Midvinternattens köld är hård…
... eller nja, en plusgrad är inte särskilt hårt men det är midvinter och natt i varje fall. C snarkar gott medan jag väntar ut att Lilltjejen sk göra detsamma. Hon ville ha sitt traditionella snöre draget genom rummen så då får hon det!
Under tiden kan jag sammanfatta senaste två dygnen från värmen i söder till västkustens blöta kyla.
Fick några halvdana timmars sömn innan vi klev på den fulla bussen till Kairo. Tydligen är det två olika upplägg myndigheterna kör, antingen konvoj med poliseskort eller som denna gång, en polis som åker med i själva bussen.
De frekventa polisiära så kallade "check-points" längs vägarna har tydligen också som syfte att säkerställa säkerheten för turisterna, för att måna om den viktiga inkomst vi utgör för landet.
Med tanke på detta undrar man varför de då inte försöker göra mer för att inte bara skydda sina skatter bättre utan också göra de eftertraktade områdena mer effektiva rent infrastrukturmässigt.
I vilket fall började vår tur på deras Nationalmuseum där det var galet mycket folk men likväl häftigt att betrakta Tutankamons berömda guldmask och förgyllda sarkofager, fotografering strängt förbjudet.
Så många skatter, reliker, ofattbart gamla och välbevarande.
Just ovan rum var extremt med väldigt speciella reliker...
Vi åker vidare och får en känsla av overklighet när vi så plötsligt ser pyramiderna torns upp sig som en kuliss bakom de dammiga och nedgångna husfasaderna. Och så var vi där, framför dem, intill den största, Cheops där Christer definitivt tyckte att vi skulle lösa den extra avgiften för att gå in i den. Vi hade förvarnats om att det var trångt och bitvis väldigt lågt i tak och således inget för en person med cellskräck.
Det var verkligen trångt och bastuvarmt men så häftigt!
Det var trångt och gick uppför, öppnade upp sig på höjden och gick ned till nästan kryphöjd igen, uppåt och uppåt tills vi nådde själva kryptan som var tömd och således som guiden förvarnat, var det inga inskriptioner, inget speciellt att se då dessa typer av gravar hade annat syfte än faraonernas vi besökte i Luxor. Men man gjorde inte den trånga och svettiga turen för att se utan för att uppleva.
Sjukt svettiga med lår som för min del värkte efter vandrandet i sitthukande ställning och ja, jag var sjuk träningsvärk i låren nu!
Med kön av människor på väg till ingången får man en uppfattning om pyramidens storlek.
Två stopp till gjorde vi i området för fototillfällen varav det sista var vid sfinxen innan vi packade in oss i bussen igen för den dryga fem timmars resan tillbaka till hotellet.
Vi hann för några soldränkta timmar i vår kokong innan vi slutförde vår packning och gjorde oss klara för hemfärd. Bra information från guiden som förklarade flygplatsens process för att ta sig in och till sin gate. Det var bland annat två säkerhetskontroller där ens bagage och senare igen handbagaget skulle röntgas, men som guiden sagt kunde deras krav kring till exempel vätskor vara väldigt godtyckliga beroende på vem som satt bakom skärmen. Vi fick igenom både en liter Fanta som vatten och juice utan någon som helst kommentar.
Att Hurghada är en renodlad turistort bevisades också med flygplatsen som bokstavligt talat låg runt hörnet, men trots frekventa ankomster och avgångar hörde vi väldigt sällan detta. Väldigt smidigt med direktflyg och jättemysigt att träffa Lilltjejen igen som Johan lämnat hos mig på deras väg till Landvetter. Medan vi väntade på vårt bagage messade Johan att han var vid gaten till hans och Elenas flyg till Spanien där de ska fira jul.
Jag hoppade av hemma och började packa upp, tvätta och plocka fram förberedd julmat ur frysen medan C åkte vidare för att hämta hundis. Alltid lika skönt att få undan allt direkt!
Jag hoppade av hemma och började packa upp, tvätta och plocka fram förberedd julmat ur frysen medan C åkte vidare för att hämta hundis. Alltid lika skönt att få undan allt direkt!
Skrattade högt när jag slog på mobilen efter landning och läste mess från Ronja. Hon och en kompis försökte göra ett tryck på en t-shirt som hon tänkte ge till Emilio i julklapp, men resultatet blev inte riktigt som förväntat. Förutseende nog köpte hon två tröjor så imorgon blir det ett nytt försök under kära mammas överinseende!
När jag rest från Indien via Paris har vi ankommit till Taxfree området, men denna gång kom vi in till en helt annan våning och fick aldrig komma till de avgående gaterna och jag kunde således inte hjälpa henne. Men vad utgör skillnaden för var man kommer in, var det för att jag då reste inom Europa kanske, varför det nu skulle spela någon roll?
Nåväl, nu har hon ju en ny chans imorgon med tröja nummer två så får se hur det går.
Nu har klockan passerat ett och min älskade unge har förhoppningsvis somnat. Och med tanke på klockslaget får jag ju också säga God Jul!
Kommentarer
Trackback
