Den ena av de äldre damerna tittade frekvent på mig när hon insett att jag var ensam. Viskningar och blickar med  väninnan med svårtydbara miner. I brist på egen distraktion kändes det som mina två grannpar besvärades i början. Man hamnar ju liksom i ofrånkomlig tjuvlyssnarposition när man sitter så nära varandra.

Kämpade med att inte känna mig som skäggiga damen och fokuserade på omgivningen. Imponerades av servispersonalens effektivitet och undrade om någon av de jag såg kände sig lika ensamma som jag, trots att de satt i ett sällskap. Många tittade frekvent i sina mobiler.

Pömsade till mig på rummet och velade mellan att gå och lägga mig eller kolla in dansmöjligheterna. Drog till slut på mig gympaskorna och gick ned. 

Dansbandet gick bort direkt medan nattklubben var lovande med tomt golv. Hopplös musik dock så blev sittande där i hopp om att få min önskade låt till det stora utrymmet. Kände mig betydligt mer bekväm att sitta där ensam än i matsalen men började ge upp. Midnatt närmade sig och folk strömmade ut för fyrverkerierna. I högtalarna kom ABBAs Happy New Year, jag himlade mentalt med ögonen och höjde ett osynligt glas mot discjockeyns faktiska.

Tolvslaget över och tråk-låten också. Då kom min önskan, Ushers Scream och lyckan var total. Under några minuter fick jag skaka loss med hela golvet till förfogande, ååh vad skönt!

Därefter blev det inte bättre så gav upp till slut, ändock lite nöjd.