Elegant-crime

Elegant-crime, så kallas tydligen den typ av verk som Denise Rudberg specialierat sig på. Hela november månads böcker blev hennes och då de är hälften så korta som de genomsnittliga andra jag brukar lyssna på så blev det alla i serien som var tillgängliga på BookBeat. Av någon anledning saknade de fyra i mitten men det blev en tillräcklig dos av dessa vin- och champagnedrickande karaktärer.
Jag vet inte om Denise avser att faktiskt skildra de priviligierades liv eller driva med dem, men när huvudpersonen brer det extrasaltade smöret som kärnats för hand av nunnor i något avlägset tempel hoppas jag på det sistnämnda men antar det första. Efter en månad av snittar och surdegsbröd känner jag mig klabbig och färdig med denna genre, för nu i varje fall. Själva mordhistorierna var sekundära och verkade mer som kulisser till huvudpersonernas relationer och dramer. Författarinnan ska dock ha kredd för att i några av böckerna låta kulisserna handla om  kvinnomisshandel och framför allt det faktum att man aldrig vet vad som döljer sig bakom fasaderna, oavsett om dessa är på Östermalm eller Rosengård. Därigenom vet jag inte om man kan kalla det "elegant", men utifrån huvudpersonernas förutsättningar däremot.
 
 
 
Känner mig för övrigt bättre till mods idag, de där timmarna i min bubbla gjorde gott.
 
Lilltjejen är som sagt entusiastisk och vill bo mera hos Christer och han är glad för detta och är tillmötesgående för att göra det möjligt. När hans äldsta dotter nu valt att flytta ut och bo hos sin mamma ska hela övervåningen rensas för att ge plats åt Lilltjejen, men där jag endast ser allt jobb som måste göras har Christer också det känslomässiga faktum att städa undan det sista av sina barn. De är visserligen vuxna och har gjort sina val, men oavsett hur en relation ser ut är det alltid känslomässigt att se det bli definitivt. Det är en aspekt jag har förbisett för min egna offerkofta och påminner om vikten att vara öppna mot varandra.
 
Ikväll vikarierar jag i Kallebäck och sedan rullar det på som vanligt med mina pass efter den gångna Ronjaveckan med noll träning. Det är kontrasternas veckor i en för mig välfungerande balans.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0