Att företa långflygningar i businessklass är så galet lyxigt att timmarna i jämförelse med ekonomi upplevs som hälften. Det faktum att inte bara kunna sträcka ut benen framför sig utan helt och hållet ligga raklång gör att man skulle kunna gråta av lycka. Vår sektion var inte ens fylld till en tredjedel och tror det var lika glest i huvudkabinen även om jag inte såg en skymt av den. Det är sommar och med tanke på det fulla planet till Indien gissar jag att många av våra så kallade expats, utländska arbetare passar på att åka hem.

Så lämnade ett regnigt Bangalore för att landa i ett nästan lika varmt nattligt Paris. Passerade ett åskväder på håll, hade kunnat vara över turkiska Mount Ararat, otroligt häftigt då det blixtrade konstant, nästan var tredje sekund och ibland oftare under den nästan halvannan timme jag följde det utom synhåll.

 

Paris Charles de Gaulle är enorm, men för att vara en så stor internationell flygplats var allting likväl stängt, och att hitta till flyghotellet var lättare sagt än gjort. Tydlig skyltning under de många minuter och svängar jag följde, för att till slut inte finnas alls. Jag var helt genomsvettig av värmen och promenerandet tills jag tack vare ett annat hotell fick direktiv och hittade till tåget. Drygt en och en halv timme senare var jag incheckad och fick företa en snabb dusch samt handtvätt av bh och top i handfatet innan jag lättat kunde glida ned mellan de lena lakanen i det lilla men moderna och fräscha rummet.