Match mot Björlandas BK Zenith idag på deras hemmaplan vilket är ett stenkast från Christer. Deras färger är grönt så Lilltjejen fick inviga sitt nya orangea bortaställ. Hyfsat jämn match där våra lila pressade nästan hela tiden, men då deras starkaste avslutare var sjuk lyckades de inte komma hela vägen och slutresultatet blev noll lika.

Tanken var att vi skulle bli kvar där ute men då min avkomma kom på att hon glömt sin skol-padda fick vi åka hem efter middagen. Har dränkt hennes fotbollsskor i ättikslösning då de stank värre än värst, har faktiskt aldrig varit med om något liknande, hugaligen! Får se och hoppas att det hjälper.

Det känns att sommaren är slut när solen skiner men kylan är i luften. Trots att vi hade en fin semester jag och Lilltjejen kändes min ledighet för kort. Det har inte blivit så mycket av faktiskt slappande med sol och bad, bara någon strödag hos Christer med avkylande dopp i hans pool. Inte ett enda tillfälle bland skrikande barn och stressade föräldrar på en strand eller gräsbädd med dyk rätt ned i lent sjövatten.

När det är sådär uthärdlig temperatur är det fantastiskt att låta sig omslutas, simma ut, vända blicken mot himlen och låta det avlägsna stojandet dämpas genom vattnet. Min dröm är att bo vid en sjö där jag bara kan hoppa rätt i, inga älvströmmar, inget hav med salt och maneter eller läskiga bottnar. Bara en lugn och klar sjö med brygga som tar mig bortanför dyiga bottnar och sjögräs.

I min dröm nummer två har jag utsikt, en vy över öppna landskap, paradoxalt nog helst en skärgård med klippor och kobbar. Ja, jag kan älska havet utan att nödvändigtvis vilja bada i det. Det värker fortfarande till av sorg när jag tänker på Stora Varholmen, en dröm som gick i uppfyllelse men inte kunde behållas. Det var den enda chansen jag hade, för fler kommer jag inte få såvida jag inte vinner på lotto. 

Jag förstår alla de som spelar, för så länge man försöker så finns det hopp. Men jag varken kan eller vill nära ett hopp som förlitar sig på slumpen och andras ekonomiska vinning som dessutom orsakar så mycket smärta och problem för så många. Hela spelindustrin är rutten, ett utnyttjande av människors önskningar och behov, det där hoppet. För någon vinner ju och så länge man försöker har man i varje fall en chans - ett hopp, som jag med min pessimisstiska natur föredrar att ha hårt hållet. Om man inte hoppas eller tror så slipper man bli besviken, så har cynikern talat. God natt!