Bläurgh
Jag vet inte riktigt var jag gör hela dagarna men de är galet fullbokade och allting går i ett! Har pendlat mellan hopp och förtvivlan och självförtroendet som återhämtade sig något under julledigheten har vacklat när tvivlet gnager. Jag var helt urlakad igår när jag, kanske tack vare mitt pass i Frölunda var tvungen att logga ut och skynda till bilen. Planen var att hämta nycklarna till stugan under förmiddagen, men fastnade istället med jobbgrejer som behövde hanteras direkt. Skulle också byta bil så fick en stunds andningspaus med Tomas och Monica eftersom vi får låna hennes bil upp till Tandådalen. Det känns mycket tryggare att köra bensindrivet än helelektriskt när rubrikerna högljutt proklamerat problemen med laddstationer upp till Dalarna.
Så nu rattar jag en gedigen Volvo V50 som varken har kameror eller blipp-blopp så fort jag kommer, vad bilen anser vara för nära något omkring mig. Att jag på ett sätt känner viss osäkerhet underbygger bara det faktum jag redan varit inne på, hur alla säkerhetsfunktioner tar ifrån föraren dennes självkänsla över sin egen förmåga. Så å andra sidan kändes det befriande att slippa alla dessa alarm i olika tongångar som fick en att förvirrat och stressat kolla alla speglar, fönster och högt och lågt. Blev så jäkla irriterad när jag än en gång backade in till mitt gamla hem där marginalerna minst sagt är på gränsen mellan husen och bilen tvärnitar och tjuter. Jag VET att det är få centimeter till godo så ge fanken i att nita hela tiden!
Men de flesta förändringar vänjer man sig vid, ändock befriande att slippa en touch-skärm och finna reglage i form av vanliga- och vridknappar. Man vrider för att få upp värmen, inte fipplar med att pricka den lilla ikonen och dutta vidare för att höja eller sänka, måsta ta blicken från vägen för att kontrollera att man prickar rätt, fullkomligt idiotiskt.
Som tack för billånet blev det två satser kanelbullar i onsdags, en till dem och en till oss. Så det blev den kvällens middag!
Lyckliga hittade vi en ny säsong av "The great British bakeoff" som vi nu somnar till varje kväll. Jag har verkligen däckat. Förutom de galna dagarna har någon eller några av katterna fortsatt att göra av sig inomhus och kom på Plutt att kissa i soffan, som tur var den soffa som ska avyttras inom få veckor! Så en extra låda är inköpt och sand för att vår kattvakt inte ska behöva tömma varje dag. Vi har också beslutat att låta lådorna stå kvar ett längre tag för våra små att verkligen komma till ro på deras nya plats. Christer beställde en annan kattlucka som registrerar vem och när som går in och ut och då kunde vi snabbt konstatera att varken Liten eller Plutt går ut över huvudtaget medan Mini, som är den fegaste av alla springer ute framför allt under nätterna. Så vi var nog lite för snabba att ta bort lådan när vi dessutom märkte att de inte kände sig riktigt hemtama ännu.
Imorgon väntas dubbelpass i form av mitt vanliga pass, följt av kvartal och med releaseveckan väntande efter Tandådalen blir det således bara en vecka att plugga in den! Tänker att jag placerar mig i baksätet med podsen i öronen...
Efter de senaste veckorna ska det bli skönt att komma iväg!
Jamen dåså!
Skulle möta upp Lilltjejen i stan men fick be henne ta tåget till Mölndals centrum istället då jag fick vända kylaren dit för att skriva kontrakt! En ung pappa med två barn som kunde flytta in snarast gav ett bud mäklaren rekommenderade mig att acceptera. Så om en månad är detta kapitlet slut.
Mötte upp Lilltjejen, köpte snask, åkte till mitt före detta hem och matade fiskarna och vidare till IKEA för att returnera över fem artiklar vi på något sätt lyckades köpa för mycket. Jag var helt snurrig, hjärnan kaputt, hade jag precis sålt mitt hem?
Köpte med oss sushi till tidig middag innan Christers spelkompisar dök upp. Lilltjejen försvann upp till sig och jag gick lös på kartongerna i biblioteket. Så nu är alla böcker upplockade, helt i oordning bara uppställda och kartongerna från vinden genomgångna. De bjöd på en tur till barn- och ungdomsåren men roligast var att min avkomma kunde få se foton och minnessaker från mina föräldrar. Det kändes rätt konstigt att höra henne säga mormor och morfar, lite sorgligt men mest ovant. Hon hade gärna velat träffa dem, höra berättelser kring bilderna och morfars FN-tjänstgöring, förklaringarna om vilka som var på alla foton i de gamla albumen.
Mer än två banankartonger har jag sorterat ut för att förpassa till återvinningen, mitt liv i kartonger krymper mer och mer för varje flytt.
Förundran var stor när avkomman trodde sig förstå vad VHS kasetten var för något. Nej, det är inte ett som vi kallade det, kasettband, det där är VHS, för film!
Min gamla kattsamling som jag inte haft hjärta att avyttra ska ut på marketplace. Kanske finns det någon annan samlare som kan se ett extra tillskott. Några hade gått hädan under någon av alla flyttar mennnöstan konstigt att det inte var fler med tanke på hur de har skeppats under antalet decennier.
Så från dammig vind till ett hörn i garaget domineras det decimerade innehållet av fotografier och kartonger till Lego Friends. Lilltjejen har någon tanke att låta dom gå vidare till sina barn, själva byggsatserna alltså som också i sådana fall måste hittas en plats då de fortfarande ligger i hennes stora sänglådor i Balltorp. Själv hade jag någon luddig tanke på att kunna sälja dem med sina kartonger, trevligt och mycket roligare för de unga mottagarna.
Liilltjejen kopierar Liten... obegripligt hur kattskrället kan finna det behagligt att ligga på rygg på ett hårt golv med tassarna i vädret.
Otta
Somnar tidigt - vaknar tidigt, närmare bestämt runt fem. Konstigt nog börjar jag inte råsvettas som jag gjort senaste tiden, hej för klimakteriet och förundras över hur skönt det är att inte vakna i fuktklabbiga lakan. Konstigt det där att det kommer först när jag vaknar och då riktigt känner hur svettningen fullkomligen väller fram inifrån. Och det är väl bara början om jag förstått det rätt...
En annan form av vallningar hos tonåringen där humöret skiftar lika snabbt som svetten bryter fram. Arg som ett bi när hon kom från träningen till ledsen och en megatallrik kyckling kebab senare, energisprudlande åttaåring som bara ville lek-brottas på köksgolvet. Det är bara att ta ett steg tillbaka och djupandas.
På bilden har humöret faktiskt vänt och hon poserar bara för den imponerande mängden mat jag fascinerat betraktade. Annars hade jag aldrig vågat lyfta kameran.
Fotona av min lägenhet blev förstås jättebra, främst imponerad av hur de förvandlade mitt belamrade arbetsrum till barnkammare. Annonsen kom snabbt ut på Hemnet och då började det genast hända saker. Min mäklare Nima är en sådan som arbetar vardag som helg och körde privata visningar för presumtiva köpare direkt. Fick genast ett bra bud igår men fler intressenter återstår som han vill följa upp och är positiv till en försäljning innan den schemalagda visningen nästa söndag. Vi får väl se, jag vågar inte hoppas på någonting ännu.
Onekligen snyggt men inte så praktiskt eller funktionellt med kuddar och dylika glas och prydnader högt och lågt.
Ronjas säng går för övrigt fått vara ifred, men så stänger hon också dörren. Vi har inte hittat några avyttringar någon annanstans så det hamnar antagligen i lådan för varken Liten eller Plutt ser vi gå in eller ut genom kattluckan. Fast om man får välja mellan utedass eller inomhustoalett vet jag vad jag hade valt i varje fall. Nästa steg är att ta bort lådan, fortsätta hålla dörren stängd och se vad som händer.
Stack förresten ut och sprang medan dotter och sambo tränade borta på Åby respektive Frölunda. Eller lufsade snarare och fick ihop knappa sex kilometer i riktig snigelfart. Sista halvkilometern började knäet att bråka, föga förvånande när jag knappt ens är uppe och går utan sitter framför datorn hela dagarna. Axeln började göra rejält ont igår och sprang runt och letade vetekudden bland korgar och lådor utan framgång.
Lilltjejen borde börja röra på sig där uppe nu, det är fredag och jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen. C ska ha spelkväll a la Drakar och demoner så får återställa uterummet där Lilltjejens bäddmadrass ligger utfläkt på bordet i våra försök att torkas av solen.
Lilltjejen borde börja röra på sig där uppe nu, det är fredag och jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen. C ska ha spelkväll a la Drakar och demoner så får återställa uterummet där Lilltjejens bäddmadrass ligger utfläkt på bordet i våra försök att torkas av solen.
Imorgon ska hon hoppa in på en match med F15-17 och direkt efter sitt egna lags match mot Landvetter. Grannen har 80-årsfest och därefter drar vi till Stora teatern för föreställning med tema akrobatik.
Sådärja, ljuset har tänts på övervåningen, dags att börja dagen!
Ovisshet
Lyckades lite bättre med moset denna gång, mums filibabba! Helgen gick i samma tecken som de senaste veckorna. Röj, återvinningscentralen, marketplace, bära och greja.
När jag hämtat Lilltjejen svängde vi förbi så hon kunde se de tomma rummen innan stylingen samt mata fiskarna.
Avslutar söndagskvällen med att Ronja skriker att någon av katterna bajsat i hennes säng, föga uppskattat medan jag både bekymrat och en liten del skratt avyttrar och bäddar rent.
Så börjar veckan och medan jag sitter i morgonens möten meddelar en granne att flyttkillarna från stylisten backat in i huset mitt emot medan de säger att så inte skett. Jag från andra sidan stan med möten hela förmiddagen kan inte bekräfta eller dementera och kan heller inte be grannen konfrontera dem.
När stylisten är klar låter hon meddela att man inte kunnat sätta upp takarmatur eftersom det saknades uttag. Mina erhållna instruktioner var att ta bort alla taklampor, inte att det krävdes uttag, vilket alla lampor inte hade, då de kopplades direkt till kablarna. Så nu har jag ett stylat hem med nakna kablar hängandes från taket och har verkligen ingen lust att enligt deras uppmaning anlita en elektriker för att tillse dessa uttag! En kollega har blivit sjuk och frågar desperat om någon kan ta hennes klass på Järntorget för att slippa ställa in med få timmars varsel. Jag ska ändå skjutsa Lilltjejen till en föreläsning på Åby den tiden så ställer upp.
När stylisten är klar låter hon meddela att man inte kunnat sätta upp takarmatur eftersom det saknades uttag. Mina erhållna instruktioner var att ta bort alla taklampor, inte att det krävdes uttag, vilket alla lampor inte hade, då de kopplades direkt till kablarna. Så nu har jag ett stylat hem med nakna kablar hängandes från taket och har verkligen ingen lust att enligt deras uppmaning anlita en elektriker för att tillse dessa uttag! En kollega har blivit sjuk och frågar desperat om någon kan ta hennes klass på Järntorget för att slippa ställa in med få timmars varsel. Jag ska ändå skjutsa Lilltjejen till en föreläsning på Åby den tiden så ställer upp.
Min avkomma kommer hem strax efter och upptäcker att någon nu har kissat i den renbäddade sängen, så något är nu uppenbarligen fel hos någon av våra tre, det kan inte bli en tydligare känsloyttring men vi förstår inte vad då vi inte förändrat något senaste dagarna.
Hon måste strax skjutsas till föreläsningen i Åby så jag slänger in sängkläderna i maskinen, drar den tunga bäddmadrassen av sängen och upptäcker att det gått hela vägen igenom till själva sängmadrassen. Skrubbar och skrubbar tills det ser hjälpligt ut, stänger dörren och drar med oro och frustration i kroppen, dubbelkollar och inser att vikariatet är en timme medan jag initialt trodde det var 45 minuter. Det får bli 45 ändå för att inte bli för sen att hämta Ronja och kör skiten ur deltagarna som förhoppningsvis tycker det var ok ändå att missa styrka och nedvarvning för de non-stop högintensiva låtar jag valt. Skönt var det för min stress i varje fall, men orolig för vad som kan vara fel hos någon av katterna.
C har fixat middag när vi kommer hem och jag hivar bäddmadrassen ned i badkaret där jag dränker den i vatten och tvättmedel. Hur den ska kunna torka blir ett senare problem som resulterade i att den nu ligger utbredd på badrumsgolvet där jag hoppas att golvvärmen kan utföra underverk. Men vad hjälper detta slit när vi inte vet varför någon av dem visar sitt missnöje? Kattlådan är framme igen och dörren till Lilltjejens rum stängd. Är det något ytterligare fel så lär denne hitta en ny plats.
Tomt hos den enda, kaos hos den andra. C tömde ett gäng bokhyllor både i sitt arbetsrum och i biblioteket för att rensa och göra en rockad av det han vill behålla. Kassar med cd-skivor och fackliiteratur åkte ned i återvinningscentralens kontainrar under lunchen. DVD-filmer och boxar står i travar i väntan på ett försök på Marketplace. Det känns så synd och onödigt att slänga men sedan streamingens intåg har marknaden för de fysiska köpta filmerna stendött, samma sak med musiken där jag fortfarande på ett sätt sörjer min fulla banankarton med cd-skivor som jag dumpade vid en annan flytt. Man kan inte bara spara för sparandets skull.
Christers samling av LP-skivor tronar där bakom honom, mestadels maxi-singlar som de kallades då sedan hans tid som discjockey, känns ju också så fel att bara slänga. Kanske den finns en begränsad marknad för en allt mer minskande målgrupp men så ska man ju också orka lägga tiden och energin på att hitta den, för ett försäljningsbelopp som knappt är värt ansträngningen.
Christers samling av LP-skivor tronar där bakom honom, mestadels maxi-singlar som de kallades då sedan hans tid som discjockey, känns ju också så fel att bara slänga. Kanske den finns en begränsad marknad för en allt mer minskande målgrupp men så ska man ju också orka lägga tiden och energin på att hitta den, för ett försäljningsbelopp som knappt är värt ansträngningen.
Så blir det tisdag och ombudet för stylisten hör av sig och beklagar att de inte varit tydliga kring vad som gällde med takfästen. De hänger upp armaturen för det kosmetiska inför fotograferingen idag och så får jag välja om jag vill tillse att de kopplas in. Då visningar antagligen endast är i dagsljus funderar jag på att skita i det, då jag just nu känner mig rätt anti.
Väntar
Väntar på sömntåget igen. Jag har alltid varit tidigt i säng för att således dödens trött somna direkt men har insett att det ändrats på senaste tiden. Sex timmar eller mindre och jag är inte levande död på morgonen som jag då varit. Kanske något tillfälligt.
m&m's till mig och päron till honom. Han höjde TVn i sovrummet för att göra plats för de högre byråerna vi tog från mig. Jag slutförde monteringen av de sista förvaringsmodulerna till skrubben på övervåningen som Lilltjejen påbörjade samt började fylla bokhyllorna i gästrummet. Mitt matbord men numera nyblivna pussel- och spelbord har placerats bakom soffan där uppe. Inte jättesnyggt kanske men funktionellt.
m&m's till mig och päron till honom. Han höjde TVn i sovrummet för att göra plats för de högre byråerna vi tog från mig. Jag slutförde monteringen av de sista förvaringsmodulerna till skrubben på övervåningen som Lilltjejen påbörjade samt började fylla bokhyllorna i gästrummet. Mitt matbord men numera nyblivna pussel- och spelbord har placerats bakom soffan där uppe. Inte jättesnyggt kanske men funktionellt.
Började plocka i lådorna från vinden och ifrågasatte en del sparade grejer. Brevet från min syster till mitt bröllop i San Francisco fick mig till tårar medan resterande bunt av välgångsönskningar åkte i sorteringen. Sporadiska minnessaker från barndomshem och ungdomsår som man inte förmått slänga men likväl har svårt att behålla. Studentmössan känns onekligen överflödig, vad tänkte jag att jag skulle ha den till när dess syfte den där enda dagen var över? Pappas alla lappknivar jag fick för mig att behålla, nu i rejält behov av putsmedel. De är vackra och funktionella för rätt målgrupp men vad ska jag ha dem till? Schackbrädet i glas är förvisso ganska fint och minns där det stod uppställt där hemma - ignorerat. Varken jag eller C gillar att spela så nu vräks det ut på marketplace tillsammans med lite blandat från oss båda som jag fick tummen ur att publicera idag.
Fick ett skönt pass i Frölunda i vanlig ordning och kom hem till färdigvärmda lådor. Vi jobbar på att tömma min frys men också hans för att skapa plats åt det som väntar hos mig. Det där med att ha extra syns däri också...
C ändrade sig förresten gällande Tandådalen, jobbar lite därifrån istället. Således blir vi fyra då svägerskan också då är på så originalplanen har återställts, snabba svängar!
Men nu känns det som att tåget kan vara på ingång. God natt!
Ännu mera!
Hann inte fota när köket var fullt, fullt av allt jag hade på vinden! Barndomsminnen och ungdomsår, packade i smutsiga banankartonger i väntan på tillräcklig nostalgisk och känslomässig distans för att kunna slänga för gott. Christer fick äran att tippa mitt dåliga samvete i form av träkistan över kanten till containern. Kanske behöver jag hans hjälp för ytterligare grejer. Mina namnade små furustolar, varför i herrans namn har jag fortsatt att släpa med dom från förråd till vind till förråd? Pappas basker från sin FN-tjänstgöring, den orörda, aldrig uppackade kaffeserviden jag fick av mormor, matservisen "Blåklocka" med tillhörande kaffeservis som var så populärt och viktig att samla men idag i princip skänks bort av generationen som blev ofrivilliga mottagare.
De staplade lådorna har blivit ännu fler hos Christer men vinden som jag gruvat mig för att tömma är nu just det, tömt. Vi fyllde kärran med de sista bokhyllorna och de kartonger som fick plats, så behöver en vända till för det sista inför stylisterna som ska in på måndag.
Jag fruktade att det skulle kännas jobbigare att gå runt i de tomma rummen som bevittnat de essentiella skeenden för mig med min Lilltjej. Räknar jag in tiden i den andra lägenheten i området vilket jag gör, vår tid i Balltorp och brf Solhem, är det från hon var barn, till flicka och ungdom.
Likväl känns det inte så tomt som jag trodde det skulle göra och jag inser att det är min förmåga att släppa och gå vidare. Jag har gjort mitt val, det var tufft och satt långt inne, men när det väl var fattat gick jag genast vidare. Och trots kaoset som nu råder på andra sidan stan, dit jag valt att placera mina gamla bananlådor så har det känts bättre och bättre allt eftersom jag fått se mina personliga tillhörigheter komma på plats. Växten med sina avknoppningar som följt med mig från Tomtebo och studierna i Umeå, kärlekskronkarna som jag kallar keramikfigurerna jag och Johan fick i bröllopspresent av Jenny. De kallades nog något annat men tog dumt nog bort den förklarande lappen som ena hade runt halsen. Äktenskapet gick ju inte så bra, de vändes ifrån varandra men de är charmiga och oskyldiga så de kikar nu på varandra i ett av de stora fönstren i uterummet.
Likväl känns det inte så tomt som jag trodde det skulle göra och jag inser att det är min förmåga att släppa och gå vidare. Jag har gjort mitt val, det var tufft och satt långt inne, men när det väl var fattat gick jag genast vidare. Och trots kaoset som nu råder på andra sidan stan, dit jag valt att placera mina gamla bananlådor så har det känts bättre och bättre allt eftersom jag fått se mina personliga tillhörigheter komma på plats. Växten med sina avknoppningar som följt med mig från Tomtebo och studierna i Umeå, kärlekskronkarna som jag kallar keramikfigurerna jag och Johan fick i bröllopspresent av Jenny. De kallades nog något annat men tog dumt nog bort den förklarande lappen som ena hade runt halsen. Äktenskapet gick ju inte så bra, de vändes ifrån varandra men de är charmiga och oskyldiga så de kikar nu på varandra i ett av de stora fönstren i uterummet.
Hans avskalade hem har fyllts på med mina grejer och därmed känns det också mera som ett hem, mitt hem. Troligtvis än mer när vi fått vidare röjt och undan allt som nu fyller hall, korridor, bibliotek och övervåning. Insåg att vi kunde använda mina bokhyllor både i garaget och gästrummet uppe för mer effektiv förvaring och lagring. Alla mina garn- och broderilådor kan vi fylla bokhyllorna med där uppe där det nu är en salig blandning av möbler och stilar. Jag måste bara påminna mig om det där tålamodet...
När otåligheten och stressen kryper i kroppen är mina pass perfekta att ha. Äntligen är vi tillbaka i stora salen i Sisjön och fick över tjugo deltagare, så kul! Laddade med en, eller tre syltkakor som så trevligt fanns att tillgå i personalrummet. Just de där köpekakorna är banne mig bland de godaste.
C sover till höger, Mini och Liten till vänster. Han, C alltså fick tråkigt besked i veckan att han inte kan vara kvar på uppdraget hos VGR. Således måste han ut och leta nytt eftersom han inte är knuten till någon förmedlare och det är inte bara min arbetsgivare som har hårda sparkrav så får se hur det går. Att vara konsult och dessutom egen konsult innebär frihet men också risker, således har han beslutat att inte följa med till Tandådalen för att maximera kvarvarande tid och därmed inkomst. Han tycker vi ska åka ändå och jag blir lite kluven då det känns taskigt mot honom men också Lilltjejen om jag avbokar. Misstänker dessutom att det är för sent att avboka stugan.
I och med min flytt blir det också sista gången jag kan hyra den och tror aldrig att jag och Lilltjejen varit där uppe endast vi två. Nina och company, Veronica och Felicia, Anna-Karin och Marcus, Johan och hans kompis, Christer. Alltid har vi haft med oss andra så kanske mysigt med bara vi? Har ju alltid tyckt det varit mysigt när hon och jag åkt iväg på våra äventyr. Frågan är bara om tonårs-Ronja fortfarande uppskattar det längre. Vi frågade Emilio om han ville följa med men han kände sig inte tillräckligt skidvan och redan hög frånvaro från skolan efter segdragen sjukdom i höstas. Christers syster Pia var tänkt att följa med men då vi knappt känner varandra tror jag vi båda skulle känna oss lite obekväma utan honom som gemensam länk. Dessutom skulle jag bli ensam att tvingas umgås och vara social med en främling tjugofyra-sju, och dessutom känna mig sliten mellan att underhålla både henne och Ronja. Svägerskan är jättetrevlig men jag är ju som jag är.
Nej, nu är det sovdags! Konstigt att jag inte känner mig särskilt trött.
Tålamod
Man kryssar sig fram hos Christer nu...lådor och påsar och allt möjligt står överallt och jag har ingenstans att göra av det. Vi måste göra plats och för att göra plats behöver något annat rockaderas och således tar allting tid. C tycker det är ok, det får ta den tid som behövs och med den energi vi vill uppbåda medan jag får kämpa för att hålla tillbaka stressen. Liksom jag vill packa upp direkt efter en resa vill jag få undan detta nu, omedelbums, men det går inte! Jag har ingen aning om vart någonting är och även om allting nu i princip är tömt och redo för styling i mitt gamla hem, så återstår mycket bakom de dörrar och skåp som inte omfattas av styling och fotoblixtar.
Blogg.se har fortfarande inte fixat appen och deras ansträngningar för att göra det är högst tvivelaktiga, så de där snabba ibland spontana inläggen som kunnat skildra denna process bättre, uteblir nu då är mest irriterande att försöka blogga via deras webUI i telefonen.
Martin och Mattias fick rycka in i lördags för att få ned flipperspelet från övervåningen. Över hundra kilo av oformig trä och metall som ska ned för en svängd trappa, fy sjutton vilket mäck och så de kämpade! Man var livrädd att det skulle tappas och krossa killarna, bara en felvinkel och en klämd arm skulle knäckas, usch vilken dålig idé det var att placera det hos mig.
Kvar inför stylingen ska det endast finnas våra sängar, Ronjas skrivbord och hallmöblerna kvar. Allt annat ska väck, inklusive lampor.
Var tvungen att dokumentera när jag gjorde en av mina nu oräkneliga backningar fram till mitt hem näst längst in på vår länga. Så trångt är det för att inte ta i den andra längans brevlådor, elskåp ch cyklar!
För att spara pengar tog jag för första gången ingen dragkrok på min bil, så när C kommer med släpet kopplar vi loss det nedanför och knuffar det hela vägen upp och in till mig innan han sedan skohornar sig in med bilen där vi kopplar ihop dom igen. Vete tusan hur räddningstjänsten skulle bära sig åt vid en nödsituation...
Lördagens match som de vann mot BK Häckens ett år äldre tjejer utspelade sig som sagt på Förbovallen. En minut från mitt gamla hem, tjugofem från mitt nya och det kändes lite sorgset att se dem spela med min länga där i bakgrunden.
Jag får byta tid på min söndagscombat för att slippa nästan två timmars väntan efter jag skjutsat Ronja till hennes träning, det är meningslöst att köra ut till Björlanda emellan.
Jag är tacksam för elbilen nu ivarje fall med allt flängande det blir. Jag antar och hoppas att det är som allting annat, att man anpassar och vänjer sig.
Ska till Balltorp idag igen för att möta upp köpare till lite grejer.
Fullt
Fick fint besök utanför mitt nya kontor igår. Fina soliga dagar denna vecka tvingade mig köpa persienner som jag efter viss möda och frustration till slut fick på plats.
Det är kartonger överallt men har ingenstans att placera innehållet. Vi måste röja mera bland hans grejer och jag behöver röja bland mina.
I Balltorp ekar det i de så gott som tomma rummen och vi flänger fram och tillbaka till Åby för träningar, föreläsningar och Gothia-möten.
Via Jitex får tjejerna bättre pris på kort än min familjerabatt förmår så vi klämde in ett pass bland maskinerna, mysigt att köra ihop!
Femtioelva kollin drog fram svetten längs ryggen när vi skulle kvadrupelkolla att allt var med och dessutom scannats in till den femsiffriga summan. Rätt nöjd med min fredag med persiennmontering och körning med släp! Att avkomman sedan finner nöje i att montera säger jag bara tack till, hehe!
Imorgon har hon match, gissa var? Jo, på Förbovallen såklart.
Inte lätt
Januariböckerna blev tre av de beprövade och av mig uppskattade Kristin Hannah och Kelly Bowen. I "Kvinnorna" och "Den hemliga våningen" bjöd de båda på engagerade, tänkvärda, fiktiva men likväl trovärdiga skildringar om Andra världskriget ur kvinnors perspektiv. Mycket bra!
Igår blev det flippertävling där jag slutade på en hedrande tredjeplats - från botten. Christer kom fyra - från toppen, hehe!
Gillade matchupplägget där det gick snabbt med spel hela tiden utan väntan. Jag tryckte i mig en varmkorv till lunch och en stackars fralla innan det var dags för Frölundapasset. Det ser knapert ut på bokningen men rullar ändå in mycket folk och var nog närmare trettio när klockan väl var slagen, kul!
Gillade matchupplägget där det gick snabbt med spel hela tiden utan väntan. Jag tryckte i mig en varmkorv till lunch och en stackars fralla innan det var dags för Frölundapasset. Det ser knapert ut på bokningen men rullar ändå in mycket folk och var nog närmare trettio när klockan väl var slagen, kul!
Maria tar alltid massa bilder för att fånga de där oförberedda poseringarna. Jag tycker de är mycket roligare!
En av grannens tre katter har visat synnerligen intresse för de nya i reviret och spatserade glatt in genom kattluckan flera gånger så Christer nödgades till att låsa den. Så till kvällen när jag och Lilltjejen var tillbaka var det operation chipinlärning som gällde. Alla som försökt hålla i en katt som absolut inte vill bli hållen vet att det är i princip omöjligt utan blodvite - hos ägaren alltså. Framför allt när man inte kan hålla i nackskinnet eller katten tryckt mot egna kroppen. Huvudet måste in i tunneln för att luckan ska kunna läsa av chipet i nacken men till slut lyckades vi av ren tur för Liten och Plutt medan Mini får utrustas med halsband med chiphänge. Jag kan heller inte känna chipet i hans nacke som enligt veterinär kan vandra iväg lite under huden, och med hans storlek kommer det kanske inte tillräckligt långt in för att nå avläsaren.
Så han kommer ut men inte in förrän jag fixat det där halsbandet, han som dessutom har en förmåga att tappa alla sina halsband! Christer fick släppa in honom mitt i natten då han tydligen oupphörligt stod och krafsade mot sovrumsfönstret, inget tålmodigt väntande där inte som de flesta andra normala katter gör.
Innan flippertävlingen åkte jag till Balltorp och fyllde upp bilen igen då jag ändå skulle möta köpare till utemöblerna. Lilltjejen fick också efter mitt pass gå runt i våra tomma rum medan vi väntade på en annan köpare till klädstegen. Marketplace är verkligen smidigt för att både köpa och sälja, Blocket känns inte alls relevant längre.
Visningen för tre spekulanter lämnade en direkt nej och två att följa upp. Någon ytterligare spekulant har tillkommit så får se. Vi fortsätter tömma för att förbereda styling och fotografering.
Visningen för tre spekulanter lämnade en direkt nej och två att följa upp. Någon ytterligare spekulant har tillkommit så får se. Vi fortsätter tömma för att förbereda styling och fotografering.
Lördag
När jag går online igen efter mitt pass i Majorna får jag en bild av Christer. Nu kan kissemånsarna kila in och ut ur ditt nya hem!
Åkte till vårt gamla där C mötte upp för att fixa det sista på flipperspelet och tömma bokhyllorna medan jag rengjorde akvarierna. Det är en visning imorgon av min så gott som nu tomma lägenhet och i sin nakenhet ser den rätt bedrövlig ut med de gamla badrummen och trasiga tapeter i sovrummen. Man får väl hoppas spekulanterna ser potentialen och en möjlighet att fixa till enligt eget tycke. Har jag megaruskig ultratur får jag det sålt innan stylisten tar vid som inte bara lär mig att vilja bo kvar utan också betala en saftig faktura.
