Mitt i veckan

"Min" elektriker som jag hittade, minns inte hur, när jag bodde i Balltorp, har nu installerat sådant där elektroniskt lås med kamera och grejsmojs. Då det knappt gick att vrida om nyckeln i det gamla hederliga låset hade jag senaste månaderna vant mig vid att helt sonika ha olåst. Kanske inte så säkert men synnerligen bekvämt! 
Utebelysningen är också fixad så vi slipper famla oss fram till ytterdörren när mörkret har fallit. 

Medan jag satt mitt i PI planering ramlade Lilltjejen med fyra klasskompisar in genom dörren efter en friidrottsdag ute på Björlandavallen. Det varma vädret vände lagom till dagens begivenhet men i varje fall några hoppade i poolen, brr!

Himla mysigt när hon har kompisar över, det är ju långa avstånd för dem då de bor i Sävedalen och Floda, men som pendlare till skolan är de vana och självständiga med kollektivtrafiken. Goa tjejer som jag hoppas kommer fler gånger!
 

Tionde!

Avslutar helgen på våra nya Muminlakan, med jordgubbar badande i grädde och nya tofflor på mina ömmande fötter som Christer överraskade med då mina gamla är slitna bortom räddning, mitt tredje par! 
 
Mitt tionde Göteborgsvarv bjöd på perfekt väder och fler deltagare som dök upp till start än vanligt, galet trångt kring startområdet! De nya skorna funkade dock väldigt bra men liksom efter förra året återstår det att se om och hur många blånaglar jag får. Det nya linnet som precis hann levereras för 80-talstemat var lite litet men funkade ändå utöver att jag fick skavsår under armarna då stiftet som ska motverka detta kommit bort i flytten. Dök in i ett sjukvårdstält vid Lilla bommen och fick vaselin för resten av vägen. Knäna och höften kändes över förväntan så jag kunde tugga på i mitt långsamma lufstempo ända till Avenyn då höften och framför allt knäna tyckte att de fått nog så sista kilometrarna fick jag snällt finna mig i att promenera utöver det stela lufsande man såklart fick uppbåda sisat biten in i mål, framför allt då Christer och Lilltjejen väntade på vallen, haha!
 
Det kändes faktiskt bättre i kropp och knän än förra året då jag upplevde att jag gick mycket mera men uppenbarligen gick det ändå väldigt långsamt då jag kom i mål endast två minuter snabbare än förra året! Johans Elena och mina stammisar Eva och Christina klockade in under två timmar så jag är helt i en annan liga, snigel-ligan, men är sjukt nöjd ändå med tanke på min obefintliga förberedelse. Just därför var det också med ytterst smärtsamma ben jag fick skynda min dusch på Frölundagymmet och sushimiddag i stan innan akrobatföreställningen Genesis på Stora Teatern.
Jag tror vi har blivit lite bortskämda vad gäller aktobatik när vi nu knappt imponeras av den lätthet atleterna utför sina konster, men denna föreställning var relativt fantasilös och mer repetitiv genom hela dryga timmen.

Hemma igen hade Eurivisionfinalen precis börjat och jag slocknade innan bidragen kommit till Sveriges KAJ med sin "Bada bastu". Den spelades frekvent under loppets gång och jag tillhör dom som gillar den medan en medlöpare intill stönade "Inte den igen!". Fick kolla ikapp igår och konstatera att de slutade på hedrande fjärdeplats, trots oddsen som tippat på vinst.
 
Får ju också dokumentera två premiärer, bak av tekakor för mig och rollspel för Lilltjejen! De var lite kort om folk vid fredagens omgång av "Dungeons & Dragons", så de frågade om Ronja ville vara med, vilket hon till min förvåning accepterade. Initialt fann hon det tråkigt, som det ofta är när man inte hänger med och förstår, men medan jag pysslade med mitt och sedan gick och lade mig tyckte hon det var riktigt kul, trots att hon som krigare fick gå i frontlinjen och dö på kuppen.
 
Jag är inget fan av tekakor men både Christer och Ronja gillar dom och de var busenkla att göra. 
 
 
Sköna söndag där Lilltjejen drog till Lliseberg med sina gamla kompisar från Balltorp, Christer tuggade vidare på infarten och jag tog tacksamt stöttning av kundvagn vid provianteringen. Stöttning fick jag också av Patrick till mitt pass då han var så snäll och skuggade mig, hela passet då mina ben och höfter inte kunde prestera som sig borde. Det var riktigt roligt, kanske kan bli ett återkommande upplägg där frivilliga deltagare får komma upp och göra mig sällskap! Ungefär hälften avvek till fotograferingen men mina kinesiska stammisar är alltid på och jag älskar att tjuvlyssna när de pratar i omklädningsrummet. Jag uppfattar endast några få ord här och där och blir motiverad att inte ge upp mina försök att lära mig och till hösten väntar ännu en kurs!
 

Våraktiviteter

 
Lilltjejen tog sig an att skrubba räcket men hann knappt börja innan Christer kom hem och poolprepp tog över. Med en enda trädgårdsslang har det tagit över tolv timmar att fylla på upp till bruksnivå. Efter middagen lämnade vi avkomman med sina sysslor och för att övningsköra där jag testade krypkörning och lyckades tappa cykeln, svårt värre!
När vi kör längs Björlandavägen får jag mikroflashar av panik när jag ser de mjuka kurvorna framför mig, hur svänger jag!? Jag vrider ju inte styret som jag gör på en cykel så jag hinner se mig själv plöja ut i diket eller över i andra körfältet innan jag påminner mig att lita på att cykeln följer efter blicken, vilket den också gör. Det är så skumt, jag gör ingen medveten svängning men den svänger ändå! Då blir jag än stirrigare av rädsla för att blicken och således mitt ekipage ska slinka åt fel håll.
Får tvångstankar när jag ser mötande trafik komma emot mig, tankar på att de ska komma över och ramma mig eller att jag ska göra någon plötslig rörelse som placerar mig i fronten på dem.
Vinden sliter i mig och bidrar till känslan av instabilitet på samma sätt som mötande bussar och lastbilar. Det är läskigt, och det är läskigt för att jag känner att jag inte har kontroll. Andra trafikanter har jag aldrig haft kontroll över men nu är jag så blottad och sårbar, så liten jämfört med deras metallpansar.
Jag kan bara ha förtröstan att fortsatt nötning och övning ger trygghet och kontroll.
 
Nåväl, fötterna tryggt på asfalten ska jag ha efter körlektionen på lördag då Göteborgsvarvet går av stapeln. Ska hämta nummerlappen medan Lilltjejen tränar ikväll och jag köpte faktiskt nya skor förra veckan som invigdes med de tio kilometer jag fick ihop senare. Som vanligt lite ovant men onekligen skillnad i dämpningen och kändes i övrigt helt ok. Kanske inte det klokaste att köra varvet i nya skor som jag dessutom för första gången sedan mitt första varv för tio år sedan inte köpte på Löplabbet.
 

Red Sebastian

Semifinalen till Eurovision pågår och någon Red Sebastian framför någon form av hyllningslåt till rave, levererad av Belgien. Blir kanske lite ofokuserat inlägg...
Sommarväder utlovas och Lilltjejen har tjatat att starta upp poolen. Plutt är skeptisk när vattnet som fylls på börjat lyfta det samlade som förrädiskt glider mot henne där hon kommer trevande för att förskräckt skutta undan och fylla mig med skratt!
 
Fick rycka in och ööörna till Bilprovningen då Christer såklart tagit min bil till Lerum, glömsk för sin bokade tid. Första besiktningen för den och borde således gå igenom vilket den också gjorde, check på det. 
Drog sedan till intilliggande kontoret, lockad av utlovad Kaju Katli som Gopi tagit med sig från Indien, nomnom!
 
 
Inför lördagen hade jag som mål att få till ett längre pass vilket veckans schema tillät igår medan avkomman tränade på Förbovallen. Lite konstigt att parkera på besöksplats, blicka upp mot ens gamla hem och se och höra glada barn springa ut och in genom den öppna dörren, men gjorde inte så ont som jag kanske trott att det skulle göra.
Lufsade ihop dryga milen på knän som inte kändes allt för illa men desto mer i höften. Nåja, runt lär jag ju komma i någon form.
 
 

Lördag

När man glömmer shortsen är det tur att man inte är en jeansnörd. Varmt så det räckte blev det ändå. Rätt bra med folk i Majorna trots den lovande väderleken utanför.
 
Christer tuggade sig fram på infarten medan jag handlade, gjorde lite ärenden och tog en vända med parksliden i vårvärmen. En dag till och han borde bli klar. 
Delikat plankstek och lite övningskörning bort till Björlanda kile via en smal snirkel-snorkel väg som höll på att göra mig till kylarprydnad på någon sorts husbuss som maximalt otajmat kom runt en dold krök. Höll på att kissa på mig och närapå hamna i diket men då det i princip inte fanns något dike fann jag mig helt mirakulöst och i rena förskräckelsen klämma mig förbi. 

Mantrat när jag kör är "blicken, blicken, BLICKEN"! Det är så tydligt, framför allt vad jag antar nu i början. Därför nästan stolt att jag satte blicken förbi bussen och inte i dess front...!
 

Nästa vecka

Nästa vecka är det dags för mitt tionde Göteborgsvarv så har sökt vikarie till min söndagscombat med tanke på det skick mina ben lär vara! Dock insåg jag att jag glömt att registrera mig till välgörenhetsgruppen och nu var den full, buhu! Så nu fick jag startgrupp 15 som startar strax före tre på eftermiddagen. Förra veckan tuggade jag ihop en timme under Lilltjejens träning och kände att skorna började kännas tunna, framför allt höger men det är för sent att byta nu, det får gå som det går och jag lär ju mest gåluftsa ändå.
 
Jag tänkte att det vore perfekt att låta detta tionde genomförande bli mitt sista men Lilltjejen tycker att jag minsann ska fortsätta tills hon också kan delta och vi springa tillsammans... Vore väldigt roligt att springa ihop, tänker redan att vi kan ha någon kul utklädnad. Har anmält oss till Vårruset i juni, hon fick lite blodad tand av Urban run, kul!
 
Apropå utklädnad såg jag att Göteborgsvarvet kör 80-talstema i år så det lär bli rejält färgglatt i min startgrupp då det är i de senare startgrupperna som utstyrslarna dominerar. Hade varit lite kul att ha något men lite sent nu.
 

SM guld!

Inte så pigg på att ställa upp på foto när farfar ville dokumentera... men man vill ju ha till karriäralbumet, hehe! Grundskolor i landet med fotbollsprofil har tydligen interna turneringar för sistaårseleverna och då våra nior saknar målvakt har Lilltjejen fått frågan. Så tidigare kammade de hem SM-guldet i futsal och nu också fotboll! Tydligen fick hon inte jättemycket att göra i målet...
 
Hade min andra mc-lektion igår och lite kul att komma till övningsbanan där det denna gång var fullt av andra körskolor, hela elva stycken delar på övningsområdet totalt och igår var vi nog minst fem ekipage. Är ju mindre bra dock om det blir för många och man får idka turordning för banorna. Tyckte i vilket fall att det gick riktigt bra med mina rundor runt, runt, nöta svängar, stopp och start. Fick starta i grusbacke, diagonalt och sedan åttor med allt mer tajta vändningar. Efter mitt pass i Sisjön köpte jag koner att komplettera Ronjas för att bygga större banor att öva på. Nöta, nöta, nöta är enda sättet och när jag såg de andra ekipagen träna på höghastighetsbanan vilket inte motsvarade mer än 70 km/h tyckte jag likväl att det kändes ouppnåeligt när de till synes flög förbi. 
Samtidigt försöker jag få in teorin och viss har man mycket gratis när man redan innehar körkort och många års vana i trafiken, men likväl är det regler och framför allt skyltar som jag kämpar med att komma ihåg. 
Christer flänger till Lerum och jag grumsar över att han tar min bil. Hans batteri på hybriden räcker inte tur och retur så jag får köra den till passet i Frölunda senare. Hans Kia är ok men min är helt opartiskt mycket trevligare att köra!
 
Det grumsas mycket också på kontoret gällande nya direktiven att vi ska återvända och jobba mindre hemifrån. Själv och säkert lika många med mig, grunnar nog än mer på omorganisationen som flaggats. Liksom för två år sedan står jag och de med min roll inför ett troligt faktum att tas bort eller i varje fall minskas ned rejält. Då var det Scrum Masters som avvecklades och nu är det således ATM:erna där jag försöker att inte oroa mig eftersom det inte hjälper, men funderar ofrånkomligen på om man ska förekomma och söka något annat innan vi blir än fler att göra detsamma. Jag ser så begränsade möjligheter eftersom jag saknar den tekniska kunskapen - jag kan ju ingenting!
Så ännu en gång är jag i händerna på organisationens tyckanden och beslut. Då var det Ola som räddade mig kvar och nu är det Janne som sagt sig värna mina intressen. Det är bara att vänta och se - igen.
 

Tur och retur

Så har man varit i Älvsjö också! Upp noll fem noll noll och lämnade avkomma på Centralen för tåget österut medan jag tog den asfalterade vägen åt samma håll. Fick leta mig fram till tre olika laddstationer i Norrköping innan jag hittade en ledig och med svängen via Vällingby där Nina och Aron anslöt kom vi till fotbollsplanen tre minuter efter matchstart klockan två.
Det blev en förlust med 2-1 med besviken Lilltjejen förstås, men när hon som vanligt fått lite distans var hon rätt ok med erfarenheten.
 
Blev lite förseningar med lokaltåget så fick hänga lite vid Stockholm central för att eventuellt plocka upp Lilltjejen, men då Göteborgståget också var försenat hann de fram till det. 
När jag ska ladda utanför Nyköping strular det och jag får inte loss stationens kabel och när jag till slut fått det löst, och laddat från annan "pump" hade över en timme passerat, och då ytterligare en laddning behövdes i ett regnigt Jönköping hann klockan passera midnatt innan jag var hemma.
 
 
 Nu får jag bara hoppas det inte blir strul med återbetalningen av deponeringsbeloppet för de fallerade laddningförsöken...
 
Sitter nu vid ännu en fotbollsplan för ännu en match mot IFK som inte går nåt vidare. Det är tack och lov sol men isande kall vind av det genomborrande slag som
kännetecknar denna del av landet. Brr!
 

All-in

 
Det pratas och publiceras ständigt vikten av personlig och professionell utveckling, att ständigt utmana sig anses nästan vara ett krav för att inte uppfattas som eller riskera att bli stagnerad eller kategorisk. Jag har värjt mig mot detta som ytterligare en orimilg förväntan på oss själva som vi själva skapat och funnit mig tillfreds med att obekymrat ducka för dylika självhjälpskurser, omgivningens hävdande av aktiviteter och nya influenser och förnöjsamt puttrat på i min tillrättalagda tillvaro.
Så insåg jag häromdagen att jag faktiskt är en kålsupare av stor grad då jag visst hoppar på nya saker och utmanar mig själv. Klivet uppåt på karriärstegen, kinesiskan, golfen och nu motorcyklandet, och att jag när jag gör det, går all-in. Hur jag puttrar mina oformliga cirklar på parkeringen om och om igen timme efter timme, tiden jag spenderade på korthålsbanan på World of golf för att nå mitt gröna kort, kurserna jag betat av i kinesiskan.
Framgången i dessa kanske kan diskuteras när tiden och ekonomin för golfen har prioriterats ned och jag inte kan mycket mer än presentera mig på kinesiska, men det är likväl nya utmaningar jag tagit mig an och lärt mycket utav.
Christer ville vi skulle ta en gemensam golfkurs men jag ser inte hur jag ska få ihop de fasta träningstillfällena med mitt schema där veckorna med Lilltjejen är fullbokade med träningar och matcher. För en dyr golfkurs vill man ju gärna kunna vara med mer än hälften av tillfällena, annars skulle jag gärna vilja ta upp spelandet igen nu när jag också har den ekonomiska möjligheten att göra det. Men när jag nu bokstavligen hoppade på motorcyklande kommer den att uppta dagarna med fint väder. Tiden är begränsad men jag inser att jag, trots mina tidigare föreställningar, faktiskt fyller den med en hel del meningsfulla ting!
 

Maj

Att rensa mellanrummen mellan kullerstenarna är ett bokstavligt skitgöra och när han gav upp för den dagen såg han än värre ut! 
De soliga varma dagarna är förrädiska och frös häcken av mig i Kviberg där Lilltjejen hoppade in och förlorade en match med F15 mot IFK Göteborg på Valborgsmässoafton.
 
Böckerna för mars blev tre där både Inger Scharis och Mattias Edvardsson var nya för mig, helt ok deckare där Mattias "Goda grannar" bjöd på en twist precis i slutet som gav mig ståpäls. Det har nog aldrig hänt förut så får väl se det som ett gott betyg till hans verk.
 
Har övningskört tre gånger idag tack vare våra tidiga vanor, att Lilltjejen hade träning följt av lunch och A-lagsåskådning samt att batteriet i Christers cykel dog. Följaktligen blev det övningstillfälle nummer två när vi återvände till hans kvarlämnade cykel med uppladdat batteri.
Kört runt, runt, stannat och startat med sväng i simulerad korsning. Åt höger, åt höger, åt vänster och vänster igen, om och om och om igen, har inte tappat cykeln en enda gång och endast ett kärringstopp!
Väl hemma igen vågade jag mig på att köra uppför backen till huset och det gick bra, woho! Efter avklarad dumplingsmiddag med hämtad avkomma var jag sugen igen och denna gång tyckte Christer vi kunde ta den "yttre" vägen, dvs huvudleden med tre rondeller och 70-sträckor. Då det var såpass sent på kvällen och således väldigt lite trafik vågade jag faktiskt, också stärkt av mitt framgångsrika nötande på parkeringen. Det gick kanon båda vägarna, åkte till och med och tankade, men jag vill inte göra det igen annat än dessa tider då trafiken är gles. Nu kunde jag stundtals känna osäkerheten ge vika för den fria och häftiga känslan alla mc-förare uttrycker. Men mötande bussar och bilar känns skrämmande stora och hårda och ofrånkomliga tankar dök upp kring hur lite som skulle krävas för en katastrof när man är så otroligt blottad, oskyddad.
 
Avslutade dagen med "Dagissnuten", oj så många gånger jag såg den då det begav sig! Lilltjejen härdade ut hela filmen, otroligt rastlös som hon blir där endast Mini kunde tvinga henne vara stilla en stund.
På lördag ska hon till Älvsjö i Stockholm för att spela i Allsvenskan F17 södra! Det är uppenbarligen brist på målvakter i Jitex nu, oklart vad som låg bakom just deras behov men hon fick frågan föregående helg också mot Norrköping men då hade hon redan åtagit sig en match med sitt egna lag.
Nu fick hon alltså frågan igen och även om hon uttrycker att det känns lite konstigt på grund av åldersskillnaden så ser hon fram emot erfarenheten. Jag tycker det är jättehäftigt och har ställt in min körlektion för att åka upp och titta. Det är ju hennes premiär i Allsvenskan! Försöker ändock tona ned det hela och poängtera att det är en rolig erfarenhet där hon är schysst och ställer upp när de behöver hjälp. 
 

RSS 2.0