Hostan är tillbaka så luftrören känns såriga och lämnade kontoret under eftermiddagen då det kändes sådär att sitta där i landskapet med mina strupvrängande oljud. Störigt.

 

Kanske man kan kalla det ännu ett tecken på att jag har lite för många olika bollar i luften, när jag i ett möte säger att vi kan ha ett uppföljande möte tillsammans med min kollega i slutet på denna vecka, min kollega som jag precis haft i ett annat möte och vi pratat om det faktum att hon åker på semester på torsdag! Snacka om att skämmas som en hund och verkligen skapa en undran över min egentliga hjärnkapacitet. Det är sådana banala grejer som min hjärna helt sonika glömmer bort, guldfiskminne på riktigt!

Föreningens styrelse bad mig skicka kallelse samt uppdatera dagordningen för måndagens styrelsemöte och ikväll klockan nio har vi Gothia coremöte. Om en knapp halvtimme ska jag hämta Lilltjejen från hennes gymnastik - som hon inte längre vill vara med på eftersom den nu plötligt blivit tråkig. Liksom skolan, och tvärflöjten. Tvingade med henne för att söka några sommarjobb igår, en hungrig och således grinig avkomma som inte blev bättre när hennes knä tydligen gjorde så ont att hon inte kunde köra de fyrtiofem minuterna på löpbandet som hon tidigare proklamerat som mål. Förebyggande övningar var heller inte intressant då det gjorde för ont och vägrade lyssna på det faktum att det var därför de kallades förebyggande och att den där proffskarriären som målvakt skulle bli synnerligen kort om hon trodde på mirakulös bättring utan åtgärder. 

Jag är inte den som krusar, passar inte galoscherna eller vettigt resonemang så får det vara och jag fick ihop tre kilometer i varje fall, så jag bara gick och duschade. 
Efter ett samtal på vägen hem som var mer en monolog från min sida, vände hon och blev sig själv när vi var hemma igen, trots att middagen inte hunnit intas. Men jag vet ju själv hur svårt det är att erkänna sina tillkortakommanden och återfinna tonen och balansen när man känner att man själv är orsaken till att ha brutit den, så jag som vuxen får skjuta undan den eventuella personliga prestigen att den som började osämjan också ska ta första steget att lösa den. Det räckte med en lättsamt neutral kommentar och hon var tillbaka.

 

I luckorna jag har finner jag varken ork eller motivation att försjunka i Javan och har börjat fundera på om jag skulle ta ledigt från jobbet en dag eller två och göra ett ordentligt försök. Jag har ju en rejäl tidbank att använda men det svåraste är alla möten som jag känner förpliktelsen att närvara vid. Och hattar jag mellan möten fallerar just den där fokusen som jag tror jag behöver. På söndag ska den andra uppgiften lämnas in och jag blir bara trött när jag läser den. Det hade lika gärna kunnat stå att jag ska utföra ett svetsarbete hundra meter under vattenytan vid en oljerigg i Atlanten.