Väntar
Jag brukar alltid tajma däckbyten riktigt väl men när jag detta år fick tid om två veckor och det hojtas högt och lågt om snösmockor och minusgrader kommande dagar biter jag i det sura äpplet och pröjsar för skiftet.
Så nu har jag suttit här i kön tillsammans med andra som sannolikt med bättre ursäkter kör latmansvarianten, och stör mig på att jag kunnat göra detta betydligt snabbare själv! Har jag bara en ordentlig domkraft brukar jag finna tillfredsställelse i att vara bästa dräng men med sprillans nya däck där bak ska man tydligen balansera dem så då sitter jag här - och grämer mig, vilket lär bli än värre när det inte alls kommer någon snö eller isregn som igår utan bara blir alla de där plusgraderna som förutspås nästa vecka.
Japp, igår kom första snön som väl mer var ett fruset regn men bildade ett knapert med ändå för denna snötörstande norrbottning ett vackert litet lager. Uppe hos mig i Balltorp ligger det fast men nere i stan känns däckbytet än mer svårmotiverat. Blä vilka sura pengar!
Mera väldoft
Började söndagen med saffransbullar, fyllda med vaniljsmör, så jäkla gott! Sedan fick assistenten byta från sött till salt då jag rörde ihop drygt ett och ett halvt kilo blandfärs för att steka köttbullar. En försenad födelsedagslunch för Monica där resterande köttbullar tillsammans med hembakat från dessa dagar fick utgöra hennes presenter. Jag fick spirande vackra tulpaner!
En kylig match med inslag av regn där man var tacksam för läktarens tak. Tjejerna vann mot Landvetter med fem mål mot noll och alla föräldrar stod och huttrade och ville bara springa ut och lägga kläder på våra avkommor - som bekymmerslöst tillbringat över nittio minuter i kortbyxor. Fast Lilltjejen som inte haft särskilt mycket att göra, och ej heller springer så som de stackars utespelarna erkände att hon faktiskt var lite kall...
När jag stod där och rullade köttbulle efter köttbulle erinrade jag mig ett avsnitt av säsongens Kockarnas kamp där Jessie Sommarström berättade om hur hon satsat sin framgång på att förbättra skolmaten och samtidigt göra den klimatsmart. Anledningen var hennes vilja att ge tillbaka, återgälda på den skuld hon anser att hon har till Sverige för det liv hon fick som adopterad från Indien.
Jag vet att många anser att vi adopterade borde vara tacksamma, jag gjorde det själv ett tag, tänkte på vilken tur jag haft när jag antagligen skulle haft ett helt och mindre priviligierat liv om jag blivit kvar i Seoul. Men när jag så hör Jessie uttala ordet skuld märker jag att jag blir irriterad. Vi har inte valt att varken lämnas bort eller bli adopterade. Varför ska vi känna skuld för det? Anses skyldiga att vara glada och tacksamma till det land vi hamnade i? Kanske det är min utpräglade stolthet och paniska ovilja att känna mig stå i skuld eller i beroendeställning till någon eller något, men det känns rent ut sagt ganska orättvist när det handlar om något man varit helt oförmögen att kunna påverka.
Jessie hade med sin vinst som Årets Kock kunnat göra precis vad som helst men valde till skillnad från sina kollegor att inte öppna restauranger eller jaga Michelinstjärnor. Istället satsade hon på behjärtansvärda insatser men enligt mig av helt fel anledning.
Vad borde så jag göra för att betala av min så kallade skuld till Sverige, eftersom jag ju anses borde vara tacksam? Gå tillbaka till lärarjobbet då det passar bättre som botgöring än att tjäna feta pengar hos en biltillverkare, gud vad egoistiskt, fy skäms.
Det är en allmän uppfattning att de flyktingar som kommer till Sverige, eller annat välbeställt land ska vara ödmjukt tacksamma så resonemanget är väl detsamma? Vi adopterades som spädbarn utan möjlighet att välja, men har man egentligen mycket till val om alternativet är krig, svält och dödshot?
Det är en allmän uppfattning att de flyktingar som kommer till Sverige, eller annat välbeställt land ska vara ödmjukt tacksamma så resonemanget är väl detsamma? Vi adopterades som spädbarn utan möjlighet att välja, men har man egentligen mycket till val om alternativet är krig, svält och dödshot?
Det hade varit så intressant att höra svaret från den Sverigedemokratiske representanten utanför Ica Maxi som jag var frestad att ställa denna fråga till, då jag de facto är en invandrare. Jag fick i varje fall inget när jag ställde den på deras FB sida och hade egentligen heller inte förväntat mig något. Trots att jag identifierar mig som vit och helsvensk, finns det också tillfällen då jag känner mig mer som just den invandrare jag är, för oavsett hur vit jag är på insidan så har jag mitt gula bananskal vilket alltid kommer vara det som för min omgivning representerar mig.
Väldoft
Chokladbollar, arracksbollar, sirapskakor och tigerkaka blir det svenska fikat jag bjuder på imorgon till teamet och besökarnas sista dag. Hade ett längre samtal med min anställde som är en av besökarna och trots en tveksam start med kylan, hotellet och vegetariska utbudet sade han sig nu älska staden. Hur vi följer trafikreglerna, kollektivtrafiken och julbelysningen som börjar tändas och hur trevliga alla är.
Om en vecka kommer min andre indiske anställde som också reser utomlands för första gången. Lika intresserad och roligt tycker jag det är att höra om deras intryck av vårt land som de av att höra vad jag tyckte om deras.
Haft en riktigt mysig kväll jag och Lilltjejen medan Christer fått vara hemma då Fredrik jobbar med rummet. Sent igår åkte vi ut igen på hennes initiativ och jag som haft så fullt upp hela dagen och styrelsemöte kunde inta en efterlängtad middag.
Om en vecka kommer min andre indiske anställde som också reser utomlands för första gången. Lika intresserad och roligt tycker jag det är att höra om deras intryck av vårt land som de av att höra vad jag tyckte om deras.
Haft en riktigt mysig kväll jag och Lilltjejen medan Christer fått vara hemma då Fredrik jobbar med rummet. Sent igår åkte vi ut igen på hennes initiativ och jag som haft så fullt upp hela dagen och styrelsemöte kunde inta en efterlängtad middag.
Limpmackor med falukorv kan inte underskattas! Christer grimaserade och ansåg att de skulle vara stekta. Är det en lika stor vattendelare som lös- eller hårdkokta ägg?
Lilltjejen har lika lång restid till skolan, omkring en timme från Christer men endast ett byte vilket hon gillar. När hon nu naturligt nog glidit ifrån sina gamla kompisar är det endast Emilio och Åby som rent geografiskt håller oss kvar i Balltorp, fast närheten till Johan i Lindome underlättar onekligen också.
Imorgon är det plötsligt fredag igen och vi har en lugn helg att se fram emot. Då jag fått jobba hemifrån veckams första tre dagar på grund av förkylningen känner jag trots den, inte alls lika trött som förra veckan. Lilltjejen har en match och C har det årliga arkadspelseventet hos Martin.
Nu ska jag göra som Liten här intill - sova.
Nu ska jag göra som Liten här intill - sova.
Svullna gelébjörnar
Började morgonen hos Christer dit vi åkte igår kväll. Lilltjejen tycker av någon anledning om att vara där, trots avsaknad av eget rum eller riktiga platser att hänga på. Jag har nästan motvilligt börjat känna av en förändring i min inställning till att bo hos Christer. Men att jag spontant också formulerade mig "hos Christer" säger också en del om hur jag känner och ser på det hela.
Kvar är det faktum gällande mängden arbete och pengar som måste till för att tillse det som nog är ganska naturligt och fundamentalt - min egen prägel för att kunna känna en tillhörighet. Men nu har stråk av möjligheter smugit sig på kring vad det skulle kunna bli om det förstnämnda lyckas genomföras.
Att Fredrik nu är där och börjat renovera det som hittills verkat som gäst- och mitt arbetsrum ger mig en uppmuntrande känsla av att det nu i varje fall börjar hända något. Det rummet blir Lilltjejens tills ovanvåningen iordningställts. Därför satt jag i köket denna morgon, för mitt skrivbord och alla grejer förpassats till övriga utrymmen medan Fredrik jobbar. Därefter ska ju Lilltjejen flytta in så jag får antagligen hänga kvar i köket ett tag till då Christers arbetsrum är fullkomligen belamrat av ouppackade spel, liksom sovrummet. Jag skulle tippa att han nästan har lika mycket spel liggandes utspridda som i den faktiska bokyhylla som skymtar på bilden och till och med han själv erkänner att det kanske gått en smula överstyr.
Uterummet är ett sterilt skal som behöver ett par ögon från någon som har förmågan att se hur det kan komma till sin rätt då vi är inredningstekniska analfabeter och det onekligen har potential till att bli ett utrymme man vill vistas i. Samma sak med det så kallade biblioteket där alla spel och böcker vi har förhoppningsvis kan få en plats. Och så en normal dusch på nedervåningen istället för en hörnjacuzzi som omöjliggör ett hederligt duschdraperi, det fruktansvärda garaget, och så ja...listan är lång men just att det där stackars huset har en potential som jag börjat skönja.
Nog om det.
Lilltjejen ville testa en "trend" eller vad de kallas på sociala medier där de lägger Haribos gelébjörnar i Sprite eller 7Up att marinera och suga till sig för att sedan frysa in. Hon gillade dem men inte heller imponerad. Det hon gillade bäst var nog att se hur mycket större de blev efter ett dygn i läskeblasken, ett bra tillfälle att prata om osmos om denna före detta kemilärare hade orkat vara föredömlig vuxen.
Huvudet känns luddigt och näsan ömsom totaltät och ömsom vattenfall, och så lite hosta däremellan. Annars är det finfint och räknar med att ha detta överstökat innan veckan är slut!
Fått undan lite
Jag har inte lagt den tid jag borde på denna kurs, jag har inte tiden men framför allt, eller på grund av den inte energin heller. Jag multitaskar under lektionerna och gör inlämningsuppgifterna som ikväll, behöver skrivare så kan fixa sista delen först imorgon och sista minuten.
Det tar tid att plita tecknen, avstånd, längd, riktning och proportioner. Näsan rinner, huvudet värker och det svider i ögonen, men konstigt nog gick passet i Frölunda lika bra som Majorna igår. När musiken går igång och deltagarna fyller salen glömmer knoppen och kroppen det mesta eventuella eländet och bara kör.
Fick en av de finaste komplimangerna igår när en mamma och dotter ville dubbelkolla att jag kör och tänker fortsätta köra udda torsdagar i Frölunda. De hade lagt om sina jobbscheman för att kunna synka mina veckor och således kunna gå också dessa dagar! Då påminns man om varför man åker och kör en lördagsmorgon trots förkylning istället för att ställa in i sista minuten. Nu är det Ronjavecka och således har jag nu en vecka på mig att bli av med det här förkylningseländet!
Snörvel
Fredagsmorgonen vaknade jag med känslan av knivar i halsen som tack och lov rensades bort vid gårdagens pass i Majorna, men var så slut efteråt att jag med skammens rodnande kinder smet undan föreningens städdag. Istället fick Lilltjejen möta upp mig och så åkte vi till Frölunda torg för lite shopping och sushi lunch, äntligen äter hon sushi!
Jupp, Lilltjejen lämnades av strax innan jag åkte till passet då vi hade planer för kvällen och Johan ändå skulle bort.
Säger man shopping när det är mor och dotter tänker man kanske osökt på kläder, men det denna mor och dotter kommer hem med är en ny tavla till avkomman med ett kattmotiv, ett spel, lösgodis och två elefantsnäckor till akvariet. Mycket roligare!
Nu kommer jag inte ihåg namnet på spelet, men det marknadsförs i sociala medier och var lika enkelt och snabbt som man trott.
Några timmar senare anslöt Christer och vi hade beslutat att käka middag ute innan föreställningen på Stora teatern. C ville till Olivia på Avenyn men då det var fullbokat föreslog jag Franks. En mosbricka med grillkorv och gurkmajonäs ska inte underskattas!
Såå gott!
Föreställningen "Play 3.0" av svenska Cirqus Alfon var klart annorlunda och byggde mycket kring användande av iFåns och paddor, mycket musik och interagerande av publiken.
De fotade två av oss på främre raden varav en var jag som de sedan bildmanipulerade och blåste upp på deras två stora skärmar. Lilltjejen höll på att skämmas ihjäl och jag var nästan beredd att göra henne sällskap men är ju bara att skratta åt eländet då jag verkligen såg helt muppig ut!
Upp tidigt till en grådassig söndagsmorgon och nu sitter jag och snörvlar utanför Borås medan Lilltjejen värmer upp inför ett inhopp i tiornas match mot Elfsborg.
TGIF
Det är svårt att föreställa sig hur stort Indien är jämfört med lilla Sverige. Tamil, hindu, marathi, kannada och vad de nu heter är inte dialekter utan egna språk, flyger kors och tvärs över bordet. Engelska är obligatoriskt i skolan och ofta minst ett indiskt språk till utöver det egna modersmålet, men engelskan är det som möjliggör kommunikation över landet.
Jag bad om tips på indiska restauranger för kvällens middag men gästerna själva önskade prova "lokal" mat och jag fann mig handfallen! Svensk mat till vegetarianer!? Finns det ens en restaurang som inte är en lunchrestaurang med genuin svensk husmanskost? Slutsatsen var att "lokal" mat är "internationell" mat. Middagsrestaurangerna idag är från hela världens alla kök eller så kallade fusions av flera. Så vi hamnade på Chateau Beirut efter tips från projektledaren som dock själv inte kunde vara med. Det libanesiska köket passar bra med sina många jättegoda vegetariska alternativ.
Föga anade vi dock att den lilla restaurangen i Majorna också bjöd på underhållning i form av en magdansös! Rajendra som bott och arbetat i Mellanöstern överraskade oss alla med att inte bara börja prata arabiska med hovmästaren utan också hoppa upp och dansa!
Det är lugna goa killar och blev en trevlig kväll, men efter att ha varit på kontoret varenda dag hela veckan känner jag mig helt dränerad. Vaknade dessutom i ottan med rakblad i halsen så hamnade direkt här i sängen när jag kom hem. Förkylning helt klart på gång men ska upp och köra mitt pass imorgon samt skynda hem för att ansluta till efterföljande städdag i föreningen. God natt!
Sängen
Det är en sorgens dag där jag vid blotta tanken fylls av djupt obehag inför det faktum att Trump vann valet. Det är lika obegripligt som det är begripligt.
Med tunga ögonlock framför Dibbe tyckte jag det var dags att gå och lägga sig men upptäckte att klockan inte var mer än sju. Lyckats härda ut till nio i varje fall.
Huttrande över vårt iskalla klimat har tre av mina teammedlemmar till slut kommit på plats för två veckors arbete tillsammans med de nyckelpersoner i projektet vi har här. När jag denna sena eftermiddag kom ned till mötesrummet i källaren, det enda vi lyckats hitta för hela dagar under dessa veckor kunde jag äntligen bevittna det vi hoppats uppnå med resan - de hade knutit kontakt på ett sätt man inte kan via Teams. Förhoppningsvis kommer de nu att kunna samarbeta mycket bättre och således mer effektivt än tidigare.
Det är häftigt att se olika människor och i detta fall från olika konkurrerande leverantörer komma samman och tillsammans samarbeta mot gemensamt mål.
En av de hitresande är från HCL och mina lokala leverantörsansvariga bjöd denna, mig och mina produktägare på fika, säsongens första pepparkakor och lussebullar, nomnom!
Ynkliga fötter
Det var inte många som efter det två timmarna ville vara med på våran groupie och själv var jag duktigt död! Förutom att min spellista fick för sig att blanda låtarna förutom de sista fyra så gick det bra och mina medinstruktörer My och Marianne var grymma!
Kroppen är trött men det är fötterna som gör ont, framför allt höger häl där jag har misstänkt hälsporre sedan några veckor tillbaka. Är det inte det ena så är det det andra...
Igår avnjöt vi den riktigt fina uppsättningen av "Charlie och chokladfabriken" på Göteborgsoperan. Tolvårige Leo från Lerum i rollen som Charlie var otroligt duktig, vilken röst! Tyckte inte Ola Salo var sig lik på rösten man hört via TV-rutan så jag nog förväntat mig något kraftfullare.
Föreställningen var relativt tidigt så väl hemma blev det lite middag, och bäst där vi sitter ser jag plötsligt en liten mus kila över hallgolvet! Lilltjejen lyckades till slut fånga den när den vågade sig fram under kylen.
Tittut!
Jag vet inte hur många möss katterna dragit in bara senaste dagarna, och nu när jag satte mig vid datorn i arbetsrummet hittade jag en till! Lagom till Halloween väcktes jag av Minis proklamerande av att han tagit med en present, följt av det karakteristiska knastrandet. Till morgonen låg den prydligt vid dörren till sovrummet utan huvud. Trevligt.
Det har varit välsignat skönt att vara ledig några dagar och hade lätt kunnat vara några till, men nu väntar intensiva dagar då vi nu har tre teammedlemmar från Indien på besök för två veckor och kalendern är fullproppad av möten som vanligt. Nu vill och ska jag lägga mig raklång...
Ändå
När mörkret börjat falla hämtade jag en trött men nöjd avkomma från Bunkeflo strand och vände tillbaka norrut. Tre ytterligare appar senare och omlokalisering då det visade sig att den första snabbladdaren i Lomma inte fungerade, kunde vi fylla på vid en tjusigt tillbyggd CircleK.
Förvirringen var total för denna elbilsägarbäbisen när det erbjöds två olika effekter på de så kallade pumparna, trehundra och fyrahundra kiloWatt. Jag som trodde en snabbladdare hade tvåhundra resonerade att högre väl var bättre och pluggade in den. Skulle jag spränga batteriet, som att fylla på en vattenflaska med brandslang? Men laddning påbörjades snabbt och ringde Volvo on calls suppprt under tiden där den stackars tjejen i centralen såklart inte hade en aning. Laddhastigheten gick nämligen gradvis ned efter vi passerat sextio procen för att vara en knapp tredjedel efter sjuttio. Jag hade satt maxladdning till nittio procent med åttio som mål för att ta oss hem.
Mätaren proklamerade åtta procent kvar när vi parkerade hemma och då hade jag hållit en hastighet fem under den skyltade begränsningen, således etthundrafem största delen av vägen.
Tio nya appar har jag således installerat sedan jag hämtat blåbäret, för att kunna ladda samt proaktivt hitta och eventuellt ladda. Då har jag haft en körning till Gränna och en till Malmö. Undrar hur många man behöver om man ger sig ut i Europa?
Tio nya appar har jag således installerat sedan jag hämtat blåbäret, för att kunna ladda samt proaktivt hitta och eventuellt ladda. Då har jag haft en körning till Gränna och en till Malmö. Undrar hur många man behöver om man ger sig ut i Europa?
Visst är det en vane- och lärosak, och visst känns det helt klart trevligt att köra till och från Malmö två gånger varav en via Ullared för ungefär hälften av en full bensintank. Jag förstår nu precis de där fitnessfanatikerna som i sociala medier med halvslutna ögon och orgasm i rösten mumsar kladdkaka gjord på bönskal och kakaovatten, hävdande att den smakar precis som det vanliga smördrypande orginalet.
Sneglar avundsjukt men också med stor portion självgodhet mot bensinpumparna medan vi torrtuggar bönskalskladdkaka.
En annan form av att tanka
Inga bilder kan återge verkligheten, men som minnesdokumentation ser jag det glesa lövverket och drivorna av de nedfallna framför mig när jag närmade mig Åkulla bokskog. Jag var lite för sent ute för de färgsprakande nyanserna men det är något speciellt att vandra bland decimetertjocka frasande löv, så heltäckande att man behöver ledens stolpar med markeringar för att finna rätt väg.
När vi åkte till Ullared igår påmindes jag om Bexells stenar och den vackra bokskogen som hyser dem. Därför var jag uppe tidigt, bar ut en utmattad mus och rengjorde Lilltjejens akvarium innan jag fyllde ryggsäcken och körde söderut.
Jag och Johan var där innan Lilltjejen kom och platsen var ännu vackrare än jag mindes. Tät granskog över björnmossetäckt mark, hasselbuskar med sin karaktäristiska gruppering av smala stammar likt en hybrid av buske och träd, vinden som tog tag i trädkronorna men gav ett fullkomligt skydd där jag gick långt nedanför, och så bokträden med sitt oändliga lövtäcke.
Bexells talande stenar finner man i ett av dessa bokskogsområden och bland de där de många ordspråken pryder stenar och klippblock slog jag mig ned för att äta lunch och bara vara.
Vid parkeringen hade någon från de närliggande husen ställt upp detta vilket jag tyckte var gulligt!
Fyller på
Tänka istället för tanka var det ja. Inför körningen ned till Malmö via Gekås har jag laddat ned sex appar och känns som halva världen nu har tillgång till mina kreditkortsuppgifter.
Strax innan halv sju satte sig jag och min avkomma i mitt blåbär och styrde kosan mot Ullared. Perfekt tidpunkt med nästan tom parkering när vi anlände en timme senare, till skillnad mot när vi några timmar och en lunch senare åkte därifrån med återfyllt batteri.
Faschinerande hur tusenlapparna kan rulla iväg när man är på det där varuhuset.
Meja som fyller år imorgon kände inte till att Ronja skulle dyka upp så tårarna sprutade när hon upptäckte vem som ringde på.
De är ganska olika som personligheter så det känns extra fint att de likväl hänger så väl ihop trots avståndet.
Jag hade en ambition att hitta en vandringsled att avnjuta på vägen hem men vintertidens mörker sänkte sig fort och blåbäret behövde matas. Så efter ännu en nedladdad slår jag ihjäl tiden medan mörkret blir definitivt och jag okynnesäter mina inköpta Mini Brezels.
Fick en känsla av Geocaching när jag navigerade mig fram till snabbladdarna utanför en bilförsäljare i Ängelholm, att jakten på laddplatser tar en till ställen man annars aldrig kommit till.
Trööött!
Det var meningen att jag skulle hugga Lilltjejen för att vara med på pusseltävlingen i Allum men så kom en fotbollscup i vägen och Christer fick ställa upp istället.
Mellan två- och trehundra bitars för tillfället och av köpcentret tillhandahållna pussel var det start varje heltimme, varannan singel och partävlande. Snabbaste paret hittills var på drygt femton minuter om jag inte minns fel. Ett bord ifrån oss var klara efter drygt elva! Vi behövde en halvtimme men var inte sist i varje fall. Ett udda pussel med jättestora bitar och alla i samma form. Kul i varje fall att vara med tycker jag!
Så lördagen blev en bra dag med visserligen rätt få deltagare i Majorna men lika svettigt ändå, lite Dibbe och sedan pussel. Hyfsat tidigt uppe denna morgon och en regn som fullkomligen vräkte ned och dränkte de stackars fotbollstjejerna hörde jag sedan. Vi åkte hem till Christer dit Ida och Fredrik med sin lilla Ella dök upp. Fredrik som jobbar som målare ska hjälpa oss fixa iordning det rum som Lilltjejen till att börja med ska ha som sitt. Ida jobbar ju som konditor så tyckte det var intressant att fråga ut henne om det.
Vädret klarnade upp och när jag kompletteringshandlat lite beslöt jag att på vinst och förlust ööörna ut till Landvetter där fotbollscupen Eurostars spelades. I appen såg jag att det stod ett lika i den pågående semifinalen så när jag fick veta att finalen skulle spelas om en halvtimme styrde jag österut.
De vann efter straffar där Lilltjejen räddade två av tre, men jag hann inte fram för att se det. Hann i varje fall se finalen som de tyvärr förlorade med ett mål innan jag fick skynda mig tillbaka till stan för mitt pass.
Besvikna tjejer såklart men troligtvis relativt nöjda när detas prestation fått sjunka in.
Jag fick till skillnad från gårdagen en väldans massa deltagare och således riktig energiboost. En tjej som varit borta nästan ett år på grund av skador och annat dök plötsligt upp och var väldigt känslosam, förvarnade att hon kanske skulle slinka ut under passet om det blev för mycket. Efteråt var hon gråtmild och frågade om hon kunde ge mig en kram, självklart! Blev nästan gråtmild själv och oerhört ödmjuk. Det är så häftigt att se den där glädjen och att man fått vara en del av den, bidragit till den. Hon har berättat om tuffa psykiska perioder och hur träningen och mina pass varit befriande och en hjälp och jag känner ju själv likadant. Jag vet inte hur ofta jag kommit till gymmet med huvudet fullt av skit och fått den där timmen med endorfiner som likt ett trollspö gett en paus och lättnad, hur man bokstavligen fått ur sig sorg och frustration med sin svett ur varje por.
Nästa söndag kör vi två timmars Halloweencombat, det är sluttampen på höstlovet så får se hur många vi blir.
Nästa söndag kör vi två timmars Halloweencombat, det är sluttampen på höstlovet så får se hur många vi blir.
Nu är tvätten klar, Lilltjejen slappar på övervåningen och det blir sängen för mig sedan känner jag, supertrött! Kan skylla på att klockan ju egentligen är tio eftersom vi gick över till vintertid inatt...
Sömnlös
Tänk att vara katt och sova större delen av dygnet. Vad mycket man skulle gå miste om!
Inatt vaknade jag vid ett, klarvaken och förmådde inte somna om. Jag kan inte minnas när jag senast låg sömnlös, eller jo, när Christer-eländet var på tapeten vilken nu är tre år sedan? Lösa tankar kring mina teamkollegor som jag kämpat för att få hit från Indien, att-göra grejer i Christers hus, mera jobb men egentligen inget värre än sådant jag brukar kunna slå undan. Nu var jag helt sonika - pigg, irriterande klarvaken medan Christer trynade intill. Gav upp emellanåt och scrollade på fånen på lägsta möjliga ljusstyrka för att när klockradions siffror i taket passerat fyra till slut plötligt somna. Lika konstigt var det att jag inte hade några större problem att vakna av mobilens vibrationer knappt två timmar senare.
Känner mig omotiverad och närmast håglös, blixtrar till emellanåt och när jag har mina pass men det mesta känns motigt. Är det hösten? Jag har fortfarande inte kommit mig ut i skogen för att omslutas av trädens färgprakt och doften av jord och fukt, tillbringar timmar och ytterligare timmar hukande framför skärmar. Försöker starta upp ett virkprojekt men det vill liksom inte riktigt, fryser och känner mig hurvig. Bloggappen fungerar fortfarande inte vilket stör mig trots att jag egentligen inte har någon större skrivlust.
Nästa vecka är det höstlov för skolorna och Lilltjejen har veckan fullbokad med målvaktsläger och besök hos Meja i Malmö dit jag ska köra henne. Antar att det blir till att måsta stanna där för att ladda bilen innan jag kan styra hemåt igen. Verksamheten går generellt ned något när skolorna här har lov så kanske ska passa på att ta någon dag ledig när jag ändå ska köra till Skåne onsdag och fredag, kanske hela de tre dagarna? Har både semesterdagar och en rejäl tidbank så känns onekligen frestande.
Apropå omotiverande virkning så hittade jag ett mönster inspirerat av ett "plagg" som Katniss Everdeen bar i "Hunger Games". Jag har gjort en redan men ville ha en mer neutral färg och efter lite väl lång tid blev den färdig. Dock började jag frifräsa med halsöpppningen då den första blev lite väl vid och oformig, men slutresultatet blev att alltihop fick slängas i soptunnan. När jag var klar körde jag den i ullprogrammet då den fullkomligen stank, tja fårull, men specialprogramemt till trots så krympte den ordentligt och mitt tjockskalliga huvud tog sig inte längre ut genom öppningen!
Så vänster är hur den är tänkt att vara och höger är min krympta version som jag klippte sönder innan den förpassades till gruppen misslyckade projekt.
Jag måste använda rätt garn och följa mönstret...
Mukbang
Ronja kände till det men inte jag, "mukbang" som jag nu via en kocktävling på Netflix kan lägga till ordförrådet. Det från koreanska Internetfenomenet att filma sig medan man äter och dela på sociala medier. Vilka kopiösa mängder mat de trycker i sig!
Mitt tisdagspass igår hade kortats till en halvtimme och presenterades som ett sista i en lång rad av pass på temat Rosa Bandet där NW är huvudsponsor. Vi flyttades till lilla salen och några knotade över att det bara var en halvtimme så trodde knappt jag skulle få några deltagare, men det blev knökafullt!
Mitt tisdagspass igår hade kortats till en halvtimme och presenterades som ett sista i en lång rad av pass på temat Rosa Bandet där NW är huvudsponsor. Vi flyttades till lilla salen och några knotade över att det bara var en halvtimme så trodde knappt jag skulle få några deltagare, men det blev knökafullt!
Stötte ihop med en halt nybakad combatinstruktör i omklädningsrummet som inte haft en enda deltagare på sitt cykelpass. Jag drog med henne till min där jag som tur var hade kvar muythai-låten som hon kunde och då fick köra. Trångt och riktigt kul med gasen i botten just för den kortare tiden.
Lördagsblandat
Våffelfrukost följt av fyra timmar budget med styrelsen medan solen sken över de höstvackra trädkronorna utanför. Lilltjejen röjer i sina rum med fullkomligt kaos som följd.
Ingen fotbollsmatch idag kors i taket, men ingen av Lilltjejens kompisar kunde följa med till Liseberg, så när mörkret föll bytte vi skepnader för att passa in i deras fantastiska miljö.
Som vanligt mycket folk så hann bara åka Valkyria, vilket räckte för att dra fram ett lätt illamående och den alltid efterföljande huvudvärken. Men det var det värt, så kul att Lilltjejen ville både gå med mig och dessutom klä ut sig! Det var inte många tonårstjejer med sina morsor där inte och efter lite initial ångest över hur hon såg ut, övergick det snabbt i illa dold förtjusning över reaktionerna vi mötte.
Det är inte bara Lilltjejens rum som är kaos förresten. En mus har barrikaderat sig under köksbänken igen så kartongerna med Halloweenpyntet trängs med sockeln och sopkärl i hall och kök. Agnet med Kexchoklad lockade inte i fällan, ej heller en bit kryddig kyckling eller Nutella. Får se om katterna har större framgång under natten.
Dubbelt upp!
Två presenter väntade på oss denna morgon!
Helt fashinerande och ofattbart att dödsfallet av en pojkbandsstjärna upptar fler och större rubriker än den stundande risken att Trump vinner USA-valet. Men det säger kanske mer om de specifika medierna och påminner undertecknad att faktiskt ge sjutton i att ens öppna deras sidor och istället lägga en peng på de mer kvalitativa nyhetsförmedlarna som inte har en synlig bokstav om detta någonstans på sina frontsidor. Vanans makt är stor och stark.
Ideation workshopen avhandlades igår och gick bra, de som ombett mig var så nöjda och utkomsten blev en massa idéer och tankar, utöver deras förväntningar. Phu!
"Vita medleålders män" kan vara en tuff publik, men i det var ett tacksamt format och upplägg där de bjöd till riktigt väl vid min interaktiva övning. Men så hade Anna-Karin värmt upp dem också med gratis lunch tillsammans med en klassisk barnlek á la rita-en-kroppsdel-och-vik.
Det är häftigt att se hur man får ihop människor att samarbeta och engagera sig i de uppgifter man tilldelat och hur mycket man faktiskt kan åstadkomma på de knappa två timmar jag hade till förfogande före och efter den demo som hela ideation kretsade kring.
Det är fredag och regnet hänger i luften. Intagit sopp- och tårtbuffé på Steinbrenner som inte heller denna gång hade en Schwartzch- schwatsch- schwarts-whailiansk tårta. Är det inte konstigt att en tårtbuffé saknar den godaste tårtan av dem alla?
Två grader
Temperaturen kryper nedåt och det är krispigt när vi tar morgonsvängen med hundis. Det vassa ljudet av dubbar mot asfalt avslöjar att en del redan lagt på vintersulorna. Två gånger på två veckor har laddstolpen krånglat, troligtvis på grund av mjukvaruuppdateringar men ingen information finns att tillgå eller skickas ut.
Annars har min övergång till fullskalig elbil gått bra och med en totalsumma på fyrahundranittioen kronor för min första hela månad känns det ännu bättre. Det skiljer dock rejält i pris om man tvingas använda publika laddare, således min tur till Gränna där några timmar där jag inte ens hann ladda fullt snabbt tickade upp till nästan tvåhundratrettio. Men för den stadskörning som mitt körande utgör till absolut största del fungerar det väl och framför allt slipper jag stinget i plånboken jag kände när jag körde till kontoret och bokstavligt talat kunde se bensinmätaren gå ned.
Den så kallade oron jag nu känner främst är kring långkörningar och framförhållningen som i varje fall jag upplever måste ha. Hur många procent ligger jag på vid dagens slut, räcker det för en oplanerad längre körning imorgon?
Som igår kväll när jag efter att ha hämtat Lilltjejen efter träningen låg på nitton procent. Även om räckvidden står på rätt många mil känner jag mig ännu(?) inte säker inför de planerade körningarna nästa dag. Jag ska in till centrum, tänk om en olycka sätter mig i bilkö? Det börjar bli kallare och jag vill förvärma bilen och därefter ha både rattvärme och tjugotvå grader på termostaten. Ja, det har blivit lite mera tänkande istället för tankande kan man säga!
Som igår kväll när jag efter att ha hämtat Lilltjejen efter träningen låg på nitton procent. Även om räckvidden står på rätt många mil känner jag mig ännu(?) inte säker inför de planerade körningarna nästa dag. Jag ska in till centrum, tänk om en olycka sätter mig i bilkö? Det börjar bli kallare och jag vill förvärma bilen och därefter ha både rattvärme och tjugotvå grader på termostaten. Ja, det har blivit lite mera tänkande istället för tankande kan man säga!
Lilltjejen behöver byxor, nästan lika lång som mig nu ungskrället. Vinterjacka lyckades vi bocka av förra veckan men skorna får pappa göra nytt försök på såvida vi inte lyckas pricka två flugor senare i eftermiddag. Hon var så himla gullig och rengjorde mitt akvarium i måndags, var kom det ifrån? Hennes rum ser ut som ett bombnedslag, såpass att till och med hon själv erkänner att en insats behövs så får se om det blir av ikväll.
Läste att hamburgerkedjan "Brödernas" går in i rekonstruktion, föga förvånande. Burgare i all ära men att det gått inflation på restauranger med detta tema gör denna händelse väl ingen förvånad. Jag har aldrig testat dem, finner det sällan värt att betala mer för en burgare som Max lika välsmakande kan leverera.
Otacksam!
Denna morgon:
- Ronjaaaaa! Du har en present här nere!
- Men näääe!
- Ronjaaaa, det är en STOR present!
- Hur stor?
- Jättestor!
- Näe tack!
- Men Ronjaaa, de har ju tagit in den till dig!
- Men nähä, den är ju där nere, då är det din!
- Det står faktiskt att den är till dig!
- Det tror jag inte, katter kan inte skriva!
- Uppenbarligen, för det står här!
Oktobersöndag
Min Lilltjej är tillbaka! Hade en fikaträff med min ena PO Archana idag på Mr Cake och köpte med mig en av deras gigantiska tårtbitar. Det har blivit en mysig ritual, C sover hos sig söndag till måndag så vi tjejer får egentid när jag hämtat henne. Vi pratar veckan som gått, högt och lågt, förhörde henne inför historieprovet imorgon och fortsatte i arbetsrummet och plitade kinesiska tecken tillsammans. Veckans uppgift är nu inlämnad en hel dag till godo. Tiden går så fort!
Lilla Liten pirrar intill mig, två möss levererades under natten och en som börjat lukta lokaliserades i arbetsrummet... Det är trevligt med katter!
Ännu en intensiv vecka väntar och workshopen jag ombetts facilitera på torsdag behöver jag förbereda, lite nervös då det känns som de som tillfrågade mig har höga förväntningar.
Kan knappt fatta att jag nu är fyrtioåtta. Det låter så gammalt, så mycket äldre än jag känner mig så misstänker att jag har en rejäl femtioårskris att se fram emot.
Vad har jag egentligen åstadkommit? Vad har jag egentligen upplevt? På jobbet pratar alla om sina resor och planerade sådana till när och fjärran, sommarställen och båtsemestrar. Jag känner mig som en otacksam unge som blänger avundsjukt på kompisens alla leksaker och förbiser det faktum att jag också har men andra sorter.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Det är dock föga man kan göra åt tiden än acceptera dess faktum och framför allt inse att man inte vill slösa bort den med grämelser, bryderier eller bitterhet.
Hel(g)dag
Både jag och de fem deltagarna vid morgonens pass i Majorna undrade vad som stod på. Det fina vädret? Något event vi missat?
Svettiga blev vi ändå och jag kunde ha stenkoll på varenda en medan C körde i gymmet.
Därefter drog vi till Frölunda torg för lite shopping samt mitt livs första besök på en pantbank. Vigsel- och förlovningsringen och några andra jag fått men aldrig eller inte längre använder fick bli kontanter istället som åker in på fondkontot. Där kommer ringarna till bättre användning.
En välbehövlig brunch väl hemma och någon timme Dibbe tills det var dags för att åka ut till Eriksberg och La baracca rosa för ännu en italienskinspirerad middag.
(Tankeöverföring pågå!)
Livet och döden
En stressig vecka men vet knappt vad den bestått av. In i det sista fick jag lite jobbiga grejer att hantera, eller snarare att ta tag i när nästa arbetsvecka inträder. Fick ta med mig sista mötet ut från kontoret och till bilen för att hinna till passet där jag kände mig seg och omotiverad. Det är alltid färre deltagare på torsdagar också och då blir jag inte riktigt lika taggad. Då var det bara glädje när man kom hem och möttes av detta på matbordet invid middagstallriken!
Jag kunde i princip ta helg där och då, för fredagsmorgonen fick jag avnjuta mumsig frukost och presentöppnande innan jag letade fram något lämpligt svart ur garderoben, behändigt ibland att ha svart som sin favoritfärg på klädfronten - och körde mot Gränna.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Jag hann före storasyster och då jag förstod att det skulle bli för sent att hinna luncha innan begravningen dök jag in på en herrfrisör som både hade tid och var villig att trimma till mitt slitna hårburr. Skönt att ha det gjort!
Gränna är vackert där det klamrar sig fast mellan bergsrygg och Vätterns långsträcka vatten, och dess kyrka vacker där den liksom hela den lilla stadens centrum tronar på den sluttande marken.
Begravningar är sällan muntra tillställningar och det är inte döden i sig som tårar mina ögon utan synen av sorgen hos de närstående. Ett långt och innehållsrikt liv med en imponerande karriärresa utan andra förutsättningar än en klar hjärna och stark tro på sig själv och sin omgivning.
Det är väl bara en kvar nu av pappas elva syskon, den siste som jag fick träffa här idag innan han tillsammans med sin ene son, min kusin åkte tillbaka till Skellefteå. Det var nog för sista gången jag såg farbror Sven.
Efter det lilla fikat efteråt hann jag och min syster bara häga en kortis då jag hade en, av Christer bokad tid som väntade i stan. Men i en liten butik fick jag välja en, eller snarare två jättefina presenter som nu hälsar välkommen när man kommer hem! Söta va?
Den bokade tiden var hos "La cusina Italiana" som bjöd på fantastiskt god liten avsmakningsmeny som inga bilder gör rättvisa men vilkas axplock jag lägger in ändå för att påminnas vid tillbakablickar. Hjortfilén med sina tillbehör var i nivå med renköttet vi fick på Kebnekaises fjällstation.
Väl hemma igen hade Lilltjejens match mot BK häcken som faktiskt spelats på Förbovallen, nyligen avslutats och i förrådet hade Monica lämnat av en överraskning. Vilken uppvaktning jag har fått idag! Storasyster hade också varit via Cloettas butik och stack till mig en kasse med godsaker och merch därifrån, hoho!
C slocknade ganska omgående i sängen medan jag ville få ned dagen på pränt, men då bloggappen fortfarande inte fungerar sitter jag här framför tangentbordet och börjar känna mig sömnig. Imorgon bitti ska Majorna få sin dos av combat, skönt att det bara är lördag, att ha fått en extra dag av ledighet.
Tolv timmar senare
Nu har jag suttit framför datorn i över snart tretton timmar med undantag för en halvtimmes lunch och två middagsmackor. Man kan ju bara älska dessa back-to-back mötesdagar. Enahanda är alla dessa möten i varje fall inte med allt ifrån anställningsintervju till utvecklingssamtal och diskussioner om visumproblematik.
Igår blev det en trevlig paus i varje fall då en kollega ordnat ett studiebesök till vindtunneln. Det var många år sedan jag var där så alltid intressant med nya frågor och aspekter.
Denna gång startade de också fläkten och drog upp den till dryga 15 sekundmeter. Det var uppfriskande!
En del av mina kollegor delar inbjudningar till seminarier och nätverksträffar som andra entusiastiskt hakar på. Själv fattar jag inte hur de har tid att ens hitta dessa tillställningar, än mindre gå på dem, vilket jag ändå inte gjort av rent ointresse - men fortbildning och inspiration i all ära så tycker jag likväl att jag har viktigare saker att göra. Och bara därför har jag för första gången anmält mig till seminarie om Volvos ledarskapsutveckling som Unionen bjudit in till imorgon bitti. Inte på någon flashig lokalitet i stan, utan Volvos kontor PVH men tampas ändå med samvetet då jag motvilligt beslutade att avstå ett möte. Nu är jag i denna roll men har inte deltagit i någon annan ut- eller fortbildning utöver de obligatoriska kurserna när jag tillträdde och känner mig ibland lite osäker och fortfarande ny ibland. Känner mig ändå lite duktig som nu tar mig denna tid som jag hoppas ska komma inte bara mig utan också mina teammedlemmar till gagn.
En ny expansion har släppts till Diablo IV som vi bara hann testa kort igår efter avklarade pass och laxsmörgåsar. Skulle egentligen vilja fortsätta men orkar inte sitta mera här nu, jäkligt trött på att de inte fixar bloggappen.
Appelände
Det är faschinerande att ett tonåring tycker det är värt att lägga mer tid att tjafsa om en uppgift än det tar att faktiskt utföra den. Men det har väl mindre med själva uppgiften att göra än det faktum att de vill känna att ingen, allra minst morsan kan bestämma vad de ska göra. Man får välja sina strider, men i somliga känner jag att jag gör mig själv en björntjänst om jag ger med mig. Så det slutade med att hon klippte den förvuxna lilla plätten och sedan var det inte mer med det.
Efter slavarbetet var det middag på Pinchos för presentkortet vi vann av Pusselkampen, följt av australiensiska "Simple space" som bjöd upp till show på Stora Teatern. Publikplatser fanns också uppe på scenen och vissa inslag bjöd in till lättare interaktioner med dessa och oss närmast. De var duktiga, verkade ha roligt men inte lika tekniskt eller fysisk utmanande som några av de andra shower i samma tema vi nu sett.
Till lördagen väntade en förlustmatch mot Lerum medan jag stod vid planen intill och grillare burgare till A-lagets match mot Uppsala. Så fort våra tjejers match var klar sprang några, inklusive Ronja över för att vara bollflickor. Jitex A-lagsmatcher drar inga publikhav direkt så blev några lugna timmar inklusive förberedelser och bortstädning, plikten avklarad.
Väl hemma packade vi lite övernattningsgrejer, hämtade upp Emilio och åkte ut till Christer. Emilio skulle spela match i Björlanda idrottshall, ett stenkast från Christer så Lilltjejen föreslog övernattning där. Fixade sen middag och spelade "Ticket to ride" innan ungdomarna gick ned i biorummet och kollade på "Austin Powers", en film som alla verkar ha sett utom jag. Den verkar lika störig i samma nivå som "Dum och dummare" eller vad den nu heter som alla, framför allt killar verkar ha på sin topp tio bästa film lista. Den betade de av efter frukosten nästa dag.
De promenerade till idrottshallen och så anslöt jag senare för att vi tjejer sedan kunde åka hem för att mötas av ännu en present av det läbbigare slaget! Antingen söker någon av katterna, bokstavligt talat, större utmaningar, eller så har vi fått ett nytillkommet råttbestånd i området. Jag har lust att påpeka i vår bostadsrättsförenings FB-grupp vilken fantastisk nytta våra fyrbenta jägare gör eftersom jag vet att inte alla uppskattar katter. Med tanke på mängden möss, och nu alltså råttor som bara mina tre förpassat till nästa liv så kanske man skulle överväga donationer i nivå med Anticimex bekämpningserbjudanden.
Ja, blogg-appen kraschar fortfarande hela tiden, omöjlig att starta. Är generellt missnöjd med blogg.se men varken kan eller vill byta för att förlora alla år jag nu skrivit här.
Det är rubriker om DN-journalisten Henrik Brandão Jönssons uttalande i P4s mysprogram Söndag, där han tipsat en lyssnare att hennes pojkvän borde åka till Köpenhamn och köpa sex för att träna på att bli bättre i sängen. Programledaren kastade ut honom ur panelen efter kort diskussion och man kan ju liksom denna med rätta bli upprörd men samtidigt bara skaka uppgivet på huvudet och konstatera att det egentligen inte är särskilt förvånande att en karl kommer med ett sådant uttalande. Möjligheten att köpa sex är så utbredd - för att det liksom vilken eftertraktad produkt som helst finns en marknad för det. Finns det köpare så finns produkten, och hur vi än vill tro att dessa köpare är udda kort, stackars ensamma män eller män med böjelser de inte kan kontrollera så är de flesta just dessa vanliga Svenssons, med bra jobb, rika sociala liv med fru och barn där hemma.
Att en vad man förmodar välutbildad och i detta fall utrikeskorrespondent med många års boende i ett land där vuxen- och barnprostitution är markant som, enligt denne Henrik var just grunden för hans uttalande, är ytterligare en bekräftelse på den likgiltiga föreställning många män har kring kvinnor.
Och då man får förmoda att den breda majoriten vuxit upp i normala familjeförhållanden där man lärt sig vad som är rätt och fel, är steget inte långt till att man undrar om problemet är biologiskt. De vet att det är fel, till och med olagligt, men ändå köper de en kropp, en kvinna, blundar för det fel de vet att de gör. En inbrottstjuv vet att det hen gör är fel men gör det ändå för att hen behöver pengar eller prylar. En sexköpare vet att det han gör är fel men gör det ändå för att? Frun inte vill tillräckligt, flickvännen inte vill göra det som han vill, själva kicken för att det just är olagligt, makten i att köpa sig en annan människas kropp som man vet är i beroendeställning? Det är så banala ursäkter dessa påkomna Svenssons kommer med att den där biologiska orsaken känns närmast logisk. Vad skulle det annars vara? De kan ju inte vara sjuka i huvudet hela bunten?
Usch, blir bara arg och så full av vanmakt när jag tänker på sådana här saker. Drömde något otäckt häromnatten och när jag vaknade var uppenbarligen hjärnan inställd på hemskheter då den började föreställa mig hur jag upptäcker att Ronja blir våldtagen i skogen. Det är fan i mig bland det värsta jag kan tänka mig att hon skulle kunna råka ut för, och så är det dessutom ingenting ovanligt!
Min hjärna spann iväg kring vad jag skulle göra om det var en eller flera gärningsmän, oskadliggöra och skada dem så de aldrig skulle kunna utsätta någon för något liknande igen. Det var en sten och krossade vitala delar som ingick, tills jag insåg att de inte förtjänade mina skattepengar på den komplicerade sjukvård de skulle behöva samt skämt till fängelsestraff de möjligen skulle kunna få, så efter jag tillsett att de lidit ordentligt, bönat, bett och besvurit sin ånger hade jag slagit ihjäl dem. Klart värt fängelsestraffet där skulle jag konstatera och erkänna det biologiska motivet, modersinstinkten att skydda mitt barn.
Ibland kommer tankar som dessa över mig, uppfyller mig med sådan skräck att det krävs all viljestyrka att mota bort dom. Som nu.
Styr över till något annat, något trevligare, jag kan inte göra något ändå, inte skydda mitt barn mot allt. Så tänker på bullar. Kanelbullens dag som vi firade på lördagen istället för fredagen då det inte fanns tid. Klev upp och satte degen på jäsning för att snabbt baka ut och grädda medan frukosten intogs. Christer åt ingen frukost alls utan sparade sig till bullarna. Åtta stycken! Att ens bakverk uppskattas gör en alltid glad, och finns det något godare än nygräddade kanelbullar med ett kallt glas mjölk?!
Dagens fångst
Lunchade med fina Jennie och besökte samtidigt deras lilla men väldigt mysiga kontor beläget mitt på Avenyn. Konsultföretag och deras flashiga kontor alltså...
Uppdaterade varandra om ditten och datten över väldigt moderna varianter av sushi på Evolushi, "contemporary sushi" som tydligen skulle förklara det fyndiga namnet. Inne i stan gäller det att sticka ut för hur skulle man annars komma på Västerbotten-maki? Udda men likväl gott.
För att slippa stressa tillbaka kunde jag ockupera ett av deras mötesrum för dagens resterande möten.
Deras badrum, konsultföretagets alltså, var lite kul på det sätt att de låtit sina anställda och besökande gå bananas, som en gästbok på väggarnas klinker.
Kanske inget man skulle göra hemma men kul som sagt på ett kontor som liksom sushirestaurangen måste hitta sätt att sticka ut. Att ha kontor optimalt för förfester tillika afterwork med sitt centrala läge är ett annat.
Det har hänt något med bloggappen som kraschar hela tiden och webbversionen i fånen tillåter inte mina bildmontage. Så det blir hela oklippta stora bilder på gårdagens och dagens fångst!
Tänk dig hur du halvsover på morgonkvisten innan larmet går, du är varm och täcket har glidit halvvägs ned mot golvet. Plötsligt känner du något litet men skarpt ilande snabbt upp över din uppåtvända handflata och handled. Det var den lille gynnaren högst upp och mitt tillstånd från halvsovande till klarvaken gick snabbare än den hann sätta ytterligare en tass
på min hud!
Den store var tack och lov avrättad och levererad nedanför sängen på Christers sida. Ren tur att han inte satte foten på den när han klev upp i morgonmörkret! Fick honom att lägga den på hallgolvet för min storleksreferens...
Trevligare var föreställningen av Carmen på Göteborgsoperan även om Lilltjejen var sur som ättika. Först framåt tredje och sista akten töade hon upp och gav slutligen betyget sex av tio på hemskaste-upplevelsen-i-livet-skalan. Kanske inte är så många trettonåringar som faktiskt uppskattar en över tre timmar lång opera på franska. Föreställningen hade blivit framflyttad så nu landade den så vi får två kulturella kvällar samma vecka.
Hon gick till slut med på att följa med på morgondagens cirkustemaföreställning på Stora Teatern men misstänker att det är främst för att vi ska käka på Pinchos innan.
Nu ska hon vara på väg hem från Emilio som jag misstänker följer henne åtminstone en bit på vägen. Han är riktigt gullig och uppenbart väldigt kär i henne. De har ju hängt ihop riktigt länge nu vilket inte brukar vara så vanligt i denna ålder.
Njäe
Avslutade Ninnis serie med den lätt irriterande Magdalena som huvudperson. Snyggt tillrättalagt rundade hon av i varje fall så man lugnt kunde lägga den till historiken.
Det luktar suspekt i sovrummet. Eller suspekt likt en mus som ligger och skrumpnar någonstans men efter allt letande återstår endast bakom garderoberna, fem sammanfogade blåvalstunga garderobseländen! Tänk att något så litet kan ge upphov till sådan odör.
Hundis har fått operera bort ett öga efter en längre tids problem och ska nu vara hos oss i tre veckor.
Sedan jag lämnat min avkomma till sin träning anslöt jag till C i Frölunda och ett fyrtiofem-minuters cykelpass. På min andra sida fick jag Margaretas man och under röven sadelskyddet som skulle ge lite mjukare underlag för min kinkiga bakdel. Det
hjälpte föga och spinning är fortfarande inte roligt någonstans, men svettades i varje fall trots att jag fuskade både till och från.
Hann klämma in en knapp timmes shopping med min avkomma innan våra träningar. Hon behöver vanliga normala kläder, vinterskor och vinterjacka. Alla kläder som det inte står Jitex eller Änglagårdsskolan på, eller inte är mysbyxor och huvtröjor går fetbort
i hennes värld och varje sällsynt försök till shopping är en gemensam plåga. Grinigare unge får man leta efter och alla tänkbara förslag ratas.
Till slut accepterade hon det som väl närmast kan likna myskläder men också hyfsat normala icke-träningsaktiga från Gina Tricot, om det nu är så butiken heter. Halleluja.
Nu återstår det att hitta höst, tillika vinterskor som inte är gympadojjor!
Var också på mammografi under eftermiddagen. Snabbt som sjutton gick det, in, av, plattas ihop, höger, vänster, fram, snett och så på och hej då. Tog det ens fem minuter? Som tur var hade sköterskan eller kanske snarare röntgenfotografen varma händer.
Liten på min vänstra sida, en slumrande C på min högra och en enögd hundis därefter. Sedan en mus någonstans som ligger och stinker…
Söndagstidigt
Tror klockan inte var mer än kring nio när jag slocknade framför baktävlingen på Netflix. Således är jag nu klarvaken i ottan och ser mörkret ersättas av gryningsljus i takt med Christers andetag.
Det var oroväckande himmel när jag rattade mot Majorna igår men fick ett bra gäng morgonpigga deltagare och nya koreografin genomfördes nästan felfritt. Fick ett svettband av gulliga Emma som hade två! Det var få klubbar som hade engagerat sig extra
inför hundra-release-jubileumet men hon hade besökt några och lyckats få lite merch.
Ja, jag kör med cykelhandskar då det är perfekt anti-glid när man ska ned och köra armhävningar liksom dra svetten ur ögonen. Jag svettas som en gris redan efter uppvärmningen!
Den mörka himlen svepte förbi och klarnade upp men rejäla vindar ute på Björlanda kile. Känns skönt att varken jag eller C har något intresse av båtar, allt jobb de kräver för att inte säga kostnader. Men det är vackert där de ligger, faschinerande i
sitt antal och nästan spöklikt ljud som skapas när vinden sliter i segelbåtarnas alla master och linor.
I boken jag för tillfället lyssnar på har ett äldre par föräldrar mördats och de efterlevande barnens tolkas på olika sätt. Det är många känslor och scenarion i de fiktiva berättelserna jag kan relatera till men detta är ett av undantagen. Jag
finner mig själv känna irritation och otålighet när den vuxna dottern bara gråter dag efter dag, herregud de var ju gamla och modern till och med dement! Det är meningar om hur de är borta för alltid, aldrig kommer att komma tillbaka, hur
hon saknar och behöver dem. Jisses så melodramatisk och självömkande man kan bli!
Visst inser jag att mina preferenser är rubbade, störda av min obefintliga relation till mina egna föräldrar där döden var en lättnad och befrielse av den skuld, plikt, ilska och sorg som varje av de fåtalet interaktioner medförde.
Så jag kan till viss del förstå min otålighet för de i mitt tycke överdrivna sentimentaliteterna i boken. Men det gör de inte lättare att uthärda.
Fredagstacos
Det var information overload men ändå en rolig och intressant dag enligt min avkomma. Ett litet intresse för design uttalades också medan vi rullade hemåt genom regnet. Det visade sig dessutom att jag arbetade som VD i "VD-huset"
när Ronja fått frågan vart hennes förälder jobbade! En sådan där konsult var jag tydligen också, haha! Den stackars gruppledaren måste ha undrat, och jag som ändå försökt förklara för henne då jag misstänkte att frågan kunde komma. Men hur förklarar
man egentligen vad jag gör? En minichef på IT-förvaltning, vad innebär det egentligen?
Så VD-konsulten och hennes ohängda avkomma åkte hem för att kort därpå åka iväg igen, med en ombytt sagd minikopia till fotbollsträning. Snart dags att hämta och därefter blir det att inta den förberedda fredagstacosen som hon ville inta
med oss innan jag skjutsar henne till Lindome.
Fattar inte riktigt vart denna vecka tog vägen men med tanke på hur trött jag känner mig har det antagligen gått en hel sådan.
Sova störtloppsstilen
Min Lilltjej är här! Imorgon är det "Bring your daughter to tech day" , ett initiativ hos R&D för att locka fler tjejer till mansdominerande yrken. De får besöka utvecklingsavdelningen och testlabben, testa och känna så jag är riktigt
avundsjuk. Hade jag inte haft min mentor Sven hade den delen av företaget fortfarande varit helt okänd för mig.
Så min avkomma har fått ta ledigt från skolan för heldagen hos min arbetsgivare och kom således till mig efter sin träning medan jag var på min.
Vi fick ju lyfta fram jubilaren och sjunga för grymma Birgit! Undrar hur länge jag själv kommer att köra? Det är ju som sagt inte lika kul att vara deltagare som instruktör…
Planen var att vi skulle titta på "Inside out 2" och då klockan redan var mycket orkade jag inte fixa middag vid spisen. Hej latmansmiddag!
Blåsigt
Var nog deltagarrekord i Sisjön igår, riktigt kul och många ställde upp på bild också! Låtarna jag körde satt som tur var och då börjar man inse hur tuff denna release är men högt tempo och snabba explosiva kombinationer.
Jag och C brukar skicka svettisar till varandra efteråt och han tar ofta med instruktören på sina, men igår dök ett nytt men bekant ansikte upp, Micke som är min stammis Margaretas man, haha! De är supermysiga och trevliga och världen är så liten att
han vid ett av mina pass kände igen Birgit då han en gång i tiden varit hennes chef!
Så ja, han har varit med en del på mina pass också men liksom Christer föredrar han spinningen. Jag var ju inte långsammare än att jag högg Margareta för min returnerande svettis!
Så ja, han har varit med en del på mina pass också men liksom Christer föredrar han spinningen. Jag var ju inte långsammare än att jag högg Margareta för min returnerande svettis!
Utanför verkar företaget ha någon form av event men höstvädret bjuder inte in till mingel och utforskande då rejäla vindar och regn emellanåt sliter i tältdukarna. Efter många turer huruvida vi ska försöka få hela ena teamet till Bangalore kommer vi nu
försöka få några få hit istället. Stackarna kommer verkligen få se Sverige från sin sämsta sida.
Många av medlemmarna i Indien är sjuka dessa månader då regnperioderna härjar och temperaturerna således går ned, ned till kyliga 20... Undrar hur många som dukar under medan de är här då!
