En av grannens tre katter har visat synnerligen intresse för de nya i reviret och spatserade glatt in genom kattluckan flera gånger så Christer nödgades till att låsa den. Så till kvällen när jag och Lilltjejen var tillbaka var det operation chipinlärning som gällde. Alla som försökt hålla i en katt som absolut inte vill bli hållen vet att det är i princip omöjligt utan blodvite - hos ägaren alltså. Framför allt när man inte kan hålla i nackskinnet eller katten tryckt mot egna kroppen. Huvudet måste in i tunneln för att luckan ska kunna läsa av chipet i nacken men till slut lyckades vi av ren tur för Liten och Plutt medan Mini får utrustas med halsband med chiphänge. Jag kan heller inte känna chipet i hans nacke som enligt veterinär kan vandra iväg lite under huden, och med hans storlek kommer det kanske inte tillräckligt långt in för att nå avläsaren.