En del av mig skulle bara vilja slå mig ned framför ett pussel, fördjupa mig i ett nytt virkprojekt eller plöja Diablo som vi gjorde i somras. Ändå skriver jag upp mig på alla dessa olika aktiviteter och gnölar när tiden blir knapp och tröttheten gnager. Är det något bakomliggande eller varför gör jag det egentligen?

Jag har haft mina perioder av timmar framför soduko, korsord, hjärnminimalistiska mobilspel eller virkat som besatt. Det ger också en form av tillfredsställelse och vid tillfällena behövlig frånkoppling av vardagens stress. Dock har jag funnit att de också har bidragit till en form av stress, just på grund av sin meningslöshet. Virkningen skapar visserligen något varaktigt och ytterligare en nivå av tillfredsställelse av att skapa något, men många gånger kan det vara nästan en släng av ångest jag fått efter timmar framför ett mobilspel. Nu var det ett tag sedan, kanske för att jag inte har tid, eller snarare funnit annat mer, för mig givande att göra med min tid, men jag minns en period jag spelade Bejeweled och Hay Day. Som hjärnforskaren Hansén hävdar så är det kortsiktiga kickar med tillfredsställelse som till slut lämnade en sur eftersmak. Vad hade jag gjort med min tid? Ingenting! Det kändes så totalt meningslöst att inte ens den enkla vardagsflykten blev rättfärdigt skäl nog för att motivera timmarna. Visst är det som det påstås, en form av beroende och kan själv känna hur lätt det är att fastna i sociala flöden och scrolla, scrolla, uppdatera och scrolla, nästan hypnotiserad blir man sittande för nästa kattklipp eller roliga meme.

 

Det mesta går väl i perioder tror jag. Just nu finner jag nöje och tillfredsställelse med allt jag åtagit mig och även om jag ofta, till och med väldigt ofta kollar både FB och Insta så är min tid där mycket begränsad. Orkar inte skicka eller svara på det ändock begränsade som skickas till mig, vad säger koderna där egentligen?

 

Nåväl, denna lördagsmorgon hade jag en rulltårta utanför ytterdörren att svalna innan klockan slagit nio och en andra gjorde den sällskap kort därefter. Idag har Lilltjejen övernattningskalas hos Johan och då Emmy är allergisk mot mjölkprotein och lite annat fick vi ta till fantasin när det gällde tårta. Väldigt okonventionell men roligt hade vi när den skulle dekoreras! Visst finns det alternativ till mjölkprodukterna men då jag har noll erfarenhet av dom vet jag inget om smak, konsistens eller beteende. 

 

Lilltjejen fick antagningsbesked från Änglagårdsskolan, hon erbjuds plats och blev så glad att tårarna nästan kom. Jag ville inte grumla hennes lycka med vuxentråkiga förmaningar om de höga krav som tre års daglig tvåtimmarspendling och tre extra träningar utöver hennes ordinarie tillsammans med skolarbete kommer att innebära. Hon kan ju inte till fullo föreställa sig det ändå, så försöker bara prata om det och redan nu komplettera den "att-tänka-på"-listan som följde med antagningsbeskedet med egna motiveringar. 

Kanske är det detta som får henne att ändra hennes nuvarande negativa uppfattning av skolan, eller så blir det raka motsatsen. Lättare lär det ju inte bli i vilket fall.