Sitter och geggar med en halvfrusen Risifrutti. Frukost på jobbet på grund av trasig kyl hemma. Den har fått för sig att en lagom kyltemperatur är omkring -9 grader, så det är fattigt på färskvaror i hushållet nu. Men imorgon fredag ska Miele skicka någon att byta termostaten eller vad det nu kunde vara som var galet.
Jag har min planeringsdag idag, endast två lektioner inlagda, så nu ska jag hinna rensa undan från veckan som gått och förbereda inför nästa. Vi har dock NO-fortbildning hela eftermiddagen, så där tappar jag tid :o(
Ska inte blogga nu, men är bara tvungen att skriva av mig lite. Rubrikerna om helikopterkrascherna har ju dominerat de flesta tidningarna, men inte fångat något större intresse hos mig. Så igår publicerades bilder på de omkomna, och en av dem kände jag igen! Väldigt vagt, men ändock så jag fick gräva lite för att till slut konstatera, att visst var det han! Vi hade mycket liten kontakt, så kortvarig att den väl knappt skulle kunna räknas, men helt plötsligt fick olyckan en helt annan innebörd för mig. Men det är väl som vanligt. Vi bombarderas dagligen med exempel på tragiska människoöden och elände, men är man inte personligt drabbad så tar man inte till sig. Daniels död publicerades som ännu en singelolycka med sladd mot lastbil. Men vilka konsekvenser det blev! En bild på en totaldemolerad bil har man sett så många gånger, men när man så vet att någon man känner suttit däri blir det något annat. Hemskt javisst, men sorgligt faktum.