Tji fick jag när jag trodde det var allt där igår morse. Checkade faktiskt ut från jobbet och kände mig allt risigare och men tog de två bokade intervjuerna på eftermiddagen, kravlade i och ur sängen. Varmaste septemberdagarna i mannaminne med uppåt trettio grader som jag tillbringat fullt påklädd i mörklagt sovrum under dubbla täcken och filt. Den förhatliga febervärken knockar mig alltid men Lilltjejen var fantastisk och pysslade om mig innan och efter skolan, testade tempen på mig och fick 39,5.

Lika tung som febern lägger sig, lika stor är lättnaden när jag vaknade upp denna morgon och kände hur den hade gått ned. Svag som en kattunge och en hosta som tagit vid men knoppen hyfsat tillbaka. Då kommer Lilltjejen ned och konstaterar att hon har ont i halsen.

Fått tillbaka aptiten något men Oreo-glass-röran smakade inte som jag hoppats. 

Blir ingen kvartal för mig imorgon men får se om kroppen svarar för söndagspasset där jag inte har fått någon respons på vikarieförfrågan. I värsta fall måste jag ställa in vilket jag hatar.

Hoppas inte min Lilltjej ska gå igenom samma process som jag men verkar tyvärr gå åt det hållet. Har vi tur passerar det lika hyfsat snabbt som det nu ändå verkar för mig.