Jag begriper inte riktigt hur min rygg är funtad som skriker av smärta om jag ligger i sängen en extra timme men efter tre dygn inte känns värre än efter en genomsnittlig natt, värkande och lite stel.

Febern har som sagt gått ned men termostaten känns ur lag. Svettas som en gris ena stunden för att i andra kännas helt ok. Låter mer som klimakteriet.

Huvudet känns luddigt, tryckande och tankarna går långsamt, både mentala och fysiska energin har havererat. Flåsar som en hund av att gå till eller från bilen och har inte haft sådant här uppehåll från datorn sedan bilsemestern. Blotta tanken att döda ett monster eller ens blogga från datorn känns utmattande. Skärmtiden på mobilen har gått ned för att istället serieknarka Sense8 på Netflix. Eftersom jag sett den förr är det minimal ansträngning.

Krafterna ger jag till min Lilltjej vilkens förkylning verkar få ett ojämnare förlopp vad febern beträffar. Snorig och eländig men feberfri och full av energi under gårdagen så vi åkte och tittade på Emilios innebandymatcher i galet varma idrottshallar. Korta matcher där jag försökte hålla mig på behörigt avstånd från hans oberörda och mycket trevliga föräldrar och däckade i sängen mellan körningarna.

Till kvällen kom febern och hon kroknade ihop medan jag trugade i lite så kallad middag. Hon höll nu med om att hon kanske skulle tagit det lite lugnare ändå.

När jag nu varit uppe med termometern i högsta hugg har hon gått ned igen till de strax under trettiosju som hon brukar ligga på. Jag har ställt in mitt pass, Christer kommer hem från sin spelhelg i Norge, där han vann en tävling! Så det var ju rätt vältajmat att vi stökar av denna infektion nu, men han borde kanske hålla sig borta någon dag till för säkerhets skull. Men ännu bättre överstökat medan Lilltjejen har gipset och ändå inte kan träna och dessutom hinner bli frisk innan hennes Norgeresa med laget på fredag.

När jag satt med svetten klibbande mot tröjan och tittade på innebandyn insåg jag hur kul det är och att jag faktiskt saknar den lite. Har alltid bara spelat för skojs skull, med kompisar under gymnasiet och med Johans gäng där borta på Hisings-Backa. Aldrig organiserat i förening men regelbundet varje vecka träffades vi på kvällarna och lirade där i en av Strömbackaskolans småsalar, det var kul!