Min Maja börjar bli till åren nu. Nyinflyttad till Umeå 1995 och svag för katter, tyckte jag det var en bra idé att vara fodervärd åt hemlösa katter medan jag pluggade. Jag fick av katthemmet veta att en liten kattjej på ungefär ett år behövde tillfällig bostad, och så träffade jag Maja. Det var första gången jag såg en trefärgad katt, och tyckte de tre första sekunderna att hon såg lite konstig ut!
Försynt tassade hon runt i tvåan på Tomtebo som jag och klasskompisen Niklas delade. Men snart var hon hemmastadd, och följde mig i alla mina flyttar, godkände pojkvänner (kunde ta lite tid), och krävde sin självklara plats i min säng.

Hon är fortfarande pigg, och ett veterinärbesök för några månader sedan visade bra värden. Kanske sover hon lite mera nu, då hon ofta ligger kvar efter vi stigit upp, och känns liksom lite sprödare i kroppen. Men som sagt pigg och lekfull, samt framför allt kelsjuk mot husse och matte. Hon är så söt då hon ligger hårt ihoprullad!
Jag vågar inte ens tänka på den dagen hon inte finns längre. Bara händelsen då jag trodde hon var borta gjorde mig helt förstörd! Det har varit hon och jag i fjorton år, fjorton! Och förhoppningsvis ska det bli fler!

Hedens parkering fylls på snabbt nu. Igår lämnade jag över min plats till en översvallande tacksam kille och hans kompis som var en av alla de bilar som kröp runt i fållorna. Så fort man närmar sig området, och håller bilnycklarna i handen, spänner förarna blicken i en och undrar var man står. Är hon i min fålla? Står hon så jag kan ta platsen? Som en skänk från ovan låter man sin blick kika fram över solglasögonen mot en utvald krypkörare, och lättsamt peka på sin bil. "Här, du kan få min plats!" Jag vet själv hur tacksam man kan bli...
I morse lämnade jag Gulingen intill en vinröd kusin, så de har lite gemensamt att snick-snacka om, Seat Leoner emellan.

E6:an går som en stor pulsåder genom hela stan, norr till söder och tvärtom. Så fort det blir någon störning, så korkar det ihop sig med en gång. Tingstadstunneln är en stor flaskhals, knutpunkt som den är för 45:an, E20 och andra av- och tillfarter. När den ska repareras och underhållas har de lagt arbetet nattetid, men nu även under semestern. Trafikanterna hänvisas till söderleden-norrleden, men ändå blir det rejält trögt vissa tillfällen.

Och alla semestertrafikanter som kommer med sina husvagnar där GPS:erna kommenderar "Håll E6 mot Oslo!"
Vad ska en stackars dansk/tysk/norsk(på väg hem)/skåning göra?
Hamnade bakom två danskregistrerade bilar. En blinkade höger, men fortsatte tveksamt rakt fram. Han hamnar i centrum. Den andre blinkade höger, tog av rätt, men fortsatte sedan långsamt och tydligt osäkert in mot Partihallarna. Lite väl mycket höger alltså. Själv låg man bakom och tänkte "Neej, inte ditåt!!", vilken panik när de inser att de hamnat på en småväg i värsta industriområdet! "Hur hittar vi ut??" Sedan kan man inte låta bli att fnissa lite också.

Bagaget i Gulingen igår när jag kom hem. Efter lunch med Oo på stan, vandrade jag omkring i centrum en stund och hittade några roliga presenter, och plastgranulat för att ge lite tyngd åt virkade figurer. Frossade även i Muskat-garner, då de var på superrea (19 spänn nystanet!).

Åkte sedan till Jysk för plastbackar att förvara alla mina garner i, och Bauhaus för en dörrmatta, krukor, krukfat, en hängare och lecakulor. Titta! Jag unnar mig massor! Eller ja, en del var ju bara till mig själv i alla fall!

Virkade en bulle och en kaka framför tv:n igår, medan Oo lekte med sin iPhone.





(En låda med onyttigheter måste toppas med något nyttigt!)