Det är inte populärt att boka möten fredag eftermiddag, således kunde jag anmäla mig till ett user test som denna gång utfördes på en av testbanorna. Vanligtvis utförs de i någon form av simulator men nu skulle ögonrörelser registreras vid faktisk körning samtidigt som man utförde uppgifter i infotainmentsystemet. Jag tar alltid dessa tillfällen i akt att ge min syn på pekskärmar och de risker dessa innebär för förare och medtrafikanter. Liksom huvudlös funktionalitet i tidigare nämnda ugn och mikrovågsugn är tendensen densamma i bilarna. Fyra, fem tryck för en åtgärd som med en knapp eller reglage utförde i en handvändning - utan att behöva släppa vägen med blicken. Små ikoner på en stor skärm är så långt ifrån den säkerhet som Volvo ska representera. Nej, utvecklingen går inte alltid framåt.

 

Vår nygamle tillfällige VD trycker på kontorsnärvaro vilket väckt heta debatter kring en fysisk närvaros faktiska värde när platserna inte räcker, man har globala team eller far illa av ljudnivån som uppstår i öppna landskap. Var jag står i frågan är nog självklar för de som känner mig men det finns gott om andra som för min talan. 

Vissa möten är dock betjänta av en närvaro till och med i mina ögon så var först i på plats i mitt landskap och således enkelt att hitta plats. Är man på plats vid arbetsdagens förväntade starttid brukar det sällan vara ett problem men det kan räcka med en halvtimme senare för att få irra runt och leta.

Laddade i Linköping och tog svängen förbi Cloettafabriken som inte erbjöd några större nyheter i vår smak. Hur kan de ha tagit bort storförpackningen av Polly!?

 

I Vällingby sveps vi direkt in i familjens värme. Skönt med hämtmiddag och häng tills vi knoppar in ackompanjerade av Ottos engagerade utrop inifrån sitt rum framför datorspelet.

 

Vi får deras sovrum och möts av detta när vi kommer upp! Jag fattar inte hur hon bär sig åt men det gör hon! Så nu ligger jag här under lätta luftiga täcken på ny madrass och vaken sedan halv fem då jag likt en pensionär behövde gå på toaletten, mer regel än undantag senaste året och att somna om brukar hå med skiftande resultat.

Jag betraktar min dotter och förundras för miljonte gången över hur jag kunde få något så vackert, omtänksamt, tjurskalligt och med sådan humor. Mobilen lyser upp och Kivra meddelar att jag kan betala skatt och registreringsavgift för mitt nya fordon vilket jag genast gör. Christer meddelade någonstans efter Borås att hans handledarbevis är klart och säljaren ringde och slutförde pappren som jag signerade någonstans efter Norrköping. Så imorgon innan de hinner stänga för påskhelgen och vi komma tillbaka så åker C och hämtar den vilket då om vädret tillåter möjliggör att jag köra min nya helt egna motorcykel i helgen! Eller ja, köra och köra men träna start och stopp i varje fall, hehe! Känns närmast overkligt faktiskt.

 

Men först ska vi göra Stockholm innan vi hämtar cykel och Ronja spelar Future cup, vår enda egentliga plan är att äta koreanskt. Lilltjejen kom på att hon behövde sommarkläder vilket ju passar bra och storasyster behövde smakråd för nya glasögon. Apropå det påpekade optikern vid syntestet för mc-tillståndet att jag blev godkänd med troligtvis behövde glasögon. Jag har ju själv tydligt märkt att jag börjat se sämre nästan direkt efter jag började med terminalglasögonen, skitstörigt.

 

Undrar hur länge det kommer dröja tills jag fått undan de sista kartongerna. 
Det spelas "Dungeons and Dragons" medan mörkret faller utsnför och jag fyller knäet med Minis katthår. Det är otroligt mysigt att ha en så stor katt, även om han är fegast i stan.

 

Fick en avisering från Kivra, mitt bevis för körkortstillstånd så nu kan jag övningsköra för motorcykel!

Länge har jag haft en dröm om att ha mc-kort och egen cykel men då jag inte såg den ekonomiska möjligheten i någon annan möjlighet än en lottovinst, stuvade jag undan drömmen för vad den just var. Nu slog det mig plötsligt en dag att jag nu  faktiskt har den ekonomiska möjligheten och även om det inte kan betecknas som något annat än rent egoistiskt och dyrt nöje så är det ändå en dröm som jag vill ta vara på att uppfylla när jag nu har chansen.

Lektioner är bokade om två veckor, tiden jag chansade att det skulle ta att få tillståndet, men jag var hos optikern så sent som i eftermiddags och Transportstyrelsen måste ha automatiserat processen då jag betvivlar att de har handläggare som jobbar halv nio en fredagskväll.

Nu är det på riktigt, jag kan börja övningsköra!

 

En del av mig är faktiskt lite orolig för körningen, att det känns läskigt att vara så blottad och sårbar på ett så tungt tvåhjuligt fordon som verkar så svårt att lita på. Hur stabilt kan det vara med den lilla kontaktytan mot marken?

Christer säger att det bara är bra, att man har respekten och lär sig lita på cykeln och sin körning.

Nu när tillståndet är klart vill jag genast se om det finns någon lektionstid tidigare!

 

Till kvällen skjutsade jag in dom till stan för ett biobesök för mina undersökningsintjänade poäng, den där Minecraftfilmen som sågats av recensenterna men uppskattades av ungdomarna.

 

Nu är C ute och eldar vidare i en tillfixad tunna som är väl ventilerad, ofrivilligt ledig nu när han letar nya uppdrag på en trög marknad, men om han nu ska vara arbetslös på obestämd tid är tajmingen just nu rätt väl när vi inte har dubbla boenden och våren nyss påbörjad så allehanda husunderhållsaktiviteter kan sysselsätta honom. Så nu är målet att få undan rishögen och tillse att vi kan täcka marken i ett första ordentligt försök att stävja Parksliden. Det ska i princip vara ett omöjligt uppdrag om man ska tolka det som skrivs, man får räkna med flera års målinriktade insatser.

 

I och med min lägenhetsförsäljning och förändrade levnadsomkostnader har möjligheterna öppnat sig, inte bara beträffande mina möjligheter att spara utan också återgälda den finansiella support han gett mig under åren, även om det inte handlat om vare sig höga eller frekventa insatser så har de ibland varit nödvändiga. Med det är framför allt befriande att inte ha den ständiga oron gnagande i magen kring slukhålet som räntor och amorteringar orsakade. 

Det är massor av förvaringsmöjligheter skapat av nytt och gammalt från båda våra hem, fått undan alla kablar till hållaren under skrivbordet, monterat tavlor och hylla på väggarna. Gardinerna hade sett bättre ut fållade men körde latmansdesignen och knöt upp dom istället så Liten vare sig kan riva eller ligga på dom.

 

Solen pressar mot persiennerna och jag är hungrig som en varg, härdar ut tills det kan intas lunch. Liten ligger på gardinerna, hon vill uppenbarligen vara där man är så borde kanske ordna en trevligare plats för henne. Borde också ta tag i sladdkatastrofen som mina två skärmar, laddare, hub, nätverkskabel och allt vad det nu är när jag har kabelhållare att fästa under skrivbordet väntande i en av flyttlådorna. Kanske borde fålla upp gardinerna också...

 

Lilltjejen fick sina på plats till slut, och en tavelhylla för sina priser så hennes rum formerar sig också så sakteliga. Nästa gång hon kommer till mig är det påsklov så vi drar upp till huvudstaden för ett kortbesök hos moster och den yngre kusinen. Den äldre har inte sitt lov förrän veckan efter, en följd av att gå i skola i olika kommuner. Ronja spelar Future cup från fredagen så därav det kortare besöket och första gången jag långkör med elbilen. Just mellan Göteborg och Stockholm förväntar jag mig inga större problem, flitigt trafikerad som den är och således borde tillhandahålla goda laddmöjligheter. Även om bensinpriset har gått ned rejält blir det likväl ordentlig skillnad.

 

Jag har plöjt ned all vinst från försäljningen i huvudsakligen fonder, fördelat både i låg risk och låg avgift men också globalt i form av europeiska, amerikanska och till och med en asiatisk. Sedan också några yttersta små svenska aktieposter, förutom en utländsk: Disney som jag tyckte kändes kul att ha då de ofrånkomligen har gett mig väldigt mycket glädje under åren.
Skämdes lite när jag pratade med min bank för att stänga ett konto och fick erkänna att jag flyttat allt kapital till en annan bank, men å andra sidan känner jag inte att de gjort särskilt mycket för mig som småsparare.
Så nu har jag mina fonder och aktier och nu när marknaden är som den är ska man helst inte gå in och titta på hur de utvecklar sig, tanken är lång tid.
Lite kul är att jag har kvar Securitasaktierna som jag köpte när jag jobbade där för typ trettio år sedan och inte rört över huvudtaget. Nu har en del blivit Loomis och av de tio tusen jag då kunde uppbåda när jag knatade omkring på nätterna har de tredubblats på denna tid vilket kanske inte imponerar på någon men för mig blivit mer av en emotionell länk till en tid jag trodde mig veta men egentligen inte gjorde. 

Under lunchen pratade jag och Christer än en gång om höns, något jag länge haft en liten önskan att ha vilket det visat sig att han också skulle vilja. Men vi vet ingenting och kan ännu mindre, men allting börjar väl oftast med en vilja eller ett intresse. Vet faktiskt inte riktigt varför jag tilltalas så av tanke på höns. Jag och Johan, eller var det jag och Thomas som hälsade på någon som bodde i ett vanligt villakvarter och hade höns som strosade fritt! De höll sig till deras trädgård och samlades i sitt hönshus till kvällen. Sedan blev man ytterligare inspirerad av Jenny när vi hälsade på för många år sedan, så på något sätt har denna lilla önskan fastnat.
Men liksom jag stundtals får en brinnande längtan efter hund kanske jag också kommer till insitk i att höns inte är mödan lönt. Får googla lite mera utförligt.