Till kvällen skjutsade jag in dom till stan för ett biobesök för mina undersökningsintjänade poäng, den där Minecraftfilmen som sågats av recensenterna men uppskattades av ungdomarna.

 

Nu är C ute och eldar vidare i en tillfixad tunna som är väl ventilerad, ofrivilligt ledig nu när han letar nya uppdrag på en trög marknad, men om han nu ska vara arbetslös på obestämd tid är tajmingen just nu rätt väl när vi inte har dubbla boenden och våren nyss påbörjad så allehanda husunderhållsaktiviteter kan sysselsätta honom. Så nu är målet att få undan rishögen och tillse att vi kan täcka marken i ett första ordentligt försök att stävja Parksliden. Det ska i princip vara ett omöjligt uppdrag om man ska tolka det som skrivs, man får räkna med flera års målinriktade insatser.

 

I och med min lägenhetsförsäljning och förändrade levnadsomkostnader har möjligheterna öppnat sig, inte bara beträffande mina möjligheter att spara utan också återgälda den finansiella support han gett mig under åren, även om det inte handlat om vare sig höga eller frekventa insatser så har de ibland varit nödvändiga. Med det är framför allt befriande att inte ha den ständiga oron gnagande i magen kring slukhålet som räntor och amorteringar orsakade. 

Det är massor av förvaringsmöjligheter skapat av nytt och gammalt från båda våra hem, fått undan alla kablar till hållaren under skrivbordet, monterat tavlor och hylla på väggarna. Gardinerna hade sett bättre ut fållade men körde latmansdesignen och knöt upp dom istället så Liten vare sig kan riva eller ligga på dom.

 

Solen pressar mot persiennerna och jag är hungrig som en varg, härdar ut tills det kan intas lunch. Liten ligger på gardinerna, hon vill uppenbarligen vara där man är så borde kanske ordna en trevligare plats för henne. Borde också ta tag i sladdkatastrofen som mina två skärmar, laddare, hub, nätverkskabel och allt vad det nu är när jag har kabelhållare att fästa under skrivbordet väntande i en av flyttlådorna. Kanske borde fålla upp gardinerna också...

 

Lilltjejen fick sina på plats till slut, och en tavelhylla för sina priser så hennes rum formerar sig också så sakteliga. Nästa gång hon kommer till mig är det påsklov så vi drar upp till huvudstaden för ett kortbesök hos moster och den yngre kusinen. Den äldre har inte sitt lov förrän veckan efter, en följd av att gå i skola i olika kommuner. Ronja spelar Future cup från fredagen så därav det kortare besöket och första gången jag långkör med elbilen. Just mellan Göteborg och Stockholm förväntar jag mig inga större problem, flitigt trafikerad som den är och således borde tillhandahålla goda laddmöjligheter. Även om bensinpriset har gått ned rejält blir det likväl ordentlig skillnad.

 

Jag har plöjt ned all vinst från försäljningen i huvudsakligen fonder, fördelat både i låg risk och låg avgift men också globalt i form av europeiska, amerikanska och till och med en asiatisk. Sedan också några yttersta små svenska aktieposter, förutom en utländsk: Disney som jag tyckte kändes kul att ha då de ofrånkomligen har gett mig väldigt mycket glädje under åren.
Skämdes lite när jag pratade med min bank för att stänga ett konto och fick erkänna att jag flyttat allt kapital till en annan bank, men å andra sidan känner jag inte att de gjort särskilt mycket för mig som småsparare.
Så nu har jag mina fonder och aktier och nu när marknaden är som den är ska man helst inte gå in och titta på hur de utvecklar sig, tanken är lång tid.
Lite kul är att jag har kvar Securitasaktierna som jag köpte när jag jobbade där för typ trettio år sedan och inte rört över huvudtaget. Nu har en del blivit Loomis och av de tio tusen jag då kunde uppbåda när jag knatade omkring på nätterna har de tredubblats på denna tid vilket kanske inte imponerar på någon men för mig blivit mer av en emotionell länk till en tid jag trodde mig veta men egentligen inte gjorde. 

Under lunchen pratade jag och Christer än en gång om höns, något jag länge haft en liten önskan att ha vilket det visat sig att han också skulle vilja. Men vi vet ingenting och kan ännu mindre, men allting börjar väl oftast med en vilja eller ett intresse. Vet faktiskt inte riktigt varför jag tilltalas så av tanke på höns. Jag och Johan, eller var det jag och Thomas som hälsade på någon som bodde i ett vanligt villakvarter och hade höns som strosade fritt! De höll sig till deras trädgård och samlades i sitt hönshus till kvällen. Sedan blev man ytterligare inspirerad av Jenny när vi hälsade på för många år sedan, så på något sätt har denna lilla önskan fastnat.
Men liksom jag stundtals får en brinnande längtan efter hund kanske jag också kommer till insitk i att höns inte är mödan lönt. Får googla lite mera utförligt.