Inte klar

Näe, när jag trodde att en veckas hostande skulle bedarra lades det till snor och feber till det hela istället. Inte många punkter på termometern, bara tillräckligt för ledvärk, ömsom svett och ömsom frossa. Mest det sistnämnda, frusit som en hund senaste tiden. Ögonen svider och jag är ett under av ynkedom, till och med såpass att jag redan igårkväll försökte hitta vikarie till mitt söndagspass vilket suger så fett att jag femton gånger övervägt at köra ändå när jag nu misslyckades med att hitta någon. Å ena sidan är det säkert ingen big deal för mina deltagare, men å andra känner jag mig som en svikare. Samtidigt vet jag hur missnöjd jag skulle vara med en mer än medioker prestation som jag, faktiskt, inser att det skulle bli när jag till och med blir flåsig av att gå ut med hundis, och snigelgudarna vet att den hunden inte är någon Turbo!
 
Skulle egentligen varit med i Hjärt- och lungräddningskurs idag som NW kör regelbundet för alla, men att komma hostande och snörvlande till ett sällskap av träningsnördar brukar inte vara populärt så fick avstå. Erkänner att jag dessutom blev trött bara av att tänka på att träna hjärtkompressioner och dela ut djupa andetag när jag knappt själv klarar av att andas ned i mina egna lungor.
 
Likväl finner jag mig själv stå där på fredagseftermiddagen och sno ihop paltbröd - för att det varit hela veckans plan, tack och pris för Kitchen-Aid som gjorde grovjobbet. Har blängt obeskrivligt mycket på Insta och FB och obeskrivligt obefintligt på Java. 
  
 
Min Lilltjej hänger nu på Mölndals galleria med kompisar efter att ha fått ta sitt efterlängtade lagfoto med Jitex, en fotografering som hon missade förra gången då hon var bortrest med mig eller Johan. Och apropå fotboll blir det en sväng till huvudstaden till veckan för att titta på damernas landslag när de möter Bosnien i Tele2 arena. Hennes idol Zecira Musovic svarade ju inte bara på mitt mail utan erbjöd också två biljetter till matchen såvida hon blev uttagen, vilket hon blev. Efter lång tids tystnad och stalkerkänningar för mig fick vi svar att biljetter skulle finnas i våra namn men farfar rekommenderade att ta reda på var dessa biljetter skulle hämtas ut varpå jag fick ägna mina lätt feberyra hjärna åt att ringa, maila och chat-bot:a till ett antal instanser när jag fått reda på att man måste ha bokningsnummer eller exakt placering i arenan. Det jag till slut lyckades få fram var att spelarnas biljetter skulle finnas att hämtas hos en specifik biljettutlämnare vid arenan.
Det kändes minst sagt osäkert och långt ifrån bra att maila Zecira och hennes manager igen, bara för att få ett kort beklagande men mycket avvisande svar från den sistnämnde att hon inte skulle höra av sig mera.
Det gjorde hon dock någon timme senare med den hoppingivande enda meningen att inte vara orolig, biljetterna skulle tillhandahållas och att läget var under kontroll. Känns likväl som vi åker upp lite på vinst och förlust och har försökt att förbereda Lilltjejen på det värsta. Nu har verkligen jag gjort vad jag kunnat och min fina dotter proklamerar att Zecira inte kommer att vara hennes idol längre om det visar sig vara ett falskt löfte, men också att vi i sådana fall istället kan träffa moster Nina och kusinerna. 
Hon blev verkligen så superlycklig när hon fick höra om biljetterna så jag hoppas innerligt att vi inte blir stående där i biljettluckan med besked att inga finns!
 
Ikväll ska vi på ännu en föreställning med tema cirkus, "Tipping point" så blir att ladda igen med Ipren och hostmedecin. Hur jag ska ladda för att ta tag i Javauppgiften vet jag dock inte. Jag kom så långt att jag satte mig framför datorn i varje fall. C går bärsärkargång i underjordiska valv bredvid mig vilket känns som en mycket roligare aktivitet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0