Annars gick det över förväntan tack och pris. Koreografin satt i kroppen men munnen var inte med. Hook uttalades uppercut och uppercut uttalades hook. Bra där. Låt åtta satt i alla fall som ett smäck. 

Trodde min förkylda kropp skulle svika mig men kände faktiskt ingen större skillnad, tack och pris igen. Får väl se om jag klappar ihop efteråt.

Träna sjuk är ju inte bra har jag hört. Jag har antagligen bara haft tur som klarat mig från sådana där hjärtmuskelinflammationer eller vad man nu riskerar då jag allt för ofta ställt mig förkyld framför deltagarna. Utmanar ödet. Och visst, åker man dit är det lätt att vara efterklok och dumförklara sig själv men ändå gång efter annan vinner plikttrogenheten. Bokade deltagare, ingen vikarie, de förväntar sig combat så vill verkligen inte ställa in. De gånger jag inte haft något val har jag i feberyra varit så kass att jag inte varit i skick för ångest. Det ska vara så pass för att jag ska inse min gräns. 

Nu är det två dagars vila igen innan söndagens ViPR, det ska väl räcka för att bli av med det här eländet.

Jotack, nu när jag suttit en stund kommer snoret och hostan igen. Knepigt det där. Bort!