En riktig sommarlovsdag som känns i skinnet men med behag i sinnet. Kan tänka mig att varje tillgänglig strandstrimla var knökad med folk så då varken jag eller Lilltjejen är särskilt förtjusta att bada i havet åkte vi till Arendal och njöt av tystnaden. Med undantag av några som flanerade förbi längs det fina promenadstråket var vi helt ensamma. 

Fiskade, flög drake, fiskade drake (förtvivlad Lilltjej, tack och lov att jag fick tag i den med draget och slapp ge mig ut i tången), solade och mös.

Vi började dagen med Water Obstacle Rush på Åbytravet. Barnsligt roligt och vi hade så tur att vi slapp de väldigt långa köer som tydligen uppstod. En del väntade nästan två timmar för att hämta ut sina biljetter(!) och likaså mycket väntan vid hindren. Vi hade nästan helt tomt förutom till sista jätterutschkanan, men ändock inte så illa som den hann bli när vi genomblöta hade kommit ner. Riktigt roligt!

Många och långtgående problem var orsaken till ett behov att se över hela flödet och ju mer jag försöker förstå och reda ut, desto rörigare blir det. Ändå var det ganska lugnt, jag puttrade på och hade lite möten för att försöka lägga pusslet. 

Så kom nya incidenter och plötsligt blev dagarna mycket kortare. Men har lärt mig mer på dessa två veckor än jag gjort sedan jag hoppade på uppdraget. 

Imorgon ska jag och min telning springa Water obstacle rush. Hoppas hon kommer tycka det är kul, det lär jag göra i alla fall!

Varmt så det förslår men man är försiktig med att klaga. Glassen smälte snabbare än vi hann äta men gott och skönt med en paus från kontorlandskapets fantasilösa omgivningar. Tack chefen!

Hämtade en Lilltjej och drog den 45 minuter långa vägen ut till våra gamla hemtrakter, Gråbo och det katthem som finns där.

Så har man då det där Gröna kortet! Fattar faktiskt inte riktigt hur det gick till eller vilka regler som faktiskt gäller - men nu har jag det ändå. Av de arton plus nio vi gått i helgen uppfyllde jag kraven enligt kursboken med två niohålsrundor på mellan 14 och 17 poäng från 150-metersutslag. Men när vi skulle registrera detta hos kansliet säger hon bara att jag redan har grönt kort med handicap 54. Sedan bluddrade hon något om nittionio och utslag och ditten av vilket jag bara förstod utkomsten i form av just grönt kort. Jahapp. Jag kan med andra ord gå ut själv på vilken bana jag vill nu då, utan fadder? Som godkänner en spelare med så högt handicap vill säga...de flesta kräver visst trettiosex har jag förstått. Eller nåt. 

När banan var fullbokad idag fick det bli en sväng på korthåls där jag fick ett poäng bättre än Christer, hohoho! Damen i kansliet kommenterade mitt scorekort med att jag måste ha talang. Tack säger jag och tänker på alla timmar jag faktiskt plöjt ned på att träna. Nu ska det sänkas handicap!

Visst saknar jag min Lilltjej lite extra när midsommar är under pappa-vecka, men det känns bra att hon får ett traditionellt firande med hans sida som har just detta att erbjuda tillsammans med massa vänner och släktingar. Mamma i all ära och publika arrangemang, men jag har inte den stora familjen eller nära vännerna med tillhörande jämngamla barn att leka med.

Jag fick istället leka med golfklubborna på min andra riktiga runda ute i Torslanda. Blåsigt värre och gick nästan lika dåligt som premiärrundan i Sisjön även om de sista nio hålen gick något bättre. Klarar jag nio till som dom har jag kriteriet för grönt kort. Vi var rätt möra efter det så blev en skön resterande dag utan några krav eller förväntningar. Lite mer frustration på Christers senaste spel som han hämtade igår, bakat, frossat och plöjt film. Blir nytt försök på golfbanan imorgon.

Christer håller ju på att ta mc-kort och klarade teorin i veckan. Jag gav honom en dräggel-snygg skärbräda till nya köket och kunde inte låta bli att köpa en kniv som får följa med mig hem. Inte mer än rättvist. Vill också ta mc-kort men urk vad det kostar. Fast köpte jag färre knivar och träningsskor skulle jag kanske kunna ha det där kortet, cykeln och nödvändiga tillbehör lagom till pensionen!

Så har vädret här på västkusten återgått till det mer normala i form av regn och blåst. Rena turen att det bara droppade lite på vägen från träningen.

Det exceptionellt varma vädret vi hade medför extra varmt i bilen - så varmt att gummit i sugkoppen till min mobilhållare smälte! Som synes till och med såpass att gummit också runnit!

För Sverige exceptionellt ja men knappast ett land på sydligare breddgrader varpå jag kontaktade tillverkaren iDeal of Sweden. Vad jag vet är de numera globala distributörer med vad man kan anta testade produkter för förväntade temperaturer. Killen i kundtjänsten  bekräftade att han kände till andra fall men inte i Sverige. I vilket fall ersattes jag med en ny som levererades idag. En rejäl omgång med aceton fick bukt med gummiresterna på rutan.

Releaseveckan tuffar på med Lindholmen idag där jag bara kunde konstatera att koreografin inte sitter ordentligt. Ny chans på Frölunda imorgon. Låt fem är verkligen lika jobbig som låt sex är tråkig. Återhämtning till trots funkar inte klämkäcka låtar för mig i combat.

Min avkomma ville göra en modell av mig och gjorde mig till bläckfisk. Ska man tolka in något i det? 

Fritids stängd denna fredag så fick en heldag med min Lilltjej. Planerna vi hade funkade inte för andra parten så blir nästa gång hon är hos mig. Det var faktiskt hennes idé så hoppas hon gillar det när det väl blir av.

Istället blev det några timmar på Universeum med ASCII-kodning, husbygge, reptiler och kemilabb. Ett årskort där är tacksam och lärorik sysselsättning.

Till kvällen hade Monica lyckats få tag på gratis HSB-biljetter till Pettson & Findus föreställning i Gunneboskogen som vi fick. Supersnällt och så mysigt vi fick med medhavda filtar och gottigt att äta. På hennes avslutning var det en kille bland presentatörerna som stack ut från de övriga med sin avslappnade självsäkerhet framför den fullproppade skolgården. Det fick sin förklaring när Ronja identifierade honom under sminket där han spelade en mycket aktiv del av de många mucklor på den naturliga scenen. Kul!

Väl hemma och i säng slocknade Lilltjejen på tre sekunder och det lär inte ta mycket längre tid för mig. Framför allt inte när jag måste korreträna. Release på måndag och jag har i vanlig ordning inte pluggat tillräckligt.

Förskolan eller nollan har i mina ögon aldrig riktigt ansetts vara del av grundskolan och därmed "riktig" skola. Kanske för att min egen förskola på min tid kallades lekis och rent geografiskt låg långt ifrån skolan. Idag firades i vilket fall avslutning tillsammans med de övriga årskurserna. Hänger på skolgården tillsammans med andra föräldrar, äldre syskon och närstående medan deras fröken har en egen stund med de små. En fantastisk pedagog som efter många år nu ska gå i pension.

Första avslutningen av vad som väl ska bli många fler. Med Den blomstertid och Idas sommarvisa, den sistnämnda som vi tragglat om och om igen och till slut kanske fått ordning på "vattnet i bäcken" och "smultronen åt barnen". Mot slutet överraskar fritidsungarna med en dans till Koukou move.

Vi tränger ihop oss i klassrummet för bulle och saft innan min stora lilla tjej får följa med farmor medan jag åker till jobbet. Under dagen får jag mitt medlemsskap bekräftat och första officiella golf-handicap registrerat. Både skämsigt och kul. Jag, spela golf, vem hade kunnat tro det? Allra minst jag! Nu är jag taggad att slutföra det gröna kortet och börja jobba mig nedåt i handicap!

De som känner mig vet att majoriteten i mitt kläd- och skoutbud är svart, eller grått. Tycker ju det är så tråkigt att shoppa kläder som inte ska bäras på ett gym och försöket häromdagen resulterade just i två par träningsskor... Hopplös, men det är ju så mycket roligare! När jag kollar vanliga sommarskor är de bara fula, tråkiga och inte jag. 

Tog en lov på Dormy och hittade faktiskt en top jag närapå köpte - tills jag insåg att den var, just det, svart. Med nästintill barnsligt trots högg jag istället en vit och orange istället. Bra där. Undrar hur ofta jag kommer bära den.

Provade faktiskt en klänning men såg som oftast ut som en idiot. Gjorde ett försök i alla fall.

Bra med folk vid dagens combat och kroppen kändes pigg. Skönt! Skulle behöva nya träningsskor också...och löparskor. Hm...

Jönköping. På andra sidan vägen är Vätterns strand full av solbadare, men en halvtrappa ned med dörren på vid gavel för att skapa en smula genomdrag har cirka sjuttio personer knött ihop på de hundratrettio kvadratmetrarna för att spela flipper. En kompis till Christer har drygt trettio spel i en jättefin lokal med flippertävlingar och företag som målgrupp. Jag står på startlistan och av en slump blev det mitt gamla efternamn som registrerades. Känns både konstigt och bra att se det där svart på vitt. Sextiofyra är anmälda. Sextiotre är här och deltar. Vi delas in i grupper och spelar tre olika spel per grupp. Poäng efter resultat och nya grupper efter resultaten. Jag lyckas faktiskt vinna någon gång men när allt är klart stoltserar jag på en väntad sextiotredjedeplats. Inser att det är som golfen. Oavsett om det är en gräsmatta eller heltäckningsmatta vill man stampa med foten däri av frustration - men det är de där lyckade bollarna respektive kulorna som får en att försöka igen, och igen.

Mina händer doftar äpple. Inne på toaletten står inte mindre än tolv olika tvålsorter uppradade som en komisk följd efter en gästs kommentar om avsaknad av sådan vid ett tillfälle. "Lime och koriander" står inte på min ordning att prova...

För övrigt hittade jag lite skor, varav ett par nog ska funka bättre till att trava omkring på golfbanorna. Fick också tummen ur för en tur på inlines i den sköna sommarkvällen. Apjobbigt men skönt.

Så var det nationaldag och därmed ledigt från jobbet. Firade med fyra varv på Albatross niohålsbana ute på Hisingen. Glad jag valde att testa den då det visade sig att alla utom en var rätt långa, genomsnitt runt 120 meter cirkus. Jag har ju nött rätt mycket på WOGs korthåls men behöver träna på längre slag också. Första varvet skrev jag inte ens ned då jag snabbt tappade räkningen. Tror jag slog bort fem eller sex bollar! Banorna var jättefina men både vattenhinder och omgärdande skog måste krylla av bollar! När jag tog kortare lovar i vegetabilierna i jakt på mina förrymda klot hittade man inte alltid sin egen - men väl andras! Det var nästan lite svampletning över det hela när man nästan blev lika glad av ett fynd, haha! Av mängden jag slog bort samt hittade gick jag nästan jämnt ut.

Fötterna värker infernaliskt så de tio år gamla skorna jag hade kanske har gjort sitt. Vill bara inte spendera pengar på golfskor, så lågt vill jag inte sjunka. Nästan nog illa att jag tvingades köpa en sådan där keps av känt golfmärke med bara skärm vad-de-nu-kallas när jag en solpressande dag glömt min egna neutrala Craft. Har accepterat handsken av det faktum att jag får skavsår utan.

I vilket fall, förlorade bollar till trots gick det ändå rätt bra. Jag fuskade dock på så sätt att jag slog ut (läs bort) en, två, till och med tre bollar för att sedan fortsätta på den som slutligen behagade hålla sig från skog och vatten - och räknade från den. Efter första rundan förlorade jag nog lika många sammanlagt på de följande tre. Hyfsat ok ändå tycker jag.

Igår ringde fritids, Ronja hade ramlat och fått ett jack i ansiktet som troligtvis behövde mer än ett plåster. Det faktum att vi varit så förskonade från skador och sjukdomar hos vår Lilltjej gjorde mig, och också Johan när vi senare pratade, rätt ställda. Eftersom det var hans vecka hanterade han det och hämtade henne, men vi båda hade känt oss villrådiga inför den nya situationen. Vart ligger akuten? Eller ska man till en vårdcentral? Förskonade som sagt och mammahjärtat ömkade för sin Lilltjej medan fadern uppdaterade frekvent.

Med femton lager solkräm var vi redo för ett antal timmar på en fotbollsplan. Skugga existerade inte så stundtals ångrade jag att jag inte tagit med paraplyet som jag avfärdat som allt för fånigt.

Småtjejerna kämpade på jättebra och körde frekvent ned sina huvuden i den framtagna vattenhinken.

Lilltjejen genomgick någon förvandling till de två sista matcherna och började plötsligt ta för sig på ett helt annat sätt och drev bollen hela vägen till mål - så många gånger att jag tappade räkningen! Både tränare och föräldrar kommenterade och undertecknad fattade ingenting. Från att hjula och studera skalbaggar till full fart och fokus. Undrar vad det var i det där vattnet egentligen.

Obligatoriska foton efteråt och självklart ville de sedan att morsorna också skulle posera!

Ännu en högsommarvarm vecka går mot sitt slut. Ett kortare besök av välbehövligt regn och svalare temperatur påminde hur bortskämd man blivit. Köpte ny cykel att ha här och det blev att pedala till skolan för första gången. 

När värmen ska hålla i sig över helgen vad gör man då? Jo man ställer sig en stund på rangen för att sedan åka till Bounce! Inte helt otippat kunde vi nyttja studsområdet hur vi ville med endast några barnkalas på plats. Freerun och hinderbanan var helt tom så fick full fokus av hjälpkillen. Galet roligt och svettades som en gris!

Hela IT samlas för att mingla och lyssna på ledningens pep-talk. Det var ett tag sedan jag deltog live och påminns snabbt varför jag kört via webinar på sistone. Mingla, småprata, knyta nya och stärka befintliga kontakter. Kanske är det förväntat, kanske från ett proffesionellt perspektiv är det meningsfullt men jag orkar bara inte. Blir trött av bara tanken. Vad skulle jag hit och göra? Fick en bulle i alla fall.