Otacksam!
Denna morgon:
- Ronjaaaaa! Du har en present här nere!
- Men näääe!
- Ronjaaaa, det är en STOR present!
- Hur stor?
- Jättestor!
- Näe tack!
- Men Ronjaaa, de har ju tagit in den till dig!
- Men nähä, den är ju där nere, då är det din!
- Det står faktiskt att den är till dig!
- Det tror jag inte, katter kan inte skriva!
- Uppenbarligen, för det står här!
Oktobersöndag
Min Lilltjej är tillbaka! Hade en fikaträff med min ena PO Archana idag på Mr Cake och köpte med mig en av deras gigantiska tårtbitar. Det har blivit en mysig ritual, C sover hos sig söndag till måndag så vi tjejer får egentid när jag hämtat henne. Vi pratar veckan som gått, högt och lågt, förhörde henne inför historieprovet imorgon och fortsatte i arbetsrummet och plitade kinesiska tecken tillsammans. Veckans uppgift är nu inlämnad en hel dag till godo. Tiden går så fort!
Lilla Liten pirrar intill mig, två möss levererades under natten och en som börjat lukta lokaliserades i arbetsrummet... Det är trevligt med katter!
Ännu en intensiv vecka väntar och workshopen jag ombetts facilitera på torsdag behöver jag förbereda, lite nervös då det känns som de som tillfrågade mig har höga förväntningar.
Kan knappt fatta att jag nu är fyrtioåtta. Det låter så gammalt, så mycket äldre än jag känner mig så misstänker att jag har en rejäl femtioårskris att se fram emot.
Vad har jag egentligen åstadkommit? Vad har jag egentligen upplevt? På jobbet pratar alla om sina resor och planerade sådana till när och fjärran, sommarställen och båtsemestrar. Jag känner mig som en otacksam unge som blänger avundsjukt på kompisens alla leksaker och förbiser det faktum att jag också har men andra sorter.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Det är dock föga man kan göra åt tiden än acceptera dess faktum och framför allt inse att man inte vill slösa bort den med grämelser, bryderier eller bitterhet.
Hel(g)dag
Både jag och de fem deltagarna vid morgonens pass i Majorna undrade vad som stod på. Det fina vädret? Något event vi missat?
Svettiga blev vi ändå och jag kunde ha stenkoll på varenda en medan C körde i gymmet.
Därefter drog vi till Frölunda torg för lite shopping samt mitt livs första besök på en pantbank. Vigsel- och förlovningsringen och några andra jag fått men aldrig eller inte längre använder fick bli kontanter istället som åker in på fondkontot. Där kommer ringarna till bättre användning.
En välbehövlig brunch väl hemma och någon timme Dibbe tills det var dags för att åka ut till Eriksberg och La baracca rosa för ännu en italienskinspirerad middag.
(Tankeöverföring pågå!)
Livet och döden
En stressig vecka men vet knappt vad den bestått av. In i det sista fick jag lite jobbiga grejer att hantera, eller snarare att ta tag i när nästa arbetsvecka inträder. Fick ta med mig sista mötet ut från kontoret och till bilen för att hinna till passet där jag kände mig seg och omotiverad. Det är alltid färre deltagare på torsdagar också och då blir jag inte riktigt lika taggad. Då var det bara glädje när man kom hem och möttes av detta på matbordet invid middagstallriken!
Jag kunde i princip ta helg där och då, för fredagsmorgonen fick jag avnjuta mumsig frukost och presentöppnande innan jag letade fram något lämpligt svart ur garderoben, behändigt ibland att ha svart som sin favoritfärg på klädfronten - och körde mot Gränna.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Jag hann före storasyster och då jag förstod att det skulle bli för sent att hinna luncha innan begravningen dök jag in på en herrfrisör som både hade tid och var villig att trimma till mitt slitna hårburr. Skönt att ha det gjort!
Gränna är vackert där det klamrar sig fast mellan bergsrygg och Vätterns långsträcka vatten, och dess kyrka vacker där den liksom hela den lilla stadens centrum tronar på den sluttande marken.
Begravningar är sällan muntra tillställningar och det är inte döden i sig som tårar mina ögon utan synen av sorgen hos de närstående. Ett långt och innehållsrikt liv med en imponerande karriärresa utan andra förutsättningar än en klar hjärna och stark tro på sig själv och sin omgivning.
Det är väl bara en kvar nu av pappas elva syskon, den siste som jag fick träffa här idag innan han tillsammans med sin ene son, min kusin åkte tillbaka till Skellefteå. Det var nog för sista gången jag såg farbror Sven.
Efter det lilla fikat efteråt hann jag och min syster bara häga en kortis då jag hade en, av Christer bokad tid som väntade i stan. Men i en liten butik fick jag välja en, eller snarare två jättefina presenter som nu hälsar välkommen när man kommer hem! Söta va?
Den bokade tiden var hos "La cusina Italiana" som bjöd på fantastiskt god liten avsmakningsmeny som inga bilder gör rättvisa men vilkas axplock jag lägger in ändå för att påminnas vid tillbakablickar. Hjortfilén med sina tillbehör var i nivå med renköttet vi fick på Kebnekaises fjällstation.
Väl hemma igen hade Lilltjejens match mot BK häcken som faktiskt spelats på Förbovallen, nyligen avslutats och i förrådet hade Monica lämnat av en överraskning. Vilken uppvaktning jag har fått idag! Storasyster hade också varit via Cloettas butik och stack till mig en kasse med godsaker och merch därifrån, hoho!
C slocknade ganska omgående i sängen medan jag ville få ned dagen på pränt, men då bloggappen fortfarande inte fungerar sitter jag här framför tangentbordet och börjar känna mig sömnig. Imorgon bitti ska Majorna få sin dos av combat, skönt att det bara är lördag, att ha fått en extra dag av ledighet.
Tolv timmar senare
Nu har jag suttit framför datorn i över snart tretton timmar med undantag för en halvtimmes lunch och två middagsmackor. Man kan ju bara älska dessa back-to-back mötesdagar. Enahanda är alla dessa möten i varje fall inte med allt ifrån anställningsintervju till utvecklingssamtal och diskussioner om visumproblematik.
Igår blev det en trevlig paus i varje fall då en kollega ordnat ett studiebesök till vindtunneln. Det var många år sedan jag var där så alltid intressant med nya frågor och aspekter.
Denna gång startade de också fläkten och drog upp den till dryga 15 sekundmeter. Det var uppfriskande!
En del av mina kollegor delar inbjudningar till seminarier och nätverksträffar som andra entusiastiskt hakar på. Själv fattar jag inte hur de har tid att ens hitta dessa tillställningar, än mindre gå på dem, vilket jag ändå inte gjort av rent ointresse - men fortbildning och inspiration i all ära så tycker jag likväl att jag har viktigare saker att göra. Och bara därför har jag för första gången anmält mig till seminarie om Volvos ledarskapsutveckling som Unionen bjudit in till imorgon bitti. Inte på någon flashig lokalitet i stan, utan Volvos kontor PVH men tampas ändå med samvetet då jag motvilligt beslutade att avstå ett möte. Nu är jag i denna roll men har inte deltagit i någon annan ut- eller fortbildning utöver de obligatoriska kurserna när jag tillträdde och känner mig ibland lite osäker och fortfarande ny ibland. Känner mig ändå lite duktig som nu tar mig denna tid som jag hoppas ska komma inte bara mig utan också mina teammedlemmar till gagn.
En ny expansion har släppts till Diablo IV som vi bara hann testa kort igår efter avklarade pass och laxsmörgåsar. Skulle egentligen vilja fortsätta men orkar inte sitta mera här nu, jäkligt trött på att de inte fixar bloggappen.
Appelände
Det är faschinerande att ett tonåring tycker det är värt att lägga mer tid att tjafsa om en uppgift än det tar att faktiskt utföra den. Men det har väl mindre med själva uppgiften att göra än det faktum att de vill känna att ingen, allra minst morsan kan bestämma vad de ska göra. Man får välja sina strider, men i somliga känner jag att jag gör mig själv en björntjänst om jag ger med mig. Så det slutade med att hon klippte den förvuxna lilla plätten och sedan var det inte mer med det.
Efter slavarbetet var det middag på Pinchos för presentkortet vi vann av Pusselkampen, följt av australiensiska "Simple space" som bjöd upp till show på Stora Teatern. Publikplatser fanns också uppe på scenen och vissa inslag bjöd in till lättare interaktioner med dessa och oss närmast. De var duktiga, verkade ha roligt men inte lika tekniskt eller fysisk utmanande som några av de andra shower i samma tema vi nu sett.
Till lördagen väntade en förlustmatch mot Lerum medan jag stod vid planen intill och grillare burgare till A-lagets match mot Uppsala. Så fort våra tjejers match var klar sprang några, inklusive Ronja över för att vara bollflickor. Jitex A-lagsmatcher drar inga publikhav direkt så blev några lugna timmar inklusive förberedelser och bortstädning, plikten avklarad.
Väl hemma packade vi lite övernattningsgrejer, hämtade upp Emilio och åkte ut till Christer. Emilio skulle spela match i Björlanda idrottshall, ett stenkast från Christer så Lilltjejen föreslog övernattning där. Fixade sen middag och spelade "Ticket to ride" innan ungdomarna gick ned i biorummet och kollade på "Austin Powers", en film som alla verkar ha sett utom jag. Den verkar lika störig i samma nivå som "Dum och dummare" eller vad den nu heter som alla, framför allt killar verkar ha på sin topp tio bästa film lista. Den betade de av efter frukosten nästa dag.
De promenerade till idrottshallen och så anslöt jag senare för att vi tjejer sedan kunde åka hem för att mötas av ännu en present av det läbbigare slaget! Antingen söker någon av katterna, bokstavligt talat, större utmaningar, eller så har vi fått ett nytillkommet råttbestånd i området. Jag har lust att påpeka i vår bostadsrättsförenings FB-grupp vilken fantastisk nytta våra fyrbenta jägare gör eftersom jag vet att inte alla uppskattar katter. Med tanke på mängden möss, och nu alltså råttor som bara mina tre förpassat till nästa liv så kanske man skulle överväga donationer i nivå med Anticimex bekämpningserbjudanden.
Ja, blogg-appen kraschar fortfarande hela tiden, omöjlig att starta. Är generellt missnöjd med blogg.se men varken kan eller vill byta för att förlora alla år jag nu skrivit här.
Det är rubriker om DN-journalisten Henrik Brandão Jönssons uttalande i P4s mysprogram Söndag, där han tipsat en lyssnare att hennes pojkvän borde åka till Köpenhamn och köpa sex för att träna på att bli bättre i sängen. Programledaren kastade ut honom ur panelen efter kort diskussion och man kan ju liksom denna med rätta bli upprörd men samtidigt bara skaka uppgivet på huvudet och konstatera att det egentligen inte är särskilt förvånande att en karl kommer med ett sådant uttalande. Möjligheten att köpa sex är så utbredd - för att det liksom vilken eftertraktad produkt som helst finns en marknad för det. Finns det köpare så finns produkten, och hur vi än vill tro att dessa köpare är udda kort, stackars ensamma män eller män med böjelser de inte kan kontrollera så är de flesta just dessa vanliga Svenssons, med bra jobb, rika sociala liv med fru och barn där hemma.
Att en vad man förmodar välutbildad och i detta fall utrikeskorrespondent med många års boende i ett land där vuxen- och barnprostitution är markant som, enligt denne Henrik var just grunden för hans uttalande, är ytterligare en bekräftelse på den likgiltiga föreställning många män har kring kvinnor.
Och då man får förmoda att den breda majoriten vuxit upp i normala familjeförhållanden där man lärt sig vad som är rätt och fel, är steget inte långt till att man undrar om problemet är biologiskt. De vet att det är fel, till och med olagligt, men ändå köper de en kropp, en kvinna, blundar för det fel de vet att de gör. En inbrottstjuv vet att det hen gör är fel men gör det ändå för att hen behöver pengar eller prylar. En sexköpare vet att det han gör är fel men gör det ändå för att? Frun inte vill tillräckligt, flickvännen inte vill göra det som han vill, själva kicken för att det just är olagligt, makten i att köpa sig en annan människas kropp som man vet är i beroendeställning? Det är så banala ursäkter dessa påkomna Svenssons kommer med att den där biologiska orsaken känns närmast logisk. Vad skulle det annars vara? De kan ju inte vara sjuka i huvudet hela bunten?
Usch, blir bara arg och så full av vanmakt när jag tänker på sådana här saker. Drömde något otäckt häromnatten och när jag vaknade var uppenbarligen hjärnan inställd på hemskheter då den började föreställa mig hur jag upptäcker att Ronja blir våldtagen i skogen. Det är fan i mig bland det värsta jag kan tänka mig att hon skulle kunna råka ut för, och så är det dessutom ingenting ovanligt!
Min hjärna spann iväg kring vad jag skulle göra om det var en eller flera gärningsmän, oskadliggöra och skada dem så de aldrig skulle kunna utsätta någon för något liknande igen. Det var en sten och krossade vitala delar som ingick, tills jag insåg att de inte förtjänade mina skattepengar på den komplicerade sjukvård de skulle behöva samt skämt till fängelsestraff de möjligen skulle kunna få, så efter jag tillsett att de lidit ordentligt, bönat, bett och besvurit sin ånger hade jag slagit ihjäl dem. Klart värt fängelsestraffet där skulle jag konstatera och erkänna det biologiska motivet, modersinstinkten att skydda mitt barn.
Ibland kommer tankar som dessa över mig, uppfyller mig med sådan skräck att det krävs all viljestyrka att mota bort dom. Som nu.
Styr över till något annat, något trevligare, jag kan inte göra något ändå, inte skydda mitt barn mot allt. Så tänker på bullar. Kanelbullens dag som vi firade på lördagen istället för fredagen då det inte fanns tid. Klev upp och satte degen på jäsning för att snabbt baka ut och grädda medan frukosten intogs. Christer åt ingen frukost alls utan sparade sig till bullarna. Åtta stycken! Att ens bakverk uppskattas gör en alltid glad, och finns det något godare än nygräddade kanelbullar med ett kallt glas mjölk?!
Dagens fångst
Lunchade med fina Jennie och besökte samtidigt deras lilla men väldigt mysiga kontor beläget mitt på Avenyn. Konsultföretag och deras flashiga kontor alltså...
Uppdaterade varandra om ditten och datten över väldigt moderna varianter av sushi på Evolushi, "contemporary sushi" som tydligen skulle förklara det fyndiga namnet. Inne i stan gäller det att sticka ut för hur skulle man annars komma på Västerbotten-maki? Udda men likväl gott.
För att slippa stressa tillbaka kunde jag ockupera ett av deras mötesrum för dagens resterande möten.
Deras badrum, konsultföretagets alltså, var lite kul på det sätt att de låtit sina anställda och besökande gå bananas, som en gästbok på väggarnas klinker.
Kanske inget man skulle göra hemma men kul som sagt på ett kontor som liksom sushirestaurangen måste hitta sätt att sticka ut. Att ha kontor optimalt för förfester tillika afterwork med sitt centrala läge är ett annat.
Det har hänt något med bloggappen som kraschar hela tiden och webbversionen i fånen tillåter inte mina bildmontage. Så det blir hela oklippta stora bilder på gårdagens och dagens fångst!
Tänk dig hur du halvsover på morgonkvisten innan larmet går, du är varm och täcket har glidit halvvägs ned mot golvet. Plötsligt känner du något litet men skarpt ilande snabbt upp över din uppåtvända handflata och handled. Det var den lille gynnaren högst upp och mitt tillstånd från halvsovande till klarvaken gick snabbare än den hann sätta ytterligare en tass
på min hud!
Den store var tack och lov avrättad och levererad nedanför sängen på Christers sida. Ren tur att han inte satte foten på den när han klev upp i morgonmörkret! Fick honom att lägga den på hallgolvet för min storleksreferens...
Trevligare var föreställningen av Carmen på Göteborgsoperan även om Lilltjejen var sur som ättika. Först framåt tredje och sista akten töade hon upp och gav slutligen betyget sex av tio på hemskaste-upplevelsen-i-livet-skalan. Kanske inte är så många trettonåringar som faktiskt uppskattar en över tre timmar lång opera på franska. Föreställningen hade blivit framflyttad så nu landade den så vi får två kulturella kvällar samma vecka.
Hon gick till slut med på att följa med på morgondagens cirkustemaföreställning på Stora Teatern men misstänker att det är främst för att vi ska käka på Pinchos innan.
Nu ska hon vara på väg hem från Emilio som jag misstänker följer henne åtminstone en bit på vägen. Han är riktigt gullig och uppenbart väldigt kär i henne. De har ju hängt ihop riktigt länge nu vilket inte brukar vara så vanligt i denna ålder.
Njäe
Avslutade Ninnis serie med den lätt irriterande Magdalena som huvudperson. Snyggt tillrättalagt rundade hon av i varje fall så man lugnt kunde lägga den till historiken.
Det luktar suspekt i sovrummet. Eller suspekt likt en mus som ligger och skrumpnar någonstans men efter allt letande återstår endast bakom garderoberna, fem sammanfogade blåvalstunga garderobseländen! Tänk att något så litet kan ge upphov till sådan odör.
Hundis har fått operera bort ett öga efter en längre tids problem och ska nu vara hos oss i tre veckor.
Sedan jag lämnat min avkomma till sin träning anslöt jag till C i Frölunda och ett fyrtiofem-minuters cykelpass. På min andra sida fick jag Margaretas man och under röven sadelskyddet som skulle ge lite mjukare underlag för min kinkiga bakdel. Det
hjälpte föga och spinning är fortfarande inte roligt någonstans, men svettades i varje fall trots att jag fuskade både till och från.
Hann klämma in en knapp timmes shopping med min avkomma innan våra träningar. Hon behöver vanliga normala kläder, vinterskor och vinterjacka. Alla kläder som det inte står Jitex eller Änglagårdsskolan på, eller inte är mysbyxor och huvtröjor går fetbort
i hennes värld och varje sällsynt försök till shopping är en gemensam plåga. Grinigare unge får man leta efter och alla tänkbara förslag ratas.
Till slut accepterade hon det som väl närmast kan likna myskläder men också hyfsat normala icke-träningsaktiga från Gina Tricot, om det nu är så butiken heter. Halleluja.
Nu återstår det att hitta höst, tillika vinterskor som inte är gympadojjor!
Var också på mammografi under eftermiddagen. Snabbt som sjutton gick det, in, av, plattas ihop, höger, vänster, fram, snett och så på och hej då. Tog det ens fem minuter? Som tur var hade sköterskan eller kanske snarare röntgenfotografen varma händer.
Liten på min vänstra sida, en slumrande C på min högra och en enögd hundis därefter. Sedan en mus någonstans som ligger och stinker…
Söndagstidigt
Tror klockan inte var mer än kring nio när jag slocknade framför baktävlingen på Netflix. Således är jag nu klarvaken i ottan och ser mörkret ersättas av gryningsljus i takt med Christers andetag.
Det var oroväckande himmel när jag rattade mot Majorna igår men fick ett bra gäng morgonpigga deltagare och nya koreografin genomfördes nästan felfritt. Fick ett svettband av gulliga Emma som hade två! Det var få klubbar som hade engagerat sig extra
inför hundra-release-jubileumet men hon hade besökt några och lyckats få lite merch.
Ja, jag kör med cykelhandskar då det är perfekt anti-glid när man ska ned och köra armhävningar liksom dra svetten ur ögonen. Jag svettas som en gris redan efter uppvärmningen!
Den mörka himlen svepte förbi och klarnade upp men rejäla vindar ute på Björlanda kile. Känns skönt att varken jag eller C har något intresse av båtar, allt jobb de kräver för att inte säga kostnader. Men det är vackert där de ligger, faschinerande i
sitt antal och nästan spöklikt ljud som skapas när vinden sliter i segelbåtarnas alla master och linor.
I boken jag för tillfället lyssnar på har ett äldre par föräldrar mördats och de efterlevande barnens tolkas på olika sätt. Det är många känslor och scenarion i de fiktiva berättelserna jag kan relatera till men detta är ett av undantagen. Jag
finner mig själv känna irritation och otålighet när den vuxna dottern bara gråter dag efter dag, herregud de var ju gamla och modern till och med dement! Det är meningar om hur de är borta för alltid, aldrig kommer att komma tillbaka, hur
hon saknar och behöver dem. Jisses så melodramatisk och självömkande man kan bli!
Visst inser jag att mina preferenser är rubbade, störda av min obefintliga relation till mina egna föräldrar där döden var en lättnad och befrielse av den skuld, plikt, ilska och sorg som varje av de fåtalet interaktioner medförde.
Så jag kan till viss del förstå min otålighet för de i mitt tycke överdrivna sentimentaliteterna i boken. Men det gör de inte lättare att uthärda.
Fredagstacos
Det var information overload men ändå en rolig och intressant dag enligt min avkomma. Ett litet intresse för design uttalades också medan vi rullade hemåt genom regnet. Det visade sig dessutom att jag arbetade som VD i "VD-huset"
när Ronja fått frågan vart hennes förälder jobbade! En sådan där konsult var jag tydligen också, haha! Den stackars gruppledaren måste ha undrat, och jag som ändå försökt förklara för henne då jag misstänkte att frågan kunde komma. Men hur förklarar
man egentligen vad jag gör? En minichef på IT-förvaltning, vad innebär det egentligen?
Så VD-konsulten och hennes ohängda avkomma åkte hem för att kort därpå åka iväg igen, med en ombytt sagd minikopia till fotbollsträning. Snart dags att hämta och därefter blir det att inta den förberedda fredagstacosen som hon ville inta
med oss innan jag skjutsar henne till Lindome.
Fattar inte riktigt vart denna vecka tog vägen men med tanke på hur trött jag känner mig har det antagligen gått en hel sådan.
Sova störtloppsstilen
Min Lilltjej är här! Imorgon är det "Bring your daughter to tech day" , ett initiativ hos R&D för att locka fler tjejer till mansdominerande yrken. De får besöka utvecklingsavdelningen och testlabben, testa och känna så jag är riktigt
avundsjuk. Hade jag inte haft min mentor Sven hade den delen av företaget fortfarande varit helt okänd för mig.
Så min avkomma har fått ta ledigt från skolan för heldagen hos min arbetsgivare och kom således till mig efter sin träning medan jag var på min.
Vi fick ju lyfta fram jubilaren och sjunga för grymma Birgit! Undrar hur länge jag själv kommer att köra? Det är ju som sagt inte lika kul att vara deltagare som instruktör…
Planen var att vi skulle titta på "Inside out 2" och då klockan redan var mycket orkade jag inte fixa middag vid spisen. Hej latmansmiddag!
Blåsigt
Var nog deltagarrekord i Sisjön igår, riktigt kul och många ställde upp på bild också! Låtarna jag körde satt som tur var och då börjar man inse hur tuff denna release är men högt tempo och snabba explosiva kombinationer.
Jag och C brukar skicka svettisar till varandra efteråt och han tar ofta med instruktören på sina, men igår dök ett nytt men bekant ansikte upp, Micke som är min stammis Margaretas man, haha! De är supermysiga och trevliga och världen är så liten att
han vid ett av mina pass kände igen Birgit då han en gång i tiden varit hennes chef!
Så ja, han har varit med en del på mina pass också men liksom Christer föredrar han spinningen. Jag var ju inte långsammare än att jag högg Margareta för min returnerande svettis!
Så ja, han har varit med en del på mina pass också men liksom Christer föredrar han spinningen. Jag var ju inte långsammare än att jag högg Margareta för min returnerande svettis!
Utanför verkar företaget ha någon form av event men höstvädret bjuder inte in till mingel och utforskande då rejäla vindar och regn emellanåt sliter i tältdukarna. Efter många turer huruvida vi ska försöka få hela ena teamet till Bangalore kommer vi nu
försöka få några få hit istället. Stackarna kommer verkligen få se Sverige från sin sämsta sida.
Många av medlemmarna i Indien är sjuka dessa månader då regnperioderna härjar och temperaturerna således går ned, ned till kyliga 20... Undrar hur många som dukar under medan de är här då!
Huvudvärk
När man bakar på beställning får man säkra sina föredragna smaker bäst det går. Har aldrig någonsin gillat kokos i dess fasta form, torrt och läskigt i munnen!
Releasen igår gick bajs rent ut sagt. Redan i uppvärmningen missade jag hela sekvenser, men deltagarna var lika tålmodiga och glada ändå. Kanske för att jag mutade dem med choklad och läskeblask release nummer hundra till ära. På tisdag får jag back-up
av My i varje fall så jag kan snegla på henne när hjärnsmältan sker.
Känner mig lite seg, omotiverad, som jag uttryckt tidigare kanske jag borde använda den där tidbanken och checka ut en vecka och bara vara. Helst hade jag nog velat åka bort tror jag. Denna vecka är min Portugalvecka men eftersom jag hade en trolig hyresgäst
fick ekonomin gå före, att slippa årsavgiften är onekligen en lättnad, men visst hade det varit underbart att vara där nu. Men när jag tänker på vart jag skulle vilja vara förefaller fjällen minst lika lockande som en solstol. Höstfärgerna som
exploderat över det öppna fjällandskapet har jag upplevt allt för sällan.
Kalas och inspiration
Min stammis Birgit fyller åttio år och ville så gärna att jag kom till hennes firande. Åttio och kör Body Combat med den äran, hur coolt är inte det?
Jag var lite tvehågsen som jag alltid är för tillställningar av detta slag och skulle ju dessutom behöva tillse en present värdig en åttioåring från min ansträngda plånbok.
Kom fram till att låta rätt stå före det egna som det samvetsmässigt också indirekt blev, och med facit i hand kändes det som rätt beslut.
Firandet tog plats i Onsala där äldste sonen bodde i ett fantastisk hus som gav mig inspiration till hur jag skulle vilja ha det i mitt hem. Den där vanliga känslan av "Så här vill jag ha det, men har ingen aning om hur man åstadkommer det". En enplansvilla
med öppen planlösning, ganska avskalad inredning i de färger jag gillar. Inbjudande att bara slå sig ned i anslutning till köket och uterummet. Smart med spröjsade glasdörrar till sovrummen för att öppna upp och eliminera korridorkänsla.
Riktigt snyggt med walk-in skafferiet bakom glas, men det förutsätter de stängda dörrarna för tråk-konserver och öppna flingpaket medan dekorativa korgar med exklusiva ostkexförpackningar och tjusiga glasflaskor för oljor och vinägretter
konstfullt arrangerat på de öppna hyllorna.
Sonens fru älskade inredning så då blir väl också resultatet därefter.
Hennes familj och barnbarn med respektive var alla väldigt trevliga, hennes yngste son och jag kände igen varandra från NW där han jobbat som personlig tränare många år.
Medan jag frossade i buffé och tårta var Lilltjejen på Åby och jobbade under Jitex A-lagsmatch.
Idag ska hela nya releasen sitta och måste ta min runda med röjsågen dessförinnan. Känns bra att vara uppe tidigt och jobba lite samt färdigställa inlämningsuppgiften i kinesiska. Handen värker av att skriva alla tecken om och om igen.
Lifehack
Det dyker upp många så kallade "lifehack" i mina sociala flöden, tips som ska lösa vardagsproblem på löjligt enkla vis, en del fullkomligt värdelösa och rent av knäppa, som att spänna fast ett glaslock över ansiktet med hjälp av en huvtröjas åtdragna
huva för att slippa gråta när man hackar lök. Gråta lär du göra ändå åt din egen dumhet när du av den skymmande imman skär av dig fingrarna.
Men en del andra kan ha en poäng, som det jag testade för att torktumla Lilltjejens fotbollsskor. Att tillägga stinker de fortfarande trots två omgångar i maskin med ättika, men att hänga dem med snören som kläms fast i dörren fungerade riktigt bra!
Man kan ju tycka att jag kunde ha testat det innan jag beställde den där specialkorgen från Bosch, men gick smidigt att ångra köpet.
Medan avkomman var på fotbollsträning passade jag på att gästa en kollegas pass på Backaplan, köra igenom nya koreografin. Dock var det bara 45 minuter så styrkan och nedvarvningen, som jag inte pluggat alls, var bortplockade.
C är hemma så vi tjejer har hängt med varandra och pratat hela kvällen medan vi gjorde våra läxor. Spanska och fotboll för henne och kinesiska för mig. Det är synnerligen knepigt att gneta de där tecknen, komma ihåg streckordningen och hur de ska dras.
Tonårshormonerna har kommit med mycket tankar och snabba humörskiftningar. Hon är ledsen och arg för att vi är skilda, att pappa är störig, att jag är störig och ja det mesta är störigt. Jag låter henne vara ledsen, låter henne gorma, orera och utmana, väntar
ut henne, säger att hon är världens bästa och mest underbara dotter och hon tror mig inte. Sedan pratar vi, om högt och lågt, allvar och flams.
Jag har fått en försmak av den där kniveggstunna balansgången över det humörstormande havet och kan bara hoppas vi kommer hyfsat helskinnade över till andra sidan!
Höstsol
Genom persiennerna ser jag en klarblå himmel och rönnbärstunga grenar. Det är höst.
Lilltjejen är entusiastisk över det som ska bli hennes rum hos Christer, så igår åkte vi ned till närliggande Happy Homes för att kolla på tapeter, något hon kom fram till att föredra framför en målad fondvägg. Det är överväldigande att se utbudet från alla olika leverantörer men hon hade en ganska klar uppfattning om vad hon ville ha och sorterade relativt snabbt ut sitt val. Resten ska målas vitt och är det inte fashinerande vilken osannolik mängd av vitt det finns?
Två rullar beställda och det vita blir "kokos", inte "lammull", "bomull", "äggskal" eller "dimma"...jisses. Det är sådant här jag verkligen inte klarar av, tycker är lika roligt som nageltrång. Man vet ju inte hur det kommer att faktiskt se ut när det är på plats, omöjligt att få en uppfattning och så ska det rimma med gardiner och möbler, och hur ska man möblera? Ett litet sovrum, fine, men ett uterum som är större än hela min nedervåning? Och ett "bibliotek" som jag vill ha både mysigt och funktionellt för TV, spel och pussel, som idag är mörkt och murrigt och jag endast vet att jag inte vill bibehålla?
Jag antar att det är dessa lägen man önskar man hade en stor kompiskrets av amatör- eller ännu bättre, proffsdesigners som förtjust skulle erbjuda sina tjänster...
Söndag
Ååh vad skönt det är att kroppen är tillbaka! Gött gäng som vanligt som fick svettas till min mix för sista gången. Nästa söndag är det nya releasen så nu är det bara att trycka in alla låtarna.
Hämtade min Lilltjej efteråt som kom tillbaka från deras cup i Norge, nöjda med sina dagar trots att hon inte fick spela och utslagning i kvartsfinal. På vägen till Johan där hon skulle packa om fick vi syn på en igelkott vid vägen som stressade
längs en tomts höga cementerade kant. Lustigt nog rullade den inte ihop sig när den plockades upp, så söt! Det var flera år sedan jag såg en igelkott!
Testade ett nytt spel av samma skapare som "Architects" som jag tyckte var roligare. Lite mer aspekter och tog lagom lång tid där det andra går enligt mig för fort. De tre omgångarna vi körde igår tog nog inte ens en timme.
Vaknade med huvudvärk, en konstig huvudvärk där också hårbottnen smärtade. Tycker det är så underligt att jag ofta har värk på morgonen. Oftast går den över eller lättar under förmiddagen men denna kväll är den nu tillbaka och jag tycker allt att
jag druckit tillräckligt efter passet. Störigt.
Överlevde
Hostan så gott som borta så körde Majorna i morse, första passet på nästan två veckor men gick över förväntan. Benlåten fixade jag inte ordentligt och var duktigt slut efteråt men känns så skönt att köra igen!
Efter ren rejäl brunch åkte vi till Ikea för uppslag till uterummet, soffa och fåtöljer som nog blir bra.
Från den trettiogradiga värmen har hösten ramlat över oss. Lika klart och vackert väder men endast sex grader senaste morgnarna.
När solen kommit upp blev det dock tillräckligt varmt för oss att avnjuta på terrassen.
Höjer blicken över huvudet och betraktar den invasiva Parksliden som frodas utanför tomtgränsen. Slumrar, läser och lyssnar på ljudbok tills solen sjunker och temperaturen med den.
Nya spelet Architects går otroligt fort så förlorade vid bäst av tre omgångar innan tillverkning av middagsdumplings tog vid. Skönt att bara vara.
Höhöhö!
Christina har fått lårbenet avsågat och hela konkarongen kring höftleden utbytt och nagelfarnad men loggar in på våra möten mindre än en vecka senare. Från sitt sängläge påpekar hon den osmickrande vinkeln och vi som goda kollegor tävlar genast om
bästa, eller kanske flesta dubbelhakorna vi kan uppbåda!
Satt i möten hela gårdagen inklusive kvällen då det skulle tjötas cykelförråd, skrivelser och budget. Christer som åter förärar en med sin närvaro smög in med en påfylld Muminburk! Blev sedan en tidig kväll tillsammans med House.
Idag fyller Liten två år! Så liten med ändå den tuffaste av våra tre med världens lenaste päls.
Jag slemmar och hostar ännu så My räddar mina Frölunda fighters men på lördag ska jag banne mig vara tillräckligt frisk för att köra.
Peppa
Det hette visst Peppa Pig, haha! Det är synd att de pratar så fort, kan de inte säga orden långsamt ett i taget?
Lilltjejen fick åka till Johan så de får i alla fall två dagar innan hon åker till Norge. Vi hostar och snorar fortfarande och jag, tja, att jag ligger i sängen framför Peppa Pig halv sju på kvällen säger kanske en del. Slutar det alltid med att
de lägger sig ned och skrattar!?
Slemmar på
Idag grattar vi min gudson som fyller hela sjutton år, hurra!
Vi snorar och hostar och Lilltjejens temperatur går upp och ned. Lunchlådor har dominerat lunch och middag då orken saknats, men min Lilltjej är likväl vid hyfsat gott mod i varje fall. Att hon fick ta av gipset igår var en stor lättnad och nu är det tumövningar som gäller tre gånger per dag i tre veckor. Jag hamnar framför Papa Pig på kinesiska och lyckas snappa upp något enstaka ord här och där. Kursstarten känns bra när jag är tillbaka på Högskolan Dalarna med tydlig struktur, ordentligt material och uppgifter nästan varje vecka. Göteborgs universitets nybörjarkurs var tyvärr rena skämtet.
Jag är tillbaka på jobbet men hjärnan känns långsam och när sista mötet var klart efter halv fem var jag rätt mosig. Ändå skönt att kliva ut i regnet och tillsammans åka till Christer för att mäta och diskutera hennes blivande rum. Han höll sig på behörigt avstånd och snart åkte vi tillbaka till Mölndal för en sväng på Ikea för inspiration och idéer. Vår energi tog dock snabbt slut och det blev middag i deras avfolkade restaurang istället innan den stängde och väl hemma däckade vi båda två.
My tar hand om mina combatanter i Sisjön idag medan jag är ett under av självömkan, trött på hostan och tröttheten. Natten vaknade jag inte bara av mina hostattacker utan också av Mini som kom in genom luckan och jamade som en besatt, vilket brukar betyda att han har med sig en present. Denna gången, mig veterligen för första gången, tuggade han dock i sig den nedanför min säng så jag fick avnjuta varje liten krasande detalj. Vad hade jag att se fram emot några timmar senare? Främre eller bakre halvan, utsmetat blod? Och var skulle jag hitta det? På mattan, överkastet?
Ålade mig ur sängen på Christers sida där jag säkert visste att jag inte hört de omisskännliga ljuden, kisade mot ljuset och särskådade de förväntade nattamatsresterna, men ingenting, inte en svans, inte en bloddroppe. Rätar på mig för att lämna rummet och noterar något bakom dörren. Rent och prydligt ligger något som ser ut som en, tjocktarm? Trevligt. Antar att den inte smakar så bra.
Trettio
Kör ner Lilltjejen till Åby för att se på lagets match mot IFK. Under tiden kompletterar jag på Ica Maxi, går en nödtorftig tur med dammsugaren och viker tvätt. Jag flåsar som en astmahäst och sätter mig i den solvarma bilen i svettfuktig tröja för att
hämta avkomman. När jag jobbat mig upp från parkeringen och in från den trettiogradiga utsidan svider ögonen av trötthet och Lilltjejens lunch blir en mikrad låda. Jag knaprar en morot och håller henne sällskap medan tvättmaskinen går. Vi turas om
att snyta oss. Hennes energi är det dock inga större problem med, en repris från igår pågår månne då hon vill till lagets andra match mot Lindome.
Själv lägger jag mig i sängen vid varje möjlighet och gruvar för morgondagens arbetsdag. Mår jag såhär får det nog banne mig vara.
Segt
Jag begriper inte riktigt hur min rygg är funtad som skriker av smärta om jag ligger i sängen en extra timme men efter tre dygn inte känns värre än efter en genomsnittlig natt, värkande och lite stel.
Febern har som sagt gått ned men termostaten känns ur lag. Svettas som en gris ena stunden för att i andra kännas helt ok. Låter mer som klimakteriet.
Huvudet känns luddigt, tryckande och tankarna går långsamt, både mentala och fysiska energin har havererat. Flåsar som en hund av att gå till eller från bilen och har inte haft sådant här uppehåll från datorn sedan bilsemestern. Blotta tanken att
döda ett monster eller ens blogga från datorn känns utmattande. Skärmtiden på mobilen har gått ned för att istället serieknarka Sense8 på Netflix. Eftersom jag sett den förr är det minimal ansträngning.
Krafterna ger jag till min Lilltjej vilkens förkylning verkar få ett ojämnare förlopp vad febern beträffar. Snorig och eländig men feberfri och full av energi under gårdagen så vi åkte och tittade på Emilios innebandymatcher i galet varma idrottshallar.
Korta matcher där jag försökte hålla mig på behörigt avstånd från hans oberörda och mycket trevliga föräldrar och däckade i sängen mellan körningarna.
Till kvällen kom febern och hon kroknade ihop medan jag trugade i lite så kallad middag. Hon höll nu med om att hon kanske skulle tagit det lite lugnare ändå.
När jag nu varit uppe med termometern i högsta hugg har hon gått ned igen till de strax under trettiosju som hon brukar ligga på. Jag har ställt in mitt pass, Christer kommer hem från sin spelhelg i Norge, där han vann en tävling! Så det var ju rätt vältajmat
att vi stökar av denna infektion nu, men han borde kanske hålla sig borta någon dag till för säkerhets skull. Men ännu bättre överstökat medan Lilltjejen har gipset och ändå inte kan träna och dessutom hinner bli frisk innan hennes Norgeresa
med laget på fredag.
När jag satt med svetten klibbande mot tröjan och tittade på innebandyn insåg jag hur kul det är och att jag faktiskt saknar den lite. Har alltid bara spelat för skojs skull, med kompisar under gymnasiet och med Johans gäng där borta på Hisings-Backa.
Aldrig organiserat i förening men regelbundet varje vecka träffades vi på kvällarna och lirade där i en av Strömbackaskolans småsalar, det var kul!
Lämnat över
Tji fick jag när jag trodde det var allt där igår morse. Checkade faktiskt ut från jobbet och kände mig allt risigare och men tog de två bokade intervjuerna på eftermiddagen, kravlade i och ur sängen. Varmaste septemberdagarna i
mannaminne med uppåt trettio grader som jag tillbringat fullt påklädd i mörklagt sovrum under dubbla täcken och filt. Den förhatliga febervärken knockar mig alltid men Lilltjejen var fantastisk och pysslade om mig innan och efter skolan, testade
tempen på mig och fick 39,5.
Lika tung som febern lägger sig, lika stor är lättnaden när jag vaknade upp denna morgon och kände hur den hade gått ned. Svag som en kattunge och en hosta som tagit vid men knoppen hyfsat tillbaka. Då kommer Lilltjejen ned och konstaterar att hon har
ont i halsen.
Så medan värmen kokade på utsidan har vi betat av Deadpool 1, 2 och Bilar 3 som jag av någon anledning inte sett men var riktigt bra.
Fått tillbaka aptiten något men Oreo-glass-röran smakade inte som jag hoppats.
Blir ingen kvartal för mig imorgon men får se om kroppen svarar för söndagspasset där jag inte har fått någon respons på vikarieförfrågan. I värsta fall måste jag ställa in vilket jag hatar.
Hoppas inte min Lilltjej ska gå igenom samma process som jag men verkar tyvärr gå åt det hållet. Har vi tur passerar det lika hyfsat snabbt som det nu ändå verkar för mig.
Självömkan
Lite halsont under dagen blev märkbart värre under kvällen medan jag slapp-läste i fåtöljen. Däckade i sängen med rakblad i halsen och hosta som gjorde mig grinfärdig. Lilltjejen pysslade om mig och väntade in tvättmaskinen hon kört igång medan jag
slocknade.
Dålig sömn med frossa under dubbla täcken som till morgonen övergick till svett så hoppas detta ska vara snabbt övergående.
Möttes av lappar på datorskärmarna och en i köket intill ett glas med en Iprentablett. Jag har verkligen världens finaste unge!
Tre så lika men ändå så olika med det gemensamt att de inte gillar att bäras. Vi fick lägga om gipset i måndags då det gett efter och hon kunde röra tummen. Nu har hon ont men enligt Närakuten ska det likväl inte vara hinder för att ta bort gipset
enligt plan på måndag. Nu hoppas jag bara att hon inte blivit smittad med tanke på hennes Norgeresa med laget nästa helg.
Igår fick jag knö ut till Lindholmen och Geelys flådiga kontorsbyggnad där vi har en våning. Det var halvdag för oss ATM:er och inför den planerade frukosten kollade Anna av eventuella allergier. Typ koriander tyckte jag varpå de sedvanliga för och emot
följde kring denna vattendelare.
Sedan tyckte jag allt att en öppen fråga medför öppet svar!
Och se, ibland slår önskningar in!
Nu ligger jag här med glåmig blick genom svidande ögon, såriga luftrör och semi-tät näsa och tycker synd om mig själv. Utanför är himlen blå och temperaturen redan på väg över tjugostrecket. Värmerekord har slagits och fler lär det bli enligt
prognosen. Högsommarvärme i september.
Egen vrå
Organisationen Borätt utser Sveriges bästa Brf-Styrelse och vår ordförande nominerade oss, som nu har blivit utvalda till en av de sex finalisterna. I och med detta ombads vi att skicka in en bild på oss, vilket blev liggande i skräpkorgen varpå vi i sista minuten fick samla ihop den del av styrelsen som var tillgängliga emd så kort varsel. Jag imponerades av Maria som gjorde våra flertalet försök från den mjuka gräsmattan i klackar. Lite kul ändå!
Apropå bostad så fick jag ett bryt under helgen när min uppenbara oro för vårt gemensamma boende bubblade upp och spillde över. Är min självständighet och behov av egen trygghet så stor? Rädslan för att ge upp mitt egna och gå in i Christers som de facto är det ekonomiskt bästa alternativet, är fundamental och oberoende av hans historik. Jag älskar känslan av mitt egna, eller tja, som egentligen är bankens om man ska vara krass men ändå. Och rädslan för att jag aldrig kommer att kunna känna mig hemma i hans hus där ute långt bort ifrån allt. Då tycker han att vi i sådana fall kan sälja och söka nytt gemensamt, men varför kan vi inte göra det nu istället? Kasst ränteläge, allt som måste fixas i hans hus för att få det säljbart, och tanken att bara tömma stället gör mig trött.
Han tycker jag bara ser hinder och problem, det kanske jag gör, ursäkter för den där stoltheten och självständigheten jag värnar med näbbar och klor. Samtidigt vill jag ju att vi ska leva och bo ihop och så är ångestkarusellen igång. Jag måste bara bestämma mig, våga språnget där det känns som jag ger upp och offrar allting och inte han. Men det gör han också på ett sätt genom att ta in mig i hans domäner, låta mig kräva förändringar, stora förändringar som i princip inbegriper vartenda rum, förändringar han säger sig vara villig att göra. Och så kanske det inte ens räcker!
Ibland och endast när jag står där i hans kök eller befinner mig på terassen kan jag få en känsla av tillförsikt av att bo där permanent, kanske för att jag var med vid renoveringen av köket, kanske för att jag på terassen faktiskt inte befinner mig inuti huset.
Ibland och endast när jag står där i hans kök eller befinner mig på terassen kan jag få en känsla av tillförsikt av att bo där permanent, kanske för att jag var med vid renoveringen av köket, kanske för att jag på terassen faktiskt inte befinner mig inuti huset.
Kan jag inte bara förlika mig med hans synvinkel, att det bara är ett hus? Att inget hus är perfekt men att man får göra det till sitt. Då kommer jag gnällandes med i-landsproblemet att jag hatar inredning. Jag avskyr blotta tanken på att välja färger, gardiner, möbler och allt det där som jag faktiskt har ganska klar uppfattning kring men inte klarar av att åstadkomma själv.
Har nyligen haft mitt avstämningssamtal med min chef där vi pratade om hans chef och hans inställning "Dont bring be problems, bring me solutions!".
Men när min lösning är att köpa något helt annat, helst inrett och klart på det sätt jag vill? Inte på jag-har-valt-skåphandtagen-och-semikornaftonhimmelsblå-fondvägg-nivå, utan titta-på-den-här-bilden-typ-så-nivå! Inte heller på nu-plockar-gör-det-själv-Linda-fram-målarpenseln-och-ååh-vad-roligt-att-härja-på-IKEA-nivå. Jag vet, jag låter som en bortskämd brat som bara vill peka och få. Och kanske är det just dess omöjlighet jag använder som den ultimata ursäkten att bibehålla min självständighet, min egna borg? Men jag vill ju att vi bor ihop, säger jag gnälligt med utskjutande underläpp och ja, så tar vi en vända till.
Lilltjejen då? Tjo, hon är positiv men förbehållet avstånden till både skola och Åbyvallen. Gästrummet ska inredas så hon får sitt eget tillhåll att känna som sitt egna när vi väl är där, vilket Christer hoppas ska vara oftare framgent. Själv känner jag att jag också behöver mitt egna tillhåll någonstans för att möjligöra det...
Verkar förresten som sommarvärmen inte riktigt släppt taget ännu ändå.
September
Store Mini når nästan ända upp över kanten på diskbänken. Min Lilltjej är här igen och jag måste erkänna när vi nu kommit så långt att jag som mamma föredrar denna fas i mitt barns liv. Bebis- och småbarnsåldern var inte min grej, men när åren började komma upp till närmare sju-åtta och nu tidiga tonår känner jag mig mer tillfreds. Min Lilltjej är allt mer sin egen person och personlighet som man med åren kunnat föra en allt mer konstruktiv dialog med.
Nu börjar tonåren och frigörelsen visa sig allt mera så får se hur jag kommer att förhålla mig till den fasen.
Vi hann knappt komma genom dörren igår efter jag hämtat henne hos Johan, förrän Emilio var här och de försvunnit upp till övervåningen. Nu pluggar hon förhoppningsvis inför ett prov på onsdag och fler är redan på gång. Planering och framförhållning blir förutom pendlingen en utmaning då träningsdagarna inte ger mycket utrymme för studier.
Imorgon börjar nästa kurs i kinesiska - Kinesiska tecken, vilket blir intressant. Misstänker att den kommer att bli sjukt svår! Sju och en halv poäng på kvartsfart.
Fick frågan om jag kunde facilitera två workshops för Engineerings alla arkitekter i oktober. Ett för mig nytt format som kallas Ideation, fast på två-tre timmar! När jag läst in mig lite verkar det snarare vara en process med flera sittningar under minst en veckas tid, men i princip brainstorming där man bara vill få ut idéer och förslag framåt. Inga slutsatser eller resultat i slutänden, endast en massa olika tankar som i detta fall ska komma efter olika demos. Blir spännande!
Trött igen
Hade så där härligt mycket energi vid morgonens pass i Majorna, nästan övertaggad så man en sekund undrar om man bränner sig i båda ändar innan vi är halvvägs igenom. Men höll hela vägen för att bli skönt slut efteråt och avnjuta lyxen att komma
hem till Christers äggröra, bacon och korv!
När tvättmaskinen var klar åkte vi ut till honom för att avnjuta vad som troligtvis var sommarens sista sommardag.
Slumrade och svettades några timmar innan vi svettades vidare genom att rensa ogräs på framsidan. När han bor så mycket hos mig blir hans eget hem helt försummat så behövdes verkligen.
Böckerna i augusti blev förvånansvärt många och blandade genrer, alla helt ok. Två uppläsare i Therese Eidenfjords som nog bjöd på månadens största behållning.
Har förstått att en del lyssnar med högre hastighet, C gör det med sina poddar och då hinner man visserligen igenom fler. Men man förlorar ju en del av värdet när hastigheten blir forcerad och framför allt blir jag stressad. Jag vill avnjuta böckerna.
Nu blir det dock mest fokus på nya releasen som ska pluggas in i hjärnan. C kollar Formel 1 så kan vara ett passande tillfälle nu när jag inte orkade spela mera Dibbe. Rätt trött.
Trött
Jag har så fina teammedlemmar. Rabab var på semester i Egypten och kom hem med gåvor till mig, visste att jag gillade små skålar, titta vad fina! Dessutom dadlar som jag aldrig smakat på förut och tvärtemot mina föreställningarinte alls var
dumma, svårbeskrivbar smak men goda.
Klockan har precis slagit åtta och jag har gått och lagt mig, har Liten pirrande halvvägs nedgliden från bröstet. Sov kasst och intensiv dag så kände inte för något annat än sängen. Nu har combatkoreografin släppts så jag lär somna extra snabbt.
Sommarvärmen var tillbaka när jag lämnade kontoret så avnjöt den en stund med korsord och ljudbok. Funderar på att byta ut bordet och stolarna som vi ändå aldrig sitter vid och införskaffa sådana där solstolar man kan ligga plant i istället. När jag vunnit
på lotto.
Innan jag tar itu med koreografin vill jag avsluta ljudboken som är rätt spännande men också jobbig där den skildrar grov hustrumisshandel. Det kryper under skinnet av obehag, kom tillbaka när jag låg vaken inatt men ändå kan man inte låta bli att
fortsätta i viljan att veta hur det går. När det är en skönlitterär bok, om än deckare kan man ju hoppas på lyckligt slut. Så är det sällan i verkligheten.
Sista minuterna
När katterna inte gör sitt jobb fick en fälla införskaffas och placeras under diskbänken. En bit Corny föll uppenbarligen inte på musläppen men så fort vi testade med falukorv var saken biff och den lyckosamma gynnaren återbördades till skogen nedanför.
Det har blivit mycket Dibbe i helgen som avslutades med att vi skapade nya karaktärer, en druid för C och en barbarian för mig. Får se vad vi tycker om dom.
Jag kom mig faktiskt ut en sväng igår, på ben som visade sig väldans sega men skönt ändå att komma ut. Och till dagens pass i Frölunda kändes kroppen oövervinnerlig, förutom i benlåten, urgh! Väldans massa folk idag, tillbaka till rutiner efter
sommaren månne, och en stammis som körde långt in i sin graviditet var en av dem. Så kul att de hänger kvar, år efter år, genom studier till jobb, genom byten av jobb, separationer, sjukdom och så förlossning. Nästa release är nummer ett hundra
så ska bli spännande att se vad de kommer att hitta på. Förväntningarna är höga vad gäller både musik och koreografi.
Fast egentligen är det nummer etthundraett då de körde den där knepiga releasen de kallade "United" under covidpandemin.
Nåväl, sista minuterna på ljudboken med Liten intill. God natt!
