Sista juni
Skriv inläggstext
Min chef hade fått ovan men tyckte det passade synnerligen väl in på mig med. Fniss!
Avslutat juni månad med mötesmaraton och en mils promenad bortåt Sisjön vilket nu känns duktigt i benhinnorna. Gick genom Hills golfbana där några golfbilar tuffade runt. Jag hade ju en ambition att ta det gröna kortet detta år men ja, jag vet inte riktigt. Är ju visserligen inte för sent ännu men tja, antar att jag inte känt mig tillräckligt motiverad. Att gå arton hål är ju en bit har jag förstått men kan ändå inte låta bli att tycka det ser fånigt ut när vuxna och ungdomar rattar en sådan där bil. Äldre och andra med motiverade behov är väl en sak men ja. Fast man är väl där för att först och främst klappa till golfbollar och inte promenera. Att putta omkring sin golfbag på sådan där vagn ser också allmänt idiotiskt ut, men inser ju att det är enda alternativet till att sonika kånka omkring den på axeln. Nej, min inställning till denna "sport" är sannerligen inte den bästa, haha!
Näe, undrar om man skulle ta och äta lite mera "sallad"!
Såklart
Såklart man väntar till sista minuten. Och självklart springer man så ofta till banken så man har koll på vilka som hanterar kontanter! När nu det största växlingsbytet sker i vår historia, hur svårt kan det vara att sätta en lapp på dörren med en påminnelse att kontanthantering inte ombesörjs? Man blir ju SÅ lycklig att sitta i kö för att komma fram och få det beskedet. Grrrrrouargh!
Skulle gått till Liseberg istället...
Lite blandat
Hittade detta kollage från Lilltjejens sista dagisvecka. Självporträtt producerades på avslutningsdagen, vackert värre!
Och så Bror som lämnat vattnet i akvariet för kranen istället.
Att folk börjar droppa av för semester märks, vilket är rätt skönt. Flänger mellan våra tre kontor och möten hit och dit. Omotiverad.
Startat en insamling på jobbet till Anna-Karins minne. Valfritt bidrag till Svenska djurambulansen fram till begravningen då jag sammanställer allt. Hittills uppe i över tretusen!
Fick med en stammis på selfien när jag vikarierade i måndags för Rebecca. Hoppade in idag för Robert och så Rebecca igen imorgon. Fick till ett första löppass också sedan Varvet(!) Inte helt oväntat undrade kroppen vad som pågick och var inte särskilt hjälpsam. Skönt ändå att komma ut. Trött i ögat. Gonatt.
En midsommarhelg
Det känns så futtigt att skriva om mitt midsommarfirande i skuggan av Anna-Karins bortgång. Hade brutit mig loss från den sociala samvaron jag av Robert så generöst bjudits till, för att vandra Kuststigens yttersta del i Lysekil. Det blåste rejält, på det där sättet att man bitvis får streta och kämpa med balansen. Jag blev förälskad i västkusten där på klipporna för elva år sedan och känslan när jag stod där glömde jag aldrig riktigt varvid mitt val också föll på Stenungsund när jag som nyskolad lärare hade möjlighet att välja och vraka bland jobberbjudandena. Med vinden slitande i kläderna fick jag uppleva ödmjukheten och glädjen där ute igen, för att på vägen tillbaka abrupt påminnas om livets sårbarhet och skoningslösa orättvisa. Kontrasten blev extra smärtsam med solen från den klarblåa himlen över det outsägligt vackra landskapet. Samtidigt kunde jag knappast ha funnit en finare plats för att känna, minnas och gråta. Anna-Karin var introvert liksom mig men också så ofantligt sensitiv och osjälvisk. Att trots nedbrytande medicinering och dödsångest ändå måna och tänka på sin omgivning i den utsträckning hon gjorde. Men som hon gav fick hon också tillbaka - kärlek och omtanke strömmade från kollegor på jobbet via mig när man förstått att vi hade kontakt denna tid.
Kärlek var också något som också slog mig hos den familj jag fick förmånen att tillbringa min midsommar med. Föräldrarna till en av Roberts vänner och tillika combat-deltagare (vännen alltså om det på något sätt var tvetydligt), öppnade utan förbehåll sitt hem för mig när jag så i sista stund stod inför ett ensamt firande. Flera gånger under kvällen och efterföljande dag fick jag se och känna de starka band som fanns i denna familj och det berörde mig. Så mycket förbehållslös kärlek, så mycket skratt. Jag minns inga skratt med mina föräldrar, ingen glädje, respekt eller samhörighet dom emellan. Det berörde mig så pass att jag istället för att åka hem efter beskedet och krypa upp i soffhörnet för mig själv - fann mig stanna kvar och ta emot omtanken och bara vara utan att känna den vanligt förkommande besvärande och obekväma känslan.
Vädret var så som det för sann midsommar ska vara - regnigt och kallt, och undertecknad balanserade sin sociala överbelastning med att hjälpa till i köket. Inte helt oväntat blev det ju som redan nämt vackert väder, om än blåsigt till midsommardagen. Min ensamma vandring föregicks med en sväng genom centrala Lysekil där den traditionella raggarbilsträffen var på gång. När vi några timmar senare lämnade orten var köerna långa för att komma dit. Skulle tippa att några månaders samlade koldixid-utsläpp från en mindre stad släpptes ut där den dagen! Betydligt mer angenäm doft i det överraskande Kaprifol-fältet som jag senare stötte på längs leden. Fantastiskt!
Senaste jag åkte Lysekilsfärjan var med Niklas då jag hälsade på honom sommaren efter vår korta sejour på dataingenjörsutbildningen i Umeå. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, vad som känns som en livstid. En livstid för vilken man ställer sig ödmjuk och tacksam trots de utmaningar man mött på vägen - som vi alla gör.
Tack Maria med familj för det som så uppenbart var naturligt och självklart för er, fick bli ett minne som berör för mig.
Anna-Karin
Ingen mera smärta.
Ingen mera rädsla, ensamhet eller sorg.
Vila i frid.
En av mina svagheter...
Pappa brukade köpa den ursprungliga långa varianten på macken. Händer ibland att man ännu ser dom där vid kassan.
Varmt
En tur till Stora Amundön känns nu i skinnet. Bakat till dagiavslutningen imorgon och svettats ännu mer för en decimerad Frölundaskara. Sol och semester märks som vanligt i salarna. Fast igår var det väldigt välfyllt så kanske morgonpass är bättre än den tid de flesta tänder sina grillar...
Tänkte på en sak igår när vi åkte omkring bland pittoreska stugor och hus med stora terasser, trädgårdar och utemöbelsparader. På ett sätt såg det avundsvärt ut men samtidigt såg jag också allt jobb som krävs för att underhålla, för några få veckor att avnjuta - om vädret tillåter...
Roooligt!
Som prognosen utlovat blev det en riktigt varm och fin sommarlördag. Hade planer på att hitta någon klippa att avnjuta den på men när man fick erbjudande av Robert att dra på ett tjockt skinnställ istället var valet ganska enkelt. För en som skjutsats en sväng på moppe i högstadiet och några hundra meter bakpå Johans lätta mc var det en upplevelse att sitta bakpå denna och känna vinden slita i kläderna! Så. Jäkla. Kul!
Jag känner ingen större frestelse att köra själv faktiskt då blotta tanken på hur liten markkontakt man faktiskt har, skulle få mig att fega ur i kurvorna. Är nog både cykeln och mig själv jag inte skulle lita på. Trodde också jag skulle finna det obehagligt att vara så oskyddad, blottad utan en bils skyddande skal och säkerhetsanordningar. Nope.
Blev en tur inåt landet med stopp på Brostugans(?) café följt av lite mera snirkel snorkel och härlig fart till Lerum och avslappning i solen vid badsjön jag inte minns namnet på.
Himla tur jag inte dumpade mina gamla kängor från ordningsvaktstiden. Stod så sent som förra veckan och fann det onödigt att slänga dom i så bra skick - trots att de blivit stående i några år!
Skön avslutning med grillat och film. Rätt mör i kroppen av veckans pass som avslutas imorgon i vanlig ordning.
Lovande dag
Jobb och träning i vanlig ordning och för oinspirerad att skriva om något annat. Releaseveckan närmar sig sitt slut, två
pass kvar och koreografin borde sitta. Lite sisådär vid gårdagens körning med Robert men ändock bättre än onsdagens med Sandra. Apropå oinspirerad så är några av låtarna i nya releasen väldigt mycket så tråkigt nog. Musiken - igen drar ned upplevelsen vilket är synd på en i övrigt hyfsad koreografi.
Prognosen utlovar sol och tjugogradig värme. Känns som man måste pallra sig ut då men får börja dagen med mina grymmingar i Majorna. Får se dock hur många som väljer vädret framför mig, hohoho!
Lördag och lite dessförinnan
Jag var nog i Lilltjejens ålder senast jag höll i en drake. Fick den aldrig upp i luften så undrar vem av oss som hade roligast idag. Åkte ut till Arendal där vindarna var tillräckliga för att få upp den hela linan. Jag vill ha en till, större!
Dagen började med fotbollsmatch i Frölunda. Tre mot tre, såvida inte ena laget leder med fyra mål, då får man plocka in en till, och två till - så kallat Fair play. Bra tänkt faktiskt. Och det är outsägligt gulligt när tränaren lyfter sina spelare över det halvmeterhöga nätet vid bytena eller spelarna själva plötsligt finner något intressant i gräset eller börjar hjula.
I torsdags spenderade vi en heldag i konsultföretaget biners nya lokaler på Lindholmen. Rätt trevligt läge där både regnsmatter och solsken hann träffa panoramafönstren innan vi var klara. Några saknas på fotot, vi är rätt många i gruppen nu. Avslutade med riktigt god middag på Cockoos nest tror jag det hette, på intilliggande Radisson blu.
Eftersom vi nu är spridda på tre olika geografiska platser i stan och dessutom har platslösa kontor ses vi så gott som aldrig allihopa. Kändes därför riktigt bra att träffas en hel dag sådär. Lagom för mig.
Har förstått att det är Pride i helgen vilket förklarar regnbågsflaggorna överallt. Jag frågade Lilltjejen om hon visste vad de symboliserade innan jag tänkt ut något bra sätt att förklara sexuell läggning för en sexåring. Det fick bli en grovt förenklad version i form av att flaggan hyllar olikheter. På hennes gamla dagis hade en kompis en "mamma" och en "mammis", men när jag gav mig på ett försök till förklaring märkte jag att hon inte hängde med. För henne är det ju inget konstigt eller anmärkningsvärt, ofördärvad som hon ännu är av omvärldens värderingar och fördomar. Min fina tjej.
Nu blir det koreografiplugg. Snark.
Skaka rumpa!
Måndagskvällen ägnades åt förberedelser till Nationaldagen ute vid Tjolöholms slott. Barnens dag arrangerades med Lilltjejens favoriter Dolly Style och Sean Banan som dragplåster. Mycket folk, bra väder och bra arrangemang. Min Lilltjej är ju inte superliten längre så axlarna kändes rejält kan jag säga - men är tacksam att jag är såpass stark att jag faktiskt kan ha henne ännu därpå. Vi var ju några stycken som knäade där om man säger så...
Knödde oss till bättre platser (för mina axlar) till Sean Banans framträdande. Till skillnad från Dollystyle som bara körde sina låtar och drog till signerigsbordet, var han en riktig underhållare med mycket humor mellan sina låtar tillsammans med viktiga budskap om olikheter och tolerans.
Sedan är det väl få som inte finner hans låtar både medryckande och roliga.
När Lilltjejens affisch var signerad och kramen dokumenterad hade folkmängden tunnats ut såpass att hon hann med några varv i hoppborgsparken. En imponerande hoppborgshinderbana var frestande för morsan också men stod över - denna gång, men var väldigt nöjd ändå med denna dagen. Likaså hennes avkomma som nu ligger och snusar intill.
Tre grå
Jahopp, man får vara tacksam för en flik av täcket!
Veckoslut
Arbetsveckan bestod av ett rackarns flängande mellan Gamlestan, Eklanda och Torslanda. Stängde in mig i ett individuellt rum som avslutning. Förstår mig inte riktigt på alla flyttar som pågår mellan hus och landskap som inte känns kostnadseffektivt över huvudtaget.
Nåväl, fick jättefin bild av Tomas från Idas student och man fick lite ljuva minnen från sin egen där man stod i höskrindan och skanderade "T3As" förträfflighet upp och ned längs Uddmansgatan. Sommarjobb i Svenljunga väntade och därefter universitetet i Umeå. Ack minnen!
Förutom jobb bjöd början av juni också på god mat och naturligtvis träning. Inte ett enda löpsteg men likväl sju combatpass varav två idag. Vikarierat och teamat, kul! Gråkatterna har knappt sett röken av mig så passar på när jag väl är hemma. Trångt i knäet och kloss intill i sängen.
Lilltjejen hade dansavslutning igår, supergulligt! Roligt också att se de olika stilarna, från irländsk folkdans till street och balett med riktiga tåspetsskor, ajaj! Hon bytte ju från Funky Kidz till City Dansstudio och den känns lite mer, kan man säga seriös! Det är - dans och inte bara hopp och skutt. Jätteduktiga barn och ungdomar!
Trodde jag dragit ihop min beskärda del av Ikea-möbler men behövde mer förvaringsutrymme i Lilltjejens rum. Blev riktigt bra.
Fick också veckohandlingen gjord, sent på kvällen. Det är rätt gött att flanera omkring i de nästan tomma gångarna. Sammanfattningsvis en helt ok vecka trots det tråkiga vädret. Det gör liksom inte så mycket när man ändå befinner sig hela dagarna på jobb respektive gym. Vid sol och värme blir det nästan stress - nu måste man ju ut! Och apropå stress är det en vecka till release och jag kan bara en enda låt. Grejt.
