Jahapp, det var den "helgen"!
Sportlife har hållit obligatorisk kurs i "Anatomi och fysiologi" hela dagen och gårdagen. Ganska intressant, då den kompletterar det man hittills kände till, och passar bra då det tangerar det jag undervisar niorna i just nu, men med viss fördjupning. Det blev dryga timmar dock med teori non-stop. Idag körde vi ett bryt dock med en mix av box, Body Combat, Body Pump och Core. Och nu har jag pass i Kållered på gång! De ska köra några "prova-på-veckor" ganska snart, mest troligt på söndagar - kul!

I fredags blev det lite kroppnära timmar på bokmässan med Johans mamma. Vi hittade lite roliga böcker och seriemagasin. Sen anslöt Johan och vi avslutade med gómiddag ute. Väl hemma gick vi och lade oss vid nio, och somnade! Samma sak igår...och nu väntar vi bara på att fisken ska bli klar i ugnen så vi sedan antagligen lär däcka i sängen igen. :o) Det märks att både jag och Johan haft fullt upp hela veckan och helgen...
 
Det var mycket på jobbet, och lite förändringar har medfört att det komemr att hålla i sig. Jag har fått överta en mentorselev som kräver lite mera tid. Matteproblemen hos somliga i nian medför extra insatser med tex individuella planeringar, och Smartboardutbildning är på gång i veckan. Sedan är utvecklingssamtalen på gång där omdömen ska skrivas för varje elev.
På ett plan känns det ganska tillfredsställande att ha så mycket att göra, man behövs och gör en insats. Det känns bra med föräldrakontakter som ger positiv feedback och respons, men det suger musten ur en! Sen är man hemma så sent att man inte orkar mer än äta. Jag skulle vilja träna mera...men ska försöka pallra mig iväg. Är nyfiken på Coreball, då jag fick den lite introducerad för mig under helgen.

Nej, nu är jag hungrig! Nu får maten vara klaaaaar!

Fläskpannkakan är på gång i ugnen, och väldofter sprider sig kring mig där jag sitter och skriver medan jag väntar!
Har kört matteprov med både åttorna och niorna idag, och sådant ståhej det har varit hos niorna pga detta! Pga de veckovisa matteläxorna också, men åttorna (och tidigare sjuor) klagar inte, de är vana, men niorna som jag tagit över denna termin är det definitivt inte! Visst har jag redan beskrivit bakgrunden? Deras förre mattelärare fick skriva räkna på i sitt eget tempo och skriva prov när de ville. Proven skrev de under lektionstid tillsammans med de övriga i klassen, och hann de inte färdigt fick de lämna in och fortsätta någon annan lektion! En del hann skriva prov till alla momenten, en del bara de två-tre första! Vad är problemet med det då? Det är väl bra att man får arbete i sitt eget tempo? Ööh, visst, men det funkar inte riktigt därför att: Matematikböckerna är uppdelade i sju kapitel i alla årskurser. De följs åt temamässigt kanska väl, tex kapitel två handlar alltid om geometri. Man börjar från grunden i sjuans bok, bygger vidare i åttans och nians. Så har man inte grunden från sjuan och åttan blir det väldigt knepigt i nian! Ungefär som att lära sig dansa innan man lärt sig gå. Miniräknaren har det fått ha sedan dag ett, så huvudräkning eller uppställningar är det många som inte kan! Det roliga är att betygen är skyhöga i hela gruppen....samtliga är godkända, men det är ett fåtal. Resten ligger på VG eller MVG!

Min planering är rätt hård, för att hinna alla momenten under läsåret måste man ta vara på lektionstiden ordentligt och arbeta hemma en del, men alla klasser jag haft hittills har fixat det och fått bra resultat.

Jag bävade inför detta första prov, då de få veckorna jag nu haft med klassen gett lite oroväckande vibbar. Jag tror de flesta klarar målen, men uppnår de verkligen de högre målen? Dagens resultat är både bu och phu. Fem underkända, men också en hel del på VG...på första momentet/kapitlet.

Åttorna resulterade i två väntade underkända, ett fåtal godkända, och resten VG och MVG! Medelvärdet hamnade på VG, och så har de nästan alltid legat under hela sjuan! Måste bero på läraren... ;o)
Nej, det är en duktig klass, och väldigt goa. Pratade bort nästan hela NO-lektionen med dom igår om betyg, bedömning, lärare mm. Läser man uppnåendemålen i kursplanen, står det faktiskt ingenting om ordning och uppförande för att få betyget G i ämnena. Det är bara kunskapsmål! Strävansmålen behandlar den sociala kompetensen och sådant, men det är ju bara strävansmål. Jag kände en viss oro när vi närmade oss denna fråga, och som ett brev på posten kom så slutsatsen från en av eleverna: Jag kan alltså skita i varenda lektion, men skriver jag MVG på proven så får jag MVG?
Jag lade tillbaka frågan till klassen: Är det rätt att ge en sådan elev det högsta betyget, trots att kursplanen stödjer det? -NEJ! Var det unisona svaret, och jag blev alldeles var av stolthet över min goa klass! Diskussionen utvecklades vidare till arbetslivet, där vem som helst faktiskt inte anställs, även om betyg och meriter är på topp. Den sociala kompetensen är ofrånkomlig att ta med i bedömningen, och det känns bra att veta att eleverna håller med. De vet hur jag resonerar och tänker i min bedömning, vilket jag tycker är viktigt.

Nej, nu måste väl ändå pannkakan vara klar?? Och JA, den är i ugnen och heter PANNKAKA. Nu råkar det vara fläsk i, så då blir det rimligtvis FLÄSKpannkaka eller hur? Ugnspannkaka har man ju hört en del knepiga människor kalla det, men varför säger de då inte FLÄSKUGNspannkaka? Va? Va? Moahahaha!

Skulle ta en sovmorgon, men fann det klokare att göra Johan sällskap upp och få undan lite jobb medan han är på fotbollsskolan.
I brist på fungerande kyl blev det en rostad macka till frukost i fredags. Åkte till jobbet för att få undan det mesta av rättning och förberedelse innan det var dags att sätta sig i frisörstolen. Tre timmar senare och 850 spänn fattigare är jag trimmad och färgad i tre olika nyanser :o) Är riktigt nöjd faktiskt! Under tiden tinade min drickyogurt, så det blev lunchen det.... blåste söderut och dök in på Sportlife i Kållered för att träna på nya passet, och tror ni jag hade någon energi? Ööh. Kämpade mig igenom nästan alla låtar innan jag gav upp, helt utmattad. Men vilken jätteanläggning Kållered har jämfört med Stenungsunds! Och vilka fräscha salar! Men en väldans massa korridorer som jag virrade bort mig i :o)
Till kvällen var det ett lugnt vaktpass i Mölndal, en danstillställning på Möllans nylagda golv. Det är såå lugna pass att den största utmaningen är att orka stå rätt upp och ned timme efter timme. Inte lika många som på casinot dock, då man dessutom stod utomhus, men det känns ändå i rygg och knä till slut. Johan studsade upp i ottan för att spela innebandy på lördagsmorgonen. De fredagkvällar jag är ledig kan jag tänka mig att haka på, men igår tackade jag nej... :o)

Under gårdagen hade vi ett huvudmål: Storhandla! Vi hade förberett oss genom att planera veckans måltider och inköp, men värmde upp genom lite allmän shopping. Kanske något att ha på sig till bröllopet nästa helg? Först och främst fick jag inhandlat nya träningsskor. Mina gamla är så uttänjda att jag åker omkring i dom... Asics fick det bli denna gång! Kungsmässan hade vansinnigt mycket bilar cirkulerande efter parkeringsplats att vi inte ens bemödade oss med att försöka göra dom sällskap, utan åkte till Freeport istället. Nike bjöd på snygg träningströja till Johan och två träningstoppar till mig. Sen bar det av till Frölunda torg, och en liten energipåfyllare på café. Sen hittade jag ytterligare ett par träningsskor! Jamen, ska jag börja spela innebandy behöver jag ju passande skor till det! :oP Johan köpte nya fotbollsskor. Sen var klockan så pass att det var dags för matinköp om vi skulle hinna fixa middag innan jag skulle iväg och jobba. Så var det med dom bröllopskläderna!
Sega men vid ganska gott mod pantade vi ut en kundvagn på Ica Maxis parkering och förundrades över hur stor den var! Här skulle handlas! Med stora ögon entrade vi affären och blickade ut över de ändlösa hyllorna, blanka kyldiskarna och färgglada förpackningarna. Kebnekaise hade känts som ett lättare mål! Men vi hade vår lista, så efter lite energiinhämtande hångel satte vi igång (det behövdes fler sådana pauser under tiden). Efter vi betat av vår lista var det ändå bara att konstatera: Vi är mediokra gröngölingar när det gäller storhandling. Botten var täckt, visst, och lite grejer ovanpå faktiskt, men nästan generat stod man där i kassakön med kundvagnar fyllda över kanten runt omkring sig! Över åttahundra spänn blev det, så jag har en veckas middagar investerat i håret!
Men när vi staplade ut därifrån med våra kassar i vagnen kunde vi ändå inte låta bli att känna oss lite stolta. Några vuxenpoäng hade vi väl ändå förtjänat?

Grymt segt att åka till Stenungsund och jobba sedan, men vad gör man? Som tur var på ett insparksdisco, så inga fulla idioter att tjafsa med, utan försynta och söta små sjuor som med skräckblandad förtjusning skulle blåsa i alkotestern för första gången :o) Kul att träffa både nuvarande och gamla elever, men trött i ryggen blev man! Efteråt svängde jag förbi parken där Mike Muster hade show för raggarna. Vilken kontrast det blev där man klev in genom dörren! Från högstadiedisco till alkoholstinna högljudda raggare! De verkade ha det rätt lugnt där dock, så jag klämde i mig en korv med bröd (gudomligt gott!) innan jag styrde kylaren söderut.

Nu tänkte jag alltså träna på combatpasset medan Johan är ute i regnet med knattarna, men de öppnar ju inte förrän elva, så lite matteläxor kan jag kanske få undan tills dess...

Sitter och geggar med en halvfrusen Risifrutti. Frukost på jobbet på grund av trasig kyl hemma. Den har fått för sig att en lagom kyltemperatur är omkring -9 grader, så det är fattigt på färskvaror i hushållet nu. Men imorgon fredag ska Miele skicka någon att byta termostaten eller vad det nu kunde vara som var galet.
Jag har min planeringsdag idag, endast två lektioner inlagda, så nu ska jag hinna rensa undan från veckan som gått och förbereda inför nästa. Vi har dock NO-fortbildning hela eftermiddagen, så där tappar jag tid :o(
Ska inte blogga nu, men är bara tvungen att skriva av mig lite. Rubrikerna om helikopterkrascherna har ju dominerat de flesta tidningarna, men inte fångat något större intresse hos mig. Så igår publicerades bilder på de omkomna, och en av dem kände jag igen! Väldigt vagt, men ändock så jag fick gräva lite för att till slut konstatera, att visst var det han! Vi hade mycket liten kontakt, så kortvarig att den väl knappt skulle kunna räknas, men helt plötsligt fick olyckan en helt annan innebörd för mig. Men det är väl som vanligt. Vi bombarderas dagligen med exempel på tragiska människoöden och elände, men är man inte personligt drabbad så tar man inte till sig. Daniels död publicerades som ännu en singelolycka med sladd mot lastbil. Men vilka konsekvenser det blev! En bild på en totaldemolerad bil har man sett så många gånger, men när man så vet att någon man känner suttit däri blir det något annat. Hemskt javisst, men sorgligt faktum.

...nummer 33 bådar gott! Lycka och adrenalin bara forsade genom kroppen när uppvärmningslåten visade sig vara Ice MC:s underbara "Think about the way"! Många minnen har jag till den låten! Styrkelåtens tricepsövningar är inte nådiga!
Scooter får adrenalinet att flöda, men jag vet inte riktigt om jag fick flyt i kombinationen med awesive side-kick och back-fist, men det kommer väl.
Sista powerlåten var en riktig ge-gärnet-låt. med enkla kombinationer, så det bara är att gasa på! Muy-thai med Iron maiden var väl inte favoriten, men nu vet jag ju att låtarna har en förmåga att växa allt eftersom jag lär mig dom.
Så nu är det råplugg varje morgon, rast och kväll! Som Paula brukar säga: "Nu försvinner ni alla in i era bubblor"! :o) Knappa två veckor att lära passet innebär en rejäl bubbla ja...(musiken går självklart nu medan jag skriver).

Gårdagen blev lugn och skön, även om den inte riktigt blev som planerat. Matsäcken var packad och vi velade lite om huruvida vi skulle cykla, promenera eller ta bilen till ett trevligt ställe. Då ringer grannen på dörren och ber om hjälp. Hans fru har blivit stående på motorvägen, halft hysterisk, mitt i rusningstrafiken som det är!
Vi hoppar i min guling, och drar. Hon står i vänsterfilen! Innan vi köat oss fram till henne har vägassistans hunnit före och dragit henne upp på en avfart. Vi bogserar hem dom, och då har klockan blivit så mycket, att vi hoppar i bilen igen och åker till Röda sten. Där fikar vi ägg- och korvmackor med kaffe och varm nyponsoppa till solnedgången. En kort promenad längs vattnet innan hemfärd och soffmys till inspelade ID och CSI.

Idag höll Johan, Thomas mfl svensexa för broder Niklas. I tron att en dag med barnen på Liseberg väntade, mötte vi upp vid entrén där färd till Torslanda och folkrace väntade. Jag och Monica tog hand om barnen och jag hann kika och fota en stund innan det var dags att dra till combaten.

Tar en stund här vid skärmen i väntan på Monica. Vi ska käka middag någonstans ihop. Sedan ska jag ansluta till grabbgänget igen, då de ska se fotbollsmatchen på Thomas jobb. Jag har lånat kanonen från jobbet, så det blir rejäl "tv-bild". På vägen ska jag hämta upp Andreas och Elin, kul att de hakade på! Om inte så hade jag inte åkt, så tack Elin! :o)
Men nu är jag hungrig! Undrar var Monica tog vägen? Säg inte att jag får tid att börja rätta matteläxor! :oP

Förkylningen är bättre beträffande att man känner sig piggare och inte är så lomhörd, men slemmet består i halsen. Körde ett combat-pass för Pernilla inne i City igår. Åkte direkt från jobbet och var ute i god tid, då jag inte riktigt visste var stället låg eller hur illa trafiken skulle vara. Inga som helst problem att var sig hitta eller trängsel i trafik, så jag hann äta lite och ta det lugnt innan det var dags att köra. Gick bra, men Pernilla hade visst kört ett helt annat pass! Det är ju hon som utbildar oss instruktörer i de senaste passen, men hon kanske kört lite gamla så här i slutet innan nästa byta. Imorgon ska jag köra kvartalen med henne, och då få känna på nya passet, nummer 33!
Idag är så min "lediga" dag, vilken hittills fyllts med dammsugning, tvätt, diverse ärenden, fixa i ordning allmänt här, avslutat andra PIM-uppgiften (läs mer nedan) och en lunch med Johan. Hann rätta åttornas läxor innan jag drog från jobbet igår, så nu har jag bara niornas böcker liggandes här intill (brevid Fia).
Stenungsunds pedagoger ska genomgå PIM-kursen som Myndigheten för skolutveckling erbjuder i landet. Vi ska gå igenom de första tre stegen, och jag registrerade mig i tisdags. Den är verkligen pedagogiskt upplagd, med början på väldig basic-nivå. "Det här är Eva, hjälp henne att öppna sina Favoriter!" "Vilken av dessa kontakter är en USB?" Första uppgiften gjorde jag under tisdagskvällen, och andra (Power Point-presentation) fick färdigställas idag, då mikrofon behövdes. Svårighetsnivån ökar, så nästa ska tydligen behandla videobearbetning. Jag hoppas kunna avsluta denna kurs relativt snabbt. Då kan man plocka ut fyra (eller var det fem?) dagars kompledighet! :o)

Förutom kvartalen med LesMills imorgon är jag ledig! Lyckades bli av med vaktjobbet i Kungälv, då jag blev lite anti förra helgen. Nu får det vara nog med Björn Rosenström och fulla ungdomar för ett tag. Nästa helg är det en lugn tacksam dans i Mölndal att stå och mysa på!

Mitt och Johans liv är ganska osynkade...vi har båda veckorna fulla med aktiviteter, och när någon väl är ledig är oftast inte den andra det! Vi får klämma in tid tillsammans före och efter alla träningar, föräldramöten, samfällighetsmöten, träningar, vaktjobb och träningar! :oP Träning är bra, men hallå? Nej, jag överdriver kanske. Tankarna har en förmåga att vändas negativt när jag är ensam med bara tankar som kan flyga iväg. Han har ju mest aktiviteter, och vill inte dra ned på dom heller. Och jag vill ju inte neka honom dom, för det gör varken mig eller han glad...situation fastlåst. Han är megasocial, jag är megaantisocial! Jag har inte mycket emot att bara vara för mig själv, men problematiken är att jag blir den som fixar och grejar med det som behöver göras här hemma, så det är gjort när han väl är hemma. För då vill man ju bara kunna slappna av och göra trevligheter ihop, inte städa, fixa med dittan eller dattan osv. Neh fan vad negativ jag är nu känner jag! Gillar inte det! Allt känns mycket bättre när jag har Johan i närheten. Tror mina negativa tankar påverkas av det faktum att jag nu hela tiden vill veta var jag har honom, veta vad han gör, vem han pratar med, vem han messar! Helt sjukt, och jag tycker inte alls om att vara så nojjig, har inte varit så förut. Och det är hans fel! Grrrrrrr!

Ikväll är vi dock båda lediga, han har sett till att inte boka in något annat, så vi ska ta en lååång promenad. Det blev ju rätt gött väder, så jag ska börja förbereda matsäck. Sedan blir det kanske pussel och allmänt lugnt och skönt. Bara vara! Men nu är nog tvätten klar...då kan jag slänga in en tredje maskin! :oP

...både bildlig och bokstavlig press är det nu från alla håll och kanter. Fick känna på den bokstavligen igår när Rosenström spelade uppe i Åsebro. Osäkert blickade vi ut genom bilfönstren när vi lämnat E45 och grusvägens makadam smattrade mot stänkskärmarna. Den distinkta doften av gödsel och allehanda icks-stadsburna dofter letade sig in i min lilla guling. Var var vi? Vart var vi på väg? Hur ska folk ta sig hit? Mitt ute i ingenstans öppnar sig en jättefin fotbollsanläggning med tillhörande liten folkpark! Blondie har lyckats värva en vakt till, så vi är bara en man kort. Har pratat med polisen så de är informerade om vår brist på folk, och de meddelar att de i sin tur bara har en bil i tjänst den kvällen. Vår festplats ligger mitt emellan två distrikt, och vilket som, så ligger de en halvtimme bort. Vi hoppas innerligt att det ska slippa bojas och LOB:as, och stressen biter tag i magtrakten när både parkens ansvarige, nån annan viktigpetter och andra anställda ifrågasätter varför vi inte kan ha koll på parkeringen som ligger hundra meter bort. Det är ju där böset blir, vilket inte är något nytt, landet eller inte. Men det ingen vill fatta är ju att våra förordnanden inte gäller utanför festområdet, där alkoholtillståndet är utfärdat. Utanför kan vi bara agera som vilken civilperson som helst med envarsingripande, nödvärnsrätt osv. "Men våra andra vakter brukar alltid gå där", fick man från höger och vänster. Jaja, vill de äventyra sina brickor, så visst, men min prioritet är festområdet, där vi verkligen har rätt att arbeta under våra brickor! "Kan ni inte ta en sväng och titta till skolan som ligger en halv kilometer bort? Den brukar kunna bli vandaliserad vid sådana här tillställningar." Ööh!!? Jag förklarar femtioelva gånger för olika personer att vi bara är sju! Tre blir låsta vid entrén, två vid scenen, vilket bara lämnar två till att ha koll på resten av området!
Medan man tjötar är det en oupphörlig ström av billyktor borta vid parkeringen. Förfesten har dragit igång där borta. Vi ringer polisen för att än en gång betona vikten av att de tittar förbi, och de kan bara beklaga att de har en bil ute. Kan de komma ut önskar vi det efter 02, då vi stänger och risken är störst för bråk.

Det känns som ifrågasättarna till slut förstår, och vid det laget börjar folket strömma till, och helt plötsligt ska alla in på en gång! En entré genom en smal passage är vår lycka! Till slut pressar folk från alla håll, ingen lyssnar utan ska bara in! Jag får knö mig in och befinner mig så med ryggen mot människomuren, armarna i spjärn mot respektive entrésida och portionerar in folk samtidigt som jag kollar väskor och jackor efter alkohol. Snacka om extra pengar man kunnat tjäna med all oöppnad sprit vi hittade!
Det är trångt, varmt och irritation. Men de flesta är vid gott lynne och förstår att felet inte är vi vakters. En kille som kläms mot mig pekar mot en annan som precis betalat in sig och säger att han är den som gjort inbrottet. Inbrott? Jaha, vad ska jag göra? Släppa på folket och hugga en kille för att en annan säger att han är skyldig till något jag inte har en aning om? Tiden går fort där man står och pressar och lagom till Rosenström kör igång, en timme efter utsatt tid, har de flesta kommit in. Jag överlåter entrén till Trollhättegänget och placerar mig med Blondie vid scenen. Högt tryck och bra stämning!
Polisen ringer och informerar om en tjej som försvunnit från en trafikolycka i närheten. Deras prioritet är där nu och ber oss hålla utkik efter henne.
En karl, blind av alkoholen missar trappen från barområdet och får en luftfärd rätt ner i asfalten. Detta medför en färd i ambulansen och förhoppningsvis en lärd läxa till nästa dag.
Ett inbrott har visst ägt rum och växelkassa försvunnit från en korvkiosk borta vid parkeringen. De anställda vet tydligen redan vem det är.
En kille försöker klämma sig igenom ena grindens spjälor. När han hamnar i mitt ficklampsljus ser det rätt komiskt ut, då han inser att det faktiskt inte går, utan snarare skulle medföra mer smärta än det var värt att trycka sin lekamen igenom den sista biten.
En annan kille har klättrat upp på toaletternas tak för att komma in påområdet. När han träffas av ficklampan ser han förvirrad ut, hukar sig ned och springer för att göra en djupdykning tillbaka ut i skogen-från taket! Ajj!

Efter lite dötid efter spelningen slussas folk ut och plötsligt är kvällen slut! Inga bråk, mycket få avvisanden och inget rapporterat från parkeringen! Vilken lättnad! Vi andas alla ut och myser över den lyckade kvällen! När vi rullar ut från området möter vi polisen på parkeringen som till slut kommit. De har hittat tjejen, som tydligen tagit sig till området, men fått tag i en jacka, så hon inte längre stämmer in på beskrivningen vi fick. Tack och lov är hon oskadd. Polisen verkar nöjda och liksom vi, lättade över att kvällen förflutit så lugnt. När vi åker på grusvägen ut mot asfalten igen kan vi bara undra: Vart tog alla vägen? Över 700 personer är bara borta! Inga vinglande cyklister, inga grupper som staplar fram längs vägen, inga dikessovare! Förunderligt!

Sedan kom regnet, och höll oss sällskap hela vägen tillbaka till civilisationen. Mina nysningar hade fått sällskap av en illavarslande känning i halsen och bihålorna. Och idag kan jag bara konstatera att en förkylning är ett faktum! Skit också! Har combat imorgon och på torsdag, samt kvartal på lördag!

Men nu har jag i alla fall blivit av med nästa Rosenströmjobb som är nästa lördag! Jag har nog att göra den helgen, och nu längtar jag bara till de lugna danstillställningarna istället.

Men nu finns ingen återvändo längre. Matteläxorna väntar!