förstått mig på de där proteindrinkarna - eller varför en vanlig motionär skulle behöva proteintillskott över huvudtaget. Det sörplas drinkar och gnagas på sega bars av folk som om de bestigit ett genomsnittligt berg.
Undertecknad är sugen på något men utbudet är signerat med just protein alternativt koffein. Blä. Fick blandat till mig en halv mugg som räckte för att överleva en oinspirerad veckohandling på Maxi Almedal. Hamnade där då jag ryckte in och vikarierade för Chris.
På Söderleden efter tunneln tjockade trafiken till sig för att stanna helt vid Tynneredsrondellen. Ser frustrerat brandbilarna komma ned och stänga av körfälten och jag kan bara konstatera att jag inte kommer att hinna till passet i tid. Det är fullbokat, så himla frustrerande!
Jag ringer anläggningen och vi kan bara konstatera att det inte är mycket att göra. Har ju ingen aning hur länge det kommer vara avstängt. Kan jag köra det jag eventuellt hinner? Medan vi diskuterar ser jag att det börjar röra på sig. En bil har tappat sitt båtsläp med tillhörande båt och ingen olycka verkar ha skett i alla fall.
Ber tjejen förbereda salen med headset och informera deltagarna.
Reglerade lugnt och försiktigt gasen med min nätta högerfot för att sedan storma in i salen endast några minuter försenad. Tjoho! Inget drömscenario precis för att hitta fokus men gick riktigt bra ändå.
Med nya jobbresursen på plats vid min sida hela dagen har fokus varit där. Följdaktligen har jag ägnat kvällen åt att hämta ikapp mailen. Lär ju bli på det sättet nu framgent. Rätt trött faktiskt, dags för sängen.
Januarisöndag
Jag hoppas Lilltjejen blir lika fysiskt aktiv som jag, i vilken form det än må bli. Jag ser enbart fördelar så länge det inte går överstyr. Men med tanke på vad både jag och Johan anser på den fronten tror jag inte det ska bli några större problem. Frågan är bara vilken form som Lilltjejen kommer att fastna för.
Innebandyterminen drog igång idag och hon var enda tjejen. Tycker det är toppen att hon inte reflekterade över det och var med jättebra hela passet.
Vid mitt pass var det i vanlig ordning extra mycket folk efter nyår. Koreografin satt riktigt bra och kroppen hängde med. Några av mina stammisar trodde jag hade en allergisk reaktion eller något och syftade på mina igensvullna ögon. Vänsterögat är knappt halvöppet och stör synfältet. Två tydliga bulor i ögonlocket och på högra har det visserligen blivit bättre men ser ut att vara en ny på gång. Jisses säger jag bara.
En fulltecknad dag också denna med våra respektive träningar och däremellan klämde vi in en bio med filmen "Sing". Helt ok med bra musik.
Imorgon kommer dom sagt nye "killen" som jag ska ta hand om. Kommer bli en utmaning att lämna över så strukturerat som möjligt. Jag menar, hur förklarar man något som man knappt har en susning om själv? Han kommer verkligen att undra vad jag hållit på med senaste året - och vad han själv råkat in i...!
Sandared
Boxerhunden Harry var större än jag mindes men lika snäll och go och i tron av att vara en nätt liten knähund. Trots upprepade försök fick han inte till hur han skulle kunna lägga sig i Ronjas knä - vilket kanske var tur. Fyrtio kilo hund hade nog blivit lite mycket för Lilltjejen.
Som vanligt jättemysigt att träffa Anita och Roland igen, några av de få jag känner mig avslappnad och trygg med. Inga föreställningar eller fasader. För tjugotre år sedan bodde jag min första sommar hos dom för sommarjobb. En omtumlande tid då jag fick komma hemifrån, bort från alkoholen och bitterheten till värme och genuin omtänksamhet. Det var annorlunda och väldigt befriande. Det blev en sommar till och sedan hade jag flyttat till Umeå.
Den gången jag tog min tillflykt till deras lägenhet ovan garaget kändes det lite som att komma tillbaka till sitt barndomshem. Den oförändrade inredningen, dofterna, minnena.
Det blev en mysig eftermiddag och kväll där matkinkiga Lilltjejen inte åt nämnvärt men var nöjd ändå tack vare Harry. Jo, undertecknad var också rätt förtjust i honom!
Gott!
Medan Lilltjejen är på kalas tillsåg jag ett välbehövligt pass på bandet. Fick ihop en mil precis under timmen men fick gå en stund pga smärtan i höger knä. Grymt störigt men vansinnigt skönt att köra! Kändes i övrigt bra i kroppen. Imorgon ska jag köra nya releasen för första gången och har inte tagit tag i koreografin ordentligt. Sista-minuten-plugg som vanligt.
Man får liksom en allmänt hängig mental känsla med igensvullna ögon. Konstigt.
Tunga ögonlock
Blivit en lugn resterande dag med lek och testning av födelsedagsspelen. Mina ögonlock är bokstavligen tunga och Eddie frågade om jag fått en snyting eller två.
Imorgon är det kalas igen, för Tove som också var med idag. Därefter åker vi direkt till Sandared och Anita och Roland. Vi brukar lyckas ringa varandra en gång per år, kring jul men minns inte när jag hälsade på senast. Kan ha varit när jag tog min tillflykt hos dom efter Johans andra svek, vilket innebär ganska precis fem år sedan. Lilltjejens ettårskalas blev inte riktigt som jag hade tänkt och föreställt mig precis. Det jag kanske kan ångra nu i efterhand är att jag inte orkade kräva mera för att komma vidare. Man blev trött på att vara arg, orkade inte vara ledsen och framför allt var det enklare att lägga locket på. Och det fungerade - ett tag.
Blir en tidig kväll känner jag, det är som att mina vagelfulla ögonlock applicerar trötthetskänsla också.
Barnkalas
Så var det dags för barnkalas och Lilltjejen var så förväntansfull. Undertecknad hade gjort (ännu) en typisk Linda-grej. Bokat och bjudit tio barn - men inte räknat med Ronja själv, hahaha! Kom i varje fall på det på vägen dit. Hon var dock helt cool med att avstå från godispåse då jag ju bara köpt tio, och fick istället när vi kom hem.
Efter en timmes hoppande och studsande fick de svettiga små inta korv med bröd innan paketöppning och glass. Innan jag hann komma på hur pakethanteringen skulle ske initierade hon helt sonika metoden själv: Säga vem som fick överlämna sin present, en efter en. Funkade jättebra, och oj vad mycket fint hon fick!
Så stolt över min Lilltjej som bemötte och ouppfordrat tackade och kramade alla. Det är ju annars så tråkigt det där "Vad säger man?" Och så vill de inte, men trölandet ger ju resultat till slut - beroende på humör.
Minns ju själv hur jag hatade den kommentaren när den kom innan man hann bevisa att man faktiskt hade koll.
Hon verkade väldigt nöjd med sitt kalas i alla fall och morsan kan bara sucka lättat över att ha gjort det så enkelt för sig och sluppit stöket hemmavid. Det kostar, men är banne mig värt det!
Torsdagskyla
Apropå rubriken är det kallt ute. Tvåsiffriga minusgrader är inte jättevanligt här nere ändå. Tydligen slogs något köldrekord uppe i norr. Grattis. Brrr!
Lilltjejen kommer ofta med små presenter till mig. Glömde fota armbandet som tyvärr var lite stort men sådär mamma-smälter-fint att jag lätt kunnat ha det på jobbet. Får be henne göra ett nytt som inte är lika långt.
Till jul och födelsedag fick hon flera större Legosatser som hon bygger ihop i rasande fart. Och de är supergulliga dessa satser med alla små detaljer. Tycker det är kul att hon gillar det.
Imorgon är det dags för barnkalas som blir på AirHop. Aldrig varit där så ska bli spännande att se vad hon tycker. Kan bara föreställa mig tio kalasbarn studsa omkring som popcorn där inne. Undertecknad själv hade inte haft något emot att prova faktiskt men får nog behärska mig och agera tråk-vuxen och så istället gå loss bara Ronja och jag en annan dag.
Under självömkansparagrafen lägger jag en ny vagel i ögat, nu i vänstra. Så från att aldrig ha haft något sådant har jag nu en i varje. Fast den högra börjar ge upp. Tycker ändå oändligt synd om mig själv för otroligt störigt är det. Man snackar om finnar i röven som irriterande störmoment men skulle lätt hävda att vagel i ögat är minst lika väl fungerande uttryck.
Just det, har en spännande grej bokad på tisdag. Spontant och lite olikt mig men ska bli kul.
Sex år!
Min älskade Lilltjej är nu sex år! Hon gillar ju inte tårta så efter hon somnat igår bakade jag cupcakes. Medan jag stod och sjöng morgonen efter, dvs idag inser jag att jag fixat fem med ljus. Inte sex som ju tanken var! Så typiskt jag. Hon märkte inget i alla fall och blev som sagt väldigt förtjust i de tre MLP kompisarna. Till kvällen väntade ännu mer uppvaktning av Johan och hans föräldrar hos dom i Mölndal. Bror knödde sig in på sista bilden och en nöjd Lilltjej somnade snabbt.
Jag sätter mig i fåtöljen och klickar lite i min blogg för att transporteras sex år tillbaka i tiden. Sex år är ju egentligen inte särskilt mycket, men känns så otroligt längesedan. Medan jag letar inlägget med nedan bild scrollas den tidens liv förbi. Jag var betydligt flitigare med kameran då och jag påminns om värdet av att lägga tiden inte bara på att fota utan också skriva.
Gjorde något nytt igår. Fick rådet av Johan att faktiskt våga öppna upp och be en vän om råd. Det har ju aldrig fallit naturligt för mig att göra något sådant, för arbetsrelaterade saker javisst, inga problem. Men personliga har jag haft betydligt svårare av någon anledning. Gissningsvis en kombination av min introversion och uppväxtens präglan. Har aldrig känt det där behovet som många pratar om, att dela med sig, diskutera och bolla. Det kan ju verka anmärkningsvärt när jag utan större problem kunnat dela med mig i detta forum, en i vissa fall starkt reviderad form av tidigare nämnda skäl men ändock.
Nu kontaktade jag faktiskt både min vän Anna och min syster och hörde själv hur svamlande det blev när jag försökte framföra mitt dilemma. Det kändes ovant! Jag har ju vänner och familj som jag vet finns där om jag skulle behöva, men nog aldrig riktigt tagit vara på det värde de i egenskap av just detta ger. Det är nog lite anmärkningsvärt ändå, eller?
Ovant i varje fall, men just som jag erforde mycket värdefullt. Bollade, lyssnade, tänkte och kände. Och kom fram till ett beslut som nu tyvärr medfört tråkiga följder men ändå för egen del kändes som det rätta och riktiga. Att våga lita på sin magkänsla och stå upp för den är inte alltid lätt, och i vissa sammanhang svårare än andra. Får se vartåt detta beslut resulterar, det är bara att se tiden an.
Vi fick förresten första snön idag! inte ens för att täcka marken men ändock. Perfekt till min älskade unges födelsedag. Det känns jättetråkigt att hon inte får växa upp med sina föräldrar under samma tak. Men det känns ändå bra att hon får växa upp med en mamma som mår bra. Det kostade en halvering av vår tid tillsammans men i kombination med den person jag är resulterade det i en gladare mamma som vill och orkar mycket mera. Inbillar mig faktiskt att det är till gagn för min nyblivna sexåring.
Januari
Helt ok middag matmässigt. Mumsig förrätt, jättefin bit oxfilé och god efterrätt.
Fick ett par på var sida, på ungefär fem centimeters avstånd. Unga utan barn, framför mig två par med utflugna (?) barn och framför till höger ett par med tonårsbarn. Hela spektrat representerat omkring mig.
Den ena av de äldre damerna tittade frekvent på mig när hon insett att jag var ensam. Viskningar och blickar med väninnan med svårtydbara miner. I brist på egen distraktion kändes det som mina två grannpar besvärades i början. Man hamnar ju liksom i ofrånkomlig tjuvlyssnarposition när man sitter så nära varandra.
Kämpade med att inte känna mig som skäggiga damen och fokuserade på omgivningen. Imponerades av servispersonalens effektivitet och undrade om någon av de jag såg kände sig lika ensamma som jag, trots att de satt i ett sällskap. Många tittade frekvent i sina mobiler.
Pömsade till mig på rummet och velade mellan att gå och lägga mig eller kolla in dansmöjligheterna. Drog till slut på mig gympaskorna och gick ned.
Dansbandet gick bort direkt medan nattklubben var lovande med tomt golv. Hopplös musik dock så blev sittande där i hopp om att få min önskade låt till det stora utrymmet. Kände mig betydligt mer bekväm att sitta där ensam än i matsalen men började ge upp. Midnatt närmade sig och folk strömmade ut för fyrverkerierna. I högtalarna kom ABBAs Happy New Year, jag himlade mentalt med ögonen och höjde ett osynligt glas mot discjockeyns faktiska.
Tolvslaget över och tråk-låten också. Då kom min önskan, Ushers Scream och lyckan var total. Under några minuter fick jag skaka loss med hela golvet till förfogande, ååh vad skönt!
Därefter blev det inte bättre så gav upp till slut, ändock lite nöjd.
Pömsat till mig igen mellan de hotellmjuka lakanen. Gott Nytt alla!
