Som vanligt jättemysigt att träffa Anita och Roland igen, några av de få jag känner mig avslappnad och trygg med. Inga föreställningar eller fasader. För tjugotre år sedan bodde jag min första sommar hos dom för sommarjobb. En omtumlande tid då jag fick komma hemifrån, bort från alkoholen och bitterheten till värme och genuin omtänksamhet. Det var annorlunda och väldigt befriande. Det blev en sommar till och sedan hade jag flyttat till Umeå.

Den gången jag tog min tillflykt till deras lägenhet ovan garaget kändes det lite som att komma tillbaka till sitt barndomshem. Den oförändrade inredningen, dofterna, minnena. 

Det blev en mysig eftermiddag och kväll där matkinkiga Lilltjejen inte åt nämnvärt men var nöjd ändå tack vare Harry. Jo, undertecknad var också rätt förtjust i honom!