Sköna söndag
Lilltjejen är tillbaka och efter lite kvällsmellis och prat ville hon upp och spela PS4, så jag sitter här med den sköna trötta känslan i kroppen som man bara får av en rejäl fysisk genomkörare. Mycket folk igen denna söndag, nyårstrenden håller i sig och till skillnad från både torsdagen och lördagen kändes kroppen mycket piggare idag.
Torsdagarna är det alltjämt färre deltagare, så då funkar det att ta en hoppbild, hoho!
En skön helg som jag kanske borde ha ägnat mera åt studierna men istället lade på Diablos senaste säsong. Utöver mina pass har vi i princip suttit och spelat hela helgen! En kortis innan han åkte hem och jag till Ronjas träningsmatch kikade vi på Java-eländet och jag märker hur min hjärna kortsluter så fort Christer försöker förklara. Jag slängs tillbaka till högstadiets matematiklektioner där läraren försöker förklara men ingenting går in. Jag riktigt känner hur hjärnan stänger av, fast inte som en strömbrytare utan som en imploderande explosion, det är lika motsägelsefullt som svårt att beskriva. Jag hör vad han säger men det kan lika gärna vara grekiska, det går inte in, det är som att han inte talar i riktiga meningar. Det är sjukt frustrerande och väldigt tröttsamt, kanske ett sätt för min hjärna att försöka komma undan, att helt sonika fly in i sömnen. Jag blir arg för att han inte kan förklara så att jag förstår, jag blir arg för att jag är så uppenbart korkad som inte förstår.
Det skulle lika gärna kunna vara grekiska, för var och vartannat ord är helt nya för mig och kommer med förklaringar som i sig har nya ord samt utan någonting som jag kan förankra eller relatera till. Alla säger att det är logiskt, men jag ser inte logiken - och måste således vara synnerligen trög.
Jag vill inte ge upp men motivationen är verkligen på botten - och då är vi bara på vad, vecka tre?
Böckerna i januari blev för första gången tror jag, inte en enda deckare! Intressant om ADHD, intressant om en advokats perspektiv där man undrar om Johan Eriksson verkligen har en sådan stark integritet som han vill uppvisa, men om så vore fallet behöver vi fler som honom.
Tobias Karlsson läser själv upp sin biografi och är ett exempel på att det inte alltid blir bättre. Jag tycker att känslomässsigt tuffa texter faktiskt blir starkare av en naken och låt säga, kall uppläsning. Att viska och låga dramatiska utläsningar får mig att sätta mig på bakhasorna och finna innehållet istället melodramatiskt och kliché. En annan författaruppläsning jag nu lyssnar på skildrar betydligt värre upplevelser, och även om man inte kan eller ska sätta skalor eller jämförelser på personliga eländen så griper deras trauman tag i mig så mycket mer av en torr och distanserad uppläsare.
Tina Harnesks "Folk som sår i snö" var otroligt vackert skriven, hur hon behärskar orden och liknelser som hos andra skulle bli långsökta och överdrivna föll så naturligt och välformulerat att man nästan missade hur magiskt välgjorda de var, som en konståkare som får sin isdans att se så lätt och graciös ut att man inte förstår hur oerhört svårt det faktiskt är. Jag kommer nog aldrig att glömma hennes målande beskrivningar av en onkologiläkares ögonbryn som hon liknar vi två larver. Larver!
Nu har jag Mini i knät, han får nätt och jämnt plats, klockan närmar sig halv tio och det är dags att göra sig klar för sängen. Det blev visst ingen tid över för Javaplugg. Så... synd.
Kommentarer
Trackback
