Regn, sol, regn
Jaha jag vet inte riktigt hur det gick till - än en gång! Jag skulle ju ta en lugn sväng till Kållered och hämta combat-kitet och sedan glida vidare och inhandla lite mer cachegrejer. Plötsligt finner jag mig klättrandes och kavandes upp för regnvåta mossiga stenar i jakt på en nysläppt cache i närheten! Den skulle ju liksom bara vara tjugotalet meter från vägen, jodå bara tjugotalet meter rakt upp dessutom! En omväg fick tas och de nytvättade jeansen var inte så nytvättade längre när jag var klar kan jag ju säga. Och så kom jag inte ens först! Kände hur jag stank där jag gick med min intorkade svett och skitiga brallor så besöken blev korta i både Kållered och Bäckebol.Får ju vara tacksam i varje fall att regnet behagade hålla sig undan under tiden för det är synnerligen nyckfullt. Vräker ner ena sekunden för att lika snabbt bytas till strålande sol, och så regn igen. Belöningen för rejäla klättringar brukar i alla fall vara trevliga vyer och denna var inget undantag.
Stora bygget av rättspsyket (där vi placerat en cache) skymtar där borta och så Hells Angels hemvist rakt nedanför.
Har redan låtit dvd:n gå några omgångar. En rejält uppspeedad version av Prodigys "No good" (ack minnen!) och en småintressant "Lord of the rings".Ikväll är det instruktörsmöte ute på Lindholmens anläggning. Även om inte alla kommer måste det bli en rackarna massa instruktörer så många anläggningar som Sportlife nu har. Snacka om att de vuxit lavinartat och bara fortsätter att ta över samt ploppa upp nya överallt.
Det blev några cacher tillverkade igår kväll och fler ska det bli!
Barnvagns off-road
En serie på fem cacher kom ut sent igår kväll i vår närhet, kring en liten sjö vid namn Smörvattnet. Det var ett bra tag sedan vi cachade och över huvudtaget kom ut lite, så det var riktigt skönt. Oo tippade att det skulle vara barnvagnsvänligt. Det var det inte. Men med starka ryggar och armar kom vi oss runt till slut! 
(Off-road? Znark!)
Vid den sista mysteryn hann vi ikapp en annan cachare som gått före oss. Alltid kul att träffa andra och han fick också lift hem till Rannebergen då vi ändå skulle handla i Angered. Loggade ytterligare en cache på vägen :o)
(Öh?)
(Hittade en bajsfri fläck)
Ingen combat imorgon då det tydligen blivit en rejäl vattenläcka. Synnerligen tråkigt på de nya fina lokalerna som nu är ur bruk minst tre veckor framåt. Maximal otur också när vi nu kämpar för att få igång gruppträningen och locka deltagare.
(Darn)
Sju månader
Knepig känsla att i strålande solsken blicka i ytterspegeln och se nattsvarta moln torna upp sig. Strax efter jag lämnat min lilla familj brakade det tydligen lös medan jag bokstavligt talat körde ifrån ovädret för ett combatpass som inte blev av. Utifall drop in skulle komma fick jag åka dit ändå och kunde ändå göra något nyttigt i form av att fixa lite mat åt den stackars receptionisten :o)
Med tanke på hur hårt jag tränat syndade jag lite på vägen hem, hohoho!Jag kanske kan verka vara ett godis- och snaskmonster, men när suget faller på och jag ger efter som i detta fall så räcker det med några nävar sedan är jag less. Plockgodis är ännu värre, där kan jag suget gå och plocka en påse full men sedan är det inget som verkar så gott som jag funnit det i affären. Knepigt.
Oo har dock inga problem att trycka i sig en hel påse full, det räcker att det finns tillgängligt. Frosseri kallas det va?
Tidigare på dagen hade det blivit lite caching kring Härlanda tjärn och Skatås. Nio loggade blev det totalt där sju var av storleken micro. I skogen!
En av dessa micros var förvisso inte så svår att hitta men desto svårare att få fram. Men MacGyver himself hade blivit imponerad av vår framtagningsmackapär i form av en tiotumsspik och binda jag så lägligt hade i skötväskan! Always - redo för lite av varje kan man säga.
(Always redo!)
Några cacher låg dolda i lite intressanta, öh grejer. En nollade i ett område med större stenar vilket jag brukar finna sådär kul att sticka in handen under. Mina obehag grundar jag i eventuell förekomst av ormar som knappast skulle uppskatta en trevande näve, men denna gång var det något ännu värre som lurade under en sten! Som tur var behövde jag inte träffa på den med handen, jag hoppade tillräckligt högt av att bara se dessa gigantiska ben sticka fram!Oo fick äran att logga.
(Kom och känn!)
Termometern har passerat 20 grader i skuggan. Det blir nog lite mer caching idag och målet Tjolöholms slott där jag och Anna var med våra småtjejer. Tyckte det var så fint där och många cacher fanns att finna. Vi får bara se till att skippa vagnen och köra på bärsele istället.
(En sjumånaders och en som beter sig som sådan)
Mer lördag
När vi var klara på fortet åkte vi in till Karlsborg för lite mat. Hittade ett jättefint litet ställe intill Göta kanal där mumsig buffé lät oss väl smaka.Det visade sig ju att Vätternrundan pågick denna dag så vi fick betrakta en hel del av dessa pedalande galningar. De måste ju ha valkar i röven för att klara en sådan grej?
(Fräscht och gott!)
Till vad jag antar måste ha varit cyklisternas förtret kom en broöppning bara sådär. Men å andra sidan kanske de fick en liten extra välbehövlig paus!På vägen hem fick det naturligtvis bli några cacher till!
Fångarna på fortet!
Så var det då dags! Upp i ottan för att tillsammans med Monica styra Saabis mot Karlsborg och det som en gång varit en rejäl fästning. Mötte upp två andra cachare vi stämt träff med och fulla av förväntan tog vi fatt på äventyret!
(Ljusbrytare, inte årets modell!)
Det var siffror som skulle hittas genom att leta, lösa tankenötter och gåtor. Hit och dit leddes vi i området tills den slutliga koordinaten skulle räknas fram. Liksom många andra gick vi bet och fick räkna om, kontrollera siffrorna igen och verkligen läsa uppgifterna!
(Stövlar var mycket bra att ha, framför allt de som var hela!)
(Men sOomliga hade ju inga stövlar alls! Rätt kallt var det tydligen.)
(Liten paus medan beräkningar utfördes)
(Gigantiskt plåttak under gassande sol = VAAARMT!)
(Mitt ute i skogen - Tittut!)
(Snälla farmor passade lilltjejen!)
(Två timmar och 45 minuter tog det!)
All cred till cacheägaren som lagt ned otroligt jobb! Känns väldigt kul att vi fick möjligheten att göra den innan staten murar igen alltihop och TACK Monica som gjorde det möjligt för oss att kunna göra den båda två!
Ööh
Det är lördag. Klockan är 06.00 och väckningslarmet ljuder.
Allt för en cache.
365 check!
Hemmavid i väntan på en kille som ska kolla på golvet och uppskatta kostnad för att ta upp och lägga om de plattor som rest sig. En överklagan till byggföretagets försäkringsbolag avslogs ju föga förvånande så nu kollar vi med företag för att få det fixat. Ska bli intressant att se vad det kommer att kosta.
Imorgon är det combat release och känner mig sådär säker på koreografin. Har hyfsad koll på mina låtar i alla fall men dvd:n har gått några varv nu!
Får ju förresten säga Grattis till Oo som igår loggade en cache på den 365:e dagen i rad! Allt detta dagliga burkletande kan nu få sin belöning i form av... ännu en burk - i Stockholm! Wo-hoo!
En av våra utlagda cacher fick nedanstående logg igår. Inte så korrekt förfarande kanske men lite kul ändå. En annan har ju inte heller alltid följt de skrivna och oskrivna lagarna i jakten på en logg! Hehe!
Åtta plus en
Det bidde caching på ett soligt Lindholmen idag. Utgick från Sportlifes anläggning och knatade genom hypermoderna företagsparker, anrikt bostadsområde och tråkiga industritomter. Åtta blev det sammanlagt.
Letade förgäves efter en cache som typiskt nog skulle ligga precis i vägen för ett pågående studentutsläpp. Visade sig sedan att den cachen troligen var mugglad och därför avaktiverad. Lite nostalgiskt att se dessa lyckliga studenter otåligt väntande innanför dörrarna, laddade inför språngmarschen till den uppbyggda scenen femtio meter bort. Jag minns när jag stod alldeles utanför Strömbackas dörrar med studentmössan på och vi ledda av Christian skanderade ihop "T3A!!" Varven i höskrindan upp och ned längs den då fortfarande trafikerade Uddmansgatan där parallellklasserna i sina öppna lastbilar och flak skanderade "Djur i bur" åt oss när vi passerade varandra. Jag har inte många foton från studenten och minns inte mycket mer än hur vi stod där och hurrade, tjöt och skrek varv efter varv. Har ett foto av Anna som med stort leende kikar in i kameran från sidan, höskrindans galler och björklöv i bakgrunden. Konstigt att jag inte minns mer sedan än ett hastigt fik med uppvaktning med familjen och några släktingar. Kan ju inte ens skylla på alkoholgenererad glömska, men någon form av festlighet måste jag väl ha åkt iväg på efteråt?
Nåväl, geocaching var det ja. Blev lite orolig att jag skulle bli tvungen att dyka in i nässelsnåren för att leta en gömma, men så elak hade ägaren inte varit som tur var!(Kom och mys!)
SVT:s flashiga bygge hade ju såklart en cache.
(Inte årets modell dolde förstås också en!)
En liten grön oas i företagsdjungeln - hade också en cache förstås!
Blev mumsig middag så här inför den extralånga helgen! Imorgon klockan tolv kör jag "Body Combat - summer edition" ihop med Ylva och Amanda i Kållered. Före och efter blir det caching för hela slanten. Oo har planerat nån rutt på femtioelva cacher vi ska hitta. Oo jobbar klämdagen men sedan är vi ju också lediga på måndag, nationaldagen. Blir en extra kort vecka för mig alltså med en enda arbetsdag, höhö!Känns lite här och var att jag varit länge i solen, det kliar!
Just det, spontanåkte upp till Kungälv för ett besök på Bräckboden. Fick loggat en multicache också på order av Oo, en vilkens första och enda steg vi fixat tidigare. Så det blev nio loggade totalt idag!
Djungel á la Lerum
Fick mig en välbehövlig dusch på morgonen. Klämde mig i mina nytvättande jeans och var redo för lite bekväm stadscaching med lilltjejen. Så poppar det upp en ny cache i närheten men terrängen är en fyra av fem. Vet på ett ungefär hur dess omgivningar är, så försöka kan man ju? Slänger in stövlarna i Saabis och böörnar iväg. Beskrivningen berättar om djungellika förhållanden och det är bara att hålla med. Tar naturligtvis den längsta och besvärligaste vägen så det dröjer inte många minuter förrän svetten rinner och håret fastnat i femtioelva kvistar. Väl på plats visar gps:en en noggrannhet på femton meter. Tjoho. Hinten avslöjar att gömman är "riktigt rutten" - ser mig omkring och konstaterar att allt mer eller mindre är ruttet! Och hur letar man effektivt i buskig undervegetation med lilltjej på magen?
Nej, det gick inget vidare så frustrerat fick jag ge upp. Betydligt lättare väg tillbaka men inte humöret. Stadscachingen var ju bara att glömma så tröstade mig med snälla cacher i Floda istället.Lilltjejen är småkinkig nu så är lur på morgonens rena mjölk med müsli. De senaste frukostarna har annars varit fil-fria och hon har varit snällheten personifierad. Tillfälligheter eller faktum återstår att se. Snart är det helg på riktigt när Oo kommer från jobbet! På söndag ska jag dock jobba igen när IFK möter Djurgården. Svenska cupen eller nåt.
Vi hade planer på att delta på ett cachingevent imorgon, men då vi bjöds in till födelsedagslunch hos Andy tar vi det istället. Martin och Jeanette ska också komma med sin lilla färsking.
Gårdagen
Så, efter en hyfsat god natts sömn ska jag försöka sammanfatta gårdagen. Det bidde alltså en sväng till Malmö där Oo stannade på lagret för att jobba medan jag navigerade in till centrum. Hade ingen aning om var jag befann mig där jag följde skyltning om parkering men tyckte nog att jag borde vara hyggligt centralt. Skohornade mig in i ett parkeringshus och betalade en hutlös avgift. Kom upp på gatan igen och gick runt hörnet.
"Detta verkar ju bekant!" vilket mycket riktigt var "Lilla torg"! Fattade gps:en och gav mig så ut på jakt efter skånska cacher! Gick bet på några dels på grund av att jag inte ville lämna vagnen, men hittade sex totalt varav en tog mig till en riktigt fin utsiktsplats! Den där "Svängande bålen" stack fram som en blek "Twister"-glass över hustaken emellanåt.
Tiden bara flög och jag hann ju inte alls ta så många som jag kunnat! Det var dock väldigt trötta fötter och ben när jag så letade mig ut till Oo igen.(Hittade en travelbug!)
Vi drog norrut via ett matstopp på given plats, höhö!
Vi hade Mölle som mål för lite caching på vägen hem. Blev en del stopp på vägen dock för amning, Höganäs och, förstås cacher! Jättevackert längs kusten och det goa vädret gjorde inte saken sämre precis.
(Sämre platser har man ammat på!)
I Mölle ligger Kullabergs naturreservat och vägen igenom och ut till Kulla fyr bjöd på en kalasfin utkiksplats, där en cache också fanns förstås! Man fick en känsla av utlandet där i Mölles trånga gator och naturen vi upplevde. Men så var vi ju också i Skåne! Hihi!
Det var ju inte precis planerat att vi skulle hamna där ute, jag som endast haft siktet inställt på stadspromenering! Men så finner man sig klättrande och kavande bland vassa klippor och vågslipade stenar i jakt efter den ena cachen efter den andra! Makalöst vackert dock!En cahce fick Oo klättra ner och hämta själv...
Jag tyckte det var lite jobbigt att klättra omkring med lilltjejen på magen, livrädd för att snubbla och falla framåt. När det blev lite väl besvärligt tog Oo över henne, så fick jag vara orolig för det istället :o) Men det blev onekligen lättare att klättra själv!
Lilltjejen var så imponerad av de vackra vidderna och branta stupen att hon somnade.
Hehe, det syns vart vi varit! Många återstår så kanske det blir en sväng till dit ut, vackert som det var. Men så finns det ju så otroligt många fler platser med mycket cacher så det är ju bara att välja och vraka!Lilltjejen var dock inte nöjd på vägen hem, mycket bilåkande som det blivit den dagen. Mamma var bra trött också, så då var man extra tacksam för sin snälla tös som somnade direkt efter en sista amning!
(geocaching.com håller på att byta sin kartfunktion, därav nya utseendet)
Lätt stekt
Tjörnbron skymtar där i fjärran och solen steker, det blev en rejäl cachingsväng i Stenungsund idag! Oo är ju med sin Herrclub till imorgon, så jag och lilltjejen har lapat mycket friskluft! Skulle träffa Thomas senare på eftermiddagen så passade på att påbörja den nya "Stenungsunds power trail", en serie på 21 cacher utplacerade från Stora Höga till Stenungsund. Det går en jättefin gång- och cykelväg hela den vägen där jag åkt inlines otaliga gånger då jag bodde där. Underbart vacker väg längs vattnet! Denna gång var det dock första gången jag inte hade mp3-spelare i öronen, så den täta trafiken blev väldigt påtaglig och förtog tyvärr mycket av trevligheten. 
Men, men hittade nio av tolv cacher i serien innan jag till slut vände. Vid nummer nio i serien träffade jag på några andra cachare vilket alltid är kul! Vi letade tillsammans utan att hitta den innan vi skiljdes åt, de för att ta en specifik cache ute på någon ö tror jag, medan jag knallade vidare längs serien. Det blev bra varmt i svarta långbyxor, så tack och pris att jag hade linne upptill! Det var så lätt att tänka "bara en till, bara en till" när de var så pass nära varandra, men man skulle ju gå tillbaka också! Lilltjejen sov gott hela tiden, trots den dånande trafiken.
(Många glada gubbar på rad!)
(En fripassagerare!)
Thomas har ju en liten tennisshop i Stenungsund som säljer både kläder och tennisprylar. Han har nyss flyttat dit men har fått till det jättefint! Ovanpå butiken har han lägenheten, skitpraktiskt!
Fick nu till slut träffa hans lillpojk Sebastian, han är tre år så det kanske indikerar hur sällan vi träffas! Vi tog en sväng till intilliggande affär där vi inhandlade lite käk som vi lagade och avnjöt så gott det gick med två småbarn.
(Prince och Nike är det som gäller!)
Sedan blev det en längre sväg ned till vattnet för att lugna och lufta en kinkig lilltjej. När vi väl kom ut var det gannska uppenbart att hon blivit för varm, för till och med jag tyckte det var rätt varmt i hans lägenhet! :o) Men det blev en riktigt härlig sommarkväll att flanera i innan det blev glass och nattning av lillpojk. Lilltjejen ville dock inte riktigt komma till ro, men väl i bilen och hemma igen har hon slocknat direkt.
Jag ska också krypa till kojs nu. Ska möta upp Oo på Landet imorgon då han kommer från Uddevalla. Det fina vädret ska nog hålla i sig, så kanske det blir resten av den där power trailen då. Har sagt det många gånger förut men säger det igen: Stenungsund är fantastiskt fint, och saknar det många gånger!
God natt!
Så det kan bli
Sådär hipp happ som det bara kan bli när det gäller FTF-jakt, så hamnade vi plötsligt ute i skogen! Står med grytorna puttrande på spisen när Oo ringer om en ny i närheten. Han är i Sävedalen och på väg men jag är närmare. Funderar tre sekunder: Maten (går att stänga av spisen), tarmen (inte tömt på flera timmar, har ju ingenting kvar och verkar inte ha det på en stund ännu heller), lilltjejen (nymatad och rastlös). Det var ingenting att orda om, in med barn och sele i Saabis och så iväg! Hittar förstås vägen genom björnbärssnår, ajaj, och börjar leta på det halvdanna sätt det går med barn på magen tills Oo kommer. Han stegar genom skogen och dyker in bland barren i sina jobbkläder. Börjar nästan misströsta när en annan cachare (som tagit bilden) dyker upp som också till slut blir den som hittar den. Det var bra tajmat eftersom Oo ska iväg och träna.
(Snällt att skona jackan, eller nåt)
Imorgon har Oo tid hos frisören. Det är ju inte alls nödvändigt!
Nu är han förlorad i en GAIS-match på tv:n, det var knappt han sade hej när han kom genom dörren. Ack!
Trötta ben
Rosiga kinder efter många timmar utomhus. Nu slocknad i sängen medan vi sitter här med trötta ben men skönt avslappnade. Mötte upp Oo vid Stora Delsjön dit också Monica anslöt lagom till han tuggat i sig sin baguette som jag inhandlat på vägen. Ingen riktig vårvärmen i vinden men gott i solen när vi så gav oss ut på cachingjakt.
Efter lite kavande i spenaten blev det att jag och Monica gick vidare längs de fina promenadvägarna runt hela Lilla Delsjön medan Oo sprang omkring i skogen mellan de båda sjöarna och loggade ett gäng. Totalt kändes det betydligt längre än de åtta kilometrar gps:en mätte upp, men man är väl inte riktigt van samt att lilltjejen på maggen gav extra tyngd.
Tretton cacher blev det på de nästan tre timmarna, fjorton när vi löst earthcachen som ska ha några frågor besvarade.
(Tittut!)
Tycker det är fantastiskt att Göteborg bibehållit detta stora naturområde så nära centrum, och det är ju väldigt populärt. Fattar verkligen inte hur den där så kallade "grandödaren/mördaren" är funtad! Så totalt meningslöst och som fortgått under flera år! Liksom vandaler som saboterar allmänna utsmyckningar och byggnader som är menade att försköna vår tillvaro. Man måste ju antingen vara full av oförstånd, sjuk i huvudet eller må väldigt dåligt på något sätt för att utföra sådan utstuderad förstörelse. Skämmes på er!
Men en bra dag allt som allt. Deklarationen avklarad, en snäll tös och massor av frisk luft!
Oo firar
Med stjärnor i sina stora blå och ett leende som konkurrerar med Ronjas ankomst kom Oo hem efter att ha upptäckt sin nya passion. Efter henne har man nu knuffats ned ytterligare ett pinnhål, ack ja!
Tre stycken femmor och två fyra och en halvor blev det loggat. Okej, lite kul ser det faktiskt ut. Lite bara.
Snö på tvären
Jepps, det är vår som sagt. Stora flingor ömsom faller ömsom piskar omkring och jag har inte stuckit ut näsan genom dörren på hela dagen. Igår var Oo lika förväntansfull som ett barn kvällen innan julafton. Han till och med lade fram kläder och fixade matsäck kvällen innan! Missade en timmes sömn för sommartidens inträde men klev upp i ottan före alarmet och pös iväg som en ivrig hundvalp. För vad? För att fira! Jag känner inte till något annat ord för att med rep just fira sig upp och ned i träd, under broar och gud vet vad.
Cacharen jag stötte ihop med i Sävedalen har knutit kontakt med Oo och praktiskt taget snärjt honom med sina rep! Oo vill klättra i berg, svinga sig med rep som en modern Tarzan och logga cacher med högsta Terrainrating, så när denne cachare erbjöd en introduktion och cachingtur efter sådana cacher var Oo inte nödbedd! Han har ringt några gånger under dagen och lyckan i hans röst är svår att motstå. Oron för att få min Oo som en våt fläck på marken är bara att stuva undan.
Själv insåg jag under uppsättningen av fågelholkarna att min respekt för höjder var större än vad som skulle klassas som bekvämt. Eller kanske det var just att jag inte kände full tilltro till stegen jag stod på som gjorde att det kändes mycket högre än det i själva verket var. Och det är väl just det som gör att jag motstår min egen nyfikenhet och låter bli att prova dessa replekar själv: Osäkerheten på utrustningen, vetskapen att liv och lem bokstavligen hänger på en karbinhake eller ett ynka rep.
Jag tvivlar inte på att det är kul, för sjutton jag hade inga problem att klättra i träd när jag var barn, men så är man också odödlig i den åldern, totalt oförstående till begreppet konsekvens. Så jag säger inte att jag är omöjlig att prova på att fira själv en dag, då jag förvissat mig om att det faktiskt innebär att jag också får fira min nästa födelsedag! Kan tänka mig att det är en adrenalinkick, och vad är mer spännande än att hänga under en järnvägsbro? Uppfostra barn kanske? :o)
Hur som helst är lilltjejen på sitt snällaste och har sovit nästan hela dagen hittills. Hon laddar tills pappa kommer hem. Så jag har en god bok till sällskap för avslappnad läsning som tål upprepade avbrott, men ska nu gå och hänga upp den andra maskinen tvätt jag kört. Så lite nytta har jag fått gjort i varje fall!
Cacharen jag stötte ihop med i Sävedalen har knutit kontakt med Oo och praktiskt taget snärjt honom med sina rep! Oo vill klättra i berg, svinga sig med rep som en modern Tarzan och logga cacher med högsta Terrainrating, så när denne cachare erbjöd en introduktion och cachingtur efter sådana cacher var Oo inte nödbedd! Han har ringt några gånger under dagen och lyckan i hans röst är svår att motstå. Oron för att få min Oo som en våt fläck på marken är bara att stuva undan.
Själv insåg jag under uppsättningen av fågelholkarna att min respekt för höjder var större än vad som skulle klassas som bekvämt. Eller kanske det var just att jag inte kände full tilltro till stegen jag stod på som gjorde att det kändes mycket högre än det i själva verket var. Och det är väl just det som gör att jag motstår min egen nyfikenhet och låter bli att prova dessa replekar själv: Osäkerheten på utrustningen, vetskapen att liv och lem bokstavligen hänger på en karbinhake eller ett ynka rep.
Jag tvivlar inte på att det är kul, för sjutton jag hade inga problem att klättra i träd när jag var barn, men så är man också odödlig i den åldern, totalt oförstående till begreppet konsekvens. Så jag säger inte att jag är omöjlig att prova på att fira själv en dag, då jag förvissat mig om att det faktiskt innebär att jag också får fira min nästa födelsedag! Kan tänka mig att det är en adrenalinkick, och vad är mer spännande än att hänga under en järnvägsbro? Uppfostra barn kanske? :o)
Hur som helst är lilltjejen på sitt snällaste och har sovit nästan hela dagen hittills. Hon laddar tills pappa kommer hem. Så jag har en god bok till sällskap för avslappnad läsning som tål upprepade avbrott, men ska nu gå och hänga upp den andra maskinen tvätt jag kört. Så lite nytta har jag fått gjort i varje fall!
Earth hour
Klart man släcker! Men inte datorerna, där går gränsen!
Lilltjejen var bjuden på sitt första barnkalas, så Oo tog henne dit så jag fick några timmar för mig själv. I morgon ska han nämligen iväg på egna äventyr så jag passade på.
Det blev dagens cache men även utplacering av två egna, en micro och en small. Hann även ta en skön bastu medan min lilla familj också besökte Nicke och co.
Köpte grillade kamben för snabb lunch och fick en hiskelig rännskita på köpet. Och de var inte ens så goda som jag hoppats!
(Kram till er alla där ute!)
Pysslat lite!
Ska bara finslipa koordinaterna så är dessa redo att läggas ut!
Ranking
Var är barnvagnarna med larvfötter? Medar? Liten elektrisk motor? Har insett att Terrängrating 1,5 inte nödvändigtvis passar barnvagn. Särskilt inte ute i skogen! En rejäl promenadstig runt en sjö kändes juöverkomlig då cacherna med största sannolikhet tinat fram ur vinterisen. Jovars, isiga underlag kanske man kan hantera med andan i halsen, men spångar som är smalare än själva vagnen satte definitivt stopp på min leriga och hala skogspromenad.
(Syns inte, men BRANT backe!)
Kunde som tur var logga en annan intill alternativ stig, men att ta enklaste vägen därifrån satte mig i pekärt läge.
Så nära men ändå så långt ifrån! Men vad sjutton, lyfte helt enkelt av liggdel med sovande avkomma och hivade sedan över respektive del! Naturligtvis kommer en buss där jag precis kommit över och trycker på den obefintliga vägrenen. Skäms bara lite när chauffören tutar och ger ett varningens tecken. Som att jag inte fattar att där inte är promenadvänligt! Sneddar snabbt över och in i bostadsområdet för att snirkla mig annan men betydligt lättare promenadväg tillbaka till Saabis. Fick i varje fall flåsa lite i skogen och logga en cache!FTFFF
Lilltjejen har på sistone vaknat strax efter Oo åkt till jobbet, så no more sova in nattamning. Ligger istället och lyssnar på diverse bebisljud tills hennes rastlöshet får mig att lyfta över henne till vår säng för lite egenproducerad frukost och snack inför kommande dagen. Ibland somnar hon om, ibland inte. Detta var en inte-dag, så relativt tidigt kan jag direkt läsa Oos sms-förfrågan om jag är vaken eller inte. Ringer upp och får en fråga om jag tänkt ut på promenad idag? Det är lika uppenbart som en älg i vardagsrummet: En cache har släppts i närheten. Med illa dold iver förklarar han var den är och det är onekligen i närheten, men jag är ganska ljummen i mitt gensvar. Jag har varken gps eller någon smartphone, och mina tidigare erfarenheter av att leta cacher i blindo är sådär. Detta är alltså ett uppenbart exempel där det varit befogat med ett nymobilsköp, höhö!
Nåväl, hur som helst befinner sig mor och barn i Saabis ett ögonblick senare. Parkerar nere vid pizzerian, ut med barn och barnvagn och så rask promenad mot målet. Får beskrivning och ledtråd av Oo och letar ihärdigt vid det jag tycker är den uppenbara platsen. Men nada, intet, tomt och fruktlöst. Ledtråden och ännu noggrannare koordinatsbeskrivning av Oo via mobil gav dock till slut resultat.
Där var den ju, långt ut på en stam över vattnet! Aaargh! Ingenting att hålla i förutom själva stammen så kände föga för att balansera mig ut och med all säkerhet falla i plurre!. Enda utvägen: Vada.Ännu raskare promenad tillbaka till Saabis, in med barn och barnvagn och step on it tillbaka hem. Hämta Oos vadarstövlar som är högre än mina egna och så mera gas tillbaka. Nu hade jag dock sett att det faktiskt gick att köra mycket närmare, så slapp promenaden igen, annars vete tusen om jag idats!
Parkera med gruset sprutande om däcken, på med vadarstövlar och ut med barn och barnvagn. Bäst jag står där och placerar babysittern på chassit glider en bil förbi. Barnvagnspromenad i vadarstövlar vadå, inget konstigt aaalls!
Klafs, klafs tillbaka till ån och jag inser faktum att jag faktiskt ska ned i vattnet! Det grumliga vattnet som omöjliggör syn av botten! Min fobi slår till och jag funderar på att strunta i alltihop i ungefär tre milisekunder. Jag kan ju inte backa ur nu!
Så trevar mig försiktigt ned i vattnet och famlar motströms i snigelfart, säker på att kliva i ett hål och ramla i, snubbla på dolda slemmiga grenar, halka på förrädiska stenar eller bäckamonster med gröna tentakler dra ned mig under ytan. Vill inte titta ned i vattnet men tvingar mig för att ändå se dolda fällor i grumligheten. Kommer på mig själv att andas med toppen av lungorna och metrarna till trädet känns som kilometrar! Når fram och klamrar mig fast som en drunknande, lycklig för en fast förankring. Sneglar upp längs stammen och inser att jag inte når cachen! Jag står med vatten över knäna och ska ännu längre ut! Ska man gå armgång eller!?
Skymtar något mörkt under ytan och tvingar undan rädslan. En sten, precis under cachen. Kan ju säga att jag är tacksam för cachens otraffikerade läge, för mitt evighetstrevande upp på den stenen med krampaktiga tag om trädet hade jag inte velat ha bevittnat! Okej, väl uppe till slut och sneglar upp mot målet för hela eländet och inser nästa fasa. Jag måste ju släppa trädet för att få loss cachen och logga! Sned sten under vatten på darriga ben och greja med händerna ovanför huvudet för en jäkla FTF? Vad håller jag på med egentligen? Men jag lyckades! Och ingen hade hunnit före, för annars hade jag blivit riktigt förgrymmad över mina offrade nerver! En First To Find Före Frukost! :oD
Tänk vad lite jag behöver för att känna mig stolt ibland! Hohoho! Hem och fira med egenkomponerad gulaschsoppa och resttårta från igår!
Duttig Oo!
Efter innebandyn idag gjorde han det! Han loggade cache nummer tusen! För varje dag kommer han närmare ett fullt år av daglig skattjakt och kvalificering till en specifik cache i Stockholm!
