Vaknade i ottan med huvudvärk, det var ett tag sedan faktiskt. Efter toalettbesök och två Ipren hade jag inte ro att försöka somna om så här sitter jag nu i min älskade fåtölj som i hans så kallade bibliotek sticker ut, bokstavligt talat som det svarta fåret. En gång i tiden inreddes det med "engelskt bibliotek" som inspiration, mörkt och murrigt och nu vet jag inte vad man ska göra av det. Mörkröda tapeter, ännu mörkrödare gardiner med guldfärgade tofsförsedda omtag, stora persiska mattor täcker det mörka parkettgolvet Som omgärdas av mörka bokhyllor.

Det nyaste inslaget är de svarta Kallaxhyllorna från IKEA han införskaffade för att rymma hans brädspel, och så nu min fåtölj. Vad göra? Och vart ska mina älskade böcker få plats?

Christer konstaterade att jag trots allt var en riktig tjej när han insåg hur mycket kläder jag har, dock inte riktigt i nivå klänningar och dräkter utan liksom skorna mest för träning, mys och uteaktiviteter! Okej, en hel del också kanske tillhör den där kategorin man hoppas komma i igen en dag samt "synd att slänga". Kände mig duktig som sorterade bort några jeans i varje fall.

Så okej, jag får rensa bland mina kläder och han bland sina spel och filmer! Bådadera får nog också rensa bland respektive böcker, vi får helt enkelt inte plats och där har vi ett problem. Han föredrar inbundna medan jag vill ha pocket! 
Men i det stora hela får man väl erkänna att vi jackar i varandra rätt väl. Kanske för att han oftast varit tillmötesgående kring mina önskemål, dock inte utan visst motstånd vilket jag kan förstå. Jag ger upp mitt boende men det gör han till viss del på ett sätt också. 
Undrar hur jag hade ställt mig till att någon annan kommit in och velat ändra hos mig, tycka till, ifrågasätta och inta MITT hem? Även om jag älskade den personen och ville leva ihop så hade det inte varit öppna armar till alla förändringar, för det är väl bra som man har det?? Hehe, då tror jag på ett plan att detta alternativ var bättre, men det skulle jag ju aldrig erkänna!