En golfbagsparkering utanför lunchrestaurangen. Det lilla juniorsetet syns inte så bra där intill det stora men det var riktigt gulligt. 

När jag svängde in på parkeringen kändes det som jag hamnat fel. När jag kånkade min golfbag in till receptionen kände jag mig som ett fån. Att de andra ser lika fåniga ut är en klen tröst. Jag har blivit en av dem! Eller ja, gör ett försök till det.

Hade någon grumlig idé att vi skulle stå på drivning rangens infravärmesförsedda trygghet men ack så fel. Kunde bara tacka min lyckosamma impuls att dra en extratröja innanför jackan. Käckt proklamerar tränaren att det alltid blåser på en golfbana. Jotack, vårvärmen som skymtade förbi häromveckan var lika nära som mina första övningsslag mot green. Jag höll på att frysa häcken av mig! Imorgon förutspås regn och jäklar vad jag ska klä på mig!

Fem käcka nybörjare var vi i varje fall som fick gå loss med puttern på korthålsbanan för att konstatera att även den funkade rätt väl på längden. Sedan fick vi testa tålamodet med dylika puttningsövningar. 

Läst "Grönt kort"-boken och tycker det är otroligt pedagogiskt när de använder golftermer utan att förklara dom. Fattar fortfarande inte hur poängräkningssystemet fungerar. Det är som när jag försöker mig på huvudräkning, hjärnan får akut syrebrist och dör. Det enda den kan uppbringa är irriterande grymtningar om idiotiska system som ingen (bara jag) inte fattar.

Förfrysningsskador till trots fann jag mig motvilligt nog ha lite roligt. En kombo av tjurigt trots och tillfredsställelse när man presterade bättre än sina kurskamrater. Får se vad morgondagen har att erbjuda.

Valborgsmässoafton imorgon och således klämdag till första maj. Många passar på att ta långhelg vilket kunde förklara det färre antalet deltagare. Amritha på besök från Stockholm teamade så fick en skön stämning trots att min kropp inte var riktigt med. Är i så dålig form att jag kände av den nästan timmeslånga promenaden med grannens vovve efter lunch. Operation benhärdning ska förhoppningsvis gå vidare imorgon.

Jag kör en halvdag på jobbet för att efter lunch gå första golflektionen. Vid promenaden idag gick vi längs Hills och Tollereds(?) golfklubb och det var rätt mycket folk ute på banorna. Det såg... jätteroligt ut. Verkligen. 

Efter passet var det färd direkt in till stan och Pustervik där Eva Dahlgren spelade. Avnjöt en råbiff först som var riktigt bra. Carpaccio igår och råbiff idag, jag har verkligen fått smak på rå kossa, vem kunde tro det? Absolut inte jag!

Introducerades inte bara för ny rätt utan också nya gröna grejer. Jag och Alexander antecknade för brinnande livet till Tarun och Monikas muntra överseende. Blir att komplettera de exotiska invånarna i skafferiet!

Johan tipsade om Lego Boost för Lilltjejen och när jag läste lite om det kunde jag bara inte låta bli. Verkar ju såå kul, och har nästan svårt att vänta tills hon kommer hit! De ville ta barnen till The Reef över Valborgshelgen så vi byter på tisdag istället. Därför lämpligt med golfkursen som har sina första två dagar imorgon och tisdag.

Middag och överraskningsbio i form av perfekt carpaccio och risotto och Avengers - Infinity war som var riktigt, riktigt bra. Jag älskar ju den typen av filmer så perfekt kväll!

Tuggade också igenom min första mil på ett bra tag, otroligt skönt! Varvet är ju inte långt borta nu och förberedelserna har ju varit än sämre än förra året. När jag nu inte har kilometrarna i benen är jag mest orolig för just dom. Konditionsmässigt överlever jag nog men benen lär inte hålla, framför allt knäna. Blir att sista-minuten-härda så gott det går.

Gillar hur Rickard och Jens skymtar fram i hörnen, haha! Avskedsmiddag för Janne som varit en herrans massa år på Volvo. Tror jag gick högstadiet när han började...! 

När det är Alexanders tur för torsdagsfika kan man sällan räkna med torra vetelängder. Sju bitar senare var det välsignat skönt att sedan köra sitt pass i Frölunda! Men jisses vad goda de var - för man måste ju prova allihop!

Ikväll blir det Sangathan, återträff för den indiska matlagningskursen. Denna gång är det Besan kadhi som står på agendan vilket ska bli spännande.

Med de nya reglerna för friskvård kan ju numera golf inkluderas. Inspirerad av min mentor fick jag ju ett ryck där för två år sedan då jag sprang och fyndade ett set på Blocket. Mycket längre än så räckte inte riktigt entusiasmen och grejerna har stått som ett dåligt samvete i förrådet. När jag nu kan få min arbetsgivare att stå för en kurs till gröna kortet finns liksom inga ursäkter. Att golf verkar rätt tråkigt, fånigt och i mina ögon en riktig snobb-"sport" i klass med hästpolo är fördomar jag faktiskt inte har rätt att uttala mig om förrän jag faktiskt gett det en chans.

Med denna fantastiskt positiva inställning gav jag mig ut på jakt efter en lämplig kurs. Då Christer är medlem i Torslandas golfklubb kändes det som en bra idé med rabatterat medlemspris efter genomförd kurs. Deras kassa hemsida drog ned min inställning ytterligare. Och när jag väl lyckats få tag på den så kallade "Pro:n" och bokat, så visade det sig att han och klubben inte accepterade Volvos friskvårdskuponger. Torslanda golfklubb, där 95 procent av upptagningsområdet jobbar på Volvo - tar inte deras kuponger! Med en inställning nu nere på minussidan fick jag tag på en annan kurs på World of golf. Nästa vecka kör den igång så ja, lika bra att få det gjort. Att stå och safta till bollar på en range är ju rätt ok men återstår som sagt att se om jag kan ändra uppfattning. Liksom så mycket annat kan man ju faktiskt inte uttala sig förrän man gjort ett riktigt försök.

 

Upp i ottan för den nya simskoletiden. Efter vad jag antar mycket pusslande och engagemang löste de nya tider och möjligheter när ordinarie pool havererade. Vi fick beskåda den tömda 50-metersbassängen på Åbybadet medan våra telningar knödde så gott de gick i varmvattensbassängerna. Därefter kunde vi avnjuta solen under föreningens vårstädning. Medan andra ungar hängde över telefoner eller i lekplatsen var Lilltjejen jätteduktig. Lyckan var stor när jag råkade väcka en liten padda ur sin vinterslummer vid sandlådans kant och enträgna böner följde om att hitta fler.

 

Lilltjejens längtan efter mitt projekt renderade timmar därefter med virknål i hand. Hon ryckte in och hjälpte mig klippa de oändliga antalet garnstumpar till manen och sade inte ett knyst om tom mage och sen middag. Det avslöjade hon först efteråt. För nu är den klar. Regnbågis! Mönstret hittade jag såklart efter jag färdigställt den andra "unipig":en men kände ändå direkt att jag bara måste göra denna. Så himla söt, så massor av cred till upphovsmakaren!

 

 

 

Fyra krumma ben har monterats. Skulle kunna säga att jag gjort fem eftersom jag fick riva upp det fjärde när jag vid sista maskan insåg att jag gjort fel i början...

Ett mäck att montera men nu är de på plats i alla fall.

När jag ätit min middagsportion gick jag ut i solen med virkningen, uppmanad av Lilltjejen. Hon som äter långsammast i världen satt kvar. Hon kommer ut då och då och ser varven läggas på varandra. Efter en stund går jag in och kikar hur det går för henne. Då står hon och fyller matlådor av det som blivit kvar i kastrullerna - det som jag tänkt göra när hon var klar! Hon beordrar mig att fortsätta virka. Hon diskar den tunga stekpannan och grytan, torkar dom och ställer in i skåpet. Jag har inte kollat det faktiska resultatet men det känns ganska oviktigt. Min underbara Lilltjej!

Ett litet brejk för att spela Just Dance tillsammans innan hon vill kolla film medan jag fortsätter virka. Hon vill så gärna att den blir klar denna vecka men så upptäcker hag att jag saknar en färg jag trodde mig ha i förrådet. På grund av föreningens städdag imorgon hinner jag knappast åka och köpa, och på söndag har de stängt. Kanske kan ursäkta mig den stunden imorgon.

Min parkeringsgranne ringde och frågade vad jag hade för registreringsnummer. Jag hade tydligen ställt mig på deras plats! Oops. De hade antagit att det var jag och ställt sig på min plats, men jag är nästan säker på att jag ställde mig intill min vänstra granne så jag är lur på att han ställt sig på min och så svängde jag automatiskt upp bredvid. Eller så var jag helt enkelt virrpanna som vanligt.

Världens sötaste Brorsa höll mig sällskap i badrummet igår och knorrar nu i vanlig kvällsordning intill mig i sängen. 

Min kalender har gjort en helomvändning och jag finner mig plötsligt närmast handfallen av all tid jag har att tillgå på jobbet. Jag pendlar mellan att njuta och hoppa rastlöst i stolen.

Det har varit kompisbesök och fotbollsskola i vanlig vardaglig ordning. Lilltjejen älskar verkligen sin enhörningsdräkt och man får ju nästan sötslag när hon går till skolan och man ser svansen sticka fram under jackan.

Handleden värker efter timmar med virknålen. Har startat mitt största virkprojekt och Lilltjejen är på mig att slutföra så snabbt som möjligt. Började i tisdags och kommit en bra bit på väg. Varv efter varv, runt, runt.

Det förstulna fnittret och prasslet omkring henne. Konstigt vad mycket ens övriga sinnen skärptes när man berövades ett annat. Den regnfuktiga halsduken som utestängde alla synintryck kliade vid tinningen men när hon lyfte en hand för att åtgärda det kom ett skarpt ”Rör dig inte!” och hon frös i rörelsen, såg till att känna sina händers sidor tätt ihop i den kupade form de beordrats att hålla. Det kröp av olust i henne men fann inte modet att säga något. Det hade ju varit så mycket roligare att vara där på andra sidan halsduken, där med de andra. Men nu var det hennes tur och hade det inte varit hennes idé detta? Hur illa kunde det egentligen bli? Febrilt försökte hon komma på vad hon kunde vänta sig men hjärnan var förunderligt blank, låst i att försöka lyssna sig till vad de planerade. Skulle det göra ont? Skulle det vara något äckligt? Klart det skulle replikerade tanken med en plötslig självinsikt kring minuterna innan som nu kändes förunderligt långt bort.
        ”Okej, är du beredd? Viskade en förställd röst teatraliskt, ackompanjerad av kvävda fnissande och Tuva fick göra allt för att inte dra till sig händerna och slita av sig den äckliga halsduken. När hon kände den första beröringen lyckades hon knappt hålla tillbaka ett skrik av förskräckelse, men registrerade snabbt en förvånansvärt mjuk tyngd i sina spända händer. Den gjorde definitivt inte ont, var inte slemmig eller obehaglig. Bara, konstig samtidigt som märkligt välbekant och lättnaden sköljde genom henne när hon insåg vad det var och fingrarna slöt sig om föremålet, försiktigt medan hon till de omgärdandes besvikelse log. Detta hade hon hållit många gånger i sina händer, i början försiktigt ditplacerade av sina föräldrar tills hon själv funnit modet bland de alla som kom fram på våren.
       ”En padda!”

 

Alltså, jag vet inte riktigt hur det kunde gå till, men energin har varit på topp hela veckan! Åtta pass avklarade efter en semestervecka med förkylning och frosseri. Mycket märkligt men väldigt skönt. Dessutom har vi kört minst en av bonuslåtarna utöver ordinarie men har ändå inte blivit så slut som jag kunnat bli av andra pass. Denna release är inte lika tuff helt enkelt men har vuxit på mig på musikfronten - tack vare koreografin. Team med Carina, Robert och Hillevi och releasveckan är avklarad. En nyutbildad tjej bad om att få skugga i torsdags och ska göra så igen idag för att få vanan att stå framför deltagarna. Om hon lyckas med filmningen och sedermera  licensen så kan hon ta över tisdagarna och varannan torsdag med mig i Frölunda.

Denna vecka har också våren slagit till - ka-bom, sade det med strålande sol och över tjugo plusgrader. Rena sommaren och bländade göteborgare grävde fram shortsen och dammade av grillarna snabbare än livsmedelsbutikerna hann uttala "flintastek"! Är det förresten någon som äter sådana längre förutom tonåringar med engångsgrill?

Blev några svettiga timmar och en tur till återvinningen där det var kö för att komma in. Därefter var det snabbt ombyte från snickarbyxor till klänning för Göteborgsoperan och öh, ja, Fantomen på operan. För mig som ofta lyssnat på ledmotivet redan som tonåring var det en upplevelse att kunna avnjuta de duktiga sångarnas röster från första raden. Vilka resurser! "Memory" i Cats får mig till tårar och "The phantom of the opera" gav mig ståpäls.

Och apropå Cats så har mina bekväma grå nu med det varma vädret börjat gå ut mera. När jag kom hem häromdagen mötte Gråbröderna mig på parkeringen och följde mig tätt intill hela vägen upp. En kvinna som parkerade samtidigt hälsade och kommenterade brett leende den uppenbara galna kattkvinnan. 

Medan Lilltjejen var på kalas tränade jag koreografi. De flesta kan jag få in genom att bara se på filmen men allra bäst är det ju att få köra på riktigt. Alternativlåten till nummer fyra var trixigare än jag trodde men liksom allting annat känns det bra när det sitter. Måste köra igenom den fler gånger känner jag innan släpper lös den på deltagarna. Får sedan se om jag de facto kör den men är inte särskilt förtjust i ordinarie fyran.

Kroppen kändes svag och omotiverad, inte alls pigg på den nya releasen.

Så har vi lämnat östsidan och landat hemma i väst igen. Det har varit en mysig vecka och tiden gick fort! Älskar vägsträckningen längs Vättern vilkens utsikt alltid gör mig glad. På vägen upp var den höljd i dimma men idag, perfekt! 

Tog den sista dagen inne i huvudstaden där fötterna värkte som besatt efter Nordiska- följt av Vasamuseet. Hade siktet inställt på Vasa men när Lilltjejen såg Nordiskas fantastiska byggnad ville hon dit vilket var ett lyckodrag. De hade flera riktigt bra aktiviteter för barn där vi bland annat hittade flera gömda ägg och uppnådde titel av Tidsdetektiver då vi löste vem som stulit den gyllene marsipanen. Ledtrådarna förde oss kors och tvärs genom museet vilket gav goda möjligheter att också bese utställningarna. Flera timmar senare kunde vi fascineras av Vasaskeppet och som Lilltjejen sade upprepade gånger: "Jag kan knappt tro att det är verkligt!"

Väskor uppackade, handlat, tvättat bilen och tvättmaskinen går. En lite hostig Lilltjej sitter intill och kollar på film, senare kväll då ingen simskola väntar imorgon bitti. Har själv så gott som tillfrisknat från min förkylning som jag lägligt nog fick i Stockholm. De medhavda löpargrejerna blev liggande synd nog men bättre att vara frisk nu inför nästa releasevecka. Från noll träning på över en vecka till sex combatpass på en annan. Med tanke på hur mycket mindre jag tycker om denna release finns risk att jag kommer finna det rätt tröligt... Men om inte annat får jag nöta in koreografin ordentligt.

Jag har lätt gått upp minst fyra kilo under dessa dagar! Men vem kan motstå bara åsynen av alla de olika munkarna som ligger där och bara ser så fina ut? 

Att man sedan också bakade tre sorters bakverk satte de sex munkarna i ett annat (överflödigt och diabeteslikt) ljus!

Chokladen krävde tre försök! Olika recept varav det sista slutligen fungerade - vanliga muffins. Så nej, man lyckas inte alltid när man bakar, men avfallskvarnen blev nog positivt överraskad i alla fall... Misstänkt likt blodpudding ligger försök nummer två och skäms i vasken.

Innan bakfrenzyn drog vi faktiskt och bowlade lite och undertecknad var verkligen långt ifrån sin senaste prestation. Alla barnen besegrade mig! Eller ja, som schysst vuxen ville jag ju inte trycka ned de små livens självkänsla så, ja, anpassade mitt spel litegrann. Kan man säga. Typ.

Idag blev dagens bak med Otto en Toscakaka. Så gott det är! Hade lätt kunnat äta mer än de två, tre(?) bitarna det blev. Lyckades att misslyckas med brända mandlar...jag som trodde mig fått kläm på tekniken. Morr!

Nina hade shoppat de där ansiktsmaskerna som bjöd på skratt och skeptiska avkommor. Ronja förstod verkligen ingenting, men det där med ansiktsvård inget hon är direkt van vid att se hemmavid när det vad mig betraktar räcker med lite vatten i ansiktet - kanske med tvål någon gång.

Lilltjejen fick en enhörnings-onepiece av sin snälla moster, och när hon efter att ha burit den hela kvällen också ville sova i den vet man att hon älskar den. Det roliga är att svansen går att ta loss vilket ser lika kul som brutalt ut. Självklart lyckades hon applicera det slajm ungarna fick av mig på den, så efter test av stinkande vinäger lyckades det bättre med galltvål. Min kära syster flyttade svansen inför tvättmaskinen...