Femtio nyanser av grått när jag lämnade Hisingen och för första gången detta år återvände till fastlandet och mitt Balltorp. Matar katter, packar upp, klappar katter och pluggar lite innan jag åker ut till Hisingen igen för årets första pass på Backaplans anläggning. Tvekade länge om jag skulle köra med tanke på förkylningen men då vikariatet var på 45 minuter tänkte jag, äsch, det löser sig!

Mycket folk på gymmet så här dagen efter och kroppen kändes ok. Inte topp men över förväntan efter en dryg vecka med frosseri, noll fysisk aktivitet och förkylning. Ljudet strulade dock genom att komma och gå i de främre högtalarna vilket var rätt frustrerande för både mig och deltagarna.

Efteråt när adrenalinet lagt sig var jag skakig i benen så välsignat skönt att sträcka ut sig i den tomma bastun efteråt!

När jag lämnade gymmet möttes jag av en vägg av snö och flera centimeter på marken! Det vräkte ned och jag riktigt kände hur lyckan spolade bort tröttheten i kroppen. Inte en tillstymmelse till flinga när jag åkte hemifrån och nästan en halv decimeter när jag kom hem. Flinade fånigt när jag rullade genom kurvorna och kände hur det släppte. Lycka!

Kyla har utlovats så kanske har jag sådan tur att det får bli kvar en vecka, hoppas, hoppas!

Nyårsfirandet blev så lugnt och anspråkslöst som jag hoppats. Christian visade sig för mig vara en riktig pratkvarn, trevlig sådan. Jag har ju bara träffat honom i spellokalen och då är han alltid trevlig men som arrangör också stressad. Pia påminner mycket om mig, introvert och okomplicerad så det passade oss bra att mestadels sitta bredvid och lyssna till killarnas prat.

C lagade till en riktigt fin oxfilé med svampsås, baconlindad sparris och min potatisgratäng till det. Han fixade också en riktigt god sådan där ceviche till förrätt med räkor och lax.

Under varmrätten fick jag dock galet ont i magen och tillskrev skulden alla de där brända mandlarna jag inte kunnat låta bli innan middagen. Magen svällde upp som en ballong och det blev ytterst plågsamt med jeansens obefintliga stretchförmåga. Kanske bra på ett sätt då jag därmed endast kunde trycka i mig två bitar av min efterrätt… bara för att den är så god!

Magen blev gladare av sockerbomben och lagom tills vi var klara var det dags för tolvslaget. Det blåste rejält så vi höll oss på insidan, släckte ned hela huset och fick således fin vy från Christers uterum. 

Därefter blev det en omgång Wingspan där C såklart vann och jag blev upplyst om den markant mindre storlek som After Eight nu har. Jag hade helt glömt bort att de fyllde hela den där fickan förut, till och med stack upp över den där lilla fördjupningen i pappret. Så fult!

Konstigt nog var jag inte särskilt trött när vi väl kom till sängs, närmare halv tre eller tre blev jag liggandes med fånen tills jag fick tvinga mig att försöka sova. Då var det klubbad säl tills närmare halv elva, så sent har jag nog aldrig vaknat.

C är ledig också denna vecka på grund av det konsultstopp som många företag har både sommar och jul men jag ska upp och jobba imorgon. Hur gärna jag än velat ge mig ut och slira genom snölandskapet till Torslanda imorgon bitti har jag såpass mycket att göra att jag troligtvis jobbar hemifrån. Fortsätter det vräka ned under natten lär trafiken medföra ytterligare tid bakom ratten som jag istället kan tillbringa framför skärmen.

Nackdelen är bara att jag här hemma har alla frestelser vad gäller att småäta. Liksom så många andra tänker jag att nu, nytt år och nya tag! Men mitt garderobsutbud är nu så beklämmande magert att jag med min budget inte har mycket till val. Jag trivs inte heller, känner mig tung och otymplig och när jag nu var hos C kunde jag ställa mig på vågen och konstatera åttiotre kilo. 

Om jag nu har problem med knät och höften så blir de knappast bättre av onödig belastning. Till påsklovet åker vi till Tandådalen och då jag vägrar lägga pengar jag inte har på att köpa nya underställ för att glepan mellan över- och underdelen är omöjlig att täppa till hur mycket jag än drar och stoppar in, så måste jag helt sonika ta tag i saken. Synd bara att det är så lätt att säga och att jag är så glad i att äta…!