Ny utsikt

 

Så ingen mera bristfälligt underhållen baksida med taniga vinbärsbuskar och förskola i bakgrunden. Istället grannen rakt över när jag vred skrivbordet nittio grader då det känns både trevligare och bättre att ha fönstret framför, även om utsikten kanske inte är mycket bättre än från min andra plats i Balltorp. Det har kommit lite snöslask.

Mitt arbetsrum i övrigt ska fyllas där tanken är några av mina bokhyllor och vad jag lutar åt, också en av mina byråer där intill garderoben. Vore ju synd att dölja väggen vi ju nu fick så omsorgsfullt tapetserad av Fredrik. Christer har sitt arbetsrum intill där han har sitt allsköns skräp, så jag föreställer mig att detta således blir inte bara mitt arbetsrum utan också en plats för mitt egna skräp!

 

Fick till slut ihop formuleringarna till min sista End-Year under gårdagskvällen och samtalet är nu också avklarat, så skönt! Nu får man bara börja samla mod och förberedelser inför lönesamtalen...

 

Oj vad längesen jag läste din blogg...jag tappade bort dig när jag slutade använda min dator (där du fanns som ett bokmärke 😉). I går, mitt i ett träningspass, av okänd anledning, kom jag plötsligt att tänka på dig! Vad hände med dig- jag som hade full koll på ditt liv haha...fanns du kvar därute och vad gör du idag? Och så visar det sig att det gör du!! Din blogg finns kvar så jag satt halva kvällen och bläddrade bland dina inlägg, men du skriver ju så mycket så det fanns inte en chans att läsa ikapp på bara en kväll haha... men kul att hitta dig och se att du har det bra ändå och en ny tid ligger framför dig. Jag fattar dina dilemman inför beslut och din tveksamhet, men ibland måste man våga för att vinna och förhoppningsvis kommer du inte ångra det!! Tvärtom!! Lycka till nu i nya hemmet och du ska se att det löser sig!

Var snäll mot dig själv, tänk på att allt påverkas i vår ålder, inte bara det på utsidan utan även det på insidan- klimakteriet kan vara en hemsk tid med massa saker man inte tänker på. Jag tänkte på det när jag läste om din höst att nedstämdhet, trötthet och värk är typiska symptom. Hormonerna spelar oss spratt med minnet och svårigheter i ork vid tex träning med resultat osv. Om du inte tänkt på det så tänkte jag att det är värt att ha i bakhuvudet 😉 Jag är själv där nämligen och måste påminna mig om att allt runt omkring som man tror är boven kanske inte bara är boven utan att det finns saker som påverkar mer. På nåt sätt kanske du och din Lilltjej är på samma plats men i olika ändar- påverkade av hormonerna, så klart att det blir krockar då. Nu tog jag mig friheten att tolka in saker i dina texter som kanske inte alls är fallet, men jag är fräck och slänger in det eftersom kvinnor generellt sett är dåliga på att prata om detta. Och du nämnde någonstans att du hade/trodde du skulle få 50 års kris. Jag fyllde 50 förra året och det var konstigt. Men det är bara en siffra. På samma sätt som det var konstigt att gå från 30 till 40, så vande man sig och sen var det normalt. När man fyller 60 kommer man sitta där och tycka samma sak om 50 tänker jag. Så få inte kristankar, inget händer när det slår över, det blir bättre tror jag 😜😁👍

Nu blev det massa text här, men ska man läsa in ett par år på en kväll och sammanfatta sina tankar om det i en kommentar så kanske inte allt jag reflekterade över ens är aktuellt idag, så läs kommentaren som kommentar till massa inlägg bakåt i tiden- bara att det kom i ett nu!!

Nämen vad glad jag blir att ”se” dig igen! ☺️
Tack för dina stöttande ord som jag tror stämmer i så mycket, jag och Ronja är i var ände av hormonerna och jag försöker att ha distans och perspektiv till mina hjärnspöken. Vara snäll mot mig själv som du skriver 🙂

Det kanske är materiellt och fånigt, men det känns mycket bättre när jag nu har delar av mitt möblemang på plats hos Christer, att nu också mera JAG är på plats 😅
Dom du säger, man måste våga för att vinna, läskigt men sant. Stort tack! ☺️