Fredagszombie
Luckorna i kalendern fylls upp av överlämning till ett antal indier. Det uppdrag som förde mig till Volvo Cars ett antal år sedan ska tas över av Volvo IT. Då jag inte pysslat med det ordentligt på ett tag är det nyttig repetition inför sista utbildningsblocket som väntar för den som ska ta över den biten. Lite tråkigt men har ju ändå gått vidare till andra uppdrag.
Trött, tröttare, jag. Orkar inte ens ta en bastu. Då är jag riktigt trött.
Rena turen
Under en tid som barn var ärtsoppa favoriträtten. Tror det var då också jag skulle växa upp och bli diskare. Ingen favorit längre men gott helt klart.
Ymnigt snöfall medförde att det var rena turen jag kom hem med Gulingen. Lämnade kvar majoriteten av framhjulens dubb när jag sick-sackade mig upp några meter såpass att jag kunde rulla in rumpan på avtagsvägen och ta såpass fart att jag klarade krönet.
Till sista backen var det bara att ta så mycket fart man vågade utan att hamna rakt fram i toppens kurva. Phu! I dessa backar behövs inte mycket snö för att backarna ska bli övermäktiga.
Jappjapp!
Galet skönt att kroppen är tillbaka på alla fronter. Grymt gäng i välfylld sal både stammisar och nya. Shit vad kul det är!
Just ja
Masar mig upp vid halv sex i vanlig ordning. En stund senare stapplar Johan in i badrummet. Vafalls?
Just ja, han ska ju till tandläkaren och jag ska lämna på dagis. Kan krypa ner i sängvärmen en stund till.
Mys
Vet inte vad som hände men min ilskna svullna tå vaknade på uppenbart bättre humör. Vilken skillnad! Kan inte ha varit nageltrång. Skumt men klagar inte.
Ynk, ynk!
Så djävulusiskt ont det gör i tåjäkeln! Linkade till passet, kopplade bort under passet, falierade vid framsida-lår stretchen då man uppenbart behöver alla tår för att stå på ett ben och linkade från passet. Jag har ju uppenbart haft väldigt tur i livet som sluppit sådana här fåniga men ändå så påverkande åkommor. Dessutom vet jag inte vad det är med kopplingen mellan min hjärna och mun för har fortfarande uppenbara svårigheter att göra en sak men säga en annan. Inte bra när man är prestationsfanatiker eller petig deltagare. Jaja. Nu ska jag ta min ynkliga lekamen och linka in i duschen.
Stackars jag
Jim Carey himself hade inte kunnat grimasera värre än jag när skor skulle på fötterna denna morgon. Min av nageltrång svullna lilltå gör att Zazus beskrivning av Mufasa efter Scars uteblivna närvaro känns träffande: "Han är ilsken som en flodhäst med nageltrång!"Det är ju tur man har en uppsjö av gamla träningsskor att tillgå och dessa gjorde minst ont på skalan skoninsglös till lipfärdig. En tacklad fotbollsspelare kan inte ha mera ont och parkering på handikapp för minimerat antal steg att gå känns självklar. Linkar stoiskt som en skadeskjuten hjälte och ser framför mig hur jag tappert levererar kvällens combat utan att med en min röja att amputation varit att föredra. Att något så litet kan göra så förbannat ont.
Frosseri och eftersvett
Lilltjejens farmors mor fyller år och firas med lunch ute på Jungman Janssons ställe vid kusten. Jag fick en hjortytterfile som smälte i munnen och bara för att Johan inte äter efterrätt tar jag hans portion också. Fullständigt onödigt och fullkomligt frosseri.
Liksom den söndagen vi frossade på Fars Hatt lämnade jag stället lätt illamående men förtröstansfull över de stundande ViPR-passen. Så skönt att köra igenom kroppen på 3D:n. Vid Athletic är det ju bara stämbanden som jobbar...
Grymma Mia var tillbaka idag. Efter en magsäcksoperation ändrade hon livsstil totalt och har gått ner över femtio kilo! Och bara under månaderna hon var med på mina combatpass såg jag förändringen. Nu är hon själv instruktör fyra gånger i veckan så hennes pass krockar tyvärr med min combat. Fantastisk insats tycker jag!
(Fyra generationer)
Rösten så gott som tillbaka, bara hosta på främst kvällarna som stör. Imorgon ska jag göra bättre ifrån mig på combaten än förra veckan. Ny vecka, nya tag.
Återhämtning
Det var en hög med år sedan och då utan man och barn. Bådadelar som sällskap idag samt kollega med sin son. Ronja har ju inte varit i pool sedan Portugal och motviljan att duscha gjorde undertecknad beredd på vad som helst.
Det gick kanon. Dusch, inga problem. Åsynen av andra som åkte rutschkana medförde att hon också skulle. Igen, och igen. Stora kanan ute i stora poolen gick också bra men fy vad kallt i vattnet, så blev bara två åk där.
Hoppa från kanten inga problem. Igen, och igen. Fattar inte varför vi inte kommit iväg tidigare.
Träffande Therese, en av mina gamla elever och som alltid väldigt roligt att de känner igen mig och vill prata lite.
Myset i röran
Krax!
Den där känslan när det är något skorrande i bröstet som man tror ska kunna hosta, harkla och kraxa upp, men hur man än försöker ändå inte lyckas. Den känslan hela passet igenom.
Annars gick det över förväntan tack och pris. Koreografin satt i kroppen men munnen var inte med. Hook uttalades uppercut och uppercut uttalades hook. Bra där. Låt åtta satt i alla fall som ett smäck.
Trodde min förkylda kropp skulle svika mig men kände faktiskt ingen större skillnad, tack och pris igen. Får väl se om jag klappar ihop efteråt.
Träna sjuk är ju inte bra har jag hört. Jag har antagligen bara haft tur som klarat mig från sådana där hjärtmuskelinflammationer eller vad man nu riskerar då jag allt för ofta ställt mig förkyld framför deltagarna. Utmanar ödet. Och visst, åker man dit är det lätt att vara efterklok och dumförklara sig själv men ändå gång efter annan vinner plikttrogenheten. Bokade deltagare, ingen vikarie, de förväntar sig combat så vill verkligen inte ställa in. De gånger jag inte haft något val har jag i feberyra varit så kass att jag inte varit i skick för ångest. Det ska vara så pass för att jag ska inse min gräns.
Nu är det två dagars vila igen innan söndagens ViPR, det ska väl räcka för att bli av med det här eländet.
Jotack, nu när jag suttit en stund kommer snoret och hostan igen. Knepigt det där. Bort!
Simulatortest
Lätt simulatorsjuk lämnar jag denna session. Ännu mer hes idag hur nu det kan vara möjligt. Rejält orolig inför morgondagens combat. Fullbokad och vill verkligen köra! Letar någon att teama med men ser mörkt ut. Skit också!
Blä, sitta och skriva bak i internbussen var ju ingen hit heller precis...
Work@Home
Snorpapper och varm nyponsoppa. Till och med jag insåg till slut att jag inte var önskvärd på jobbet en dag som denna. Men som Johan föreslog: I våra nya landskap finns ett antal minikontor som man kan stänga in sig i. Jag kunde ju ockuperat ett sådant med varningsskylt på dörren? Imorgon ska jag vara med i en teststudie jag inte vill missa så kör kanske en sådan variant, höhö!
Krax!
Att instruera exempelvis Yoga eller Body Balance ställer inte riktigt samma krav på röstresurser som en Body Combat. Många deltagares trumhinnor vibrerar säkert fortfarande då lomhörda jag drog upp volymen för att höra både mig själv och musiken. Och så orken sen. Nej, det här var ingen höjdare. Ljuset i tunneln är att koreografin sitter hyfsat i alla fall. 
Pre-combat
Önskar jag kunde säga det vore en cool combat-skada. Fast med tanke på att man kör combaten mot osynlig motståndare hade cool-faktorn falierat ändå, med råge. Suger Strepsils som besatt tills jag inser att de kanske har laxerande effekt? Oj.
Vy
När man är tidigt på plats har man fördelen att kunna välja fritt var man ska slå sig ner för dagen. Självklart väljer man då med lite trevlig utsikt över huvudentren med AB Volvos huvudkontor tronande på bergets topp.
Duktigt hes idag och fortfarande lomhörd och snorig. Huvudsaken orken finns när det är dags att köra i Partille sedan. Kan ju alltid hoppas.
Sådär
Vätska och Strepsils för hesa stämband. Är ju helt lomhörd så kändes helkonstigt att stå där framme, inte alls i form! Gick hyfsat ändå både 3D:n och efterföljande Athletic. Får se hur det går imorgon när det blir en betydligt tuffare insats från min sida.
Prinsen av Egypten
Inte en utpräglad barnfilm kanske men Lilltjejen gillar den. Under lagren av täcken, filtar och en Brorsa ligger vi och tittar på Prinsen av Egypten. Rakblad i halsen och det där skumma med bara en totaltät näsborre. Blir inte många knop idag. Har två fullbokade pass imorgon så nu är det turbokurering som gäller.
Blä
Mår som en påse nötter. Chipskuren funkade av någon anledning inte alls. Under två täcken och två filtar ligger jag med tät och rinnande näsa, svidande ögon och hals och huttrar. Skit också.
Release Kållered check!
Wahoa vad mycket folk i salen när jag och Sandra släppte lös nummer 58! Nytt år och ny release en perfekt kombination. Sandra var grym medan jag gjorde min största blunder i min instruktörshistoria. Sista tempolåten, klimax på hela passet. Jag kör igång, tydliga instruktioner. Ska bygga på och plötsligt känns det bara fel. Det stämmer inte med musiken, inte alls! Kikar på Sandra som snällt hakat på mina jab, cross, jab, cross, jab, jab, cross och hon gastar jab, jab, cross. Jaha ok, så var det ju. Jag försöker ställa om men varken hjärna eller nävar hänger med. Sandra som har båda delar gestikulerar vilt, vi bryter och börjar om från början! Så kan jag foga det också till klaverlistan. Illa! Startar om hjärnan och klarar koreografin men kommer aldrig riktigt in i låten, skit också. Menmen vad gör det om hundra år, ett mantra bra att ha i stunder som dessa.
Vardagslyx på flera sätt
Trött i ögat men glassigt gott innan jag flyttar tillbaka till min säng efter två nätter på Lilltjejens madrass. Imorgon får den långsamt tillfrisknande tjejen vara hos farmor och farfar, kanske till fredag. Jag börjar dock känna småjobbiga förkylningstendenser som genast ska kväsas i sin linda! Boostar immunsystemet med lite sådana här också...
Klar för dagen
Drygt elva timmar senare kan jag lämna bygget. Uppgraderingen gick igenom till hälften. Typ. Tur i oturen att Johan vabbar så jag faktiskt kan stanna kvar och jobba. Inte mycket mer jag kan göra idag dock. Nya tag imorgon.
BC 58 check!
Sjukt nöjd tjej satte koreografin med bara ett mindre misstag. Alltid lika skönt att ha första gången gjord.
Kållered som ju ställdes in förra veckan får sin release på torsdag och jag har fått en teamkompis i form av Sandra! Har aldrig kört med henne men ska vara grym. Ska bli kul, så länge jag inte glömmer bort att hämta henne. Skulle just vara likt mig.
Nu dusch och hem till man och sjuk avkomma. Han blir hemma imorgon också då jag har en uppgradering planerad för den av mina applikationer som strulat mest. Kan bara hoppas att allt går vägen.
Liten sjukling
Visst märks det på henne att tempen passerat 39 grader. Fördelar: Extra kramig. Nackdelar: Dålig aptit och hostar till hon spyr. Stackars Lilltjej. Johan blir hemma med henne imorgon.
Finslipar
Sega axlar när jag kör igenom koreografin om och om igen. Sitter ganska bra nu och filar på detaljerna. Pustar lite innan en vända till. Hade en tanke på att jobba med ViPR också men vet inte om jag orkar. Kanske inte ska röra till det i hjärnan med den heller just nu.
Väldigt skönt att köra igenom passet ordentligt i alla fall. Nu hoppas vi den sitter imorgon också!
Börjar bli rätt hungrig och ska storhandla innan jag åker hem. Mataffär på tom mage brukar vara sådär.
Hemma igen
En febervarm Lilltjej i säng, en tvätt körd och uppgängd och väskorna tömda. Bror på bröstet och soffläge. Imorgon ligger fokus på koreografiträning. Passet är fullbokat så jag ger mig inga utrymmen för misstag.
Trött kropp!
Till slut fick vi testa selen och då gick det som en dans! Allt för att få åka stora liften upp genom dimman till toppen. 
Duktig Lilltjej! Mamma står över kvällens bowling och låter sin trötta lekamen slappna av en stund.
Duktig Lilltjej! Mamma står över kvällens bowling och låter sin trötta lekamen slappna av en stund.
Mera träning
Ryggläge
Regn till och från hela dagen. Den dryga decimetern snö som föll igår är ett minne blott och slasket ett faktum. Det hindrade dock inte oss från att ge oss ut under två omgångar för att öva, öva, öva på balans och liftåkning. Det ät motsträvigt att åka med sele trots en lyckad vända. Combat releaserna körs för fulla salar hemmavid men jag hade inte varit mindre slut i kroppen om jag varit hemma och faktiskt kört dom.
Denna kväll blev det sedvanliga bowlingen. Lilltjejen tyckte det var tok-kul.
Premiär!
Tre år och två dagar gammal står Lilltjejen i backen för första gången. Inte mycket tidigare än undertecknad. Inga som helst problem att prova ut pjäxor, hjälm, dra på sig allt och promenera till den lite snällare vägen ned till liften. Imorgon glider vi direkt från stugan.
Efter några åk var hon dock nöjd, vilket var ganska lagom för mina ben också. Kul var det, men snacka om träning för låren. Urgh! Genomsvettig redan innan vi fått på oss alla grejer, och mer därtill när tösabiten bara vill åka med mig och inte pappa.
Efter några åk var hon dock nöjd, vilket var ganska lagom för mina ben också. Kul var det, men snacka om träning för låren. Urgh! Genomsvettig redan innan vi fått på oss alla grejer, och mer därtill när tösabiten bara vill åka med mig och inte pappa.
Timmerbyn
På plats, samma stuga invid backen som varje år. Ronja är så ivrig att åka, vill ut ikväll men får allt ge sig till tåls till imorgon. Ska bli spännande att se om entusiasmen bibehålls.
Post kalajs
Vilar fötterna lite inför nästa moment, packning. Lilltjejen fick hur mycket fina grejer som helst men uppskattade nog själva paketöppningen mest. Ungefär som alla andra normala i-landsungar alltså. Tackar å hennes vägnar! Ses imorgon igen när vi allesamman åker till Sälen.
Sängen
Lång dag. Drog till Allum efter jobbet för ärenden inför morgondagen och kommande Sälentripp. Fixade både ärenden och presenter till mig själv.
Japp, Blondinbellas innesko Flattered och skissmaterial för min nyväckta hobby. Golvvärme till trots blir det ibland kallt och hårt för fossingarna. Testat ett flertal olika tofflor som visserligen värmer men värmer för mycket. Inte så fräscht. Läste om Flattered och blev nyfiken, kroknade lite av priset men i jämförelse med andra liknande var de inte mycket dyrare. Fick dessutom rabatt.
Hemma vid sju efter en 45-grams Maxburgare som middag. Direkt av med strumporna, vifta förnöjt med tårna och så kippa på sig skorna. Omdöme efter deras första timmar är hyfsat. Inte för varma - bra. Skaver vid kanten ovantill, hur ska man beskriva, närmast stortårna - mindre bra men hoppas, utgår ifrån att de töjer sig något. Tunn sula - mindre bra. Efter några timmar på fötterna känns det mycket väl att sulorna är tunna. Så hade sulan varit tjockare hade det närmast blivit toppbetyg, såvida de går till sig och skavet försvinner. Hade tänk mig svarta, men då storleken var slut och jag vill ha med dom till Sälen fick det bli rosa.
Imorgon fyller Lilltjejen tre år. Inte klokt. Så det blir att greja vidare medan Johan är på innebandyn inför lilla kalaset med släkten på eftermiddagen. Nu trött i ögat. God natt.
Förtvivlan
Jag blir så arg på mig själv. Varför klickar jag in och läser detta? Jag vet ju att det bara får mig att må dåligt, skit rent ut sagt och ändå gör jag det. Så sitter man här och tvingar ner tårarna av förtvivlan och maklöshet. Det finns inte ord för att beskriva den avsky jag känner för människor som kan göra så här. Inga straff tillräckliga. Jag har inte ändrat uppfattning gällande dödsstraff, och även om ett sådant inte gör deras handlingar ogjorda eller ger flickan tillbaka till livet så skulle en form av rättvisa ändå skipas. Hon hade inte gjort något för att förtjäna att dö. Mamman däremot har uppfyllt alla tänkbara kriterier.
Fan, nu lipar jag ändå. Tur att det inte är många på kontoret ännu.
Nyårslöfte: Sluta läsa sådant här elände. Det hjälper inte någon, allra minst de oskyldiga offren.
Slut men pigg
Titta, nu är jag så där rödsprängd i ögonen igen. Resultatet när man pressar sig rejält, åh vad gött!
Mitt pass idag råkade trilla bort från bokningen och upptäcktes av mig som tur var i början av veckan. Ändå blev det rejält med deltagare, taggade efter nyår. Nu blir det en dryg veckas uppehåll innan nya releasen ska sitta som ett smäck. Hade gärna hunnit känna på den på riktigt ännu en gång. Kanske jag kan komma iväg någonstans och öva innan vi åker.
Snark
Fy vad seg jag blev! Hade inte haft något emot att sova en timme eller fem. Inte alls. Om knappa halvtimmen är jag speedad men nu... Snark! Var en sväng på Frölunda torg bland annat på jakt efter nåt kul sällskapsspel att ta med till Sälen. Tips någon? De som fanns tilltalade mig sådär, framför allt när det står ord som: "Roligaste spelet..." och "Skrattfest". En uppdaterad "Brainstorm" hade varit något men hittade inte.
Investerade istället i en ny kniv, en nätt liten kockvariant i sådant där keramiskt material. Finns ju inget värre än att stå och fila och fila i kycklingfilen. Tomas har varit så bussig att lämna in våra befintliga för slipning och då blir de ju bra - ett tag. Detta ska nu bli min "finkniv" och lyxexperiment.
Emellanåt
Bloggar, Instagram och Facebook. Överallt flödar årsresumeer i ord och bild över gjorda bedrifter, uppnådda mål och minnesvärda ögonblick. Prestationsångensten slår till. Vad fanken har jag åstadkommit under det år som passerat? Känns inte som ett jota. Är det därför man gör sådana där resumeer? För att påminna sig om att man faktiskt presterat något, gjort något meningsfullt? För att sätta nya mål inför nästa år?
Att utföra sitt dagliga arbete och få vardagen att gå ihop tycker jag är en bedrift i sig. Men fy vad tråkigt och opretentiöst.
Vad ska man lyfta fram då? Att jag lämnade konsultjobbet och erbjöds fast tjänst? Utbildade mig till ViPR-instruktör, inte gav upp mitt äktenskap och semestrade i Portugal? Det påstås att målsättning är bra medan det för mig bara verkar stressande. Antagligen hänger det ihop med prestationskrävande personlighet och det automatiska "tänk-om" som följer på köpet. Utan mål är man oambitiös, utan visioner och drivkraft. Skitsnack.
Ha ett mål för att du vill och tror på det, inte för att du förväntas ha det. Kan man inte uppnå känslan av att ha uträttat något utan målsnören att passera? Blir det en mindre bedrift av den anledningen? Jag kan bli så provocerad av människor som predikar vikten av positiv inställning och "livscoaching" Spontant misstror jag dom å det grövsta tills motsatsen bevisats. Det är jäkligt enkelt att florera om positiv inställning om den största motgång man haft i livet är ett nej i krogkön eller krossad favoritvas. Ungefär som att slänga "du kan göra vad du vill om du bara vill" till en tioårig flicka vilkens vägra-tro-och-lyssna-mamma med sexuellt utnyttjande styvpappa tilldömts vårdnaden. Snacka om att skuldbelägga och lägga misslyckandets ok än tyngre om det spirande målet av någon anledning inte uppfylldes. Men de glömde kanske säga att det borde vara åldersgräns på målsättande? Eller enbart för de med rätt förutsättningar?
Inför en off-site på jobbet uppmanades vi titta på denna:
Ett exempel där jag istället för att inspireras, kritiskt undrade om den där Shawn haft några motgångar att tampas med egentligen. Jag inser att jag uppfyller alla kriterier för att behöva en sådan "positive reboot" av min hjärna men finner mig redan så djupt ner i cynikerträsket att jag både slagit rot och blivit bekväm. Sådana hyperpositiva människor får mig att vända taggarna ut på samma sätt som religiöst frälsta skyller alla med- och motgångar på Gud almighty. Och vad som också stör mig är att ju mer jag förbannar dessa människor, desto mer nickar de med förstående blick och överseende leende. Därför ödar jag ingen tid på sådana. De anser sig säkert vara energigivare och inspirerare medan jag ser dom som energitjuvar. Får väl sätta det som mål 2014. Undvika energitjuvar.
Platslös
Så gott som allt är på plats. Finliret återstår och inkoppling av allt tekniskt. På tisdag ska det vara klart då vi officiellt har klartecken att flytta in. Tills dess är vi ombedda att jobba hemifrån men då jag har man och barn hemma har jag istället hittat en ledig vrå bland flyttkartonger och oinvigda skrivbordsplatser. 
Våra nya landskap kommer att ha två delar, i vårt hus representerade i två olika flyglar. Ovan är den blivande "sociala" delen där det är mer ståbord, färre stationära platser och små stol- och soffgrupper för "spontana möten". Där bak skymtar en del av de skåp vi har att disponera för personliga tillhörigheter. Jag hade tur som fick skåp högst upp.
Den andra delen är den "tysta". Fler stationära platser och små mötesrum. Jag som gärna vill sitta i fred och hyfsat tyst förerdrar därför den avdelningen. Problemet är bara att jag ganska ofta sitter i telefon, och det ska man inte göra där. Därför får jag hitta ett litet ledigt rum, eller helt sonika knata över till "sociala" delen när det ska pratas telefon. Ska man lämna sin plats mer än en timme måste man rensa skrivbordet och ta med sig sina grejer till skåpet eller nästa plats.
Det är mycket mer fri golvyta vilket inte är så konstigt när de vinkelformade skrivborden byts ut mot små rektangulära och jag kan inte påstå att jag är så positiv till det minskade avståndet man kommer att få till sin okände granne. Mer folk på mindre yta och de alternativa arbetsplatserna sparar pengar och motiveras med ökad interaktion och samverkan. Jojo.
Jag som är tidigt på plats på morgonen lär ändå "boa" in mig där jag finner bäst. Synd bara att jag missar den riktiga inflyttningen nästa vecka då jag är i Sälen.
