Känns lite overkligt även om vi nu bott här ute i Björlanda en dryg månad, eller mer? Att jag nästa vecka säljer mitt hem som kommit att representera så mycket trygghet och minnen. När jag nu för första gången i praktiken står utan formellt ägande av eget boende kommer jag ha en saftig vinstskatt att betala då jag haft uppskov ända sedan försäljningen av Olofstorp. Det som blir över lägger jag antagligen i en eller flera fonder, alternativt fond och räntesparkonto för att bygga upp det som jag såg Nordea kallade "Frihetssparande" eller liknande. "Fuck-you"-konto har jag också sett det kallas, ett eget sparande som oftast kvinnan visat sig behöva den dagen förhållandet tar slut och hon som valt barnledighet framför karriär då det där och då var så självklart med delad ekonomisk börda, plötsligt har noll betydelse. De närmare tjugotusen jag betalat varje månad för mitt boende går istället till denna personliga "försäkring" som jag avser bygga på för att kunna använda för en ny fastighet i någon form längre fram. En stuga, ett sommarställe kanske eller liknande.

 

Vi läser om sambolagen och jag börjar lista ned min enskilda egendom där faktum blir väldigt tydligt - jag har i princip ingenting. Lite materiella saker av mer emotionellt värde, allt annat jag har med mig till vårt nu gemensamma boende är billiga möbler och lite inredningsbjäfs. Med vår histora och erfarenheter på respektive håll ser jag risken för meningsskiljaktigheter vid en eventuell separation som låg, men det ska ändå diskuteras och överenskommas. Jag känner inte att jag vill göra några anspråk på det som är hans, varför skulle jag? Jag vill bara undvika att hamna i en situation där jag med hans barn på andra sidan riskerar att inte erhålla mina medhavda ägodelar, hur futtiga de än må vara. 

 

Det känns dock som en stor trygghet att jag kommer att ha ett eget kapital som byggs på i en takt jag aldrig kunnat åstadkomma på egen hand i den boendeformen jag hade. Jag har mitt "fuck-you" konto. Likväl spånar jag på att använda en del av det till en resa för mig och Lilltjejen, en utlandsresa eftersom vi aldrig gjort något sådant tillsammans.

 

Nåväl, får se vad och om det blir. Releasen av nummer 102 gick över förväntan där My körde de enligt mig, tråkigaste låtarna. Trean åker ut genom fönstret så fort denna releasevecka är över! Börjar bli ett rejält gäng i Sisjön nu, kul! Flera från Frölundagänget men också nya stammisar just där vilket är roligt. På torsdag ska jag köra hela själv och bara för att det nu gick rätt bra igår kommer det följdaktligen gå åt skogen imorgon.