Mallig

 
Medan Lilltjejen spelade gruppspel i Kristinehamns Luxcup besåg jag och Christer föreställningen Heka på Stora teatern som var av nästan lika överraskande låg kvalitet som den där Händel på Händer. Men vi fick oss en god middag i varje fall på Christers nya favoritstället och tillika närliggande Olivia på Avenyn. Deras chokladfondant är ju precis som en chokladfondant ska vara!
 
Helgen gick annars i utomhusaktiviteter av det slag som hör till när man bor i hus - att fixa. Efter mitt pass i Majorna flyttade jag tegelsten tills underarmarna värkte och söndagen passade regnet bra till att köra skrubbmakapär över den algangripna terassen. Däremellan streamade vi slutspelsmatcherna och kunde med hyfsad bildkvalitet se Lilltjejens lag vinna hela konkarongen efter en efterlängtad revansch mot Hammarby. Två gånger valdes Ronja till Matchens lirare samt vid slutceremonin till turneringens bästa målvakt! Ja, denna morsa är löjligt stolt och minst lika mallig som sin avkomma.
 
Från och med april trappar de upp med en träning till i veckan, måndagar, och gissar var den förrättas? Förbovallen såklart! Där ska hon också spela match på fredag och jag försöker att inte gräma mig över hur mycket enklare just dom bitarna varit om vi hade bott kvar.
 
 
Betade av Malin Stehns återstående böcker innan jag testade nytt i form av Marie Hermansons "Himmelsdalen" som bjöd på ett intressant scenario med psykopater i centrum. Denna månads lyssning avslutades sedan med den vackra men oerhört sorgliga "När jorden brister". Inte sorglig på ett jobbigt sätt, därav "vackra", för Clares historia kring hur omständigheter och människors val kan ge så alltomfattande konsekvenser av både positiv och negativ karaktär var så genomgripande att man inte kunde bli riktigt ledsen eller arg. Det var bara som det var och blev som det blev, med några oväntade förvecklingar som gjorde det hela oförutsägbart. Skulle jag rekommendera någon av dessa fyra blir valet någon av de två sistnämnda, svåra att särskilja då de är inom så olika genrer.
 

Smäckat

Jag har vanliga kläder på mig! Efter minst två veckor av hundraprocentigt arbete i mysbyxor klämde jag mig i jeansen och styrde kylaren mot kontoret. Det vankades innovation från en av våra nyckelleverantörer och även om man kunde ansluta via Teams kändes det mera rätt att dyka upp in person. Det var jag visst den enda från VCC att tycka och fick således skämmas lite å deras vägnar men belönas med extra mycket fika, choklad och frukt att kalasa på. Sedan anslöt också flera av mina kollegor via Teams och visst kan omständigheterna bli så ibland.
Hittade en av dylika bilder på min avkomma i mitt album, hon finner nöje i att fylla det med sin älskade nuna, knäppisen!
 
Hittade också denna bild i albumet som påminde mig om ett inlägg jag velat skriva ett bra tag för att ondgöra mig över bakåtsträvande moderna påfund. Det är spisen som Christer valde vid renoveringen som har denna fullkomligt idiotiska lösning att alla funktioner styrs från den där magnetiska pucken. Den är alltså lös, så tar man ett lite för svepande eller oförsiktigt tag med trasan så flyger den all världens väg, och nej, den är såklart femsiffrig för att ersätta. Det var den första idiotin och punkt på listan över frustrerande funktioner.
För att sätta på en platta, låt säga nedre högra krävs tre moment: Starta själva spisen på dess knappt centimeterstora touchknapp, dutta på klockan 4-5 på pucken och slutligen rotera på pucken till önskad temperatur. Jämför detta med en gammal hederlig spis där du utan att titta kan med en vridning åstadkomma alla dessa tre moment!
Samma sak med hans ugn som kräver SEX moment: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja funktion, dutta och vrida för att välja temeratur och trycka för att bekräfta.
Mikrovågsugnen samma sak: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja effekt, dutta och vrida för att välja tid och trycka för att starta. Gamla versioner, två vred och du var igång! Det är så korkat att man vill krevera, och samma upplägg ser man i bilarna där man ska dutteli-dutta för att reglera värmen eller hitta en radiostation, trafiksäkerheten har man istället försökt fånga upp med kameror, sensorer som piper, tjuter och trycker på bromsen vare sig man vill eller inte. Den ständiga föräntan på utveckling och förändring verkar ofta leda till verklighetsfrånvända så kallade lösningar än de faktiska förbättringar man borde förvänta sig. Så. Urbota. Dumt.
 
Det har varit dagar med konstanta möten och nu är jag vrålhungrig, trots en hastigt inmundigad lunch, julskinkepaj för sjätte gången. Under dagen har snickaren varit här och färdigställt vad som visade sig bli första versionen av vårt nya duschutrymme! Jacuzzin åkte med ett tillfredsställande brak ned i återvinningsstationens kontainer och nu kan vi äntligen stå ordentligt och duscha, utan att hela tiden ha en hand ockuperad av att hålla munstycket och samtidigt få vatten över halva golvet. Halleluja!
Varför jag säger första versionen är för att vi kunde konstatera att en annan layout är mycket mera praktisk och då snickaren råkat skada ena glasväggen och ändå måste byta ut den, passar vi på att ändra layouten. Missade att ta bild och orkar inte gå och fota nu så får bli senare. 
 

Skuldfri!

Det slog mig när jag satt där i bilen efter att ha signerat de sista dokumenten och lämnat över nycklarna - jag är skuldfri! För första gången sedan jag som artonåring tecknade mitt första CSN-lån har jag inga skulder, inga räntor, inga amorteringar! Å andra sidan har jag heller inga tillgångar andra än det som nu ligger på mina bankkonton och fonder. Planerar att så snart som möjligt fondplacera det mesta, varav ett specifikt för nästa års vinstskatt.
 
Svängde förbi Balltorp innan mäklaren och lämnade en vinflaska, Kinderägg och lite snacks på bänken till näste ägare och hans två mindre barn. Jag hoppas och tror de kommer trivas minst lika bra som vi gjort.
 
Christer mötte upp på Steinbrenner för lite högtidlig sopp- och tårtbuffe.

Två leveranser under eftermiddagen som nu står på plats i uterummet. Äntligen en riktig soffa! Samt ett rejält klösträd som förhoppningsvis ska locka kattklor mer än soffan...
 
När allt det större börjar komma på plats är det finliret som återstår, det där som jag är så fullkomligt hopplös på! Stod på IKEA och glodde dumt på bordslamporna i hopp att någon skulle ropa till mig som perfekt match till mitt arbetsrum. När jag någon dag senare återvände med Lilltjejen högg jag bara en som kändes minst illa. Det blev rätt bra tillsammans med Fredsskallan som väl denna tåliga, hoppas jag, växt kallas.
Nu är det lite grönt här ute som behövs också så kanske gör ett försök imorgon efter avkommans match.
 
Medan hon hade sin träning igår hakade jag på spinningpasset som C brukar gå på. Det är verkligen inte min grej men man fick svettas och uppbringa otrevlig mjölksyra i benen i varje fall.
 
Jag erkänner villigt att det känns rätt skönt med fredag. Mini på bröstet, Liten har hittat "hängmattan" i nya trädet och skymningen på väg utanför fönstren. Bilen är fylld av emballage så blir ännu en tur till ÅVC där min kvot för året är förbrukad medan C av någon tursam anledning har obegränsat.
 

Rullar på

Det är mycket fotboll för Lilltjejen nu. Skolor med fotbollsprofil har egna turneringar och Lilltjejen har blivit uttagen att spela med niornas lag som gick till SM final vilket spelades i Norrköping i tisdags. De gick och vann efter förlängning. 
Match på lördag, inhopp med tiorna på söndag och även igår ute i iskallt Hindås som slutade med vinst med sex mål mot ett. Jag fick mig en löprunda i snigelfart under uppladdningen och påmindes hur otroligt dåligt löptränad jag är, har tappat allt.
 
Imorgon lämnar jag över nycklarna och har i och med denna flytt nu blivit fullskalig göteborgare och öbo. Ringde Skatteverket och hamnade på köplats typ 429 så efter en halv evighet fick jag en uppskattning av min ackumulerade vinstskatt jag har att vänta till nästa års deklaration. Det knäppa är bara att den ska vara inbetalad 12:e februari, och då har man inte ens fått tillgång till sin deklaration för definitivt vinstbelopp. Inte heller går det att få fram på sina sidor på deras webbtjänst, så som den tjänstvilliga telefonisten konstaterade måste jag ringa dem igen nästa år för exakt belopp såvida jag inte kan räkna fram detta på egen hand. Man kan ju göra diverse avdrag för ditten och datten också som man gärna vill identifera i denna djungel. 
 
Vi plockar lite där, röjer lite här och formerar vårt gemensamma hem. C vaknar av knastrande ljud som visar sig vara Plutt som kalasar på en fågel nedanför sängen. Hon går fortfarande inte ut mer än en minut någon natt så antingen har Mini tillhandahållit eller tagit in en stackare som knockats av fönsterrutorna i uterummet som tydligen händer då och då. Välbekant i nya omgivningar att plocka fram dammsugaren för att jaga fjädrar och dun i alla rum.
Frysen är sprängfull till bristningsgränsen efter tömningen av min frys och mycket rester har intagits senaste veckan. En jäkla massa köttfärssås hade vi uppenbarligen och nu har jag preppat två pajer av julskinkan som blev över. Stressad och splittrad i tanken så glömde förgrädda det första pajskalet, det känns ärligt talat sådär på jobbet.

Pungade ut åttahundra spänn på att byta till sommardäck som de naturligtvis ansåg behövde balanseras. Min verkstad som gör det gratis hade inga lediga tider förrän sista april.

Komplett

Alla barnen på plats igen! Lilltjejen må ha sina humörsvängningar som kan driva en till vansinne men till största delen är hon helt fantastisk nuförtiden!
Notera den tomma ytan som väntar på nya soffan på fredag och mitt akvarium som kommit på plats i köket. 
Ännu en strålande vackert dag som jag tillbringat inomhus, denna dag med att montera Ikea-möbler. en mindre byrå till arbetsrummet samt skohylla. Jag insåg att jag är vansinnigt trött på att montera Ikea-möbler...
Christer har rensat garderober i tvättstugan och tillsammans gått igenom alla våra handdukar och sängkläder. Följdaktligen står nu hela fyra säckar med textil och väntar på transport till ÅVC, fyra! Och då får man betänka de säckar och påsar med kläder vi redan sorterat bort i omgångar. 
I Indien firar de en festival de kallar Pongal som handlar om skördetid men inleds med en symbolisk eld där man är tänkt att bokstavligen göra sig av med inte bara materiellt överflöd utan också mentala belastningar. En utrensning och nystart varje år. Låter sunt tycker jag.

Idag satt nya koreografin och skönt var det när det var så mycket deltagare som bjöd på rejält tryck, skriker "ki-ah!" Så man nästan flyger baklänges!
 

Tömt

Veckans tredje release tillsammans med Marina gick bättre än tisdagens och torsdagens så fjärde gången gillt på söndag. Höften värmer men inte lika illa som ben och fötter efter en lång men tillfredsställande dag. Åkte direkt till Balltorp och städade de skåp där jag lämnar den köksutrustning och porslinet jag inte vill ha kvar. Fixade möblerna och tömde förrådet, tömde allt kvarvarande jag ville behålla och avyttrade en del till ÅVC. 
C anslöt med släpvagnen efter att ha dumpat den fruktansvärda gamla soffan i uterummet, den nya ska levereras på fredag och man kan äntligen börja sitta ordentligt där ute.
 
 
Liten fann sin plats på mina hallmöbler som fick ersätta hans och fått undan en del i mitt arbetsrum. Fortfarande massa kartonger kvar vilkas innehåll inte har någon plats men också framför allt från Lilltjejen som behöver sorteras. 

Nu är i varje fall allting tömt och redo för städfirman på onsdag och på fredag ska det fullföljas. Jag har gått vidare.
 

Ett sista

 
Christer fick hitta en ersättare för min biljett till Midge Ures konsert på Trädgårn då jag plikttroget deltog vid mitt sista styrelsemöte för min brf Solhem. Under mötet knackade det på dörren och ett blombud anlände med hälsning från de andra styrelsemedlemmarna, gulligt och på lagom nivå för mig då ordförande lite försynt hade frågat om jag tänkte närvara fysiskt eller inte.
 
Känns lite overkligt även om vi nu bott här ute i Björlanda en dryg månad, eller mer? Att jag nästa vecka säljer mitt hem som kommit att representera så mycket trygghet och minnen. När jag nu för första gången i praktiken står utan formellt ägande av eget boende kommer jag ha en saftig vinstskatt att betala då jag haft uppskov ända sedan försäljningen av Olofstorp. Det som blir över lägger jag antagligen i en eller flera fonder, alternativt fond och räntesparkonto för att bygga upp det som jag såg Nordea kallade "Frihetssparande" eller liknande. "Fuck-you"-konto har jag också sett det kallas, ett eget sparande som oftast kvinnan visat sig behöva den dagen förhållandet tar slut och hon som valt barnledighet framför karriär då det där och då var så självklart med delad ekonomisk börda, plötsligt har noll betydelse. De närmare tjugotusen jag betalat varje månad för mitt boende går istället till denna personliga "försäkring" som jag avser bygga på för att kunna använda för en ny fastighet i någon form längre fram. En stuga, ett sommarställe kanske eller liknande.
 
Vi läser om sambolagen och jag börjar lista ned min enskilda egendom där faktum blir väldigt tydligt - jag har i princip ingenting. Lite materiella saker av mer emotionellt värde, allt annat jag har med mig till vårt nu gemensamma boende är billiga möbler och lite inredningsbjäfs. Med vår histora och erfarenheter på respektive håll ser jag risken för meningsskiljaktigheter vid en eventuell separation som låg, men det ska ändå diskuteras och överenskommas. Jag känner inte att jag vill göra några anspråk på det som är hans, varför skulle jag? Jag vill bara undvika att hamna i en situation där jag med hans barn på andra sidan riskerar att inte erhålla mina medhavda ägodelar, hur futtiga de än må vara. 
 
Det känns dock som en stor trygghet att jag kommer att ha ett eget kapital som byggs på i en takt jag aldrig kunnat åstadkomma på egen hand i den boendeformen jag hade. Jag har mitt "fuck-you" konto. Likväl spånar jag på att använda en del av det till en resa för mig och Lilltjejen, en utlandsresa eftersom vi aldrig gjort något sådant tillsammans.
 
Nåväl, får se vad och om det blir. Releasen av nummer 102 gick över förväntan där My körde de enligt mig, tråkigaste låtarna. Trean åker ut genom fönstret så fort denna releasevecka är över! Börjar bli ett rejält gäng i Sisjön nu, kul! Flera från Frölundagänget men också nya stammisar just där vilket är roligt. På torsdag ska jag köra hela själv och bara för att det nu gick rätt bra igår kommer det följdaktligen gå åt skogen imorgon.
 
Träffade köparen igår också då han ville mäta lite i lägenheten och jag passa på att visa grejer som han kunde tänkas ta över och jag således kan lämna kvar. För en symbolisk summa slipper jag nu flytta och kränga på Marketplace, så skönt!
 
På jobbfronten försöker jag hålla modet uppe. Det blev ett plötsligt tvärstopp i alla rekryteringar av både anställda och konsulter och jag har tvingats "avskeda" mina tre konsulter i Sverige och avbryta en pågående rekrytering. Inköpsordrar får inte förlängas och summa summarum sitter mitt ena team riktigt i skiten om några få månader. Jag vet faktiskt inte hur jag kan lösa detta och även om det inte är mitt fel går tankarna ändå till vad jag hade kunnat göra annorlunda. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Jag påminner mig att det är andra team i än värre situation, att effekterna för just mina produkter inte är lika kritiska som många andra. Det känns bara lite motigt och modstulet.
 

Tillbaka med snor

Blev en sent intagen tallrik fil till middag vilket somliga tydligen fann spännande. Kände mig lite betraktad minst sagt.

Vi är hemma igen och jag fick med mig en förkylning men utöver det blev det en riktigt fin vecka. Milt väder minst sagt, uppemot elva plusgrader en dag men ändå riktigt fint i backarna, visst blev det uppåkt som det alltid blir efter lunch men kunde varit mycket värre.

Vet inte om det syns i den övre bilden men det är smältvatten över skidorna. Otroligt lite folk så här efter sportlovsveckorna så en riktig lyckträff för min valda vecka som jag inte alls tänkte på.
En av dagarna var sittliftarna stängda på grund av hård vind så då passade Lilltjejen på att testa snowboard igen. Jag stod över denna gång och kunde istället se henne kämpa och stundtals klara sig hyfsat bra, för att senare åka bokstavligt till skogs, haha!
 
Då fredagen i egenskap av sista middagsdag är restätardag besökte vi på torsdagen Lammet & Grisen där vi som alltid åt tills vi storknade.
 
Vår sista eftermiddag fick jag med mig Christer till Lindalens mysiga fäbod som fått en ny ägare vilka byggt ut, gjort det riktigt fint och serverade de största våfflorna jag sett.

Att åka längdskidor är inget som Christer gjort ens lite eller finner vara den roligaste aktiviteten att göra, men han vill göra den med mig och kämpar så svetten rinner och säger sig likväl uppskatta det. Kanske som att jag plågar mig igenom ett spinningpass.
 
Frosseri på vägen hem där jag äntligen fick återförenas med de tre pälsansiktena, väl omhändertagna av min nya granne. Tack vare nya kattluckan som C köpte kan vi enkelt se i dess app att det endast är Mini som går ut. Således får vi behålla lådan tills de andra två känner sig redo, men öppnar vi sovrummets altandörr går de ofta ut utan problem så jag undrar om det kan vara så enkelt som att luckan inte sitter där de är vana - i vårt sovrum.
 
Apropå katterna förresten så åkte jag och Lilltjejen till Balltorp idag för att plocka ihop grejer. Jag drog fram kyl och frys där vi hittade inte mindre än fyra torkade möss... eh. Jag har sett till att städning under vitvarorna ska ingå i flyttstädningen men jag hade mina aningar och kunde inte med att låta dom hitta eventuella lik! 
 
Nu ligger Mini intill och Liten vid fötterna, hittade årets första fästing på Mini igår, så milt väder är det här nere nu...

Tandådalen

Så var vi här igen, specifikt Röda byn och denna stuga för sista gången. Traditionellt stopp hos Diner45 på vägen och barmark hela vägen upp. Det är inte jättemycket snö men tillräckligt för att alla backar ska vara öppna, men dagarna hittills har såpass milda att det snabbt blir sönderåkt. Men de första tidiga åken över den räfflade orörda pisten är fantastiska!
 
Traditionell gulash i toppstugan, sällskapsspel och stughäng. Pia hade med sig Codenames vilket jag bara testat virtuellt med teamen och det var rätt kul men svårt att komma på en ledtråd som passar in på flera ord - utan att också inkludera motståndarnas.
 
Fick äntligen spänna på mig längdskidorna också och även om det är snorjobbigt, påminnelse om hur otränad man faktiskt är, så känns det bra i kroppen.

Lite svårt att släppa jobbet helt, det burrar konstant på handleden men känner att jag går miste om så mycket om jag kopplar bort mig helt. PI Planeringen pågår för fullt och nu minns jag dessutom ska kunna den nya releasen nästa vecka! Att plugga i bilen på vägen upp gick sådär...snark!
 

RSS 2.0