Eko
Vad betyder egentligen det där, "bakre autobroms"? Vill man ha en sådan som kan få för sig att bromsa? Alla de här säkerhetsfunktionerna har gått överstyr enligt mig. En bil står i en parkeringsficka och när jag kommer närmare varnar bilen och autobromsar, samma sak om bilen framför i rondellen svänger ut när jag ska fortsätta. När man parkerar i en trång ficka blippar, bloppar och tjuter det i alla riktningar och hela skalan. Det är inte säkerhet, det är enbart störigt och skapar istället en osäkerhet där man programmerat bilen till att inte lita på sin förare. Störigt.
Hade en laserbehandling denna morgon så när jag lika väl var i Mölndals centrum och mitt pass i Frölunda till kvällen åkte jag hem till Balltorp och jobbade från mitt urplockade arbetsrum. Nedervåningen är så gott som tömd till det yttre medan mycket återstår i garderober och framför allt köksskåp.
Uppe väntar bokhyllorna och lillrummet samt det två hundra kilo lätta flipperspelet...
Extra extra
Christer har en (o)vana att vilja ha extra av allt, gärna två eller till och med tre - för att inte riskera att stå utan när något tar slut. En extra burk lingonsylt, tub med tomatpure, pasta eller flingor. Ju mer plats man har desto mera samlar man på sig, således började jag ta efter, en extra burk äpplemos, ostronsås och chilisås. Så när jag nu tömt det mesta i mina skafferier har jag ägnat några timmar till att sortera och försöka få plats här. Fyra paket florsocker, fem pasta med konstigt namn, fyra flaskor rapsolja, krossade och passerade tomater till en smärre armé!Tre kassar med utgångna torrvaror står och väntar vid dörren och med tanke på att det var torrvaror kan man förstå hur gamla de var.
Blev ett riktigt skönt och kul pass i Frölunda, hade hur mycket energi som helst trots en helg som gått i ett. Nu värker fötterna och hoppas på en god natts sömn. Liten har dock en förmåga att komma upp på mitt bröst några gånger per natt för att lägga sig och mysa en stund, sötisen!
Tidigt
Vaknade i ottan med huvudvärk, det var ett tag sedan faktiskt. Efter toalettbesök och två Ipren hade jag inte ro att försöka somna om så här sitter jag nu i min älskade fåtölj som i hans så kallade bibliotek sticker ut, bokstavligt talat som det svarta fåret. En gång i tiden inreddes det med "engelskt bibliotek" som inspiration, mörkt och murrigt och nu vet jag inte vad man ska göra av det. Mörkröda tapeter, ännu mörkrödare gardiner med guldfärgade tofsförsedda omtag, stora persiska mattor täcker det mörka parkettgolvet Som omgärdas av mörka bokhyllor.
Det nyaste inslaget är de svarta Kallaxhyllorna från IKEA han införskaffade för att rymma hans brädspel, och så nu min fåtölj. Vad göra? Och vart ska mina älskade böcker få plats?
Christer konstaterade att jag trots allt var en riktig tjej när han insåg hur mycket kläder jag har, dock inte riktigt i nivå klänningar och dräkter utan liksom skorna mest för träning, mys och uteaktiviteter! Okej, en hel del också kanske tillhör den där kategorin man hoppas komma i igen en dag samt "synd att slänga". Kände mig duktig som sorterade bort några jeans i varje fall.
Så okej, jag får rensa bland mina kläder och han bland sina spel och filmer! Bådadera får nog också rensa bland respektive böcker, vi får helt enkelt inte plats och där har vi ett problem. Han föredrar inbundna medan jag vill ha pocket!
Men i det stora hela får man väl erkänna att vi jackar i varandra rätt väl. Kanske för att han oftast varit tillmötesgående kring mina önskemål, dock inte utan visst motstånd vilket jag kan förstå. Jag ger upp mitt boende men det gör han till viss del på ett sätt också.
Undrar hur jag hade ställt mig till att någon annan kommit in och velat ändra hos mig, tycka till, ifrågasätta och inta MITT hem? Även om jag älskade den personen och ville leva ihop så hade det inte varit öppna armar till alla förändringar, för det är väl bra som man har det?? Hehe, då tror jag på ett plan att detta alternativ var bättre, men det skulle jag ju aldrig erkänna!
Men i det stora hela får man väl erkänna att vi jackar i varandra rätt väl. Kanske för att han oftast varit tillmötesgående kring mina önskemål, dock inte utan visst motstånd vilket jag kan förstå. Jag ger upp mitt boende men det gör han till viss del på ett sätt också.
Undrar hur jag hade ställt mig till att någon annan kommit in och velat ändra hos mig, tycka till, ifrågasätta och inta MITT hem? Även om jag älskade den personen och ville leva ihop så hade det inte varit öppna armar till alla förändringar, för det är väl bra som man har det?? Hehe, då tror jag på ett plan att detta alternativ var bättre, men det skulle jag ju aldrig erkänna!
Duktiga
Flyttkaos när det idag blev betydligt mer av både möbler och grejer från fastlandet ut till Hisingen. De vita bokhyllorna i arbetsrummet och Ronjas rum står nu alla i mitt nya arbetsrum. Byråerna från mitt sovrum till hans, köpmandisken, vita byrån och mina köksstolar, till och med min älskade fåtölj!
Släpvagnen fick också ännu en tur till återvinningscentralen innan vi kunde titta på andra halvleken av Lilltjejens match på Slätta Damm. Hon hade fått frågan om hon kunde hoppa in på U15/16 match mot BK Häcken!
Kallt och eländigt och inte så mycket för min avkomma att göra där det slutade mållöst för båda lagen.
Sushimiddag och sedan var det bara att sätta igång att få allt på plats, den delen av flytteländet som är roligast!
Christers bord, mina stolar. De är halvtrasiga men hans var ännu värre. Jag kan tycka det både ser konstigt ut men också överflödigt med dubbla matbord men har ingen bra alternativlösning. Många har köksbord och matsalsbord så antar att man kanske kan likställa detta med det. Jag kan ha det som pusselbord, hehe!
Mitt arbetsrum har fått ett rejält lyft med bokhyllorna och mina grejer. Lådorna från garderoberna som åkte ut till förmån för skohyllorna ska vi antagligen hitta nytt hem åt i en garderob uppe hos Lilltjejen. Ska hitta persienner och någon form av gardin.
Medan vi höll på att fylla släpet hos mig kom grannen Nisad ut och då fick jag höra att de också har planer på att flytta i vår! Så nu kändes det plötsligt som ödet att jag fattade sådant snabbt beslut då det absolut inte varit bra om vi lagt ut våra bostadsrätter samtidigt.
Trötta fötter men nöjd och undviker att tänka på kaoset som återstår i Balltorp och allt som fortfarande återstår att tömma. Men målet är nu att tömma för att stylisten ska kunna göra sin magi inför fotografering och visningar.
Ny utsikt
Så ingen mera bristfälligt underhållen baksida med taniga vinbärsbuskar och förskola i bakgrunden. Istället grannen rakt över när jag vred skrivbordet nittio grader då det känns både trevligare och bättre att ha fönstret framför, även om utsikten kanske inte är mycket bättre än från min andra plats i Balltorp. Det har kommit lite snöslask.
Mitt arbetsrum i övrigt ska fyllas där tanken är några av mina bokhyllor och vad jag lutar åt, också en av mina byråer där intill garderoben. Vore ju synd att dölja väggen vi ju nu fick så omsorgsfullt tapetserad av Fredrik. Christer har sitt arbetsrum intill där han har sitt allsköns skräp, så jag föreställer mig att detta således blir inte bara mitt arbetsrum utan också en plats för mitt egna skräp!
Fick till slut ihop formuleringarna till min sista End-Year under gårdagskvällen och samtalet är nu också avklarat, så skönt! Nu får man bara börja samla mod och förberedelser inför lönesamtalen...
Det går undan
Det har varit fullt upp så detta inlägg har tagit flera dagar att färdigställa...
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Vaknade i ottan och hjärnan gick igång på det som mina kontakter med mäklare triggat med det faktum att det nu är på riktigt, inget fördröjande eller skjuta på med Lilltjejen som ursäkt, och jag insåg att jag var rädd. Rädd för detta steg som innebär att jag släpper min borg, min trygghet och tar den risk som alla gör när de väljer att ta ett nytt steg i om det så gäller förhållande, arbete eller boende. Det positiva optimisten ser det som en chans eller möjlighet medan den cyinska pessimisten ser det som en risk eller chans-ning.
I vilket fall vaknade jag på en sådan sida att det gnagde och skar såpass att jag inte kunde vänta med att ta upp det öga mot öga utan istället redan i bilen på väg till mitt pass i Majorna, trots att jag visste att det var en dum idé. Christer påminde för sjuttioelfte gången om alternativen vi har där hans förslag att han står för alla boendekostnader medan jag sparar det jag idag lägger på ränta, avgifter och amorteringar. Detta för att bygga min egen buffert tillsammans med eventuell vinst från min bostadsrättsförsäljning så jag kan känna den där tryggheten att inte ha någonstans att ta vägen om vårt förhållande skulle skita sig.
Jag glömmer aldrig känslan när jag kom på Johan första gången, nyligen inflyttad till honom och mitt egna boende precis överlämnat till en ny hyresgäst, hur jag på kvällen fick råd och förslag från mina ordningsvaktskollegor om rum att hyra med kort varsel. Den där känslan av att inte ha någonstans att ta vägen, aldrig mer!
Christer ber (antagligen) till sina högre makter, suckar nästan ohörbart och upprepar än en gång om att vi ju har olika förutsättningar och han varken ser något konstigt eller problem med det. Så hade han det med sitt ex så varför inte nu också?
"Men jag vill inte vara någon djävla...lyxhustru!" Bölar jag som både vill bidra men samtidigt spara till min trygghet, allt enligt oberoendesyndromet jag uppenbarligen lider av till ytterlighet.
Att jag ska gå in i hans hus på något sätt motsätter han sig av den anledning att huset blir en "gisslan", vilket jag faktiskt kan förstå om jag varit i hans kläder. Kärnpunkten i min rädsla ligger i att hamna i en situation jag beskrev, att inte ha någonstans att ta vägen. Kan jag spara i en fond eller räntekonto istället för att betala femsiffrigt till banken kan jag med detta tillsammans med försäljningsvinsten se till att jag kan ha någonstans att ta vägen om han eller jag skulle komma på andra tankar eller känslor. För det finns ju de facto aldrig några garantier för någon, hur ädla eller säkra avsikter man har från början.
Så där står jag vid bagageluckan och låter den januarimorgonluften svalka mitt rödsvullna ansikte, trycker vattenflaskan mot ögonen och konstaterar resignerat att jag ska stå framför mina deltagare och ge gärnet om femton minuter.
Men som oftast är träningen min lisa, min mentala återställare och åttio minuter senare är perspektivet tillbaka liksom tillförsikten och vi sätter som mål att förbereda för att kunna flytta över katterna! Detta för att Lilltjejen nu vill vara så mycket som möjligt i Björlanda, som sagt, flytta direkt och har jag katterna där känns det mycket bättre i både samvete och själ.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.
Vi hämtade min TV-bänk och TV från övervåningen för att kånka upp till Lilltjejens nya våning så nu är det riktigt trevligt där uppe. Slängde på alla jullådor också och varje gång vi åker från mig försöker jag plocka med mig något. Kändes lite bitterljuvt att ligga bakom och se mina ägodelar skeppas ut till Hisingen, det är verkligen på riktigt nu!
Så var de på plats och utforskandet kunde ta vid. Fördelen med att de nu far runt överallt är att de fångar upp spindelväven som finns i överflöd där man minst anar det!
De får vara inomhus någon vecka så kattlådan är tillbaka vilket de inte hade några problem att acceptera, men till vecka tio behöver de åka tillbaka då Elsa och Maya ska se efter dem medan vi är i Tandådalen. Vi har inte och hinner inte etablera tillräcklig kontakt med någon av grannarna för att be dem om hjälp och känner också för egen del mig tryggare att de är i Balltorp och ombesörjs av tjejerna de känner. Framgent är mitt mål att lära känna grannen mitt emot, de är relativt nyinflyttade och har också minst två katter så de känns som lämpliga kandidater för framtida ömsesidigt kattvaktande.
Nu är jag och Lilltjejen i Balltorp så känns väldigt konstigt och tomt utan våra små! Lilltjejen hade träning och jag uppstartsmöte med Gothiagänget ikväll och imorgon förmiddag kommer mäklarens hemstylist för en konsultation. Jag har valt att låta Svensk Fastighetsförmedling testa deras tjänst "Aktiv matchning" som jag kostnadsfritt kan dra mig ur om två veckor då jag också hunnit möta den sista mäklaren och således kan fatta slutgiltigt beslut. Det är onekligen en smart tjänst de erbjuder, för hur många känner egentligen för att byta när processen redan initierats?
Lilltjejen fick en ny insikt i vilken omväg det faktiskt är att bosätta sig i Björlanda när man har träningar och pojkvän kvar i Mölndal då vi efter utvecklingssamtalet i skolan åkte via Mölndals centrum för att ordna födelsedagspresent till Emmy som har kalas på fredag. Det kändes onekligen lite snopet att svänga ut på söderleden västerut och veta att man har närmare tjugofem minuters bilfärd istället för fem för att komma hem!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!
Min vackra Lilltjej!
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.
Nu har jag i varje fall fått färdigt och skickat in frågeformulären som mäklaren begärde, liksom detta blogginlägg. God natt!
Vid det andra
Ser snett ut men det är fotografens fel. De fyra lådorna vi installerade i nya garderoben var ju bortkastade när vi insett att utrymmet behövs för skor istället. Två tjejer ska flytta in och de behöver plats för sina skor, men inga tjusiga stilettklackar eller stövletter här inte. Gympadojjor och vandringskängor väntar i påsarna i hallen för att transporteras ut till Hisingen och jag tvivlar på att dessa sex hyllplan räcker!
Hade besök av den andra mäklaren igår och medan den välstajlade blondinen körde sitt säljsnack sjönk mitt beslut in ytterligare, att det är på riktigt! Och medan jag svettades och skruvade ihop skohyllorna påmindes jag om vilket jäkla jobb det är att flytta. När allt är lastat och på den nya platsen kan det kännas bra, man kan äntligen boa in sig, men att tömma det gamla är vansinnigt segt. Jag sneglar på de stora garderoberna intill mig som fyller hela rummets kortsida, tänker på densamma i sovrummet som på något sätt måste ut och avyttras, och alla grejer som ska packas ned och sedan upp igen men hur man denna gång blir stående med dubbla uppsättningar som ska synkas.
Igår hade vi besök av en snickare som kikade på badrummet och kom fram till ett förslag som gör att vi kan byta ut jacuzzin och faktiskt stå och duscha utan att behöva hålla i duschmunstycket hela tiden med ena handen och dessutom få vatten över halva badrummet. Jag förstår mig inte riktigt på hur de tänkte när de designade badrummet och snickaren hade blåst ut allting för att göra om och göra rätt om det varit hans badrum. Men nu har vi inte yrkeskunnigheten själva och räkningen går till honom så det kan vara viss anledning till hans uttalande, men faktum är att toalettstolens placering är fullkomligt ologisk. I-landsproblem ja.
Två mäklare imorgon och den sista om två veckor, sedan blir det väl ole-dole-doff eller den jag fattade mest tycke för.
Nu ska jag strax iväg för torsdagspasset i Frölunda.
Katter i sängen
Jag känner en välbekant förändring, sprungen av beslutet att kontakta och boka möten med mäklare. Med alla större beslut är det oftast en lättnad när det väl är fattat och för min del brukar det innebära att jag vill verkställa snarast. Beslutet är fattat, då finns liksom ingen anledning att dra ut på det?
Det är därför jag känner att uthyrning inte är för mig, jag vill avsluta det jag nu har här och gå vidare.
Men det är onekligen skönt att utöver den ekonomiska aspekten egentligen inte ha någon egentlig brådska, att jag kan ge mig själv en chans att få ett pris som förhoppningsvis känns bra.
Att röja och städa övervåningen har hjälpt i min mentala inställning, det kändes som jag satte min prägel även om det handlade om städning och mentalt har jag redan börjat fundera och planera kring min flytt, det finns inget som hindrar att jag börjar röja i mitt egna hem nu när övervåningen hos Christer är gjord och dess nästa steg är ren inredning. Inför mäklarens fotografering behöver jag rensa och få undan. Julgrejerna är ju ingen mening att krångla upp till vinden utan kan istället köras över till C, väldigt mycket kan redan nu börja flyttas över. Jag kan tömma och göra detta fotograferings- och visningsfärdigt och flytta närhelst jag vill. Lilltjejen är redo och kan inte vänta och rent praktiskt finns inget egentligt hinder, men jag vill ha mer på plats hos C först, boa in mig mera och få en del praktikaliteter fixade så som badrummet och garaget, det sistnämnda för att helt sonika ha någonstans att göra av mina grejer, gruvar mig att bara tömma vinden.
I helgen har vi tittat på soffa till uterummet, fixat insatser till garderoberna i det som blir mitt arbetsrum samt köpt skrivbordet som Lilltjejen tittat ut till sitt rum.
Inställning till trots föredrar jag dock att ännu sova hos mig, för där finns mina katter där två nu ligger intill mig i sängen. Jag får alltid lite dåligt samvete för deras skull när vi sover hos C, även om jag vet att det inte går någon nöd på dem.
Inställning till trots föredrar jag dock att ännu sova hos mig, för där finns mina katter där två nu ligger intill mig i sängen. Jag får alltid lite dåligt samvete för deras skull när vi sover hos C, även om jag vet att det inte går någon nöd på dem.
Så det kändes bra att åka hem efter mitt pass i Frölunda istället för ut till Björlanda, lägga färdigt pusslet och nu ha dem här intill.
Restaurang KOMO ja var mysig och själva konceptet, att sitta där och grilla sitt kött och tillbehör skapade ytterligare en dimension utöver min premiär att äta koreanskt.
Lika sprängmätta som korvskinn passade det ändå perfekt med den jättegoda fruktsmakande glassen efteråt, citron, apelsin respektive kokos som endast C gillade. Kul att också Lilltjejen gillade maten även om hon inte åt jättemånga av de olika tillbehören så testade hon i varje fall vilket är imponerande för att vara min matkräsna unge.
Frölundapasset var fullt av nyårstaggade deltagare och blev ett specialpass då jag hade Moa som skulle filma för sin licens, så stod och frös i luftkonditioneringen medan jag filmade åt henne. Sedan var det full gas då jag fick ta över och fullt överens med mina grymmingar hoppade vi över både styrka och nedvarvning till förmån för snabba och tunga låtar. Sjukt roligt och svettigt värre trots halva tiden, alltid lika skönt att köra igen efter veckans uppehåll. Nu börjar vi ny vecka!
Sömnlös
Vi har hittat en Netflix-serie om rovdjur vilken är rätt mysig. C som haft sin andra Dungeons and Dragons kväll slocknade nästan direkt medan jag fastnade framför de fascinerande och vackra sydamerikanska pumorna. Klockan hann passera ett men likväl vaknade jag i ottan och är nu oförmögen att somna om. Hjärnan snurrar kring vad och hur som står på tur här i huset. Lilltjejen ville efter avslutad skolvecka hit och fortsätta fixa sina blivande domäner men då vi fick vänta in en köpare till en storleksmässigt mindre av Christers prylar började vi ta ned julen.
Så medan en hoper manfolk spelade rollspel skurade och skrubbade jag dotterns blivande sovrum samt badrum medan hon lagade middag! Fjorton år gammal kom viljan att börja laga mat och har på helt eget initiativ fixat en lunch och middag denna vecka och man kan bara konstatera ännu ett tecken på hennes väg mot självständighet. Från att knappt vilja hjälpa till att skala potatis till att föreslå och tillreda hel måltid, jag häpnar!
Därefter monterade hon ned sin nya säng och tillsammans lyckades vi bära upp allting utom den stora stommen. Då var det lägligt att ha en hoper karlar närvarande.
Så nu har hon invigt sin våning och sover där uppe, synnerligen tillfreds. Vi har ett släp som behöver fyllas och köras till återvinningscentralen så kommer vi åt att skura resten av våningen, därefter kan vi se på vad och hur som behöver kompletteras för slutlig funktionalitet samt finlir, det vill säga den där svåra inredningen.
Jag har faktiskt bokat in tre besök av olika mäklare så nu händer det grejer. Känner ingen brådska dock men nu när Lilltjejen bara kommer vilja vara här är det lika bra att sätta bollen i rullning för det definitiva steget som likväl lär ta ett tag. Och då kommer ångesten inför det kommande arbetet att tömma mitt egna hem. Trodde jag hade flyttat färdigt på ett bra tag men bara efter några år är det så dags igen.
Rababs dotter har snöat in på koreansk kultur och berättade om ett besök på en restaurang med koreansk barbeque. Det var nästan lite pinsamt att erkänna att jag aldrig testat koreansk mat, nästan se framför mig skammen hos mina biologiska förfäder. Lilltjejen har dock uttryckt ett växande intresse för bakgrunden hos sin ena halva vilket är roligt men jag har ju inte haft någonting överhuvudtaget att kunna delge henne.
Delade restauranglänken med Christer som tyckte det såg jätteintressant ut och bad mig boka genast, så nu blir det premiär för denna hel- och halvkorean! Relativt tidigt dock då allt var fullbokat efter fem men det spelade visst ingen roll. ska bli spännande.
Tillbaka
Så var vi igång igen och det känns ganska okej, som att komma tillbaka lite stukad från en lång och utdragen match där man åkt på några smällar. Det är så det kan vara, eller snarare så det är?
Bränder rasar i Hollywood och priviligierade kändisar sitter i ett av sina lyxboenden och sörjer sitt andra eller fjärde lyxresidens som strukit eller riskerar att stryka med av eldens oförsonlighet. Jag har lite svårt att känna med dessa och tänker istället på de som vars enda boende går förlorat. Ännu en kvinna har mördats av sin partner och en Stockholmspolitiker klagar över livspusslet då han måste ta hänsyn till Systembolagets öppettider
Jag scrollar vidare bland nyhetssidorna och påminns om lättnaden under semestern då jag inte slösade tid och energi på dessa flöden, vilket inkluderar de sociala flödena också. Så för detta år vill jag försöka lägga mer tid på sådant som jag upplever mer kvalitativt, utan att för den delen helt tappa vad som händer och sker i världen. Allt med måtta antar jag att jag försöker säga.
Läsa fysiska böcker, hitta ett virk- eller stickprojekt och ha ett pussel att tillgå. Det sistnämnda blir en utmaning av utrymmestekniska skäl, men landar vi nu hos Christer någon gång under året kan möjligheterna förbättras.
Lilltjejen är som sagt väldigt entusiastisk och ville att vi skulle åka dit och fortsätta röjandet igår, så det gjorde vi, dammtorkade, skurade och skrubbade, tömde hink efter hink med grådassigt vatten.
Jag må ha mina egna tveksamheter till en flytt men visst är det glädjande att Lilltjejen inte ser några hinder när så många andra kämpar med det motsatta i sina bonuskonstellationer.
Glädjande med detta röjande är också det faktum att Christer nu kunnat flytta upp alla de spel som belägrat sovrummet. Han har ännu fler i garaget och erkänner att det kanske gått en smula överstyr, så operation sälja av ligger på agendan men svårigheten ligger i att spelen har relativt liten marknad i Sverige så behöver hitta rätt forum.
Samma sak med den där persiska mattan som ska bytas ut. Christer har tre sådana gigantiska som han tydligen betalat en halv förmögenhet för men finns på dussinet för en spottsyver på olika säljforum. Varför lägger man sådana pengar på något som väl kan anses vara en form av förbrukningsvara, jag menar, femsiffrigt för en matta? Snacka om att binda upp sig till den där förbenade mattan på livstid för att en normal människa med samvete inte kan med att slänga, och han har tre! Bara för att få dom tvättade hade man kunnat köpa en hel hoper sprillans nya.
Jaja, från och med idag är Lilltjejen tillbaka i skolan där matematiken är det ämne hon behöver ta tag i. Har bra dialoger med henne kring den men det är ju en helt annan sak att låta handling följa på ord. Inte låter hon morsan och före detta matteläraren hjälpa henne heller...mycket konstigt enligt min väldigt partiska och moderliga åsikt.
Januaristart
Några dagar in på nya året som firades in med kammusslor och plankstek. Gjorde också krustader med svampstuvning vilket mamma ofta gjorde till sina middagsbjudningar, jäklar vad gott det är! Jag gjorde moset för löst så delar hamnade på ugnens botten och utseendet blev sådär men smaken var det inget fel på.
Spelade spel och kollade på avsnitt av House där jag lyckades somna! Christer väckte mig till tolvslaget. Som nästan femtio är det ok att somna innan va?
Spelade spel och kollade på avsnitt av House där jag lyckades somna! Christer väckte mig till tolvslaget. Som nästan femtio är det ok att somna innan va?
Festbilder fyllde mina sociala flöden men kände ingen saknad efter något liknande. Vi betraktade fyrverkerierna från altanen i skydd från duggregnet, skålade och gick in och lade oss.
Första dagen på nya året kom det snö, såpass att någon incident stängde Uddevallabron på vår väg till Vann spa. Timmar i varmvatten, bastus och god mat i dagarna två, deras frukost är klart i det bättre spannet, trots att de inte har belgiska våfflor!
Jag stod mig nästan på den ända tills vi var tillbaka hemma och jag skulle köra mitt pass i Frölunda där det blev rejält med folk, nära rekord tror jag. Kul!
Utöver förnöjsamheter och lata dagar har vi tagit tag i att röja på övervåningen hos Christer, och vi har ägnat dagar åt att bara tömma den på alla grejer som fanns där. Vi är ännu inte i mål, två fulla släpvagnar har hittills avyttrats hos Återvinningscentralen och minst ett återstår. Hade Christer fått bestämma hade allt åkt till tippen men en del har jag vräkt ut på Marketplace, framför allt större grejer som de hågade då fått hämta.
Köpte ny klädsel till soffan igår och se vad långt vi kommit i allrummet! När nu i princip allt löst är borta kan vi städa ordentligt för att Lilltjejen sedan kan börja boa in sig. Vete tusan vad vi ska göra av allt utrymme, men ju större man har desto mer skit samlar man på sig.
Mina säljannonser gav en förfrågan om mitt boende och möjlighet att hyra det, och även om jag inte riktigt sett det som ett alternativ börjar jag tänka varför inte? Jag får inte bort hela månadskostnaden men har tryggheten i att ha kvar mitt boende och "prova på" vårt sammanboende. Dock känns det inte tilltalande att mäcka med andrahandsuthyrning till okända personer. Nåväl, spekulanten verkade inte kunna möta mitt avgiftsanspråk, det är en hög avgift i vår förening och för en ensamstående med två barn i yngre tonåren är det mycket pengar.
Lilltjejen fyllde fjorton i lördags men jag stod över inbjudan från Johan till deras morgon- och middasgfirande för eget ordentligt firande på måndagen.
Så medan min fjortonåring käkade finburgare på stan fick Christers mamma hennes biljett till Stora Teatern där akrobatikföreställningen "Duck pond" bjöd på hyfsad underhållning. Åt en av de godaste pizzor jag provat på Olivias efteråt, ser inte mycket ut för världen, men tryffelsalamin, mozarellan, svampen och syltade rödlöken var bara mums! Kan minnas smaken nu när jag skriver om den.
Så igår firade vi henne med chokladkaka från Mr Cake och sushimiddag, hon har verkligen snöat in på sushi vilket är kul. Hon tryckte i sig över tjugo bitar!
Under all denna ledighet blev det också lite flipper i form av Super Classic och Bally Classic. Jag åkte såklart ut direkt, nöjd ändå över att jag ialla fall inte hamnade totalsist medan Christer vann Super Classic.
Vädret är så västkustskt som det bara kan bli. Till min stora lycka kom det ännu mera snö under gårdagen så jag likt en våryr kalv skuttade ut och skottade och sopade. Under natten och denna dag har det stormat och regnat så allt är tillbaka i sin gråa deprimerande skepnad. Varje år kniper det i hjärtat av saknad efter riktiga vintrar.
Från en dag till den andra... Stormen Floriane lyckades flytta utemöblerna så långt mot ytterdörren som möjligt. Lustigt att alltihop bara flyttats utan att välta någon av stolarna.
Lilltjejen som inte börjar skolan förrän på torsdag har dragit till Mölndals galleria med några kompisar, så återstår om hon tillser att hinna tillbaka i tid för fotbollsträningen. Under tiden hon tränar hoppar jag in för My i Sisjön. Skrev sluttentan i Kinesiska tecken under förmiddagen vilket kommer att bli underkänd så det sjunger om det. Så går det när man inte har jobbat med den så som jag gjort vid de andra kurserna. Får se om jag orkar göra ett nytt försök i februari, att lära in alla tecken är förbenat svårt! Vardagen är tillbaka, bokstavligen med stormsteg.
