Det går undan
Det har varit fullt upp så detta inlägg har tagit flera dagar att färdigställa...
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Vaknade i ottan och hjärnan gick igång på det som mina kontakter med mäklare triggat med det faktum att det nu är på riktigt, inget fördröjande eller skjuta på med Lilltjejen som ursäkt, och jag insåg att jag var rädd. Rädd för detta steg som innebär att jag släpper min borg, min trygghet och tar den risk som alla gör när de väljer att ta ett nytt steg i om det så gäller förhållande, arbete eller boende. Det positiva optimisten ser det som en chans eller möjlighet medan den cyinska pessimisten ser det som en risk eller chans-ning.
I vilket fall vaknade jag på en sådan sida att det gnagde och skar såpass att jag inte kunde vänta med att ta upp det öga mot öga utan istället redan i bilen på väg till mitt pass i Majorna, trots att jag visste att det var en dum idé. Christer påminde för sjuttioelfte gången om alternativen vi har där hans förslag att han står för alla boendekostnader medan jag sparar det jag idag lägger på ränta, avgifter och amorteringar. Detta för att bygga min egen buffert tillsammans med eventuell vinst från min bostadsrättsförsäljning så jag kan känna den där tryggheten att inte ha någonstans att ta vägen om vårt förhållande skulle skita sig.
Jag glömmer aldrig känslan när jag kom på Johan första gången, nyligen inflyttad till honom och mitt egna boende precis överlämnat till en ny hyresgäst, hur jag på kvällen fick råd och förslag från mina ordningsvaktskollegor om rum att hyra med kort varsel. Den där känslan av att inte ha någonstans att ta vägen, aldrig mer!
Christer ber (antagligen) till sina högre makter, suckar nästan ohörbart och upprepar än en gång om att vi ju har olika förutsättningar och han varken ser något konstigt eller problem med det. Så hade han det med sitt ex så varför inte nu också?
"Men jag vill inte vara någon djävla...lyxhustru!" Bölar jag som både vill bidra men samtidigt spara till min trygghet, allt enligt oberoendesyndromet jag uppenbarligen lider av till ytterlighet.
Att jag ska gå in i hans hus på något sätt motsätter han sig av den anledning att huset blir en "gisslan", vilket jag faktiskt kan förstå om jag varit i hans kläder. Kärnpunkten i min rädsla ligger i att hamna i en situation jag beskrev, att inte ha någonstans att ta vägen. Kan jag spara i en fond eller räntekonto istället för att betala femsiffrigt till banken kan jag med detta tillsammans med försäljningsvinsten se till att jag kan ha någonstans att ta vägen om han eller jag skulle komma på andra tankar eller känslor. För det finns ju de facto aldrig några garantier för någon, hur ädla eller säkra avsikter man har från början.

Så där står jag vid bagageluckan och låter den januarimorgonluften svalka mitt rödsvullna ansikte, trycker vattenflaskan mot ögonen och konstaterar resignerat att jag ska stå framför mina deltagare och ge gärnet om femton minuter.
Men som oftast är träningen min lisa, min mentala återställare och åttio minuter senare är perspektivet tillbaka liksom tillförsikten och vi sätter som mål att förbereda för att kunna flytta över katterna! Detta för att Lilltjejen nu vill vara så mycket som möjligt i Björlanda, som sagt, flytta direkt och har jag katterna där känns det mycket bättre i både samvete och själ.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.

Vi hämtade min TV-bänk och TV från övervåningen för att kånka upp till Lilltjejens nya våning så nu är det riktigt trevligt där uppe. Slängde på alla jullådor också och varje gång vi åker från mig försöker jag plocka med mig något. Kändes lite bitterljuvt att ligga bakom och se mina ägodelar skeppas ut till Hisingen, det är verkligen på riktigt nu!



Så var de på plats och utforskandet kunde ta vid. Fördelen med att de nu far runt överallt är att de fångar upp spindelväven som finns i överflöd där man minst anar det!
De får vara inomhus någon vecka så kattlådan är tillbaka vilket de inte hade några problem att acceptera, men till vecka tio behöver de åka tillbaka då Elsa och Maya ska se efter dem medan vi är i Tandådalen. Vi har inte och hinner inte etablera tillräcklig kontakt med någon av grannarna för att be dem om hjälp och känner också för egen del mig tryggare att de är i Balltorp och ombesörjs av tjejerna de känner. Framgent är mitt mål att lära känna grannen mitt emot, de är relativt nyinflyttade och har också minst två katter så de känns som lämpliga kandidater för framtida ömsesidigt kattvaktande.
Nu är jag och Lilltjejen i Balltorp så känns väldigt konstigt och tomt utan våra små! Lilltjejen hade träning och jag uppstartsmöte med Gothiagänget ikväll och imorgon förmiddag kommer mäklarens hemstylist för en konsultation. Jag har valt att låta Svensk Fastighetsförmedling testa deras tjänst "Aktiv matchning" som jag kostnadsfritt kan dra mig ur om två veckor då jag också hunnit möta den sista mäklaren och således kan fatta slutgiltigt beslut. Det är onekligen en smart tjänst de erbjuder, för hur många känner egentligen för att byta när processen redan initierats?
Lilltjejen fick en ny insikt i vilken omväg det faktiskt är att bosätta sig i Björlanda när man har träningar och pojkvän kvar i Mölndal då vi efter utvecklingssamtalet i skolan åkte via Mölndals centrum för att ordna födelsedagspresent till Emmy som har kalas på fredag. Det kändes onekligen lite snopet att svänga ut på söderleden västerut och veta att man har närmare tjugofem minuters bilfärd istället för fem för att komma hem!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!

Min vackra Lilltjej!
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.

Nu har jag i varje fall fått färdigt och skickat in frågeformulären som mäklaren begärde, liksom detta blogginlägg. God natt!
Kommentarer
Trackback