Jamen dåså!
Skulle möta upp Lilltjejen i stan men fick be henne ta tåget till Mölndals centrum istället då jag fick vända kylaren dit för att skriva kontrakt! En ung pappa med två barn som kunde flytta in snarast gav ett bud mäklaren rekommenderade mig att acceptera. Så om en månad är detta kapitlet slut.
Mötte upp Lilltjejen, köpte snask, åkte till mitt före detta hem och matade fiskarna och vidare till IKEA för att returnera över fem artiklar vi på något sätt lyckades köpa för mycket. Jag var helt snurrig, hjärnan kaputt, hade jag precis sålt mitt hem?
Köpte med oss sushi till tidig middag innan Christers spelkompisar dök upp. Lilltjejen försvann upp till sig och jag gick lös på kartongerna i biblioteket. Så nu är alla böcker upplockade, helt i oordning bara uppställda och kartongerna från vinden genomgångna. De bjöd på en tur till barn- och ungdomsåren men roligast var att min avkomma kunde få se foton och minnessaker från mina föräldrar. Det kändes rätt konstigt att höra henne säga mormor och morfar, lite sorgligt men mest ovant. Hon hade gärna velat träffa dem, höra berättelser kring bilderna och morfars FN-tjänstgöring, förklaringarna om vilka som var på alla foton i de gamla albumen.
Mer än två banankartonger har jag sorterat ut för att förpassa till återvinningen, mitt liv i kartonger krymper mer och mer för varje flytt.
Förundran var stor när avkomman trodde sig förstå vad VHS kasetten var för något. Nej, det är inte ett som vi kallade det, kasettband, det där är VHS, för film!
Min gamla kattsamling som jag inte haft hjärta att avyttra ska ut på marketplace. Kanske finns det någon annan samlare som kan se ett extra tillskott. Några hade gått hädan under någon av alla flyttar mennnöstan konstigt att det inte var fler med tanke på hur de har skeppats under antalet decennier.
Så från dammig vind till ett hörn i garaget domineras det decimerade innehållet av fotografier och kartonger till Lego Friends. Lilltjejen har någon tanke att låta dom gå vidare till sina barn, själva byggsatserna alltså som också i sådana fall måste hittas en plats då de fortfarande ligger i hennes stora sänglådor i Balltorp. Själv hade jag någon luddig tanke på att kunna sälja dem med sina kartonger, trevligt och mycket roligare för de unga mottagarna.
Liilltjejen kopierar Liten... obegripligt hur kattskrället kan finna det behagligt att ligga på rygg på ett hårt golv med tassarna i vädret.
Otta
Somnar tidigt - vaknar tidigt, närmare bestämt runt fem. Konstigt nog börjar jag inte råsvettas som jag gjort senaste tiden, hej för klimakteriet och förundras över hur skönt det är att inte vakna i fuktklabbiga lakan. Konstigt det där att det kommer först när jag vaknar och då riktigt känner hur svettningen fullkomligen väller fram inifrån. Och det är väl bara början om jag förstått det rätt...
En annan form av vallningar hos tonåringen där humöret skiftar lika snabbt som svetten bryter fram. Arg som ett bi när hon kom från träningen till ledsen och en megatallrik kyckling kebab senare, energisprudlande åttaåring som bara ville lek-brottas på köksgolvet. Det är bara att ta ett steg tillbaka och djupandas.
På bilden har humöret faktiskt vänt och hon poserar bara för den imponerande mängden mat jag fascinerat betraktade. Annars hade jag aldrig vågat lyfta kameran.
Fotona av min lägenhet blev förstås jättebra, främst imponerad av hur de förvandlade mitt belamrade arbetsrum till barnkammare. Annonsen kom snabbt ut på Hemnet och då började det genast hända saker. Min mäklare Nima är en sådan som arbetar vardag som helg och körde privata visningar för presumtiva köpare direkt. Fick genast ett bra bud igår men fler intressenter återstår som han vill följa upp och är positiv till en försäljning innan den schemalagda visningen nästa söndag. Vi får väl se, jag vågar inte hoppas på någonting ännu.
Onekligen snyggt men inte så praktiskt eller funktionellt med kuddar och dylika glas och prydnader högt och lågt.
Ronjas säng går för övrigt fått vara ifred, men så stänger hon också dörren. Vi har inte hittat några avyttringar någon annanstans så det hamnar antagligen i lådan för varken Liten eller Plutt ser vi gå in eller ut genom kattluckan. Fast om man får välja mellan utedass eller inomhustoalett vet jag vad jag hade valt i varje fall. Nästa steg är att ta bort lådan, fortsätta hålla dörren stängd och se vad som händer.
Stack förresten ut och sprang medan dotter och sambo tränade borta på Åby respektive Frölunda. Eller lufsade snarare och fick ihop knappa sex kilometer i riktig snigelfart. Sista halvkilometern började knäet att bråka, föga förvånande när jag knappt ens är uppe och går utan sitter framför datorn hela dagarna. Axeln började göra rejält ont igår och sprang runt och letade vetekudden bland korgar och lådor utan framgång.
Lilltjejen borde börja röra på sig där uppe nu, det är fredag och jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen. C ska ha spelkväll a la Drakar och demoner så får återställa uterummet där Lilltjejens bäddmadrass ligger utfläkt på bordet i våra försök att torkas av solen.
Lilltjejen borde börja röra på sig där uppe nu, det är fredag och jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen. C ska ha spelkväll a la Drakar och demoner så får återställa uterummet där Lilltjejens bäddmadrass ligger utfläkt på bordet i våra försök att torkas av solen.
Imorgon ska hon hoppa in på en match med F15-17 och direkt efter sitt egna lags match mot Landvetter. Grannen har 80-årsfest och därefter drar vi till Stora teatern för föreställning med tema akrobatik.
Sådärja, ljuset har tänts på övervåningen, dags att börja dagen!
Ovisshet
Lyckades lite bättre med moset denna gång, mums filibabba! Helgen gick i samma tecken som de senaste veckorna. Röj, återvinningscentralen, marketplace, bära och greja.
När jag hämtat Lilltjejen svängde vi förbi så hon kunde se de tomma rummen innan stylingen samt mata fiskarna.
Avslutar söndagskvällen med att Ronja skriker att någon av katterna bajsat i hennes säng, föga uppskattat medan jag både bekymrat och en liten del skratt avyttrar och bäddar rent.
Så börjar veckan och medan jag sitter i morgonens möten meddelar en granne att flyttkillarna från stylisten backat in i huset mitt emot medan de säger att så inte skett. Jag från andra sidan stan med möten hela förmiddagen kan inte bekräfta eller dementera och kan heller inte be grannen konfrontera dem.
När stylisten är klar låter hon meddela att man inte kunnat sätta upp takarmatur eftersom det saknades uttag. Mina erhållna instruktioner var att ta bort alla taklampor, inte att det krävdes uttag, vilket alla lampor inte hade, då de kopplades direkt till kablarna. Så nu har jag ett stylat hem med nakna kablar hängandes från taket och har verkligen ingen lust att enligt deras uppmaning anlita en elektriker för att tillse dessa uttag! En kollega har blivit sjuk och frågar desperat om någon kan ta hennes klass på Järntorget för att slippa ställa in med få timmars varsel. Jag ska ändå skjutsa Lilltjejen till en föreläsning på Åby den tiden så ställer upp.
När stylisten är klar låter hon meddela att man inte kunnat sätta upp takarmatur eftersom det saknades uttag. Mina erhållna instruktioner var att ta bort alla taklampor, inte att det krävdes uttag, vilket alla lampor inte hade, då de kopplades direkt till kablarna. Så nu har jag ett stylat hem med nakna kablar hängandes från taket och har verkligen ingen lust att enligt deras uppmaning anlita en elektriker för att tillse dessa uttag! En kollega har blivit sjuk och frågar desperat om någon kan ta hennes klass på Järntorget för att slippa ställa in med få timmars varsel. Jag ska ändå skjutsa Lilltjejen till en föreläsning på Åby den tiden så ställer upp.
Min avkomma kommer hem strax efter och upptäcker att någon nu har kissat i den renbäddade sängen, så något är nu uppenbarligen fel hos någon av våra tre, det kan inte bli en tydligare känsloyttring men vi förstår inte vad då vi inte förändrat något senaste dagarna.
Hon måste strax skjutsas till föreläsningen i Åby så jag slänger in sängkläderna i maskinen, drar den tunga bäddmadrassen av sängen och upptäcker att det gått hela vägen igenom till själva sängmadrassen. Skrubbar och skrubbar tills det ser hjälpligt ut, stänger dörren och drar med oro och frustration i kroppen, dubbelkollar och inser att vikariatet är en timme medan jag initialt trodde det var 45 minuter. Det får bli 45 ändå för att inte bli för sen att hämta Ronja och kör skiten ur deltagarna som förhoppningsvis tycker det var ok ändå att missa styrka och nedvarvning för de non-stop högintensiva låtar jag valt. Skönt var det för min stress i varje fall, men orolig för vad som kan vara fel hos någon av katterna.
C har fixat middag när vi kommer hem och jag hivar bäddmadrassen ned i badkaret där jag dränker den i vatten och tvättmedel. Hur den ska kunna torka blir ett senare problem som resulterade i att den nu ligger utbredd på badrumsgolvet där jag hoppas att golvvärmen kan utföra underverk. Men vad hjälper detta slit när vi inte vet varför någon av dem visar sitt missnöje? Kattlådan är framme igen och dörren till Lilltjejens rum stängd. Är det något ytterligare fel så lär denne hitta en ny plats.
Tomt hos den enda, kaos hos den andra. C tömde ett gäng bokhyllor både i sitt arbetsrum och i biblioteket för att rensa och göra en rockad av det han vill behålla. Kassar med cd-skivor och fackliiteratur åkte ned i återvinningscentralens kontainrar under lunchen. DVD-filmer och boxar står i travar i väntan på ett försök på Marketplace. Det känns så synd och onödigt att slänga men sedan streamingens intåg har marknaden för de fysiska köpta filmerna stendött, samma sak med musiken där jag fortfarande på ett sätt sörjer min fulla banankarton med cd-skivor som jag dumpade vid en annan flytt. Man kan inte bara spara för sparandets skull.
Christers samling av LP-skivor tronar där bakom honom, mestadels maxi-singlar som de kallades då sedan hans tid som discjockey, känns ju också så fel att bara slänga. Kanske den finns en begränsad marknad för en allt mer minskande målgrupp men så ska man ju också orka lägga tiden och energin på att hitta den, för ett försäljningsbelopp som knappt är värt ansträngningen.
Christers samling av LP-skivor tronar där bakom honom, mestadels maxi-singlar som de kallades då sedan hans tid som discjockey, känns ju också så fel att bara slänga. Kanske den finns en begränsad marknad för en allt mer minskande målgrupp men så ska man ju också orka lägga tiden och energin på att hitta den, för ett försäljningsbelopp som knappt är värt ansträngningen.
Så blir det tisdag och ombudet för stylisten hör av sig och beklagar att de inte varit tydliga kring vad som gällde med takfästen. De hänger upp armaturen för det kosmetiska inför fotograferingen idag och så får jag välja om jag vill tillse att de kopplas in. Då visningar antagligen endast är i dagsljus funderar jag på att skita i det, då jag just nu känner mig rätt anti.
Väntar
Väntar på sömntåget igen. Jag har alltid varit tidigt i säng för att således dödens trött somna direkt men har insett att det ändrats på senaste tiden. Sex timmar eller mindre och jag är inte levande död på morgonen som jag då varit. Kanske något tillfälligt.
m&m's till mig och päron till honom. Han höjde TVn i sovrummet för att göra plats för de högre byråerna vi tog från mig. Jag slutförde monteringen av de sista förvaringsmodulerna till skrubben på övervåningen som Lilltjejen påbörjade samt började fylla bokhyllorna i gästrummet. Mitt matbord men numera nyblivna pussel- och spelbord har placerats bakom soffan där uppe. Inte jättesnyggt kanske men funktionellt.
m&m's till mig och päron till honom. Han höjde TVn i sovrummet för att göra plats för de högre byråerna vi tog från mig. Jag slutförde monteringen av de sista förvaringsmodulerna till skrubben på övervåningen som Lilltjejen påbörjade samt började fylla bokhyllorna i gästrummet. Mitt matbord men numera nyblivna pussel- och spelbord har placerats bakom soffan där uppe. Inte jättesnyggt kanske men funktionellt.
Började plocka i lådorna från vinden och ifrågasatte en del sparade grejer. Brevet från min syster till mitt bröllop i San Francisco fick mig till tårar medan resterande bunt av välgångsönskningar åkte i sorteringen. Sporadiska minnessaker från barndomshem och ungdomsår som man inte förmått slänga men likväl har svårt att behålla. Studentmössan känns onekligen överflödig, vad tänkte jag att jag skulle ha den till när dess syfte den där enda dagen var över? Pappas alla lappknivar jag fick för mig att behålla, nu i rejält behov av putsmedel. De är vackra och funktionella för rätt målgrupp men vad ska jag ha dem till? Schackbrädet i glas är förvisso ganska fint och minns där det stod uppställt där hemma - ignorerat. Varken jag eller C gillar att spela så nu vräks det ut på marketplace tillsammans med lite blandat från oss båda som jag fick tummen ur att publicera idag.
Fick ett skönt pass i Frölunda i vanlig ordning och kom hem till färdigvärmda lådor. Vi jobbar på att tömma min frys men också hans för att skapa plats åt det som väntar hos mig. Det där med att ha extra syns däri också...
C ändrade sig förresten gällande Tandådalen, jobbar lite därifrån istället. Således blir vi fyra då svägerskan också då är på så originalplanen har återställts, snabba svängar!
Men nu känns det som att tåget kan vara på ingång. God natt!
Ännu mera!
Hann inte fota när köket var fullt, fullt av allt jag hade på vinden! Barndomsminnen och ungdomsår, packade i smutsiga banankartonger i väntan på tillräcklig nostalgisk och känslomässig distans för att kunna slänga för gott. Christer fick äran att tippa mitt dåliga samvete i form av träkistan över kanten till containern. Kanske behöver jag hans hjälp för ytterligare grejer. Mina namnade små furustolar, varför i herrans namn har jag fortsatt att släpa med dom från förråd till vind till förråd? Pappas basker från sin FN-tjänstgöring, den orörda, aldrig uppackade kaffeserviden jag fick av mormor, matservisen "Blåklocka" med tillhörande kaffeservis som var så populärt och viktig att samla men idag i princip skänks bort av generationen som blev ofrivilliga mottagare.
De staplade lådorna har blivit ännu fler hos Christer men vinden som jag gruvat mig för att tömma är nu just det, tömt. Vi fyllde kärran med de sista bokhyllorna och de kartonger som fick plats, så behöver en vända till för det sista inför stylisterna som ska in på måndag.
Jag fruktade att det skulle kännas jobbigare att gå runt i de tomma rummen som bevittnat de essentiella skeenden för mig med min Lilltjej. Räknar jag in tiden i den andra lägenheten i området vilket jag gör, vår tid i Balltorp och brf Solhem, är det från hon var barn, till flicka och ungdom.
Likväl känns det inte så tomt som jag trodde det skulle göra och jag inser att det är min förmåga att släppa och gå vidare. Jag har gjort mitt val, det var tufft och satt långt inne, men när det väl var fattat gick jag genast vidare. Och trots kaoset som nu råder på andra sidan stan, dit jag valt att placera mina gamla bananlådor så har det känts bättre och bättre allt eftersom jag fått se mina personliga tillhörigheter komma på plats. Växten med sina avknoppningar som följt med mig från Tomtebo och studierna i Umeå, kärlekskronkarna som jag kallar keramikfigurerna jag och Johan fick i bröllopspresent av Jenny. De kallades nog något annat men tog dumt nog bort den förklarande lappen som ena hade runt halsen. Äktenskapet gick ju inte så bra, de vändes ifrån varandra men de är charmiga och oskyldiga så de kikar nu på varandra i ett av de stora fönstren i uterummet.
Likväl känns det inte så tomt som jag trodde det skulle göra och jag inser att det är min förmåga att släppa och gå vidare. Jag har gjort mitt val, det var tufft och satt långt inne, men när det väl var fattat gick jag genast vidare. Och trots kaoset som nu råder på andra sidan stan, dit jag valt att placera mina gamla bananlådor så har det känts bättre och bättre allt eftersom jag fått se mina personliga tillhörigheter komma på plats. Växten med sina avknoppningar som följt med mig från Tomtebo och studierna i Umeå, kärlekskronkarna som jag kallar keramikfigurerna jag och Johan fick i bröllopspresent av Jenny. De kallades nog något annat men tog dumt nog bort den förklarande lappen som ena hade runt halsen. Äktenskapet gick ju inte så bra, de vändes ifrån varandra men de är charmiga och oskyldiga så de kikar nu på varandra i ett av de stora fönstren i uterummet.
Hans avskalade hem har fyllts på med mina grejer och därmed känns det också mera som ett hem, mitt hem. Troligtvis än mer när vi fått vidare röjt och undan allt som nu fyller hall, korridor, bibliotek och övervåning. Insåg att vi kunde använda mina bokhyllor både i garaget och gästrummet uppe för mer effektiv förvaring och lagring. Alla mina garn- och broderilådor kan vi fylla bokhyllorna med där uppe där det nu är en salig blandning av möbler och stilar. Jag måste bara påminna mig om det där tålamodet...
När otåligheten och stressen kryper i kroppen är mina pass perfekta att ha. Äntligen är vi tillbaka i stora salen i Sisjön och fick över tjugo deltagare, så kul! Laddade med en, eller tre syltkakor som så trevligt fanns att tillgå i personalrummet. Just de där köpekakorna är banne mig bland de godaste.
C sover till höger, Mini och Liten till vänster. Han, C alltså fick tråkigt besked i veckan att han inte kan vara kvar på uppdraget hos VGR. Således måste han ut och leta nytt eftersom han inte är knuten till någon förmedlare och det är inte bara min arbetsgivare som har hårda sparkrav så får se hur det går. Att vara konsult och dessutom egen konsult innebär frihet men också risker, således har han beslutat att inte följa med till Tandådalen för att maximera kvarvarande tid och därmed inkomst. Han tycker vi ska åka ändå och jag blir lite kluven då det känns taskigt mot honom men också Lilltjejen om jag avbokar. Misstänker dessutom att det är för sent att avboka stugan.
I och med min flytt blir det också sista gången jag kan hyra den och tror aldrig att jag och Lilltjejen varit där uppe endast vi två. Nina och company, Veronica och Felicia, Anna-Karin och Marcus, Johan och hans kompis, Christer. Alltid har vi haft med oss andra så kanske mysigt med bara vi? Har ju alltid tyckt det varit mysigt när hon och jag åkt iväg på våra äventyr. Frågan är bara om tonårs-Ronja fortfarande uppskattar det längre. Vi frågade Emilio om han ville följa med men han kände sig inte tillräckligt skidvan och redan hög frånvaro från skolan efter segdragen sjukdom i höstas. Christers syster Pia var tänkt att följa med men då vi knappt känner varandra tror jag vi båda skulle känna oss lite obekväma utan honom som gemensam länk. Dessutom skulle jag bli ensam att tvingas umgås och vara social med en främling tjugofyra-sju, och dessutom känna mig sliten mellan att underhålla både henne och Ronja. Svägerskan är jättetrevlig men jag är ju som jag är.
Nej, nu är det sovdags! Konstigt att jag inte känner mig särskilt trött.
Tålamod
Man kryssar sig fram hos Christer nu...lådor och påsar och allt möjligt står överallt och jag har ingenstans att göra av det. Vi måste göra plats och för att göra plats behöver något annat rockaderas och således tar allting tid. C tycker det är ok, det får ta den tid som behövs och med den energi vi vill uppbåda medan jag får kämpa för att hålla tillbaka stressen. Liksom jag vill packa upp direkt efter en resa vill jag få undan detta nu, omedelbums, men det går inte! Jag har ingen aning om vart någonting är och även om allting nu i princip är tömt och redo för styling i mitt gamla hem, så återstår mycket bakom de dörrar och skåp som inte omfattas av styling och fotoblixtar.
Blogg.se har fortfarande inte fixat appen och deras ansträngningar för att göra det är högst tvivelaktiga, så de där snabba ibland spontana inläggen som kunnat skildra denna process bättre, uteblir nu då är mest irriterande att försöka blogga via deras webUI i telefonen.
Martin och Mattias fick rycka in i lördags för att få ned flipperspelet från övervåningen. Över hundra kilo av oformig trä och metall som ska ned för en svängd trappa, fy sjutton vilket mäck och så de kämpade! Man var livrädd att det skulle tappas och krossa killarna, bara en felvinkel och en klämd arm skulle knäckas, usch vilken dålig idé det var att placera det hos mig.
Kvar inför stylingen ska det endast finnas våra sängar, Ronjas skrivbord och hallmöblerna kvar. Allt annat ska väck, inklusive lampor.
Var tvungen att dokumentera när jag gjorde en av mina nu oräkneliga backningar fram till mitt hem näst längst in på vår länga. Så trångt är det för att inte ta i den andra längans brevlådor, elskåp ch cyklar!
För att spara pengar tog jag för första gången ingen dragkrok på min bil, så när C kommer med släpet kopplar vi loss det nedanför och knuffar det hela vägen upp och in till mig innan han sedan skohornar sig in med bilen där vi kopplar ihop dom igen. Vete tusan hur räddningstjänsten skulle bära sig åt vid en nödsituation...
Lördagens match som de vann mot BK Häckens ett år äldre tjejer utspelade sig som sagt på Förbovallen. En minut från mitt gamla hem, tjugofem från mitt nya och det kändes lite sorgset att se dem spela med min länga där i bakgrunden.
Jag får byta tid på min söndagscombat för att slippa nästan två timmars väntan efter jag skjutsat Ronja till hennes träning, det är meningslöst att köra ut till Björlanda emellan.
Jag är tacksam för elbilen nu ivarje fall med allt flängande det blir. Jag antar och hoppas att det är som allting annat, att man anpassar och vänjer sig.
Ska till Balltorp idag igen för att möta upp köpare till lite grejer.
Fullt
Fick fint besök utanför mitt nya kontor igår. Fina soliga dagar denna vecka tvingade mig köpa persienner som jag efter viss möda och frustration till slut fick på plats.
Det är kartonger överallt men har ingenstans att placera innehållet. Vi måste röja mera bland hans grejer och jag behöver röja bland mina.
I Balltorp ekar det i de så gott som tomma rummen och vi flänger fram och tillbaka till Åby för träningar, föreläsningar och Gothia-möten.
Via Jitex får tjejerna bättre pris på kort än min familjerabatt förmår så vi klämde in ett pass bland maskinerna, mysigt att köra ihop!
Femtioelva kollin drog fram svetten längs ryggen när vi skulle kvadrupelkolla att allt var med och dessutom scannats in till den femsiffriga summan. Rätt nöjd med min fredag med persiennmontering och körning med släp! Att avkomman sedan finner nöje i att montera säger jag bara tack till, hehe!
Imorgon har hon match, gissa var? Jo, på Förbovallen såklart.
Inte lätt
Januariböckerna blev tre av de beprövade och av mig uppskattade Kristin Hannah och Kelly Bowen. I "Kvinnorna" och "Den hemliga våningen" bjöd de båda på engagerade, tänkvärda, fiktiva men likväl trovärdiga skildringar om Andra världskriget ur kvinnors perspektiv. Mycket bra!
Igår blev det flippertävling där jag slutade på en hedrande tredjeplats - från botten. Christer kom fyra - från toppen, hehe!
Gillade matchupplägget där det gick snabbt med spel hela tiden utan väntan. Jag tryckte i mig en varmkorv till lunch och en stackars fralla innan det var dags för Frölundapasset. Det ser knapert ut på bokningen men rullar ändå in mycket folk och var nog närmare trettio när klockan väl var slagen, kul!
Gillade matchupplägget där det gick snabbt med spel hela tiden utan väntan. Jag tryckte i mig en varmkorv till lunch och en stackars fralla innan det var dags för Frölundapasset. Det ser knapert ut på bokningen men rullar ändå in mycket folk och var nog närmare trettio när klockan väl var slagen, kul!
Maria tar alltid massa bilder för att fånga de där oförberedda poseringarna. Jag tycker de är mycket roligare!
En av grannens tre katter har visat synnerligen intresse för de nya i reviret och spatserade glatt in genom kattluckan flera gånger så Christer nödgades till att låsa den. Så till kvällen när jag och Lilltjejen var tillbaka var det operation chipinlärning som gällde. Alla som försökt hålla i en katt som absolut inte vill bli hållen vet att det är i princip omöjligt utan blodvite - hos ägaren alltså. Framför allt när man inte kan hålla i nackskinnet eller katten tryckt mot egna kroppen. Huvudet måste in i tunneln för att luckan ska kunna läsa av chipet i nacken men till slut lyckades vi av ren tur för Liten och Plutt medan Mini får utrustas med halsband med chiphänge. Jag kan heller inte känna chipet i hans nacke som enligt veterinär kan vandra iväg lite under huden, och med hans storlek kommer det kanske inte tillräckligt långt in för att nå avläsaren.
Så han kommer ut men inte in förrän jag fixat det där halsbandet, han som dessutom har en förmåga att tappa alla sina halsband! Christer fick släppa in honom mitt i natten då han tydligen oupphörligt stod och krafsade mot sovrumsfönstret, inget tålmodigt väntande där inte som de flesta andra normala katter gör.
Innan flippertävlingen åkte jag till Balltorp och fyllde upp bilen igen då jag ändå skulle möta köpare till utemöblerna. Lilltjejen fick också efter mitt pass gå runt i våra tomma rum medan vi väntade på en annan köpare till klädstegen. Marketplace är verkligen smidigt för att både köpa och sälja, Blocket känns inte alls relevant längre.
Visningen för tre spekulanter lämnade en direkt nej och två att följa upp. Någon ytterligare spekulant har tillkommit så får se. Vi fortsätter tömma för att förbereda styling och fotografering.
Visningen för tre spekulanter lämnade en direkt nej och två att följa upp. Någon ytterligare spekulant har tillkommit så får se. Vi fortsätter tömma för att förbereda styling och fotografering.
Lördag
När jag går online igen efter mitt pass i Majorna får jag en bild av Christer. Nu kan kissemånsarna kila in och ut ur ditt nya hem!
Åkte till vårt gamla där C mötte upp för att fixa det sista på flipperspelet och tömma bokhyllorna medan jag rengjorde akvarierna. Det är en visning imorgon av min så gott som nu tomma lägenhet och i sin nakenhet ser den rätt bedrövlig ut med de gamla badrummen och trasiga tapeter i sovrummen. Man får väl hoppas spekulanterna ser potentialen och en möjlighet att fixa till enligt eget tycke. Har jag megaruskig ultratur får jag det sålt innan stylisten tar vid som inte bara lär mig att vilja bo kvar utan också betala en saftig faktura.
Eko
Vad betyder egentligen det där, "bakre autobroms"? Vill man ha en sådan som kan få för sig att bromsa? Alla de här säkerhetsfunktionerna har gått överstyr enligt mig. En bil står i en parkeringsficka och när jag kommer närmare varnar bilen och autobromsar, samma sak om bilen framför i rondellen svänger ut när jag ska fortsätta. När man parkerar i en trång ficka blippar, bloppar och tjuter det i alla riktningar och hela skalan. Det är inte säkerhet, det är enbart störigt och skapar istället en osäkerhet där man programmerat bilen till att inte lita på sin förare. Störigt.
Hade en laserbehandling denna morgon så när jag lika väl var i Mölndals centrum och mitt pass i Frölunda till kvällen åkte jag hem till Balltorp och jobbade från mitt urplockade arbetsrum. Nedervåningen är så gott som tömd till det yttre medan mycket återstår i garderober och framför allt köksskåp.
Uppe väntar bokhyllorna och lillrummet samt det två hundra kilo lätta flipperspelet...
Extra extra
Christer har en (o)vana att vilja ha extra av allt, gärna två eller till och med tre - för att inte riskera att stå utan när något tar slut. En extra burk lingonsylt, tub med tomatpure, pasta eller flingor. Ju mer plats man har desto mera samlar man på sig, således började jag ta efter, en extra burk äpplemos, ostronsås och chilisås. Så när jag nu tömt det mesta i mina skafferier har jag ägnat några timmar till att sortera och försöka få plats här. Fyra paket florsocker, fem pasta med konstigt namn, fyra flaskor rapsolja, krossade och passerade tomater till en smärre armé!Tre kassar med utgångna torrvaror står och väntar vid dörren och med tanke på att det var torrvaror kan man förstå hur gamla de var.
Blev ett riktigt skönt och kul pass i Frölunda, hade hur mycket energi som helst trots en helg som gått i ett. Nu värker fötterna och hoppas på en god natts sömn. Liten har dock en förmåga att komma upp på mitt bröst några gånger per natt för att lägga sig och mysa en stund, sötisen!
Tidigt
Vaknade i ottan med huvudvärk, det var ett tag sedan faktiskt. Efter toalettbesök och två Ipren hade jag inte ro att försöka somna om så här sitter jag nu i min älskade fåtölj som i hans så kallade bibliotek sticker ut, bokstavligt talat som det svarta fåret. En gång i tiden inreddes det med "engelskt bibliotek" som inspiration, mörkt och murrigt och nu vet jag inte vad man ska göra av det. Mörkröda tapeter, ännu mörkrödare gardiner med guldfärgade tofsförsedda omtag, stora persiska mattor täcker det mörka parkettgolvet Som omgärdas av mörka bokhyllor.
Det nyaste inslaget är de svarta Kallaxhyllorna från IKEA han införskaffade för att rymma hans brädspel, och så nu min fåtölj. Vad göra? Och vart ska mina älskade böcker få plats?
Christer konstaterade att jag trots allt var en riktig tjej när han insåg hur mycket kläder jag har, dock inte riktigt i nivå klänningar och dräkter utan liksom skorna mest för träning, mys och uteaktiviteter! Okej, en hel del också kanske tillhör den där kategorin man hoppas komma i igen en dag samt "synd att slänga". Kände mig duktig som sorterade bort några jeans i varje fall.
Så okej, jag får rensa bland mina kläder och han bland sina spel och filmer! Bådadera får nog också rensa bland respektive böcker, vi får helt enkelt inte plats och där har vi ett problem. Han föredrar inbundna medan jag vill ha pocket!
Men i det stora hela får man väl erkänna att vi jackar i varandra rätt väl. Kanske för att han oftast varit tillmötesgående kring mina önskemål, dock inte utan visst motstånd vilket jag kan förstå. Jag ger upp mitt boende men det gör han till viss del på ett sätt också.
Undrar hur jag hade ställt mig till att någon annan kommit in och velat ändra hos mig, tycka till, ifrågasätta och inta MITT hem? Även om jag älskade den personen och ville leva ihop så hade det inte varit öppna armar till alla förändringar, för det är väl bra som man har det?? Hehe, då tror jag på ett plan att detta alternativ var bättre, men det skulle jag ju aldrig erkänna!
Men i det stora hela får man väl erkänna att vi jackar i varandra rätt väl. Kanske för att han oftast varit tillmötesgående kring mina önskemål, dock inte utan visst motstånd vilket jag kan förstå. Jag ger upp mitt boende men det gör han till viss del på ett sätt också.
Undrar hur jag hade ställt mig till att någon annan kommit in och velat ändra hos mig, tycka till, ifrågasätta och inta MITT hem? Även om jag älskade den personen och ville leva ihop så hade det inte varit öppna armar till alla förändringar, för det är väl bra som man har det?? Hehe, då tror jag på ett plan att detta alternativ var bättre, men det skulle jag ju aldrig erkänna!
Duktiga
Flyttkaos när det idag blev betydligt mer av både möbler och grejer från fastlandet ut till Hisingen. De vita bokhyllorna i arbetsrummet och Ronjas rum står nu alla i mitt nya arbetsrum. Byråerna från mitt sovrum till hans, köpmandisken, vita byrån och mina köksstolar, till och med min älskade fåtölj!
Släpvagnen fick också ännu en tur till återvinningscentralen innan vi kunde titta på andra halvleken av Lilltjejens match på Slätta Damm. Hon hade fått frågan om hon kunde hoppa in på U15/16 match mot BK Häcken!
Kallt och eländigt och inte så mycket för min avkomma att göra där det slutade mållöst för båda lagen.
Sushimiddag och sedan var det bara att sätta igång att få allt på plats, den delen av flytteländet som är roligast!
Christers bord, mina stolar. De är halvtrasiga men hans var ännu värre. Jag kan tycka det både ser konstigt ut men också överflödigt med dubbla matbord men har ingen bra alternativlösning. Många har köksbord och matsalsbord så antar att man kanske kan likställa detta med det. Jag kan ha det som pusselbord, hehe!
Mitt arbetsrum har fått ett rejält lyft med bokhyllorna och mina grejer. Lådorna från garderoberna som åkte ut till förmån för skohyllorna ska vi antagligen hitta nytt hem åt i en garderob uppe hos Lilltjejen. Ska hitta persienner och någon form av gardin.
Medan vi höll på att fylla släpet hos mig kom grannen Nisad ut och då fick jag höra att de också har planer på att flytta i vår! Så nu kändes det plötsligt som ödet att jag fattade sådant snabbt beslut då det absolut inte varit bra om vi lagt ut våra bostadsrätter samtidigt.
Trötta fötter men nöjd och undviker att tänka på kaoset som återstår i Balltorp och allt som fortfarande återstår att tömma. Men målet är nu att tömma för att stylisten ska kunna göra sin magi inför fotografering och visningar.
Ny utsikt
Så ingen mera bristfälligt underhållen baksida med taniga vinbärsbuskar och förskola i bakgrunden. Istället grannen rakt över när jag vred skrivbordet nittio grader då det känns både trevligare och bättre att ha fönstret framför, även om utsikten kanske inte är mycket bättre än från min andra plats i Balltorp. Det har kommit lite snöslask.
Mitt arbetsrum i övrigt ska fyllas där tanken är några av mina bokhyllor och vad jag lutar åt, också en av mina byråer där intill garderoben. Vore ju synd att dölja väggen vi ju nu fick så omsorgsfullt tapetserad av Fredrik. Christer har sitt arbetsrum intill där han har sitt allsköns skräp, så jag föreställer mig att detta således blir inte bara mitt arbetsrum utan också en plats för mitt egna skräp!
Fick till slut ihop formuleringarna till min sista End-Year under gårdagskvällen och samtalet är nu också avklarat, så skönt! Nu får man bara börja samla mod och förberedelser inför lönesamtalen...
Det går undan
Det har varit fullt upp så detta inlägg har tagit flera dagar att färdigställa...
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Helgen började med egentid där jag började plöja Netflix serien "Physical" och liksom de andra koreanska program jag sett tycker jag det är ett väldigt fint och respektfullt uppförande de har med sina idoga bugningar och ansvarstagande mentalitet.
Vaknade i ottan och hjärnan gick igång på det som mina kontakter med mäklare triggat med det faktum att det nu är på riktigt, inget fördröjande eller skjuta på med Lilltjejen som ursäkt, och jag insåg att jag var rädd. Rädd för detta steg som innebär att jag släpper min borg, min trygghet och tar den risk som alla gör när de väljer att ta ett nytt steg i om det så gäller förhållande, arbete eller boende. Det positiva optimisten ser det som en chans eller möjlighet medan den cyinska pessimisten ser det som en risk eller chans-ning.
I vilket fall vaknade jag på en sådan sida att det gnagde och skar såpass att jag inte kunde vänta med att ta upp det öga mot öga utan istället redan i bilen på väg till mitt pass i Majorna, trots att jag visste att det var en dum idé. Christer påminde för sjuttioelfte gången om alternativen vi har där hans förslag att han står för alla boendekostnader medan jag sparar det jag idag lägger på ränta, avgifter och amorteringar. Detta för att bygga min egen buffert tillsammans med eventuell vinst från min bostadsrättsförsäljning så jag kan känna den där tryggheten att inte ha någonstans att ta vägen om vårt förhållande skulle skita sig.
Jag glömmer aldrig känslan när jag kom på Johan första gången, nyligen inflyttad till honom och mitt egna boende precis överlämnat till en ny hyresgäst, hur jag på kvällen fick råd och förslag från mina ordningsvaktskollegor om rum att hyra med kort varsel. Den där känslan av att inte ha någonstans att ta vägen, aldrig mer!
Christer ber (antagligen) till sina högre makter, suckar nästan ohörbart och upprepar än en gång om att vi ju har olika förutsättningar och han varken ser något konstigt eller problem med det. Så hade han det med sitt ex så varför inte nu också?
"Men jag vill inte vara någon djävla...lyxhustru!" Bölar jag som både vill bidra men samtidigt spara till min trygghet, allt enligt oberoendesyndromet jag uppenbarligen lider av till ytterlighet.
Att jag ska gå in i hans hus på något sätt motsätter han sig av den anledning att huset blir en "gisslan", vilket jag faktiskt kan förstå om jag varit i hans kläder. Kärnpunkten i min rädsla ligger i att hamna i en situation jag beskrev, att inte ha någonstans att ta vägen. Kan jag spara i en fond eller räntekonto istället för att betala femsiffrigt till banken kan jag med detta tillsammans med försäljningsvinsten se till att jag kan ha någonstans att ta vägen om han eller jag skulle komma på andra tankar eller känslor. För det finns ju de facto aldrig några garantier för någon, hur ädla eller säkra avsikter man har från början.
Så där står jag vid bagageluckan och låter den januarimorgonluften svalka mitt rödsvullna ansikte, trycker vattenflaskan mot ögonen och konstaterar resignerat att jag ska stå framför mina deltagare och ge gärnet om femton minuter.
Men som oftast är träningen min lisa, min mentala återställare och åttio minuter senare är perspektivet tillbaka liksom tillförsikten och vi sätter som mål att förbereda för att kunna flytta över katterna! Detta för att Lilltjejen nu vill vara så mycket som möjligt i Björlanda, som sagt, flytta direkt och har jag katterna där känns det mycket bättre i både samvete och själ.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.
Så följande dagar blev det Ikea, återvinningscentralen, röj i garaget och mera grejer publicerade på Marketplace. Där hittade vi till slut också ett matbord som Christer gillade som vi hämtade i Trollhättan och äntligen kunde bordet som egentligen är en utemöbel bytas ut. Nu återstår bara att hitta stolar som han - och jag gillar.
Soffa har också beställts från Mio men levereras inte förrän i mars så bit för bit börjar hans hus förvandlas till ett hem.
Vi hämtade min TV-bänk och TV från övervåningen för att kånka upp till Lilltjejens nya våning så nu är det riktigt trevligt där uppe. Slängde på alla jullådor också och varje gång vi åker från mig försöker jag plocka med mig något. Kändes lite bitterljuvt att ligga bakom och se mina ägodelar skeppas ut till Hisingen, det är verkligen på riktigt nu!
Så var de på plats och utforskandet kunde ta vid. Fördelen med att de nu far runt överallt är att de fångar upp spindelväven som finns i överflöd där man minst anar det!
De får vara inomhus någon vecka så kattlådan är tillbaka vilket de inte hade några problem att acceptera, men till vecka tio behöver de åka tillbaka då Elsa och Maya ska se efter dem medan vi är i Tandådalen. Vi har inte och hinner inte etablera tillräcklig kontakt med någon av grannarna för att be dem om hjälp och känner också för egen del mig tryggare att de är i Balltorp och ombesörjs av tjejerna de känner. Framgent är mitt mål att lära känna grannen mitt emot, de är relativt nyinflyttade och har också minst två katter så de känns som lämpliga kandidater för framtida ömsesidigt kattvaktande.
Nu är jag och Lilltjejen i Balltorp så känns väldigt konstigt och tomt utan våra små! Lilltjejen hade träning och jag uppstartsmöte med Gothiagänget ikväll och imorgon förmiddag kommer mäklarens hemstylist för en konsultation. Jag har valt att låta Svensk Fastighetsförmedling testa deras tjänst "Aktiv matchning" som jag kostnadsfritt kan dra mig ur om två veckor då jag också hunnit möta den sista mäklaren och således kan fatta slutgiltigt beslut. Det är onekligen en smart tjänst de erbjuder, för hur många känner egentligen för att byta när processen redan initierats?
Lilltjejen fick en ny insikt i vilken omväg det faktiskt är att bosätta sig i Björlanda när man har träningar och pojkvän kvar i Mölndal då vi efter utvecklingssamtalet i skolan åkte via Mölndals centrum för att ordna födelsedagspresent till Emmy som har kalas på fredag. Det kändes onekligen lite snopet att svänga ut på söderleden västerut och veta att man har närmare tjugofem minuters bilfärd istället för fem för att komma hem!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!
Emmy som är väldigt tjejig med smink- och skönhetsprodukter hade önskemål om klädtema blått och gärna festligt och fint som kjol och strumpbyxor. Lilltjejen funderade på att gå i det enda blå hon har - Änglagårdsskolans träningskläder, men till och med hon kände att det kanske skulle kännas lite ... avvikande. Så då tog morsan sin chans och fick på henne ett par jeans! Hade det inte varit för kalaset hade det aldrig varit möjligt. Fick skicka bildbevis till både Johan samt farmor och farfar som alla gjorde vågen. Hittade en blå tröja också som inte var en hoddie som hon också faktiskt accepterade direkt, kors i taket!
Min vackra Lilltjej!
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.
Passade på att luncha också när vi ändå var där - till min avkommas stora lycka. Så med tomt bankkonto skyndade vi sedan tillbaka ut till Hisingen då jag kände mig stressad för allt jag behövde göra på jobbet. Kämpar för att hitta rätt konsulter som ska rekryteras samtidigt som Year-End samtalen ska förberedas. Har bara haft ett förra året, tre nu så känner mig ny och osäker men tacksam att det inte är fler.
Nu har jag i varje fall fått färdigt och skickat in frågeformulären som mäklaren begärde, liksom detta blogginlägg. God natt!
Vid det andra
Ser snett ut men det är fotografens fel. De fyra lådorna vi installerade i nya garderoben var ju bortkastade när vi insett att utrymmet behövs för skor istället. Två tjejer ska flytta in och de behöver plats för sina skor, men inga tjusiga stilettklackar eller stövletter här inte. Gympadojjor och vandringskängor väntar i påsarna i hallen för att transporteras ut till Hisingen och jag tvivlar på att dessa sex hyllplan räcker!
Hade besök av den andra mäklaren igår och medan den välstajlade blondinen körde sitt säljsnack sjönk mitt beslut in ytterligare, att det är på riktigt! Och medan jag svettades och skruvade ihop skohyllorna påmindes jag om vilket jäkla jobb det är att flytta. När allt är lastat och på den nya platsen kan det kännas bra, man kan äntligen boa in sig, men att tömma det gamla är vansinnigt segt. Jag sneglar på de stora garderoberna intill mig som fyller hela rummets kortsida, tänker på densamma i sovrummet som på något sätt måste ut och avyttras, och alla grejer som ska packas ned och sedan upp igen men hur man denna gång blir stående med dubbla uppsättningar som ska synkas.
Igår hade vi besök av en snickare som kikade på badrummet och kom fram till ett förslag som gör att vi kan byta ut jacuzzin och faktiskt stå och duscha utan att behöva hålla i duschmunstycket hela tiden med ena handen och dessutom få vatten över halva badrummet. Jag förstår mig inte riktigt på hur de tänkte när de designade badrummet och snickaren hade blåst ut allting för att göra om och göra rätt om det varit hans badrum. Men nu har vi inte yrkeskunnigheten själva och räkningen går till honom så det kan vara viss anledning till hans uttalande, men faktum är att toalettstolens placering är fullkomligt ologisk. I-landsproblem ja.
Två mäklare imorgon och den sista om två veckor, sedan blir det väl ole-dole-doff eller den jag fattade mest tycke för.
Nu ska jag strax iväg för torsdagspasset i Frölunda.
Katter i sängen
Jag känner en välbekant förändring, sprungen av beslutet att kontakta och boka möten med mäklare. Med alla större beslut är det oftast en lättnad när det väl är fattat och för min del brukar det innebära att jag vill verkställa snarast. Beslutet är fattat, då finns liksom ingen anledning att dra ut på det?
Det är därför jag känner att uthyrning inte är för mig, jag vill avsluta det jag nu har här och gå vidare.
Men det är onekligen skönt att utöver den ekonomiska aspekten egentligen inte ha någon egentlig brådska, att jag kan ge mig själv en chans att få ett pris som förhoppningsvis känns bra.
Att röja och städa övervåningen har hjälpt i min mentala inställning, det kändes som jag satte min prägel även om det handlade om städning och mentalt har jag redan börjat fundera och planera kring min flytt, det finns inget som hindrar att jag börjar röja i mitt egna hem nu när övervåningen hos Christer är gjord och dess nästa steg är ren inredning. Inför mäklarens fotografering behöver jag rensa och få undan. Julgrejerna är ju ingen mening att krångla upp till vinden utan kan istället köras över till C, väldigt mycket kan redan nu börja flyttas över. Jag kan tömma och göra detta fotograferings- och visningsfärdigt och flytta närhelst jag vill. Lilltjejen är redo och kan inte vänta och rent praktiskt finns inget egentligt hinder, men jag vill ha mer på plats hos C först, boa in mig mera och få en del praktikaliteter fixade så som badrummet och garaget, det sistnämnda för att helt sonika ha någonstans att göra av mina grejer, gruvar mig att bara tömma vinden.
I helgen har vi tittat på soffa till uterummet, fixat insatser till garderoberna i det som blir mitt arbetsrum samt köpt skrivbordet som Lilltjejen tittat ut till sitt rum.
Inställning till trots föredrar jag dock att ännu sova hos mig, för där finns mina katter där två nu ligger intill mig i sängen. Jag får alltid lite dåligt samvete för deras skull när vi sover hos C, även om jag vet att det inte går någon nöd på dem.
Inställning till trots föredrar jag dock att ännu sova hos mig, för där finns mina katter där två nu ligger intill mig i sängen. Jag får alltid lite dåligt samvete för deras skull när vi sover hos C, även om jag vet att det inte går någon nöd på dem.
Så det kändes bra att åka hem efter mitt pass i Frölunda istället för ut till Björlanda, lägga färdigt pusslet och nu ha dem här intill.
Restaurang KOMO ja var mysig och själva konceptet, att sitta där och grilla sitt kött och tillbehör skapade ytterligare en dimension utöver min premiär att äta koreanskt.
Lika sprängmätta som korvskinn passade det ändå perfekt med den jättegoda fruktsmakande glassen efteråt, citron, apelsin respektive kokos som endast C gillade. Kul att också Lilltjejen gillade maten även om hon inte åt jättemånga av de olika tillbehören så testade hon i varje fall vilket är imponerande för att vara min matkräsna unge.
Frölundapasset var fullt av nyårstaggade deltagare och blev ett specialpass då jag hade Moa som skulle filma för sin licens, så stod och frös i luftkonditioneringen medan jag filmade åt henne. Sedan var det full gas då jag fick ta över och fullt överens med mina grymmingar hoppade vi över både styrka och nedvarvning till förmån för snabba och tunga låtar. Sjukt roligt och svettigt värre trots halva tiden, alltid lika skönt att köra igen efter veckans uppehåll. Nu börjar vi ny vecka!
Sömnlös
Vi har hittat en Netflix-serie om rovdjur vilken är rätt mysig. C som haft sin andra Dungeons and Dragons kväll slocknade nästan direkt medan jag fastnade framför de fascinerande och vackra sydamerikanska pumorna. Klockan hann passera ett men likväl vaknade jag i ottan och är nu oförmögen att somna om. Hjärnan snurrar kring vad och hur som står på tur här i huset. Lilltjejen ville efter avslutad skolvecka hit och fortsätta fixa sina blivande domäner men då vi fick vänta in en köpare till en storleksmässigt mindre av Christers prylar började vi ta ned julen.
Så medan en hoper manfolk spelade rollspel skurade och skrubbade jag dotterns blivande sovrum samt badrum medan hon lagade middag! Fjorton år gammal kom viljan att börja laga mat och har på helt eget initiativ fixat en lunch och middag denna vecka och man kan bara konstatera ännu ett tecken på hennes väg mot självständighet. Från att knappt vilja hjälpa till att skala potatis till att föreslå och tillreda hel måltid, jag häpnar!
Därefter monterade hon ned sin nya säng och tillsammans lyckades vi bära upp allting utom den stora stommen. Då var det lägligt att ha en hoper karlar närvarande.
Så nu har hon invigt sin våning och sover där uppe, synnerligen tillfreds. Vi har ett släp som behöver fyllas och köras till återvinningscentralen så kommer vi åt att skura resten av våningen, därefter kan vi se på vad och hur som behöver kompletteras för slutlig funktionalitet samt finlir, det vill säga den där svåra inredningen.
Jag har faktiskt bokat in tre besök av olika mäklare så nu händer det grejer. Känner ingen brådska dock men nu när Lilltjejen bara kommer vilja vara här är det lika bra att sätta bollen i rullning för det definitiva steget som likväl lär ta ett tag. Och då kommer ångesten inför det kommande arbetet att tömma mitt egna hem. Trodde jag hade flyttat färdigt på ett bra tag men bara efter några år är det så dags igen.
Rababs dotter har snöat in på koreansk kultur och berättade om ett besök på en restaurang med koreansk barbeque. Det var nästan lite pinsamt att erkänna att jag aldrig testat koreansk mat, nästan se framför mig skammen hos mina biologiska förfäder. Lilltjejen har dock uttryckt ett växande intresse för bakgrunden hos sin ena halva vilket är roligt men jag har ju inte haft någonting överhuvudtaget att kunna delge henne.
Delade restauranglänken med Christer som tyckte det såg jätteintressant ut och bad mig boka genast, så nu blir det premiär för denna hel- och halvkorean! Relativt tidigt dock då allt var fullbokat efter fem men det spelade visst ingen roll. ska bli spännande.
Tillbaka
Så var vi igång igen och det känns ganska okej, som att komma tillbaka lite stukad från en lång och utdragen match där man åkt på några smällar. Det är så det kan vara, eller snarare så det är?
Bränder rasar i Hollywood och priviligierade kändisar sitter i ett av sina lyxboenden och sörjer sitt andra eller fjärde lyxresidens som strukit eller riskerar att stryka med av eldens oförsonlighet. Jag har lite svårt att känna med dessa och tänker istället på de som vars enda boende går förlorat. Ännu en kvinna har mördats av sin partner och en Stockholmspolitiker klagar över livspusslet då han måste ta hänsyn till Systembolagets öppettider
Jag scrollar vidare bland nyhetssidorna och påminns om lättnaden under semestern då jag inte slösade tid och energi på dessa flöden, vilket inkluderar de sociala flödena också. Så för detta år vill jag försöka lägga mer tid på sådant som jag upplever mer kvalitativt, utan att för den delen helt tappa vad som händer och sker i världen. Allt med måtta antar jag att jag försöker säga.
Läsa fysiska böcker, hitta ett virk- eller stickprojekt och ha ett pussel att tillgå. Det sistnämnda blir en utmaning av utrymmestekniska skäl, men landar vi nu hos Christer någon gång under året kan möjligheterna förbättras.
Lilltjejen är som sagt väldigt entusiastisk och ville att vi skulle åka dit och fortsätta röjandet igår, så det gjorde vi, dammtorkade, skurade och skrubbade, tömde hink efter hink med grådassigt vatten.
Jag må ha mina egna tveksamheter till en flytt men visst är det glädjande att Lilltjejen inte ser några hinder när så många andra kämpar med det motsatta i sina bonuskonstellationer.
Glädjande med detta röjande är också det faktum att Christer nu kunnat flytta upp alla de spel som belägrat sovrummet. Han har ännu fler i garaget och erkänner att det kanske gått en smula överstyr, så operation sälja av ligger på agendan men svårigheten ligger i att spelen har relativt liten marknad i Sverige så behöver hitta rätt forum.
Samma sak med den där persiska mattan som ska bytas ut. Christer har tre sådana gigantiska som han tydligen betalat en halv förmögenhet för men finns på dussinet för en spottsyver på olika säljforum. Varför lägger man sådana pengar på något som väl kan anses vara en form av förbrukningsvara, jag menar, femsiffrigt för en matta? Snacka om att binda upp sig till den där förbenade mattan på livstid för att en normal människa med samvete inte kan med att slänga, och han har tre! Bara för att få dom tvättade hade man kunnat köpa en hel hoper sprillans nya.
Jaja, från och med idag är Lilltjejen tillbaka i skolan där matematiken är det ämne hon behöver ta tag i. Har bra dialoger med henne kring den men det är ju en helt annan sak att låta handling följa på ord. Inte låter hon morsan och före detta matteläraren hjälpa henne heller...mycket konstigt enligt min väldigt partiska och moderliga åsikt.
Januaristart
Några dagar in på nya året som firades in med kammusslor och plankstek. Gjorde också krustader med svampstuvning vilket mamma ofta gjorde till sina middagsbjudningar, jäklar vad gott det är! Jag gjorde moset för löst så delar hamnade på ugnens botten och utseendet blev sådär men smaken var det inget fel på.
Spelade spel och kollade på avsnitt av House där jag lyckades somna! Christer väckte mig till tolvslaget. Som nästan femtio är det ok att somna innan va?
Spelade spel och kollade på avsnitt av House där jag lyckades somna! Christer väckte mig till tolvslaget. Som nästan femtio är det ok att somna innan va?
Festbilder fyllde mina sociala flöden men kände ingen saknad efter något liknande. Vi betraktade fyrverkerierna från altanen i skydd från duggregnet, skålade och gick in och lade oss.
Första dagen på nya året kom det snö, såpass att någon incident stängde Uddevallabron på vår väg till Vann spa. Timmar i varmvatten, bastus och god mat i dagarna två, deras frukost är klart i det bättre spannet, trots att de inte har belgiska våfflor!
Jag stod mig nästan på den ända tills vi var tillbaka hemma och jag skulle köra mitt pass i Frölunda där det blev rejält med folk, nära rekord tror jag. Kul!
Utöver förnöjsamheter och lata dagar har vi tagit tag i att röja på övervåningen hos Christer, och vi har ägnat dagar åt att bara tömma den på alla grejer som fanns där. Vi är ännu inte i mål, två fulla släpvagnar har hittills avyttrats hos Återvinningscentralen och minst ett återstår. Hade Christer fått bestämma hade allt åkt till tippen men en del har jag vräkt ut på Marketplace, framför allt större grejer som de hågade då fått hämta.
Köpte ny klädsel till soffan igår och se vad långt vi kommit i allrummet! När nu i princip allt löst är borta kan vi städa ordentligt för att Lilltjejen sedan kan börja boa in sig. Vete tusan vad vi ska göra av allt utrymme, men ju större man har desto mer skit samlar man på sig.
Mina säljannonser gav en förfrågan om mitt boende och möjlighet att hyra det, och även om jag inte riktigt sett det som ett alternativ börjar jag tänka varför inte? Jag får inte bort hela månadskostnaden men har tryggheten i att ha kvar mitt boende och "prova på" vårt sammanboende. Dock känns det inte tilltalande att mäcka med andrahandsuthyrning till okända personer. Nåväl, spekulanten verkade inte kunna möta mitt avgiftsanspråk, det är en hög avgift i vår förening och för en ensamstående med två barn i yngre tonåren är det mycket pengar.
Lilltjejen fyllde fjorton i lördags men jag stod över inbjudan från Johan till deras morgon- och middasgfirande för eget ordentligt firande på måndagen.
Så medan min fjortonåring käkade finburgare på stan fick Christers mamma hennes biljett till Stora Teatern där akrobatikföreställningen "Duck pond" bjöd på hyfsad underhållning. Åt en av de godaste pizzor jag provat på Olivias efteråt, ser inte mycket ut för världen, men tryffelsalamin, mozarellan, svampen och syltade rödlöken var bara mums! Kan minnas smaken nu när jag skriver om den.
Så igår firade vi henne med chokladkaka från Mr Cake och sushimiddag, hon har verkligen snöat in på sushi vilket är kul. Hon tryckte i sig över tjugo bitar!
Under all denna ledighet blev det också lite flipper i form av Super Classic och Bally Classic. Jag åkte såklart ut direkt, nöjd ändå över att jag ialla fall inte hamnade totalsist medan Christer vann Super Classic.
Vädret är så västkustskt som det bara kan bli. Till min stora lycka kom det ännu mera snö under gårdagen så jag likt en våryr kalv skuttade ut och skottade och sopade. Under natten och denna dag har det stormat och regnat så allt är tillbaka i sin gråa deprimerande skepnad. Varje år kniper det i hjärtat av saknad efter riktiga vintrar.
Från en dag till den andra... Stormen Floriane lyckades flytta utemöblerna så långt mot ytterdörren som möjligt. Lustigt att alltihop bara flyttats utan att välta någon av stolarna.
Lilltjejen som inte börjar skolan förrän på torsdag har dragit till Mölndals galleria med några kompisar, så återstår om hon tillser att hinna tillbaka i tid för fotbollsträningen. Under tiden hon tränar hoppar jag in för My i Sisjön. Skrev sluttentan i Kinesiska tecken under förmiddagen vilket kommer att bli underkänd så det sjunger om det. Så går det när man inte har jobbat med den så som jag gjort vid de andra kurserna. Får se om jag orkar göra ett nytt försök i februari, att lära in alla tecken är förbenat svårt! Vardagen är tillbaka, bokstavligen med stormsteg.
2024
Så var man här igen, ännu ett år som förflutit och den ofta förväntade reflektionen ligger på envar att tillse. Kanske lite framkrystat för sakens skull, men likväl är reflektion något av godo men väl så bra att tillämpa när som under året. Och allt med måtta liksom allting annat, samt med en portion insikt kring varför man reflekterar. Är det för sakens skull, påminna sig om det positiva och lära av det negativa? Dock ej att förglömma att det positiva kan ge lika goda lärdomar som det negativa.
Nu sitter jag på Christers stationära dator, vilkets tangentbord klickar tillfredsställande men känns främmande och ovant, så vart och vartannat ord får någon bokstav för mycket, för lite eller helt enkelt fel. Nåväl.
Nu sitter jag på Christers stationära dator, vilkets tangentbord klickar tillfredsställande men känns främmande och ovant, så vart och vartannat ord får någon bokstav för mycket, för lite eller helt enkelt fel. Nåväl.
Mitt arbetsår slutade med självförtroendet i botten och tankar på om jag verkligen vill och bör arbeta med människor, som chef. Balansgången som krävs för att säga rätt saker till rätt personer och på rätt sätt. Jag lyckas klampa i klaveret och förlora förtroendet hos medarbetare och det känns rent ut sagt fördjävligt, det gnager och tär. Jag ber om ursäkt, något jag blivit väldans mycket bättre på genom åren, men då jag själv är av tesen att det är handlingar och inte ord som är det viktiga, så känns mina uttalade ursäkter klena och ohjälpliga. Skadan är gjord och kan inte göras ogjord. Många skulle säkert anse det vara struntsaker, att alla kan göra misstag, men att såra andra oavsikltigt eller inte gör mig förtvivlad. När sådana här saker händer mig gör sig gamla påminda. Andra handlingar eller saker jag gjort, eller inte gjort som fortfarande smärtar och jag önskar ogjorda. Det är tack och lov inte många och jag är inte en person som ältar, men man kanske kan kalla det återfall.
Så när jag reflekterade lite häromdagen insåg jag att det handlade mycket om skuld. Hur mycket av min tillvaro som direkt eller indirekt handlar och påverkas av min känsla av skuld. Att vara en dålig chef, en dålig kollega, vän, syster, mamma och flickvän. Om jag gjort si eller så, sagt bu eller bä. Jag skickade inga julkort till de få jag alltid gjort, och nu fick utav - fy skäms! Jag öppnade inte upp och tog emot trösten från min syster, eller tröstade tillbaka medan föräldrarna bråkade - evigt öppet sår av skuld. Jag engagerar mig inte i mina kollegor som bara är genomtrevliga - fy vad tråkig jag är. Jag uttrycker mig klumpigt och fel till teammedlemmar som slår tillbaka på andra - fruktansvärt oprofessionellt, vad gör jag i den rollen? Jag bokar ett mingel men dyker inte upp själv så andra står och väntar - ont i magen!
Självrannsakan som jag vill och hoppas ska leda till förbättring men egentligen sällan gör, för jag är inte bara den jag är utan också många gånger långsam i tanken, säger före jag tänker, eller tror att jag tänker och säger rätt saker som från ett annat perspektiv blir helt fel. Och då kommer den uppfyllande känslan av att bästa sättet att undvika detta är att helt enkelt inte riskera att hamna i den.
Paradoxalt nog har jag också en väldigt god förmåga att kunna koppla bort och också förlika mig med mina klavertramp. Jag kan ju de facto inte göra något, kan inte dra tillbaka tiden eller göra mer än erkänna mina misstag och hoppas på förlåtelse, att inte göra om det, bli bättre. Men då risken alltid finns skapas istället oron att jag blir rädd, rädd för att öppna munnen, tar det säkra före det osäkra och kniper käft istället - och en sådan chef och medarbetare kan man ju inte vara.
Så vad är slutsatsen av mina nyårsrelaterade reflektioner på denna front? Jag vet inte riktigt, men det är där de landade.
På det privata planet är det så tydligt att Lilltjejen försöker frigöra sig, vill bort från beroendet av mamma och pappa och det är bara att förlika sig med det, att inte ta det personligt och sätta hennes ord och handlingar i rätt perspektiv. Jag försöker tillämpa humor med henne, också få henne att se på hennes humörskiftningar och aversioner mot mig och hela tillvaron med distans och något som är naturligt som vi kan skratta åt. Instagram flödar av memes och klipp från både en mors och en dotters perspektiv som vi båda relaterar till och skickar friskt till varandra.
Jag och Christer har sporadiskt våra avstämningar, där vi med eftertryck försöker erinra oss och ta upp eventuella störmoment eller tankar innan de hinner gro eller växa till något annat eller större. Vi pratade om lycka och vad det egentligen är. Detta utifrån den fråga jag kan få från mina fåtal i min omgivning som känner till vad som hände för nu tre, fyra (?) år sedan, huruvida jag nu är lycklig. Jag finner mig själv rätt obekväm med frågan, för vad betyder den egentligen? Vad är lycka? När man postar gulliga inlägg i sociala medier för att man är så sprickfärdig av, eh lycka? Går med pirr i magen och rosa moln kring huvudet? För är det inte så ett lyckligt liv förväntas vara enligt våra outtalade principer? Jag finner mig svaret skyldig, jag vet inte vad lycka innebär så jag kan inte svara på om jag är lycklig. Varför känns ett sådant svar som att jag därmed inte är lycklig? Antagligen för att jag är färgad av den där rosafärgade bilden med regnbågar och enhörningar, men går det ens att uppnå en sådan känsla utan att skjuta in en drog i blodomloppet? Eller är det cynikern i mig som gjort mig oförmögen att släppa enhörningarna över min mentala tröskel?
Kan det inte bara vara bra nog att känna sig trygg och tillfreds, att inte sakna något? För är det inte ofta så som är fallet - att de många människor som inte känner tillfredsställelse i sitt liv alltid saknar något på en sådan nivå att de låter det påverka dem och hur se ser på sin tillvaro. Folk saknar pengar, resor, en partner som inte gör ditten eller datten, den perfekta kroppen, ett arbete som är roligt, ett hem som är för stort eller för litet eller har fel gardiner. Kanske jag saknar en avsaknad av något? För ofta kan väl just avsaknaden skapa ett driv att faktiskt åstadkomma något, en förändring. Här finner jag mig kanske lite lam, eller kanske lat? Jag känner mig tillfreds med det jag har, accepterar det jag inte har istället för att göra något åt det. Det låter inget vidare, men det funkar för mig, för när jag väl vill så vet jag att jag kan ta tag i det - tror jag i varje fall.
Det fick bli mitt nyårsreflekterande. Vi firar hemma hos Christer vi två i lugn och ro, vilket passar mig väldigt bra. Apropå skuld skjuter jag undan sådan för hans eventuella önskan att ha ett firande med några fler än endast mig, men jag har inga vänner att bidra med och han har ytterst få som har sina etablerade traditioner på sitt håll. Vi har förberett med goda grejer att äta och troligtvis ett nytt försök med det mysiga "Under grove", samma skapare som "Wingspan". Vi testade kort igår och för första gången var nog jag mer positiv än Christer.
Befriande skönt för kropp och knopp att köra pass igen! Fick sällskap och support av My i söndags då det var nya releasen och förutom nedvarvningen blev det inga större hjärnsläpp. Undrar hur många år jag nu kört i Frölunda? Hur många år som många av stammisarna hängt med? Det var nästan deltagarrekord igår, riktigt roligt, men som oftast bara en del som vill vara med på bild.
Några böcker blev det också under månaden, började med den hajpade "Hembiträdet" men trots att den var relativt kort så klarade jag inte av att slutföra. Karaktärerna var säkert meningen att vara så störiga men jag klarade till slut inte av det. Usch!
Efter förra månadens ytlighet av Rudberg var det uppfriskande skönt att ta del av dansk deckare med bestialiska styckmord. Vi såg att filmatiseringen av "Kastanjemannen" fanns på Netflix vilken var helt ok. Anders de la Motte levererar alltid medan jag hade svårt för uppläsaren av Ljungsteds Gotlandsdeckare. Hon passar bättre till noveller och romaner, men inte deckare där i varje fall jag föredrar ett annat tempo och uttal av meningarna.
Det har kommit lite snö som lyckats lägga sig! Temperaturen kretsar kring noll så det lär försvinna snart och de som lagt pengar på fyrverkeri dagen till ära lär bli besvikna då molntäcket förutspås fortsätta ligga lågt över resten av dagen.
Imorgon åker vi till Vann för en övernattning och spa och de tre veckornas ledighet börjar gå mot sitt slut. Okej, en vecka kvar men så fort det går!
Futsal
I Borås i fredags och Borås idag igen för träningsmatch med JLFC mot ett pojklag från yngre årskull. Det är bra träning, futsal med de mindre ytorna och snabbare spelet.
Hjälpte till att röja övervåningen igår medan Lilltjejen var på Liseberg med Meja. Fick iväg ett fullt släp till återvinningscentralen och lär bli minst ett till, lagt ut och fått iväg grejer på Marketplace, en del i obrutna förpackningar.
Ju större utrymme man har, desto mera skit samlar man på sig och därför är en flytt så nyttig då det framtvingar en utrensning.
Äntligen fått börja pussla ackompanjerad av ljudbok och tränat på att ge min avkomma lite utrymme, att det inte är mest intressant att som snar fjortonåring hänga med morsan. Buäh!
Ikväll blir det nya releasen efter långt uppehåll i träningen. Axeln värker hela tiden och höften var på dåligt humör imorse. Vila verkar således inte göra någon som helst skillnad...
Klämdag
Dubbelt uppassad när Lilltjejs slingor fylls på. Det borde ha gjorts i augusti men hittade aldrig tiden.
Min avkomma som visar tonåringens shizofreni drämde igen ytterdörren med kommentaren att inte vilja vara här mera, när jag bett henne gå ut med hundis, till att vara som vanligt en timme senare när hon var tillbaka. Vrålade åt mig när jag försynt väckte henne denna morgon för att vara go och glad, kexchoklad nere vid köksbordet. Man försöker att inte ta det personligt, vara fast men inte slapp, välja sina strider men vara konsekvent.
Senare idag åker vi till Borås för en träning med Junior Lions FC inför en match i futsal som hon tillfrågats hoppa in i. Det är rätt häftigt att hon får frågan tycker jag.
Vi fick med oss ungdomarna på en omgång Dinogenics innan sushi på vägen tillbaka till Mölndal. De visade sig att Emilio inte bara köpt likadana Hello Kitty byxor utan också likadan mega-hoodie som hon också fick! Hur gullig är han inte?
Ungefär så här känner man sig efter en timme under Williams händer. Laserbehandlingen må enligt hans utsago vara mer effektiv men när han tar det där första långa taget från ryggslutet och upp mot axlarna är det bara rrrrrraaaaaaaaaaah!
Fick förresten denna i brevlådan. Hohoho!
Juldagar
Jupp, snöret går självklart ut också, och se vad gröna vinterfina gräsmattor vi har på julafton!
Julmat av det enda slag vi föredrar, Kalle Anka, en massa klappar och Brainstorm. När Lilltejejen sedan föredrog att dra sig tillbaka till sitt rum hade klockan knappt passerat nio när jag slocknade i sängen.
Medan vi gjorde de sista förberedelserna kom Emilio förbi och överlämnade en jättefin jullåda till Ronja med jättefina saker! Lilltjejen försökte göra en tröja med eget tryck till honom men "Tröjan dog" som hon så illustrativt messade när jag landat på Landvetter.
Nu är vi i Björlanda där Emilio gjort oss sällskap och jag kan bara bli förtjust över deras matchande mysbyxor!
Klar!
Som vanligt med tveksam hjälp av katterna...
Misstänker att Lilltjejen sov räv men minns hur spännande jag själv tyckte det var vid något tillfälle man råkade vakna till av föräldrarnas förstulna prassel i strumpan. Så tror nog det är ok.
Nu har jag missat sömntåget men det är nog inget som en combatlåt eller två kan avhjälpa. God Jul igen och God Natt!
Midvinternattens köld är hård…
... eller nja, en plusgrad är inte särskilt hårt men det är midvinter och natt i varje fall. C snarkar gott medan jag väntar ut att Lilltjejen sk göra detsamma. Hon ville ha sitt traditionella snöre draget genom rummen så då får hon det!
Under tiden kan jag sammanfatta senaste två dygnen från värmen i söder till västkustens blöta kyla.
Fick några halvdana timmars sömn innan vi klev på den fulla bussen till Kairo. Tydligen är det två olika upplägg myndigheterna kör, antingen konvoj med poliseskort eller som denna gång, en polis som åker med i själva bussen.
De frekventa polisiära så kallade "check-points" längs vägarna har tydligen också som syfte att säkerställa säkerheten för turisterna, för att måna om den viktiga inkomst vi utgör för landet.
Med tanke på detta undrar man varför de då inte försöker göra mer för att inte bara skydda sina skatter bättre utan också göra de eftertraktade områdena mer effektiva rent infrastrukturmässigt.
I vilket fall började vår tur på deras Nationalmuseum där det var galet mycket folk men likväl häftigt att betrakta Tutankamons berömda guldmask och förgyllda sarkofager, fotografering strängt förbjudet.
Så många skatter, reliker, ofattbart gamla och välbevarande.
Just ovan rum var extremt med väldigt speciella reliker...
Vi åker vidare och får en känsla av overklighet när vi så plötsligt ser pyramiderna torns upp sig som en kuliss bakom de dammiga och nedgångna husfasaderna. Och så var vi där, framför dem, intill den största, Cheops där Christer definitivt tyckte att vi skulle lösa den extra avgiften för att gå in i den. Vi hade förvarnats om att det var trångt och bitvis väldigt lågt i tak och således inget för en person med cellskräck.
Det var verkligen trångt och bastuvarmt men så häftigt!
Det var trångt och gick uppför, öppnade upp sig på höjden och gick ned till nästan kryphöjd igen, uppåt och uppåt tills vi nådde själva kryptan som var tömd och således som guiden förvarnat, var det inga inskriptioner, inget speciellt att se då dessa typer av gravar hade annat syfte än faraonernas vi besökte i Luxor. Men man gjorde inte den trånga och svettiga turen för att se utan för att uppleva.
Sjukt svettiga med lår som för min del värkte efter vandrandet i sitthukande ställning och ja, jag var sjuk träningsvärk i låren nu!
Med kön av människor på väg till ingången får man en uppfattning om pyramidens storlek.
Två stopp till gjorde vi i området för fototillfällen varav det sista var vid sfinxen innan vi packade in oss i bussen igen för den dryga fem timmars resan tillbaka till hotellet.
Vi hann för några soldränkta timmar i vår kokong innan vi slutförde vår packning och gjorde oss klara för hemfärd. Bra information från guiden som förklarade flygplatsens process för att ta sig in och till sin gate. Det var bland annat två säkerhetskontroller där ens bagage och senare igen handbagaget skulle röntgas, men som guiden sagt kunde deras krav kring till exempel vätskor vara väldigt godtyckliga beroende på vem som satt bakom skärmen. Vi fick igenom både en liter Fanta som vatten och juice utan någon som helst kommentar.
Att Hurghada är en renodlad turistort bevisades också med flygplatsen som bokstavligt talat låg runt hörnet, men trots frekventa ankomster och avgångar hörde vi väldigt sällan detta. Väldigt smidigt med direktflyg och jättemysigt att träffa Lilltjejen igen som Johan lämnat hos mig på deras väg till Landvetter. Medan vi väntade på vårt bagage messade Johan att han var vid gaten till hans och Elenas flyg till Spanien där de ska fira jul.
Jag hoppade av hemma och började packa upp, tvätta och plocka fram förberedd julmat ur frysen medan C åkte vidare för att hämta hundis. Alltid lika skönt att få undan allt direkt!
Jag hoppade av hemma och började packa upp, tvätta och plocka fram förberedd julmat ur frysen medan C åkte vidare för att hämta hundis. Alltid lika skönt att få undan allt direkt!
Skrattade högt när jag slog på mobilen efter landning och läste mess från Ronja. Hon och en kompis försökte göra ett tryck på en t-shirt som hon tänkte ge till Emilio i julklapp, men resultatet blev inte riktigt som förväntat. Förutseende nog köpte hon två tröjor så imorgon blir det ett nytt försök under kära mammas överinseende!
När jag rest från Indien via Paris har vi ankommit till Taxfree området, men denna gång kom vi in till en helt annan våning och fick aldrig komma till de avgående gaterna och jag kunde således inte hjälpa henne. Men vad utgör skillnaden för var man kommer in, var det för att jag då reste inom Europa kanske, varför det nu skulle spela någon roll?
Nåväl, nu har hon ju en ny chans imorgon med tröja nummer två så får se hur det går.
Nu har klockan passerat ett och min älskade unge har förhoppningsvis somnat. Och med tanke på klockslaget får jag ju också säga God Jul!
Kramar ur
Vi är bland de första på plats i vår lilla kokong som utgör vår solsäng denna näst sista dag i Hurghada, kramar ut maximalt av solen och ljuset innan vi återvänder till vårt snölösa mörker. Kan sammanfatta decemberklimatet här nere som en svensk sommar men med kortare dagar och kyligare nätter.
Inatt vid ett kliver vi på bussen som ska ta oss till Kairo drygt sex timmar senare så har plockat på oss frukostmat för att avstå hotellets förpreparerade frukostpåsar.
Jag har sovit kopiöst mycket dessa dagar, vi lägger oss vid nio och vaknar runt sju och slumrar sedan i solen. Försöker plugga nya releasen som ska sitta nästa söndag men löser mest korsord.
Jag har sovit kopiöst mycket dessa dagar, vi lägger oss vid nio och vaknar runt sju och slumrar sedan i solen. Försöker plugga nya releasen som ska sitta nästa söndag men löser mest korsord.
När vi gick genom mörkret från restaurangen igår slog det oss av vi inte hör eller ser något annat djurliv än de många katter som spatserar omkring överallt. Hundar har jag också sett men de verkar inte behandlas lika väl som katterna. En kvardröjande mentalitet från det forna Egypten?
Jag försöker att inte smyga till dem allt för mycket vid frukostbordet... Slutade med att vi hade fyra sötnosar kring benen.
Den avklippta öronspetsen som vi sett alla ha antar jag betyder att den är steriliserad. Smart.
Istället får vi vilda djur på rummet av vår lite väl tillmötesgående städare.Men de gör en glad i varje fall!
Vi har betat av de flesta av hotellets restauranger som försöker profilera sig på olika internationella kök. De försöker i varje fall får man väl säga, och vad kan man begära när kockarna antagligen aldrig smakat eller upplevt originalen. En del försök var faktiskt helt ok och det är mest gulligt när den mexikanska majssoppan med kyckling är en klar grönsakssoppa utan minsta majskorn och den italienska Tiramisun består av en sockerkaksbotten med marchmallowfluff. De har inte grädde här utan det är detta fluff som gäller överallt. Antagligen för att grädden inte lämpar sig för timslånga buffébord, inte håller sig fräsch länge och dessutom smälter.
Allt är gjort av sten överallt vilket är tjusigt men ger ett kalt intryck mot de hotell man ofta hittar norrut och gissar att det inte funkar med heltäckningsmattor och mattor med det ständigt närvarande ökendammet. Trädetaljer i överflöd kan man heller inte förvänta sig i ett land där det inte existerar skogar. Bland nomaderna var och är det dessutom tydligen ett grovt brott att hugga ned ett möjligt förekommande träd.
Varva ned
Bild när vi lämnade stranden alldeles nyss. Skuggorna börjar bli längre och jag undrar vart dagen tog vägen, trots att vi började den relativt tidigt. Medan jag låg där i solsängen kände jag mig med ens stressad över att min första semestervecka snart är slut och då endast två kvar. Två veckor kändes som ingenting när det är mer än många andra betydligt hårdare arbetande bara kan drömma om.
Insåg att jag har svårt att varva ned när jag funderade både en och två gånger på att ansluta till ett Teamsmöte, jag gjorde ju ändå ingenting annat än ligga där i solen! Det som till slut fick mig att avstå var kollegornas förmodade utskällningar och rädsla för att min närvaro skulle tolkas som skryt, plus det faktum att batteritiden på min fån är riktigt dålig och jag inte fick med mig min powerbank hemifrån och således tvingas hushållera med min användning. Antar att det är bra.
Gårdagen blev smått overklig och har knappt smält det ännu. Då jag varit inställd på en resa där vi skulle hålla oss inom hotellets murar och gå all-in på all-inclusive, visade det sig att Christer bokat två utflykter, en till Luxor och en till Kairo!
Således klev vi upp innan ottan och satte oss på en fem timmars bussresa mot Luxor igår. Vår guide Adel vad riktigt bra, märktes att han gillade sitt jobb och var mycket kunnig.
Karnaka tempel var magiskt och kunde trots trängseln inte hindra mig att både häpnas av dessa historiska byggnadskonstverk eller gråta över förstörelsen som efterföljande kristna ägnat sig åt för att utplåna dessa symboler av "hädelse". De obefintliga marginalerna igen.
Det är helt obegripligt att de kunde åstadkomma sådana arkitektoniska byggnadsverk och detaljrika inskriptioner för tusentals år sedan, fullkomligt obegriplig! Att de dessutom bibehållits så väl, till och med färger.
Vi åker vidare mot Konungarnas dal där kryptornas skydd bevarat färgerna ännu bättre. Magiskt!
Jag kan inte begripa varför de inte skyddar dessa artefakter bättre, nu fritt fram för alla att kunna ta och för de företagsamma, till och med klättra på dom. Ville snäsa åt dessa klåfingriga turister som petade och pillade på de snillrika inskriptionerna men insåg att jag själv också var en del av problemet, turismen de livnär sig på påvisas hela tiden. Vår buss åkte till en samlingspunkt där vi blev en del av en konvoj av säkert trettiotalet bussar med poliseskort längs fram, i mitten och längst bak.
Försäljarna är extremt påstridiga, mycket värre än i Indien och till och med personal och vakter vid turistmålen letar sätt att få dricks.
Men landskapet som avslöjades när solen gått upp, var vackert i sin karga helhet. Saharaöknen med sten, berg och sand så långt ögat kunde nå. Nilen som är deras navelsträng med den grönska den möjliggör. Vi fick åka båt från lunchrestaurangen över floden på vår väg till Konungarnas dal.
Jag har lite svårt att vänja mig vid att inte behöva betala för allt vi äter på hotellet. Känns konstigt och fel på ett sätt även om jag förstår att vi, läs Christer, betalat för det.
Idag har vi kunnat avnjuta deras utbud till fullo och går jag inte upp ytterligare några kilo efter denna vecka så är det en bedrift!
Idag har vi kunnat avnjuta deras utbud till fullo och går jag inte upp ytterligare några kilo efter denna vecka så är det en bedrift!
Hurghada
Inga marginaler
Skönt med inomhushall, tänkte jag men drog ändå på mig de fodrade tightsen vilket var ett lyckodrag när hallen visade sig vara både ny och tjusig men inte mer än ett plåtskal. Således är det med stela fingrar jag nu sitter här och pickar denna fredagkväll.
Kylan kan jag bokstavligen låta kyla av mina känslor när jag efter fyrtio minuters irrande till slut hittade hallen och således hann se tre minuter av matchen. Waze och Google maps bollade mig i dryga tiominutersvändor mellan bostads- och industriområde tills jag var så arg att tårarna var nära.
Och det är så det varit senaste dagarna, inga marginaler över huvudtaget. Insåg det först igår med en dag som började redan i sängen med att sätta i klorna av tvivel i mig själv, när en jag hävdat inte betalat för julbordet påstod sig faktiskt ha tackat nej i god tid. Stress för att hinna till jobbet och därefter fortsatte det rätt ned i diket och återuppväcka mina tvivel på mig själv och min yrkesroll.
Lyfte lite under kollegans presentation av sig själv, sist ut i den runda vi gjort senaste veckorna för att lära känna varandra. Liksom av de övrigas presentationer växlade jag mellan imponerad av allt de gjort och åstadkommit, platser de sett och saker de gjort, till fattig med en känsla av sorg över att jag själv inte känner mig vara i närheten av deras erfarenheter.
Och det är så det varit senaste dagarna, inga marginaler över huvudtaget. Insåg det först igår med en dag som började redan i sängen med att sätta i klorna av tvivel i mig själv, när en jag hävdat inte betalat för julbordet påstod sig faktiskt ha tackat nej i god tid. Stress för att hinna till jobbet och därefter fortsatte det rätt ned i diket och återuppväcka mina tvivel på mig själv och min yrkesroll.
Lyfte lite under kollegans presentation av sig själv, sist ut i den runda vi gjort senaste veckorna för att lära känna varandra. Liksom av de övrigas presentationer växlade jag mellan imponerad av allt de gjort och åstadkommit, platser de sett och saker de gjort, till fattig med en känsla av sorg över att jag själv inte känner mig vara i närheten av deras erfarenheter.
Så delade kollegan ärligt och tydligt känslomässigt händelsen som blev droppen för äktenskapet, upptäckten av en pågående otrohet och det var nästan som att återuppleva känslan där jag satt i lärarrummet och intet ont anande öppnade mailet som skickats till mig, eller messen många år senare. Hur marken försvinner och ens inre imploderar.
Men hur beslutet varit rätt och hen kommit ut lyckligare och starkare på andra sidan och jag ville bara gråta när jag tänkte på att hen gått igenom allt det medan arbetet och livet rullat på som vanligt utan att märka hos de flesta i omgivningen.
Mötena rullar på, går i ett, omlott, åker för att hämta Lilltjejen från träningen och hon kastar sig in i bilen, arg och ledsen då något uppenbarligen hänt. Vi åker via Franks där C glömt sin halsduk vid deras besök i tisdags då han hämtade henne medan jag var på julbord. En velig kärring står framför mig i kön men till slut får jag handduken och en milkshake av den tillmötesgående men nye killen i luckan. Ser att Lilltjejen blir glad och hon är redo att prata, ösa ur sig sin ilska och sina tårar. Jag lyckas vända henne, få henne på bättre humör och till och med skratta på vägen hem. Där möts vi av Christer som lyckas komma med en klumpig kommentar så att hon med sina obefintliga tonårsmarginaler vänder ned igen och försvinner upp till övervåningen.
Jag blir än tröttare och antagligen stingslig trots att C försöker muntra upp men till slut tröttna och fråga om jag vill ha honom där över huvudtaget och då rinner det över, jag blir en självföraktande ynkedom som steker raggmunkar med tårarna rinnande. Jag är värelös, suger på mitt jobb, vad gör jag där egentligen? Vill jag ens vara där?
Jag blir än tröttare och antagligen stingslig trots att C försöker muntra upp men till slut tröttna och fråga om jag vill ha honom där över huvudtaget och då rinner det över, jag blir en självföraktande ynkedom som steker raggmunkar med tårarna rinnande. Jag är värelös, suger på mitt jobb, vad gör jag där egentligen? Vill jag ens vara där?
Det tar sin tid att steka en raggmunk i taget vilket ger mig tid att lätta på trycket som jag inte visste jag hade. När smeten i skålen har nått botten går C upp till Lilltjejen och när de kommer ner en stund senare är hon som vanligt, ignorerar mitt gråtsvullna ansikte och det lilla som återstår av kvällen tillbringas i sängen framför House. Min avkomma duschar, tvättar och säger godnatt.
Så är det luciamorgon och jag kör Lilltjejen och hennes klasskompis till skolan, försöker att inte ha dåligt samvete för att jag inte hann köpa något lussefika när det är Hari och Koushik sista dag. I kontorets entré ska det lussas av en musikskolas årskurs sex och de är fantastiskt duktiga.
När deras stämmor fyller utrymmet känner jag tårarna komma och får kämpa för att de inte ska svämma över. Det var då sjutton till att vara känslomässig!
Jag köper snordyra lussekatter i kafeterian som inte ens har russin och skäms när Rabab kommer med hembakad cheesecake till fikat.
Jag får ivarje fall säga ordentligt tack och hej då till dem innan jag lämnar för min laser- och massagebehandling. Har haft ont i axeln sedan förra behandlingen och han är mycket snällare denna gång, enligt honom för att de värsta knutarna gett med sig. Skyndar hem och brer några mackor som jag trycker i mig medan jag styr mot Borås och arenan som de inte vill att man ska hitta. När jag väl hittat fram ser jag att C skickat gulliga mess och jag ringer upp och låter min frustration över sugig stadsplanering och gps-tjänster som kan stoppas upp någonstans gå ut över honom. Av någon anledning blir samtalet kort men jag har hunnit fram till entrén och fått ösa ur mig såpass att kioskförsäljarna, tillika säkert lika stressade fotbollsföräldrar som ägnat natten åt att baka, bara får en sur kommentar eller tre när jag möter dem innanför dörrarna.
Matchen tar slut och jag har över två och en halv timme till nästa match. Fucking värdelöst. Återstår bara att batteriet inte räcker hem på grund av mitt ofrivilliga irrande, då tar jag fan in på hotell.
