Chockerade mig själv, men kanske mest min rumpa genom att besöka ett spinningpass under Lilltjejens träning! Det var just inte mycket att välja på under tidsintervallet jag har att tillgå och core-passet jag testade för två veckor sedan var visserligen en otrevlig påminnelse om både behov och förbättringspotential men obeskrivligt tråkigt. Då jag dessutom hellre vill komma upp i mera puls hamnade jag alltså på en jämrans cykel. 

Vi var inte ens igenom första uppvärmningslåten förrän jag hade ont i röven. Lägger tyngden framåt och de där två höftbenen mitt mellan benen känns som de är placerade på nybruten makadam. Lägger tyngden bakåt och svanskotan undrar om jag inte lärt mig någonting av alla år av bakåtvinklade kontorsstolar, specialkuddar och just det, oförmåga att cykla.