All-in
Det pratas och publiceras ständigt vikten av personlig och professionell utveckling, att ständigt utmana sig anses nästan vara ett krav för att inte uppfattas som eller riskera att bli stagnerad eller kategorisk. Jag har värjt mig mot detta som ytterligare en orimilg förväntan på oss själva som vi själva skapat och funnit mig tillfreds med att obekymrat ducka för dylika självhjälpskurser, omgivningens hävdande av aktiviteter och nya influenser och förnöjsamt puttrat på i min tillrättalagda tillvaro.
Så insåg jag häromdagen att jag faktiskt är en kålsupare av stor grad då jag visst hoppar på nya saker och utmanar mig själv. Klivet uppåt på karriärstegen, kinesiskan, golfen och nu motorcyklandet, och att jag när jag gör det, går all-in. Hur jag puttrar mina oformliga cirklar på parkeringen om och om igen timme efter timme, tiden jag spenderade på korthålsbanan på World of golf för att nå mitt gröna kort, kurserna jag betat av i kinesiskan.
Framgången i dessa kanske kan diskuteras när tiden och ekonomin för golfen har prioriterats ned och jag inte kan mycket mer än presentera mig på kinesiska, men det är likväl nya utmaningar jag tagit mig an och lärt mycket utav.
Christer ville vi skulle ta en gemensam golfkurs men jag ser inte hur jag ska få ihop de fasta träningstillfällena med mitt schema där veckorna med Lilltjejen är fullbokade med träningar och matcher. För en dyr golfkurs vill man ju gärna kunna vara med mer än hälften av tillfällena, annars skulle jag gärna vilja ta upp spelandet igen nu när jag också har den ekonomiska möjligheten att göra det. Men när jag nu bokstavligen hoppade på motorcyklande kommer den att uppta dagarna med fint väder. Tiden är begränsad men jag inser att jag, trots mina tidigare föreställningar, faktiskt fyller den med en hel del meningsfulla ting!
Maj
Att rensa mellanrummen mellan kullerstenarna är ett bokstavligt skitgöra och när han gav upp för den dagen såg han än värre ut!
De soliga varma dagarna är förrädiska och frös häcken av mig i Kviberg där Lilltjejen hoppade in och förlorade en match med F15 mot IFK Göteborg på Valborgsmässoafton.
Böckerna för mars blev tre där både Inger Scharis och Mattias Edvardsson var nya för mig, helt ok deckare där Mattias "Goda grannar" bjöd på en twist precis i slutet som gav mig ståpäls. Det har nog aldrig hänt förut så får väl se det som ett gott betyg till hans verk.
Har övningskört tre gånger idag tack vare våra tidiga vanor, att Lilltjejen hade träning följt av lunch och A-lagsåskådning samt att batteriet i Christers cykel dog. Följaktligen blev det övningstillfälle nummer två när vi återvände till hans kvarlämnade cykel med uppladdat batteri.
Kört runt, runt, stannat och startat med sväng i simulerad korsning. Åt höger, åt höger, åt vänster och vänster igen, om och om och om igen, har inte tappat cykeln en enda gång och endast ett kärringstopp!
Kört runt, runt, stannat och startat med sväng i simulerad korsning. Åt höger, åt höger, åt vänster och vänster igen, om och om och om igen, har inte tappat cykeln en enda gång och endast ett kärringstopp!
Väl hemma igen vågade jag mig på att köra uppför backen till huset och det gick bra, woho! Efter avklarad dumplingsmiddag med hämtad avkomma var jag sugen igen och denna gång tyckte Christer vi kunde ta den "yttre" vägen, dvs huvudleden med tre rondeller och 70-sträckor. Då det var såpass sent på kvällen och således väldigt lite trafik vågade jag faktiskt, också stärkt av mitt framgångsrika nötande på parkeringen. Det gick kanon båda vägarna, åkte till och med och tankade, men jag vill inte göra det igen annat än dessa tider då trafiken är gles. Nu kunde jag stundtals känna osäkerheten ge vika för den fria och häftiga känslan alla mc-förare uttrycker. Men mötande bussar och bilar känns skrämmande stora och hårda och ofrånkomliga tankar dök upp kring hur lite som skulle krävas för en katastrof när man är så otroligt blottad, oskyddad.
Avslutade dagen med "Dagissnuten", oj så många gånger jag såg den då det begav sig! Lilltjejen härdade ut hela filmen, otroligt rastlös som hon blir där endast Mini kunde tvinga henne vara stilla en stund.
På lördag ska hon till Älvsjö i Stockholm för att spela i Allsvenskan F17 södra! Det är uppenbarligen brist på målvakter i Jitex nu, oklart vad som låg bakom just deras behov men hon fick frågan föregående helg också mot Norrköping men då hade hon redan åtagit sig en match med sitt egna lag.
Nu fick hon alltså frågan igen och även om hon uttrycker att det känns lite konstigt på grund av åldersskillnaden så ser hon fram emot erfarenheten. Jag tycker det är jättehäftigt och har ställt in min körlektion för att åka upp och titta. Det är ju hennes premiär i Allsvenskan! Försöker ändock tona ned det hela och poängtera att det är en rolig erfarenhet där hon är schysst och ställer upp när de behöver hjälp.
