En nästan spöklik domedagsstämning när den hängande gatubelysningen svajade i morgonstormen. Antydan till snöglopp när jag lämnade hemmet kvart över fem men blev just inte mer är just antydan. Med tanke på hur bra det gick vid premiären var jag nästan lite nervös. Var det en engångshändelse? Efter en kvart lossnade det och den nästan sköna känslan infann sig. Efter ännu en kvart började jag känna av höger knä. Skit. Bryta för att inte utmana och riskera eller ignorera och faktiskt göra det? Började exprimentera med löpsteget från mer lufsande fot-häl-isättning till framfoten. Fick verkligen koncentrera mig men det dröjde inte länge så försvann känningen i knäet! Verkligen annorlunda sätt för mig att springa men när jag testade eller glömde av och föll tillbaka till min tidigare isättning kändes det genast tyngre i benen. Paradoxalt när det kändes stötigare med framfotisättningen. Drygt nio kilometer på en timme. Sade jag att jag är äckelstolt? Avslutade med nya combatreleasens styrka och stretch. Behöver plugga mer på den sistnämnda. Efter några timmar har jag känningar i knäet igen men inget i det vänstra eller lika illa som förra gången.Inte den bästa snabbfrukosten kanske men kände heller inte för något mer. (In action)Cheferna fick såklart också delta. Här djupt koncentrerade med en förenklad variant av StaX. Respektive grupp satsar på tänkbar vinnare. Att vara trogen sin chef lönade sig inte när den grupplösa chefen, dvs chefernas chef vann ett uppdrag!