Christer hittade första döda musen i sovrummet imorse. Mini hade uppenbarligen tappat sitt halsband och varit ute hela natten så han är uppenbarligen oskyldig. Det är andra halsbandet och således chip han tappar så jag ska ta honom till veterinären för att kolla om hans chip i nacken vandrat iväg och eventuellt ett nytt kan sättas så han slipper beroendet av halsband.

Plutt är således den enda 

 

Tack vare påsk, första maj och så vidare bjuder våren på extra lediga dagar vilket jag inte är mer än människa att uppskatta. Denna vecka väntar just första maj samt en klämdag jag avser att ta ut då jag har många sparade dagar att använda. 

 

Mötte upp Denis, min körskollärare i lördags för att i strålande sol skjutsas till galoppbanan där flera körskolor samsas om en stor asfalterad yta med koner redan på plats. Slalom, vända, stanna och starta och jag fick snabbt och väldigt tydligt klart för mig hur fundamentalt viktig blicken är när man ska svänga. Tappade inte cykeln en enda gång, woho! Och det är ju bara att nöta som gäller, öva, öva, öva som allting annat tills det i detta fall inte längre känns obehagligt eller läskigt. 

 

Med lite bättre självförtroende började vi söndagen med ett nytt försök till Volvos parkering via Gamla Sörredsvägen. Vägen dit gick bra, hamnade inte i diket och fått rätt bra kläm på växlarna, hade med Lilltjejens fotbollskoner och övade vidare enligt körskollärarens instruktioner. Vägen hemåt gick bra tills jag skulle ut på Kongahällavägen, denna vältrafikerade huvudled som uppenbarligen blivit min akilleshäl för nervositeten slår till direkt medan jag står och väntar ut förbipasserande fordon. Så gör jag fundamentalfelet igen, jag tappar blicken och vägen räcker inte till men åt detta håll är det en trottoar på andra sidan så där hamnar jag men håller mig uppe och rullande så stukad tar jag mig ned på rätt vägbana igen och tar mig tillbaka resten av vägen utan fler missöden. Backen upp får Christer ta, jag vågar ännu inte varken upp eller ned...